Finfina filmfynd

Då har man varit i köptagen igen och beställt hem lite trevlig film på blåstråle:

Shrek 1-4: Är stort fan av datoranimerad film och dom två första filmerna om Shrek är två av mina stora favoriter. Tyvärr så var trean inte så mycket att ha men det ska bli kul att titta på fyran som jag hört mycket gott om.

Dawn of the dead: Ytterligare en favorit och något så ovanligt som en bra remake. Synd att Zach Snyders filmer efter denna har varit lite upp och ner.

Hesher: Inget jag sett men en arbetskamrat har hypat filmen ganska rejält och den verkar vara ganska så Metal så den ska nog slinka ner utan större problem. Joseph Gordon-Levitt och Natalie Portman brukar ju dessutom alltid göra bra ifrån sig.

Memento: Tidig Christopher Nolan-film som jag inte sett på väldigt länge. Ska bli kul att se om den är lika ”mindbending” som jag tyckte att den var när den kom.

Och det bästa med det hela är att jag gav 375 spänn för alla 7 filmer vilket ger ett pris per styck på dryga 50kr. Helt ok tycker plånboken och jag.

Speltest del 2: Talisman

Igår kväll/natt så var det åter dags att ”tvinga” frugan att vara med och spela brädspel. Den här gången var det klassikern Talisman i dess fjärde utgåva som stod för underhållningen och även om vi var ganska trötta den här gången med så var vi nöjda efter dom ca två timmar det tog att spela omgången. Detta är mina intryck av spelet:

  • Det är kul att spela. Oväntat kul faktiskt. Till skillnad från DungeonQuest, som var en liten besvikelse, så var detta en mycket positiv upplevelse. Spelet flyter på bra utan att man behöver bläddra i manualen hela tiden och överlag så var det mycket lätt att komma in i det.
  • Lite för fattigt. Fick lite samma känsla som jag fick när jag spelade DungeonQuest, att det var mycket samma som hände och att korten inte ger så mycket variation. Men då jag hade blandat korten lite för dåligt så kom flera av samma kort i rad och får väl därför skylla mig själv till viss del. MEN det går ju att råda bot på den något dåliga variationen genom att köpa någon eller några av alla dom expansioner som släppts sedan Talisman lanserades.
  • Spelet är snyggt och mycket välgjort. Men även om spelplanen är snygg så är den alldeles för stor! Man får liksom sträcka sig för att nå till andra sidan för att kunna förflytta sin karaktär. Så att köpa någon av dom större expansionerna som utökar själva spelplanen är nog bara att glömma.

Som synes så fanns det inget större (”pun intended” som man säger) att klaga på efter en omgångs spelande och både frugan och jag var nöjda och underhållna. Speciellt frugan vars munk krossade allt motstånd och lämnade min stackars alv att dö vid några kullar. Talisman kommer definitivt spelas många gånger i framtiden och jag blev faktiskt så biten att jag direkt efter vi var klara var ”tvungen” att beställa två av dom mindre expansionerna till spelet. Så i framtida spelomgångar blir det att bland annat se upp för Döden som vandrar över spelplanen och en varulv som kan göra livet surt för alla spelare.

Årets finaste omslag?

Fick precis hem skivan Skylight med svenska Atoma och jag bara älskar det snygga, atmosfäriska omslaget. Kanske inte tekniskt fulländat på något vis men det  får mig att känna. Det varma och det kalla tillsammans med den enkla och snygga loggan gör att detta är en skiva jag skulle vilja äga på vinyl. Tänk att få köra igång vinylskivan, sätta sig ner och bara titta på omslaget och drömma sig bort. Tyvärr så är min vinylsvarv avställd för tillfället och jag vet inte om Skylight ens finns på vinyl så det gamla goda CD-formatet får alltså duga så länge.

Jag kanske borde nämna att själva musiken på skivan inte är fy skam den heller. Den är t.o.m riktigt, riktigt bra. Liksom omslaget så är den atmosfärisk och hela plattan fokuserar mycket på att bygga upp stämningar, lite som ett filmsoundtrack. Musiken skulle jag beskriva som någon slags rock/metal med mycket progressiva influenser blandat med en hel del elektroniska element. Mycket stämningsfullt som sagt och jag kan faktiskt inte låta bli att tänka på Lucasarts gamla äventyrsspel The Dig när jag lyssnar på skivan. Och det är i min bok ett mycket bra betyg.

