Platters of splatter

Hepp! Då har man återigen trollat hem ett gäng skivor mot betalning:

 

Den här gången blev det mycket klet och slafs i musikform, dvs så kallad Brutal Death Metal. Det är ultraguttural sång, tuggande riff och naturligtvis nonsenstexter om att hugga folk med yxa och peta näsan med köttkrok. Men eftersom jag aldrig varit en person som bryr sig om texter så hade dom lika gärna kunnat vråla om fluffiga enhörningar och engelska blomsterträdgårdar, jag hade inte märkt någon skillnad. Det känns kul att köpa på sig lite sådan här musik igen eftersom jag var väldigt inne på det för 6-7 år sedan. Grupper som Gorgasm, Inveracity, Abysmal Torment och Stabwound gick heta på min bokstavligt feta Minidisc-spelare (någon som kommer ihåg det formatet?). Men nu är det alltså Putrid Pile, Peshmerga och Sarcophagy som står för musiken och jag gillar alla fyra skivorna skarpt. Ingen är nyskapande på något sätt men alla innehåller precis det jag just nu vill ha: hård och tung dödsmetall.

Och ja just det, lovade ju att göra lite smygreklam för stället där jag köpt skivorna, min lokala dödsmetalldistributör: Musick Assault. Bra priser och snabb leverans fick man från dom. Tummen upp för det.

Annonser

Nya Elacingar på gång

I Kiel, Tyskland sitter personalen på Elac och designar nya högtalare. Nu är dom på gång med en 400-serie med lautsprechers av seriösare slag. Som vanligt så ser dom väldigt Elac ut med sina karaktäristiska banddiskanter och crystal-element. 1:a oktober så ska dom tydligen finnas ute i handeln, så det är bara att öppna lädret för er som har råd. Själv så fortsätter jag att drömma…

UPDATE: Dessa ska tydligen visas upp på Arken-mässan om tre veckor. Så då blir det till att ta fram finöronen.

http://elac.com/en/tests_and_news/News/2012/08/News_Line_400.php

När jag blir trött på helikoptrar…

Igår hade jag re-maiden på min 550 med nytt fartreglage och lite andra smånyheter. Dessvärre stötte jag på patrull då jag körde totalt slut på två av tre ackar vilket ledde till påtvingade nödlandningar, vilka förvisso tillförde en hel del spänning och som dessutom slutade lyckligt båda två, men de skapade också en bitter eftersmak som bara olösta problem kan medföra.

Tillfälligt trött på alla dessa helikopterrelaterade göromål och funderingar tog jag min tillflykt i min ursprungliga och egentligen huvudsakliga hobby. Den som klarar av att gissa vilka modeller som fick vara med och lira Megadeth under långa stunder igår kan få en kopp kaffe av mig, kanske till tonerna av Megadeth.

Röd Säl

Sitter och smuttar på en Red Seal Ale och diggar Lost Soul efter en väldigt lyckad dag med familjen på Liseberg (där jag förövrigt drack en Västkust Ale från Oceanbryggeriet, väldigt god). Och efter att ha läst mycket gott om Red Seal i stort sett överallt på internet så måste jag säga att den håller bra för hajpen. Kanske något tunn i smaken men ändå mycket uppfriskande och god. Betyget blir ett svagt Jättegod.

Castle Creation upgrade opportunity

Nu var det återigen dags. Mina surt förvärvade elektroniska slantar har manifesterat sig i två metallskal innehållandes kablar och kretsar. Det förhåller ju sig ofta så att ju mer man använder sina saker desto fler brister upptäcker man, och i somras har jag använt min Rex 550 väldigt mycket. Således behöver jag nu byta ut valda komponenter som jag inte tycker uppför sig som jag vill. Därmed åker fartreglaget ut och ersätts med ett bättre dito i form av Castle Creations Phoenix Ice 100 och dessutom, som en liten bonus, en BEC Pro från samma firma. Syftet är att jag skall kunna kör med högre volt till servona samt att jag (förhoppningsvis) kommer få lite mer kraft i motorn. När jag ändå höll på att riva i allt detta så passade jag samtidigt på att flytta gyrot ned till buken av helikoptern. På så vis hoppas jag kunna undkomma onödiga vibrationer som stör gyrot.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En skiva ur arkivet (Del 11)

Dags för en legendarisk grupp och en monumental skiva inom Death Metal. Dags för Death.

 

Death hade redan 1987 blivit historiska när dom i stort sett skrivit manualen för hur Death Metal skulle spelas med skivan Scream Bloody Gore. 1991 gjorde dom det igen, men denna gång skulle bandmeaestro Chuck Shuldiner och hans ”hired guns” skapa mallen för hur den mer tekniska och progressiva dödsmetallen ska framföras. För det är precis det som Human är: en uppvisning hur man skriver komplexa stycken musik i en extrem genre och hur man sedan framför dom på ett helt oantastligt och ekvilibristiskt sätt. En måttstock mot vilken alla andra verk inom samma genre jämförs helt enkelt. Naturligtvis så  beror detta lika mycket på Shuldiners egna musikaliska skicklighet som på dom musiker han anlitade till att spela på skivan. På bas återfinns den så ofta anlitade Steve DiGiorgio och på  trummor respektive gitarr så hittar vi Cynics Sean Reinert och Paul Masvidal. Dessa fyra bidrar till att ge skivan ett oöverträffat driv som man inte kan göra annat än att älska och dyrka.

Och inte är det så mycket fel på själva låtmaterialet det heller. Från den starka öppningen med Flattening of emotions och Suicide Machine, via videospåret Lack of comprehension, och ända in i mål med avslutande Vacant planets så bjuds man som lyssnare på ett smörgåsbord av smaskiga skapelser. Ingen låt kan klassas som utfyllnad, alla fyller ett syfte. Det är väl egentligen bara instrumentala Cosmic Sea som jag ibland kan tycka agerar sänke åt skivan men vissa dagar så uppskattar  jag den lika mycket som dom andra låtarna så det verkar mest vara en humörsfråga från min sida. Som ni kanske förstår så älskar jag den här skivan och Human är enligt mig Deaths magnum opus. Betyg: Kan så klart inte bli annat än full pott. 10 av 10.