Lyssnat lite på ELACs 407:or

Var och hälsade på hos en lokal Hifi-handlare häromdagen. Var där med farsan för han skulle klämma lite på några DACar han eventuellt är intresserad utav. Men självklart så passade jag på att provlyssna lite på ELACs nya golvare i den färska 400-serien. Tyvärr så blev det ingen långlyssning men ändå tillräckligt för att inse att 407:orna är ett par rejäla smällkarameller till högtalare. Små, smidiga och snygga talare som målar upp en STOR ljudbild helt utan tendenser till jobbig diskant (är grymt allergisk mot det). Jag antar att den nya JET 5-diskanten har mycket med det att göra. 30000kr känns i det här fallet som ett mycket bra pris i förhållande till vad man får. Nu saknas bara den där lotto-vinsten så att man kan göra slag i saken.

Annonser

Färsk Nile-video var det här

Idag släppte Nile sin video till det eminenta spåret Enduring the eternal molestation of flame. En grym bit dödsmetall från en av årets bästa skivor, om inte den bästa.

Videon i sig är väl inget revolutionerande direkt men den än snygg, stilren och fyller sitt syfte. Av mig så får den såklart tummen upp, precis som allt annat från Nile.

Revenge of the Forcoldened

Ha-HA! Hämnd! Förkylningen har släppt sitt elaka grepp och jag börjar känna smak igen. Detta firar man naturligtvis bäst med ett glas av den godaste dryck Systembolaget tagit in i sitt ordinarie sortiment där här sidan av midsommar. Jag snackar om Modus Hoperandi:

355ml av den finaste amerikanska IPA som utan tvekan får betyget Jättegod av mig. Helt i klass med min gamla favorit Sierra Nevada Torpedo. Fast frågan är om inte Modus Hoperandi är snäppet bättre faktiskt. Snyggare förpackning är det helt klart i alla fall. Och som extra grädde på det öldoftande moset så fick jag dom här tre flaskorna av farsan idag:

Tre förhoppningsvis finfina öl från Eskilstuna Ölkultur. Jo man tackar ja. Nästa helg är härmed räddad och om allt går som det ska så blir det ölprovning så det står härliga till. Ser främst fram emot att smaka Anders dubbel IPA som tydligen skall vara helt fantastisk. Skeul!

Curse of the forcold

Japp en förbannelse är vad det är. Hade gått och köpt lite god öl att smaka på i helgen men det sket sig. Istället så åkte man på en fet förkylning och känner knappt någon smak alls. Så det blir nada och zip med ölprovning denna helg. Istället så får man glädjas över att det damp ner ett par skivor i brevlådan i fredags: Shinings Redefining Darkness och Dying Fetus Reign Supreme. Båda har efter ett par genomlyssningar visat sig vara ett par mycket trevliga metalskivor som mycket väl kan hamna på årsbästalistan. Extra kul att Dying Fetus faktiskt visar upp sitt bästa material sedan deras mästerverk Destroy the opposition. Det enda jag saknar är Kevin Talleys svängiga trumspel.

Engl re-cap

För ungefär två veckor sedan lämnade jag ju in min gitarrförstärkare på service. Jag ville tro att den lät trött och slö, men kunde inte riktigt avgöra om det var jag som spelade illa eller om det faktiskt var förstärkaren.

Då rören ändå var minst 10 år gamla så tyckte jag hursomhelst att det var liksom dags för en service ändå oavsett orsak. Sagt och gjort hamnade förstärkaren på spa. Dagen efter ringer förstärkardoktorn och delger diagnosen och vilka åtgärder som vidtagits:

”-Rören var HELT slut och när jag decaymätte lytarna så fanns det inget kvar.”

Visst, ”whatever you are talking about there for ya” tänkte jag.

”-Hursom, allt är bytt och du kan hämta den när du vill.”

När jag kommer dit dagen efter står min stärkare precis där jag lämnade den, plockade upp gitarren och pluggade in… Min Engl har aldrig låtit på det viset förut… Jag hörde varenda plektrumnyans och varenda sträng trots kraftig distortion. Det här är för drastiskt för att bara svälja så jag bestämde mig för att köra brutaltestet; rent ljud, gitarr med hi-outputmickar och slå an ett öppet Em, hårt. Helt plötsligt fick jag uppleva en fast bas som min lilla Engl inte någon gång tidigare kunnat uppbringa.

Jag var nöjd. Så nöjd att jag blev kvar där och diskuterade förstärkare, musik och livsåskådningar såpass länge att jag närapå missade middagen hemma hos mor och far. Det var de mest välspenderade 1500kr på länge.

Glad förstärkare

FornMon Fright Night 2012

I lördags var det dags för den kanske årligt återkommande tillställningen FornMon Fright Night. En kväll i skräckens tecken då det liras hemska sällskapsspel som utspelar sig bland demonvärldar och andra dimensioner. Kvällens spel var Arkham Horror vilket ingen av medlemmarna i sällskapet hade lirat förut så det tog ett tag innan reglerna satt men när dom väl gjorde det så flöt spelet på bra. Dock så fuskades det lite eftersom vi var Arkham Horror-oskulder allihop men det blev rätt bra tillslut ändå. Alla portar till helvetet (eller vad det nu är) stängdes och våra tre hjältinnor räddade både dagen och staden.  Alltså blev det en lyckad kväll på alla sätt och Arkham Horror visade sig vara ett roligt spel som jag gärna lirar igen.

En och en halv Idjit vid Avenyn

Ja så lustiga rubriker kan man skriva om man har druckit öl med lustiga namn och etiketter från det lokala bryggeriet Dugges.  Och det är precis vad jag gjorde i helgen. ½ Idjit!, Idjit! och Avenyn Ale stod på menyn och alla tre levererade. ”Idioterna” är Imperial Porter respektive Stout och var därför rejält starka (Idjit! ligger på 9.5%) men jag tycker att båda lyckades bra med att hålla sig borta från att smaka spritigt. Istället var dom väldigt trevliga och bjöd på mycket smak av kaffe och choklad. Dock blev det lite väl mastigt att klämma i sig båda på raken, en räcker gott och väl.

Avenyn Ale i sin tur tycker jag var startfältets stjärna. Antagligen beror det till viss del på att jag inte är riktigt van att smäcka i mig starka Porters och Stouts men Avenyns rejäla smak av citrus och trevliga beska fick mig verkligen att njuta i fulla drag. En mycket bra Pale Ale på alla sätt och vis. Dugges visar att dom fortfarande är ett bryggeri att räkna med efter den lite problemfyllda flytten till Landvetter och alla tre ölen får betyget Jättegod.