Årets finaste omslag?

Fick precis hem skivan Skylight med svenska Atoma och jag bara älskar det snygga, atmosfäriska omslaget. Kanske inte tekniskt fulländat på något vis men det  får mig att känna. Det varma och det kalla tillsammans med den enkla och snygga loggan gör att detta är en skiva jag skulle vilja äga på vinyl. Tänk att få köra igång vinylskivan, sätta sig ner och bara titta på omslaget och drömma sig bort. Tyvärr så är min vinylsvarv avställd för tillfället och jag vet inte om Skylight ens finns på vinyl så det gamla goda CD-formatet får alltså duga så länge.

Jag kanske borde nämna att själva musiken på skivan inte är fy skam den heller. Den är t.o.m riktigt, riktigt bra. Liksom omslaget så är den atmosfärisk och hela plattan fokuserar mycket på att bygga upp stämningar, lite som ett filmsoundtrack. Musiken skulle jag beskriva som någon slags rock/metal med mycket progressiva influenser blandat med en hel del elektroniska element. Mycket stämningsfullt som sagt och jag kan faktiskt inte låta bli att tänka på Lucasarts gamla äventyrsspel The Dig när jag lyssnar på skivan. Och det är i min bok ett mycket bra betyg.

4 svar till “Årets finaste omslag?

  1. Vad är detta? Jag kan inte bestämma mig för om omslaget är episkt och B av den gamla skolan, eller om det är datoriserat strunt som numetall och liknande brukar vara. Att det inte finns på vinyl känns som en ledtråd åt alternativ två dock.

    Jag har en laptop från 1800-talet utan ljud, så jag kan inte smyglyssna. VAD ÄR DET FÖR NÅGOT? Innehåller den hits som Accepts Aiming High eller är det mer som Dumma Birgers cover på Burn in Hell?

    • Ha ha. Oj, vad ska jag svara på det här? Omslaget, tycker jag, känns mer episkt-B än datorgjort iallafall. Gillar att det egentligen är ganska fult men samtidigt så coolt med astronauter som möter ett okänt väsen på en okänd planet. Det får mig liksom att drömma om fjärran solsystem och upptäckande med rymdskepp.
      Hur låter det då? Ja vad ska man säga? Som jag skrev så är det någon sorts proggig metal/rock med lite blippande och bloppande. Modernt, svävande, stämningsfullt. Inte Accept och definitivt inte Dimmu Borgir. Och inga hits utan mer en enda stor talande enhetlighet. Shit, skitsvårt att beskriva.

      • Som ett datorspel.

        Ja, fast jag fick inte alls ihop kombinationen! När jag tänker i sådana utsvävande termer (saker som inte är B-metal) så låter det ruggigt illa inne i mitt lilla huvud. Jag tänker mig sådant som spelas på Bandit Rock, typ.

        • Nej, nej, nej, nej. Tänk INTE Bandit Rock ty då är du helt fel ute. Usch, nu blev jag lite ledsen för nu började jag att tänka på Bandit Rock. Hemska kanal.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s