Spawn

Jag kommer ihåg när Todd McFarlane började teckna i Spindelmannen. Ja, jag var en Spindelmannen-kille i yngre tonåren. Men när McFarlane började teckna tog jag detta till en annan nivå, jag började intressera mig för hur serierna var tecknade och inte bara karaktärernas fräcka superkrafter. 1996 så skapade Todd en egen karaktär, Spawn, ett helvetesyngel med stora samvetskval. Jag köpte denna enbart på grund av hans teckningar. Tidningarna i sig var väl ganska pretentiösa och humorlösa, men teckningarna höll mig kvar.

Varför babblar jag då om detta? Jo, jag hittade dessa tidningar på vinden för ett tag sedan och blev sådär nostalgiskt spattig. Tog med dem ner direkt och lade dem i bokhyllan bredvid sängen med ambitionen att läsa dem på nytt. Alla vet ju hur det går med sådant, så när jag häromdagen återfann dem orörda i hyllan beslutade jag mig för att om jag aldrig kommer läsa dem mer, kan jag lika gärna försöka göra mig av med dem. Sagt och gjort, nu ligger det en annons på serieforum.se. Får se om någon annan vill förvara dem istället.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dessa hobbys…

Då har man gjort ytterligare ett hål i plånkan. Börjar bli lite trött på mig själv… Är det verkligen så att det bästa sättet att skaffa sig nöje i vardagen är att slänga pengasummor kring sig?

Hursom, inför ankomsten av mitt nya nöje så har jag låtit städa i min hobbyhörna lite grand. Tycker faktiskt det blev riktigt fint.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett par skivor ur arkivet

Ibland dyker grupper från egentligen ingenstans som man bara börjar gilla. Saprogenic är ett bra exempel på en sådan grupp. Jag har inget minne av när jag började lyssna på dom och köpte antagligen bara en skiva med dom på vinst och förlust.

Skivorna ovan heter The Wet Sound Of Flesh On Concrete och Ichneumonid och innehåller prima grottdöds, som jag brukar kalla det.  Men jag tror att dom som förstår sig på kallar det Brutal Death Metal. Det är alltså väldigt gutturalt, brutalt och definitivt inget för mesar. Men dom lyckas samtidigt att undvika att bli tunggrodda och tråkigt enformiga som många andra band i denna smala subgenre. Stor del i detta har deras förmåga att sätta ihop intressanta riffmattor och få det hela att låta relativt melodiskt fast det egentligen kanske inte är det.

Saprogenic alltså. Bra skit.

 

Att gå eller inte gå

Var hemma hos föräldrarna idag och ögnade igenom deras GP, som vanligt när man är där. Långt bak i del 3 så är det en annons för årets upplaga av Metaltown. Och dom jävlarna har lagt till band i lineupen. BRA band. Band som gör en mer eller mindre TVUNGEN att gå på tillställningen. Bara sådär.

Först var det väl egentligen bara Skeletonwitch som lockade och kanske Nasum, och det känns ju inte helt ekonomiskt försvarbart att betala 1600kr för att se två band. Men det var innan lineupen började bli lite köttig. För helt plötsligt så dyker Dethrone, Unleashed och mina nya favoriter Primordial upp. Plus att Vader, Gojira och Mayhem ju faktiskt hade varit ganska coolt att se. Och Opeth skulle faktiskt också vara ganska kul att se, även om dom tappat mycket på senare år. Och herregud, Mastodon kommer ju också! Det höll jag på att glömma. Så ja, det är nog dags att börja spara lite deg så att man kan åka till den där galoppbanan och kolla på en massa Metal. Eller?

Jag är en gammal hårdrockare

På radion idag sade dem att det i veckan är 20 år sedan Panteras Vulgar display of power släpptes. Det kan ju inte stämma tänkte jag. Är det alltså snart 20 år sedan då jag i en buss under en klassresa satt och avnjöt min nyinköpta Pantera-skiva, uppspelad på min otroligt hi-tech (bärbara!) Technics CD-spelare? Var tvungen att kolla Wikipedia när jag kom hem och ja, det ÄR 20 år sedan Vulgar display of power släpptes.

Fan vad jag är gammal…

(Fortfarande en helt fantastisk skiva dock)

Borderlands 2

GÖÖTT!!

Nu har de äntligen satt ett releasedatum till Borderlands 2, uppföljaren till ett av de bästa spelen som släppts till PS3.

Nu hoppas vi bara att det lever upp till sin föregångare, med alla sina nya klasser och hittepå.

Släppdatum: 21 september 2012 …hepp!

Uppdaterat med en trailer också.

