Hurra! Jag har sett en film (eller två)

Förra året så såg jag skamligt lite film. Och jag som ändå tycker att film är jättekul och bland det bästa som finns. Men 2012 går tyvärr till historien som ett av dom fattigaste filmtittaråren under mitt vuxna liv. Inte ett enda biobesök även om jag var helt säker på att i alla fall Prometheus skulle få iväg mig i riktning mot biosalongerna. Men inte då.

Däremot så har jag köpt en hel del film. Tyvärr så gick dom flesta samma skrämmande öde tillmötes: ligg och damma någonstans. Förbokade exemplar av The Dark Knight Rises och Prometheus, nya fina utgåvor av klassiska filmer som Lawrence of Arabia, Terminator och Total Recall, dom ligger bara där och ser ledsna ut. Osedda och ouppskattade.

Men nu i helgen så hände faktiskt något. Jag såg inte en, utan två filmer. Två filmer som dessutom var bättre än vad jag hade förväntat mig. Först ut var 21 Jump Street. Filmen är baserad på den gamla tv-serien med samma namn så hade jag verkligen inga förväntningar när jag satte mig ner för att titta. Och glatt överraskad satt jag där och småfnissade mest hela tiden, ibland gapskrattade jag t.o.m. Inte visste jag att Channing ”tråkigare än torra clementiner” Tatum kunde vara sådär rolig. Mannen dominerar ju hela filmen med sin komiska timing. Inte för att Jonah Hill, Ice Cube och resten av skådisarna gör direkt dåligt ifrån sig men Channing Tatum, vilken kille. Tyvärr så dras filmen ner av ett alldeles för standardiserat dramaturgiskt upplägg men är ändå på det stora hela helt klart värd 3 av 5 i betyg.

Efter det var det dags för Kapten Amerika. Eller Captain America som dom säger over there. Även här var förväntningarna relativt små men här hände egentligen samma sak: den stora killen i huvudrollen gör det så bra att man inte kan göra annat än att gilla. I detta fallet så är det Chris Evans som jag pratar om och jag tycker verkligen att han passar utmärkt i rollen som Cap A. Filmens andra stora styrka är det visuella. Det blir liksom aldrig fel med flygplan, tanks och soldater i futuristisk 40-tals design. Liten guldstjärna ska filmmakarna även ha för att dom på ett övertygande sätt lyckades få Chris Evans att se liten och tanig ut. Minuskontot då? Ja det är ganska så digert men jag tycker ändå att filmen är värd en 3:a i betyg. Men jag måste ändå ställa frågan: vad hände med klippningen under slutfighten?

Allt som allt så var det gött att komma igång med lite filmtittande igen. Hoppas nu bara att jag kan hålla uppe detta och komma ikapp lite i ”att-titta-på-högen”. Det hade ju ändå varit trevligt att få se Watchmen någongång, den har trots allt legat i den där förbaskade högen i 3-4 år nu.

Ron B

Dom däringa muziktipsen ja!

Lördag. Det är inte dumt det. Och i ett infall av lite lördagsinspiration så tänkte jag att jag skulle tipsa om lite trevlig musik som finns i den lokala skivsamlingen och som kanske gått någon förbi. Gemensam nämnare: bokstaven L.

LunarisCyclic

20130119_223248

 

Halvgalna norrmän som lirar någon sorts progressiv Black Metal. Kanske lite för splittrat för många men jag gillar Lunaris och framförallt den här skivan. Geschmekprov: http://www.youtube.com/watch?v=LOdes7RBMZA

 

LuciferionDemonication (The Manifest)

20130119_223345

 

Bland det finaste som någonsin producerats inom Death Metal och dessutom från Göteborg. En skiva fylld med dödshits. Ett litet smakprov från detta mästerverk hittas här: http://www.youtube.com/watch?v=FBPe_tzdupc

 

LefaySOS

20130119_223603

 

Skön skiva fylld till bredden av prima svensk kraftmetall. Allting är snyggt och kompentent framfört och smeker trumhinnorna på ett mycket förtjänstfullt vis. Och just det, ett exempel på detta hittas här: http://www.youtube.com/watch?v=QrmqcIZdc1w

En skiva ur arkivet (Del 13)

Realm of Chaos. Smaka på dom tre orden. Lägg där efter till feta grejer som Bolt Thrower och Slaves to darkness. Hur jävla tungt är inte det då? Jo, det är riktigt jävla tungt ska ni veta. Bolt Throwers mästerverk Realm of Chaos (Slaves to darkness) var med och delade varsin sida med Graves You’ll never see… på ett kassettband som jag näst intill spelade sönder på min gamla bergsprängare. Runt 15 år gammal var jag och Death Metal  var det häftigaste och farligaste som fanns. Eternal War, All that remains och World Eater sköt sig ut ur dom stackars högtalarna och dränkte mitt lilla pojkrum i krigsdimma.