Speltest med dricka till

Igår kväll så vankades det testning av ett av dom nya brädspel jag införskaffat. Min snälla fru ställde upp som försökskanin och efter en hel del läsande av manualen och pillande med en massa kort så lyckades vi genomföra två omgångar av DungeonQuest. Jag ska väl också tillägga av vi var ganska trötta vilket inte direkt hjälpte till att skapa något flyt i spelet. Men i alla fall, det här är mina tankar efter två spelade omgångar:

  • Det som utmärkte sig mest var det nya stridssystemet. Helt annorlunda jämfört med gamla Drakborgen och ställde till med stort huvudbry för mig. Förr så utfördes striderna med tre kort var och var egentligen inget annat än en lite upphottad version av Sten Sax & Påse. I denna moderna variant så hade man helt plötsligt fem kort på handen varav ett var ett lite bättre kort med en specialkraft. Och man kan göra både ”counterattacks” och ”deathblows”, men hur man gjorde greppade jag aldrig riktigt. Så det blir nog att nöta ett gäng omgångar till innan det sitter.
  • Har spelet verkligen alltid varit såhär ”tunt” eller vad man ska säga? Det gamla spelet kändes liksom kraftigare och matigare på något sett.  För vad man gör är ju egentligen ”bara” att traska runt, ta upp kort med händelser och sedan dö. Tror att den här känslan kan ha något att göra med att storhetstiden för det här spelet var för ca 20 år sedan. När man var 10-12 år och i stort sett bara hade spelat Monopol och Försvunna Diamanten innan. Då var liksom Drakborgen det stora äventyret, spännande och outforskat.
  • Man dör. Förvisso hade jag tur och kom ut ur borgen med lite skatter den andra spelomgången men det var efter att jag hade ramlat ner i katakomberna, nästan blivit dödad av en magiker och två jättespindlar för att sedan med rent flyt komma upp igen vid utgången av borgen. Frugans stackars Bågskytts-tjej blev kapad på mitten av en sågklinga en omgång och ramlade ner i ett hål och dog i den andra. Så detta är inget spel man spelar om man garanterat vill kora en vinnare.

Detta är det som satte sig efter kvällens spelande och med handen på hjärtat så blev jag faktiskt lite besviken. Jag hade nog väntat mig lite mer av DungeonQuest. Jag ska dock absolut inte ge upp än och kommer garanterat att lira fler omgångar men nästa gång jag ska plåga frugan med brädspel så får det bli lite Talisman istället.

Och just det ja, det var ju det där med dryck också. Jag hittade nämligen en ny folköl på ICA i fredags som jag passade på att dricka till brädspelandet. Ölen i fråga var Fuller’s Chiswick Bitter som vad jag vet inte funnits ute allt för länge i handeln. Fuller’s för mig är lite som ölens Volvo, man vet vad man får och det är oftast bra grejer. Är man t.ex. på Systembolaget och inte hittar något intressant så kan man alltid köpa sig ett par London Porter eller ESB från Fuller’s så har man sitt på det torra. Chiswick Bitter smakade helt ok för att vara en folkis, lite trevlig humlekaraktär och njutbar överlag. Men samtidigt en bit ifrån folkölen från Brewdog och Brutal Brewing. Men ett God-betyg är den allt värd trots att priset på 22kr är i högsta laget.

FornMon presenterar: en jävligt god öl

Tillåt mig att få presentera Oppigårds Amarillo:

Äntligen fick jag tummen ur och åkte och köpte ett par flaskor och jag ska inte sticka under stol med att jag hade vissa förväntningar när jag öppnade den första flaskan efter att ha läst mycket gott om ölet på nätet. Men oj vad dessa förväntningar uppfylldes! Ölet skulle kunna anklagas för att vara endimensionellt eftersom det endast har använts en enda humlesort vid bryggningen (Amarillo så klart) men jag skulle vilja påstå att detta är Amarillos styrka. Den är liksom genial i all sin enkelhet och man vill bara öppna en flaska till så fort man druckit klart. Det är friskt, det är beskt och det är framförallt väldigt gott. Jättegod blir det självklara betyget och det skulle inte förvåna mig om detta blir sommarens törstsläckare nummer ett för min del.

Game on!

Och så kom dom då tillslut, mina brädspel. Talisman och DungeonQuest. Båda dessa är nyutgåvor av spel jag lirade som liten och som verkligen får nostalgiådran i mig att pumpa för fullt.