Borderlands 2

Borderlands 2

Tankar inför Mass Effect 3

Mass Effect och Mass Effect 2 är två av mina absolut bästa spelupplevelser någonsin. Storyn och den härliga atmosfären i dom båda spelen har verkligen fått mig att leva mig in Mass Effect-universumet och bry mig om karaktärerna som bebor det. Så jag såg verkligen fram emot Mass Effect 3 som släpps nu i Mars.

Men efter att nu i morse ha testat demot av Mass Effect 3 så är jag helt plötsligt inte alls lika taggad, vilket känns jätteskumt. Jag borde ju verkligen längta efter att avsluta trilogin med min ”Fem-Shep” och rädda mänskligheten en gång för alla. Men demot kändes mest…avslaget. Jag brydde mig varken om Shepard eller människorna runt omkring. Striderna kändes annorlunda, inte mycket men ändå tillräckligt för att det skulle märkas. Självklart så kan man inte bedöma hela spelet efter ett demo men jag trodde verkligen att jag skulle älska det. Det är ju ändå Mass Effect.

Nej, det är med lite sorg jag måste erkänna att releasedagsköpet är uppskjutet på obestämd tid. Vilket kanske är tur för då får jag tid att lira mer Borderlands och alla andra spel jag har kvar att spela igenom.

 

Borderlandsfredag!!!

Det firas med det mycket trevliga, näst intill alkoholfria, ölet Nanny State. Dessutom så kom idag ett par skivor från skivbolaget Willowtip. Dom tog 3 veckor på sig vilket gjorde att jag trodde någon hade snott dom då Willowtip brukar ha väldigt snabba leveranser. Men, men…man får vara nöjd att dom kom fram överhuvudtaget. Trevlig helg!

UPDATE: Borderlandsfredag blev av och det var som väntat kul som faen. Levlar höjdes och zombiehjärnor uppsamlades. Kan även meddela att Alarum-skivan (den gröna med hjärnan på) var riktigt bra. Trevlig musik i samma skola som t.ex. Martyr, Atheist och tidiga Cynic.

Borderlandsfredag

Då var det fredag!

Vi försöker starta upp en liten tradition här på FornMon: Borderlandsfredag.

Hittills har vi väl haft ca 66% utdelning, men det jobbar vi på att förbättra. Vi har för någon månad sedan klarat av grundspelet och har gett oss in på att spela tilläggen, och först i den kön har vi the Zombie island of dr. Ned.

the zombie island of dr ned

the zombie island of dr ned

Vi har väl uppskattningsvis spelat ungefär en tredjedel av detta nedladdningsbara mästerverk, som på många nivåer gör bättre ifrån sig än grundspelet enligt min mening.

Nu återstår bara att se om vi höjer de där tidigare nämnda procenten eller om det blir FAIL ikväll.

 

Att välja kvällssyssla

Då har man återigen landat hemmavid, och för de kommande två, tre timmarna är schemat förutbestämmt. Det skall lagas mat, matas trilska barn, göras kvällsmat, mata trilska barn, göra kväll med trilska barn och sedan lägga dem. Frågan är ju vad man skall sysselsätta sig med efter detta.

Skall man kanske lära en ny bit på gitarren?

Dream Theater - The count of Tuscany

Dream Theater - The count of Tuscany

 

eller skall man vara realistisk och inse att man kommer hamn i soffan som vanligt med en riktigt schysst serie: The big bang theory

The big bang theory season 1-4

The big bang theory season 1-4

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi kör på realism, för denna serie är inte tråkig någonstans. Sheldon FTW!

En skiva ur arkivet III

Dags igen att presentera en skiva ur skivsamlingen. Den här gången är det en platta som har hängt med sedan tonåren och som dyrkades intensivt under en period tillsammans med Bolt Throwers Realm Of Chaos (mer om den en annan gång). Skivan jag pratar om är Graves mästerliga dödskanon You´ll never se…

Fast i ärlighetens namn så har den faktiskt fått som mest lyssning via ett kassettband som Totenfresser knåpade ihop åt mig för längesedan. Men efter att mer eller mindre lyssnat sönder bandet så var man ju tillslut tvungen att skaffa den ”på riktigt”. Vad finns mer att säga? Inte mycket. Kolla upp You´ll Never See…, det är en mycket bra skiva. Nostalgiskt slutbetyg: 8/10.

Över och ut.

Belöning efter en jobbig arbetsdag.

Pust…

Idag var det kurs. Hela dagen. Med frukost, lunch och fikabuffé. Som dessutom avslutades med ETT PROV! Väldigt ansträngande och jobbigt som ni kanske förstår. Tur då att det väntade lite gött på en när man kom hem (en timme tidigare än vanligt ska nämnas):

 

Mission Impossible Blu-Ray box, två plattor av hårdare karaktär och senaste numret av Sweden Rock Magazine. Jo man tackar ja.