Realm of Chaos räknar jag som Bolt Throwers starkaste album där varje del bildar en sådan fantastisk helhet. Karl Willets klassiska dödsskrik, Andy Whales hafsiga trumspel och så klart Jo Benchs baslir. Oj så bra det är. För att inte tala om det fantastiska omslaget med sina Space Marines som bullat upp sig i en stor hög och skjuter med sina bolters hejvilt omkring sig.  Vilket leder mig in på den lilla besvikelse som infann sig när jag i dagarna packade upp nypressen av skivan på vinyl. Omslaget är ju ändrat! Tydligen så har Earache inte rättigheterna till bilden längre och Games Workshop vägrade tydligen att förnya dom. Idioti tycker jag. Men besvikelsen lade sig faktiskt lite efter att jag betraktat det nya omslaget lite närmare. Det är liksom fulsnyggt på något vis. Och insticket var lite kul med sina skisser på vapen och rustningar. Lite som dom man själv gjorde istället för att hänga med på lektionerna under högstadiet.

Ny spelare av Blu-Ray beställd

Efter att ha velat fram och tillbaks om vilken spelare som egentligen ger mest för dom stackars få stålar jag har för tillfället så har jag äntligen gjort slag i saken och beställt mig en BD-spelare av modell Pioneer BDP-150. Kanske inte den spelare jag egentligen skulle vilja ha (hej Oppo 105) men den får duga som budgetalternativ just nu. Och kanske inte den spelare med mest finesser men en som spelar dom flesta ljudformaten inkl SACD och så har Pioneer alltid legat mig varmt om hjärtat. Fast det är inte huvudsakligen för film jag skaffar den här spelaren utan det är faktiskt för att kunna spela mina gamla fina cd-skivor. Och eftersom jag är en av få (?) som fortfarande köper nya skivor varje månad så tyckte jag att det skulle sitta fint med en spelare så att jag kan lyssna på dom i min ”finanläggning” som i skrivande stund faktiskt saknar den möjligheten. Jag hade tänkt att Pioneeren skulle få tjänstgöra som cd-transport och låta min DAC sköta själva uppspelningen av all ljuv musik jag tänkte mata ”paret” med, och så blir den ett bra komplement till Sonos-grejerna jag köpte för några veckor sedan. Blu-Ray-delen av spelaren får bli en liten trevlig bonus när det är dags att titta på film. Japp, det blir kanon det.

BDP-150

Nytt år med ny öl

Mitt första riktiga år som ”findrickare” av öl har passerat och mitt intresse för denna ädla dryck ökar bara. För drygt ett år sedan så visste jag inte så mycket mer om öl än att det fanns ljus och mörk. Och något som heter Ale. Visst är jag fortfarande en nybörjare av stora mått och har en massa roliga ölsorter kvar att testa men det känns ändå väldigt tillfredsställande att känna att man är intresserad av öl och kan lite grann om det. Kunskap väger ju aldrig tungt som det brukar heta.  Under 2013 hoppas jag få tillfälle att testa för mig exotiska ölstilar som Lambic, Geuze och Saison. Och jag ser så klart fram emot att testa ännu fler Dubbel IPAs, Imperial Stouts och allt vad det heter.

Om jag skulle utse tre personliga favoriter under året som gått så blir det följande:

  1. Modus Hoperandi. Överlägset den öl jag druckit flest av under året. Sedan det togs in i Systembolagets fasta sortiment så har jag köpt minst en varje gång jag varit där och botaniserat bland hyllorna. En riktig liten smakbomb på burk, fylld med ljuvliga humlearomer.
  2. Gonzo Imperial Porter. Ett tag var jag väldigt less på Porter och Stout och tyckte att det mesta var bra men ganska likartat och ingen gav mig den där riktiga wow-känslan som jag var ute efter. Men så testade jag Gonzo och kärlek uppstod.  Kanske är det mina relativt otränade smaklökar som spelar mig ett spratt men jag tycker verkligen att detta är en perfekt Porter. Ska bli kul att se om jag ändrar uppfattning under det kommande året.
  3. Mohawk Extra IPA. Ännu en humlebomb fast denna gång från svenska Mohawk. En på alla sätt jättetrevlig öl som är välkommen i min kundkorg alla dagar i veckan.

Så, nog om året som gått. Nu över till 2013. Ikväll så dricker jag min första öl någonsin från norska Nögne Ö. Underlig Jul heter den och det är väl ungefär precis vad den är. En rejäl näve av julens kryddor nerklämda i en flaska och det smakar faktiskt riktigt bra. Inget man dricker på firmans julfest kanske men som sällskap vid datorn i skrivande stund passar den utmärkt. God blir betyget.

Nu byter vi hastigt och lustigt ämne för nya numret (#100!) av Sweden Rock Magazine kom idag och där listade dom dom 100 bästa svenska banden genom tiderna. Och visst, sådana listor är högst subjektiva men jag har ganska svårt att smälta att musikjournalisters kelgrisar som Ghost och Watain hamnar före storheter som Marduk, Meshuggah, Hypocrisy, Nasum, Necrophobic och Unleashed. Så, nu fick jag det sagt också. Jubileumsskivan som följde med var dock ganska trevlig med sina två covers framförda av Candlemass och Entombed. Fin helg på er!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

Jag firar julen i Polen

Nej det gör jag så klart inte. Och inte nyår heller. Men däremot så har jag idag fått hem ett litet paket från Polen. Och i det låg det 4st cd-skivor innehållande extrem metal-musik av hög kaliber.  Mest intressant av dessa fyra är Mglas så hyllade With hearts toward none. Skivan har blivit mycket hyllad i stort sett överallt under året så det ska bli mycket kul att få utforska detta Mgla som ska vara så bra. Och betyder dimma gör det tydligen också. Evul!

Polsk metall i dimma

Polsk metall i dimma