Den förlorade symbolen

Jag har idag lyssnat klart på den ljudbok jag har haft i bilen: Den förlorade symbolen av Dan Brown. Man kan tycka vad man vill om Dan Brown och hans samlade alster, men en ljudbok i bilen är enligt mig den bästa medicinen mot buskörning. Helt plötsligt slutar man att ha så bråttom och man nästan försöker att få resan att vara lite längre. Köerna välkomnas! Storleksgraden av denna effekt är naturligtvis direkt kopplad till hur bra boken är, men också till hur duktig inläsaren av boken är.

Hur står sig då Dan Brown senaste(?) bok uppläst av Jonas Malmsjö som trafiklugnare?

För det första så är Jonas Malmsjö faktiskt riktigt trevlig och behaglig att lyssna på, och lägger inte till mer färg till texten än absolut nödvändigt, utan att det blir monotont. Det ger mer utrymme åt en själv att skapa sig bilder i huvudet tycker jag, nästan som om man själv läser boken. Han är faktiskt en av de bättre uppläsarna jag har hört, Helena Bergström är en av de sämsta…

Gällande boken så är det som vanligt den torre universitetsprofessorn, Robert Langdon, som kastas in i ett intrikat äfventyr där allting är mer mystiskt än vad man någonsin kan ana. Han har tidigare avhandlat mysteriet om den heliga graal, illuminati och de gamla assasinerna som ville spränga vatikanen. Denna gång är det frimurarordern som står i skottgluggen för Browns ”vetenskapstyngda” thrillers. Det är de dolda hemligheter som frimurarna förmodas hålla dolda i Washington som en mycket ruskig man vill åt och han håller Langdons vän och tillika frimurarnas mästare som gisslan för att tvinga Langdon till att hjälpa honom med att avkoda frimurarnas talismaner som påstås visa vägen till oändlig kunskap.

Jag tycker boken har problem med tempo, och upprepningar. Det märks att Brown hade bråttom att få ut boken i butik, för mycket av det här hade kunnat putsas bort om man bara hade lagt ned lite tid på den. Ett annat problem jag har med Dan Brown är att han har svårt med att gradera karaktärernas känslor. Det är alltid full skräck, full rädsla, full glädje osv. Allting är ”TO THE MAXXXXX” hela tiden vilket förtar värdet av dessa skildringar såpass att jag bara känner för att spola förbi… Men det kanske är ett typiskt amerikanskt drag av författarskap?

Hursom, boken gav mig 20 timmar lugnare körning, och för det så får den 3/6 i betyg, +1 för Jonas Malmsjö. Den var dessutom bättre än radio.

 

I väntan på nästa Tool-skiva

Väntar du också på en ny Tool-platta? Medan du väntar kan du lyssna på Soens debutalbum Cognitive. Jag fick hem skivan idag och kan efter en enda genomlyssning säga att detta är en mycket bra skiva. Speciellt om man tilltalas av en blandning av Tool, Opeth och kanske lite Katatonia eller något annat band i den lugnare skolan. Givetvis så har grabbarna lite egna idéer att lägga till i mixen också. Och nämnas bör väl också att två av killarna i bandet är lite av kändisar i metalvärlden för på trummor hittar vi Martin Lopez (ex-Opeth) och på bas legoknekten Steve DiGiorgio (ex-en massa band).

http://www.youtube.com/watch?v=1x-6HAz5jbg

Playstation 4

Då har ryktena börjat florera kring Sony nästa konsol. Då de var hopplöst sena med PS3-lanseringen, har de flertalet gånger uttalat att de inför nästa generation skall vara ute i bättre tid, och då helst först. Det verkar ju faktiskt som om de nu är ute i väl så god tid om det nu ligger någon sanning i Kotakus artikel, där man hävdar lansering redan till julen 2013.

Tydligen så skall man inför den nya generationen också införa system som gör det jobbigare för konsumenten. Bland annat så skall man införa ett skydd som omöjliggör begagnathandeln genom att spelen knyts till ditt användarkonto och att man måste vara online för att få spela. Stämmer inte inloggningsuppgifterna skall spelet hamna i ”trial-mode” och man tvingas att lösa ut det fullständiga spelet mot en avgift om man skulle vara intresserad av det. Man kommer heller inte se till att PS3-spel skall fungera på den nya konsolen.

Luktar lite surt kan tyckas, men jag har å andra sidan bara köpt ett begagnat spel; det var till barnen och det spelas ytterst sällan.

Som sagt: Detta är endast rykten än så länge, men en ny konsol redan julen 2013 tycker åtminstone jag låter som önsketänkande, med tanke på hur lång lanseringen av PS3 var innan man såg konsolerna på hyllan.

 

Playstation 4

Playstation 4

Unser Aventinus

Solen skiner och termometern närmar sig 20 grader. Jag klipper klart träden på framsidan och känner mig riktigt duktig. Då kan man unna sig en Unser Aventinus, veteölet från mästarna Schnieder Weisse i Bayern. Fast ärligt talat så är den inte mer än God på FornMon-skalan då den var lite för brutal för min smak. Men står det en för mig ny veteöl på Systembolagets hylla så måste man ju testa.

Vill också utbringa en skål för vår Looftlighter som idag tänt sin sista grill. Den bara dog, ville helt enkelt inte vara med och grilla längre. Rest In Peace Looftlighter. Tack för dom år vi hade ihop.

Anfäkta och anamma Tintin!

Igår så fick man då äntligen sett Tintins Äventyr: Enhörningens hemlighet. Och den var bra, mycket bra t.o.m. Steven Spielberg och Peter Jackson bjuder på non-stop action och när filmen har slutat så är man nästan andfådd. Det första som slår en när man börjar titta är hur satans snygg filmen är. Allt är helt galet bra gjort och hela filmen är en enda stor kraftuppvisning på det audiovisuella planet. Fast det audiovisuella godiset börjat faktiskt redan innan filmen har börjat för förtexterna är mycket smakfullt  gjorda och akompanjerade av en grym musiksnutt signerad John Williams.

Så långt allt bra men filmen har tyvärr också lite brister. För det första så är filmen ibland ganska osammanhängande och saker bara händer utan någon egentlig förklaring. Och sedan så är det lite för mycket logiska luckor i filmen som i alla fall jag störde mig lite på när jag tittade. Det är i och för sig möjligt att man hänger med bättre om man ser filmen en andra gång för tempot är oftast obönhörligt rappt. Men annars har jag faktiskt inte så mycket att klaga på.  Ljud och bild är som sagt fantastiskt bra, humorn är alltid närvarande och rollerna spelas övertygande av alla inblandade och ibland så tänker man inte ens på att det är en animerad film man sitter och tittar på.

Som gammalt Tintin-fan är jag mycket nöjd med den här filmen (även om jag kan tänka mig att dom riktiga Tintin-puristerna kanske inte håller med) och kan med gott samvete ge filmen en klockren 4:a av 5 i betyg.

Söndagstur med bilen

Igår var ju vädret något av det bästa vi haft hittills i år. Så för att bygga upp aptiten på de våfflor som jag visade bild på igår, så tog vi en familjepromenad till grusgropen. Familjepromenad till grusgropen innebär vilda barn intill branta sluttningar, så det fanns inte mycket tid till övers för fotografering. Men jag lyckades ta några bilder längs randen av Gråbos stolthet, och även min bil.