MXR Wylde overdrive

Har lagt ut en annons på min overdrivepedal som jag inte använder. Inte för att den är dålig, utan helt enkelt för att min gitarrförstärkare verkar neutralisera alla effekter som hamnar framför försteget, just där en overdrivepedal skall vara. Således blir ju denna helt överflödig.

Jag la ut pedalen på budgivning och har redan fått ett bud, visserligen för lågt för mitt tycke men det kanske går att pressa upp lite. Om inte, så kommer den åtminstone att pryda mitt gitarraltare på ett fint vis:

Helikoptermek – uppföljning.

Liten uppföljning på gårdagens post:

Efter en initial oro tog jag tjuren vid hornen och lyfte med helin. Med tanke på att jag bytt pinjong så blev rotorvarvet rätt mycket lägre och jag hade nog inte kompenserat tillräckligt i trottelkurvorna vilket överraskade mig eftersom jag aldrig sett effekterna av detta förut.  Gyro-gainen var helt enkelt alldeles för högt satt i förhållande till rotorvarvet, jag blev nervis och landade och stoppade huvudet i sanden. Men efter lite pepp-talk från klubbens äldste helikopterpilot så justerade jag  gainen till lite lägre värden och helin flög faktiskt ganska fint. JÄJJ!

Inga bilder från detta dock då jag hade fullt upp med annat… Nu inväntar vi bara våren.

Helikoptermek igen

Då har man nu skruvat tillräckligt för att provflyga med den lille vesslan igen. Justeringarna gick faktiskt bättre än vad jag vågade hoppas på och nu har man +11 / -11 graders pitchvinklar på rotorbladen, vilket skall vara max på just denna modell i standardutförande. Eventuellt blir det en testhovring redan i kväll då det är dags för inomhusflygning i en av de lokala gymnastiksalarna.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

En skiva ur arkivet II

Ja, det är väl lika bra att fortsätta presentera grymma skivor när man ändå har ångan uppe. Vad vill jag presentera idag då?

Jo det är *trumvirvel* :

Sepic Flesh – The Great Mass !!!!

En av förra årets absoluta höjdpunkter inom den hårda musiken. Det är smattrande dubbelkaggar á la Nile, det är lugna passager á la Paradise Lost, det är en helt fantastisk skiva. Jag tilltalas av blandningen mellan det hårda och det symfoniska. Det känns, kanske inte unikt, men väldigt eget. Hade det inte varit för den lite trista sista låten Therianthropy så hade detta varit en fullpoängare men nu får Septic Flesh hålla till godo med: 9/10.

Helikoptermek

Köpte mig i somras en radiostyrd helikopter som dessvärre har spenderat betydligt mer tid på mekarbordet är i luften.

Efter lång felsökning så har alla servon bytts ut tillsammans med ett gäng andra delar och nu står den återigen på bordet för att utsättas för det sista i inställningsväg. Har kortat länkarna mellan servona och swashen för att få lika mycket utslag åt båda håll. Det tillsammans med de nya lite längre servohornen, gör förhoppningsvis att bladvinklarna skall kunna ställas till åtminstone +10 / -10 grader, vilket är lite bättre än de +9 / -9 grader jag haft innan pga lathet under justeringsfasen. Har även shimsat bort det tidigare glappet  i stjärtrotoraxeln med ett 6x8x0.2 shims. Utöver det har lager till huvudaxeln bytts, lager till stjärtrotorns bladhållare har bytts, axiallager till huvudrotorns bladhållare har också bytts, en ny pinjong till motorn med färre tänder sitter nu på plats och mycket mer…

Detta bildspel kräver JavaScript.

En skiva ur arkivet

Tänkte att jag under denna rubrik skulle ta och tipsa om lite sköna skivor som jag har i samlingen och gillar lite extra mycket. Det kommer bli en hel del dödsmetall och annan hård musik men ibland kan det nog slinka in lite annat gött också. Som premiärskiva har jag valt ingen mindre än:

AngelcorpseThe Inexorable

En helt fantastisk skiva fylld till bredden av piskande dödsmetall. Tyvärr så är inte dessa jänkare aktiva längre men dom hann med att släppa ett gäng bra skivor där The Inexorable är den näst bästa enligt mig. Deras främsta verk är och kommer alltid att förbli Exterminate. Jag rekommenderar The Inexorable till alla som gillar musik i den hårdare och lite kaotiska skolan, framförd av eminenta musiker.

Betyg: 8/10.

1, 2, 3 : START

Aktivera blogg…

Hej,

Här kommer vi att dela med oss av allt vi tycker är roligt. Det är egentligen inte så viktigt om ni tycker det är roligt.

Vi kommer skriva om musik, film, helikoptrar och hemelektronik från vår synvinkel. Det kanske blir en och annan anekdot också.

Må väl!