DungeonQuest, eller Drakborgen som det hette på svenska, är ett av mina absoluta favoritbrädspel genom tiderna och mången är gången då jag guidat ninjan Yubaru Tori-Jima eller den episkt onde Thargrim Den Mörke genom Drakborgens förrädiska gångar. Och oftast gjorde man detta bara för att dö en brutal död och bli tvungen titta på när resten av ens spelkamrater gick samma öde till mötes.

Talisman har jag inte spelat lika mycket då jag inte hade det själv utan var tvungen att lira hos en klasskompis som jag inte umgicks så mycket med. Men tillräckligt med speltid har jag ändå fått i mig för att vara sugen på att köpa Talisman i dess fjärde utgåva. Vad jag minns av Talisman är att det var betydligt djupare spelmässigt jämfört med Drakborgen och tog längre tid att spela. Det enda minuset var väl att det inte hade lika roliga karaktärer som Drakborgen utan körde på med ganska generiska hjältar som Lönnmördare, Magiker och Sierska.

Än så länge har jag bra hunnit att lyfta på locken på spelen och titta runt bland alla roliga kort och pjäser men mina första intryck av dom är att DungeonQuest är ett mycket snyggt spel men som ändå saknar lite av mörkret från det svenska originalet. Och så saknar jag alla dom feta karaktärerna. DungeonQuest innehåller ”bara” 6st olika hjältar, originalet med expansion innehöll över 10st. Talisman i sin tur ser även det mycket bra ut och inbjuder till spel. En fördel med det moderna Talisman är att det finns en mängd expansioner att köpa om man skulle tröttna på vad grundspelet har att erbjuda. På tal om det så finns det en utmärkt genomgång av dessa på bloggen Landhajen.

Nä, nu orkar jag inte skriva mer. Dags att dyka ner i lådorna igen, trycka pappbrickor ur sina ark och läsa regler för glatta livet.

Skynda fynda

I skrivande stund är det bara drygt två dagar kvar av ett av årets bästa erbjudanden när det gäller datorspel. Jag snackar naturligtvis om Humble Bundle V, spelpaketet som du betalar vad du vill för. Paketet innehåller redan från början fyra grymma spel: Superbrothers: Sword and Sworcery EP, Limbo, Amnesia och Psychonauts samt soundtracken (som är jättebra även om det inte är någon hårdrock) till dessa spel. MEN om man  betalar över snittet (just nu drygt 8 dollar) så får man ytterligare fyra spel: Bastion, Lone Survivor, Super Meat Boy och Braid. Själv slog jag till för en vecka sedan men jag märkte att det saknades något när jag lirade Bastion med keyboard och mus. Jag behövde naturligtvis en gamepad. Och den kom till min stora lycka idag. Så nu blir det super-duper-mega-gaming för hela slanten. Och som sagt, även om det inte är någon direkt nyhet längre: skynda fynda!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sommarölsbatalj

Även om det kanske inte märks på vädret just nu så är det faktiskt sommar. Och på sommaren så ska man dricka uppfriskande drycker som svalkar en när man sitter och svettas och lyssnar på hårdrock. Kanske en trevlig lemonad, en burk Cola eller, om jag själv får bestämma, en god kall öl. Och i samarbete med ölinstitutet i Tyskland har jag valt ut tre öl som funkar finfint i sommarvärmen:

(Inget säger sommar som öl på blommig bricka)

Oppigårds Summer Pale Ale, Slaapmutske Zomer och en klassisk Hoegaarden. En ganska trevlig trippel skulle det visa sig efter att jag provsmakat flaskorna. Först ut var Summer Pale Ale från dalmasarna på Oppigårds och vid upphällning möttes jag omgående av en frisk doft och en fin gyllene färg. Smaken var som man kan vänta sig besk men samtidigt ganska mild jämfört med andra Pale Ales. Helt klart en utmärkt sommardryck och Oppigårds har ännu en gång levererat en bra produkt.

Efter det var det dags att testa Slaapmutske Zomer. Och här reagerade jag först på att ölet var väldigt ljust och det rika skummet som lade sig som ett lock i glaset. Smaken var friskt fruktig och hade en liten trevlig touch av humle men i övrigt så smakade det inte så mycket. Ölet fick mig faktiskt att tänka på apelsinsaft som är lite för utspädd och alltså inget man dricker om man vill bli överrumplad av nya smaker. Men som sommardryck passar denna Ale, som faktiskt påminner en hel del om en Wit, väldigt bra.

Och på tal om Wit så var den avslutande flaskan just en sådan. Kanske den mest kända till och med. För Hoegaarden känner väl dom flesta som någon gång botaniserat i Systembolagets hyllor till? Hoegaardens ljusa, grumliga vätska smakar mycket citrus och doftar ungefär likadant och allt som allt är även detta en bra alternativ i sommar.

Så, då var det klart. Tre öl testade och godkända för sommarkonsumtion. Jag ger alla tre God i betyg och kommer garanterat att köpa någon eller några av dom igen i sommar.

Fredagsgött

Då har man jobbat sin första vecka efter tre månaders pappaledighet. Och det känns faktiskt lite i kroppen men främst i huvudet som är allmänt segt och jävligt. Då passade det väldigt bra att upptäcka att lite uppiggande medel i form av tidningar låg i brevlådan när man kom hem. Idag kom nämligen BÅDE nya numret av Sweden Rock Magazine och Hifi & Musik. Så nu blir det till att frossa i Rush-intervju, test av engelska stativhögtalare, skivrecensioner plus en massa annat gottigt.

Och så tar vi en apelsin till det.

Trevlig helg!

Lite nytt att mata CD-spelaren med

Under dom senaste dagarna så har jag ökat på skivsamlingen lite:

Dom tre övre skivorna inköptes på Media Markt i söndags. Dom hade tydligen haft utförsäljning på skivor av hårdare karaktär men tyvärr så kom jag alldeles för sent och fick nöja mig med lite ”smulor” á 29kr/st:

StyggelseHeir today God Tomorrow. Göteborgsk Black Metal. Kompetent, svängigt och med mycket attityd. Och ganska så primitivt i positiv bemärkelse.

Within Y Silence Conquers. Melodisk dödsmetall, från Göteborg så klart. Ingen favoritgenre direkt utan köpte mest skivan på grund av att en gammal kompis lirar gitarr i bandet.

Born///Evolve///Progress vol3. Del tre i en serie samlingsskivor fullproppade med diverse rolig Synth-musik. Helt klart bäst i serien hittills.

Så, det var dom tre första. Sedan så kom det igår ett paket från det polska skivbolaget Agonia Records som innehöll dom tre undre skivorna (logiskt nog):

The Konsortiums/t: Avantgarde Black Metal från vårt grannland i väst. Här framfört med ganska mycket Rock n Roll i grunden. Tydligen ska dom vara lite hemliga också, lite som vårt eget Ghost. Förvisso så kan jag tycka att hela grejen med att vara en ”hemlig” grupp är ganska så fånig men här så talar musiken sitt tydliga språk och jag skiter i vilket.

Infernal WarTerrorfront & Redesekration: Som man kanske kan gissa sig till så bjuder Infernal War på infernaliskt satansmangel i den allmänt forta Black Metal-skolan. Det rensas tamejfan näst intill hela tiden och  jag diggar varje minut av det. Kraften och ursinnet kombinerat med den musikaliskt höga kompetensen får mig att kapitulera fullständigt. Rekommenderas.

Äntligen ett bra Star Wars-spel?

Lucasarts utannonserade idag att dom ska släppa ett spel som ska gå under namnet Star Wars 1313. Ett actionäventyr i tredje person där man kontrollerar en prisjägare. Och rent spontant tycker jag att det låter ganska så fett. Men samtidigt så har Lucasarts varit på dekis alldeles för länge och spelen från dom har generellt varit av alldeles för dålig kvalité, vilket gör mig lite orolig.

En gång i tiden gjorde Lucasarts mästerverk i parti och minut. Man levererade äventyrsspel, så kallade point and click-spel, av absoluta världsklass och Star Wars-spel som t.ex. Dark Forces och TIE Fighter. Men det var många år sedan nu och dom bästa spelen från Lucasarts under senare år har varit Lego-spelen som dom inte ens utvecklat själva utan bara agerat utgivare för.

Men utan att egentligen ha sett någonting av Star Wars 1313 så verkar det ändå lovande då det tydligen ska ha 18-årsgräns, utspela sig i Star Wars-universumets mörkare delar och låta spelaren leka med prisjägarprylar istället för en massa ”forcepowers”, vilket faktiskt känns ganska uttjatat vid det här laget.

Var redo att bli prisjagad.