En skiva ur arkivet (Del 13)

Realm of Chaos. Smaka på dom tre orden. Lägg där efter till feta grejer som Bolt Thrower och Slaves to darkness. Hur jävla tungt är inte det då? Jo, det är riktigt jävla tungt ska ni veta. Bolt Throwers mästerverk Realm of Chaos (Slaves to darkness) var med och delade varsin sida med Graves You’ll never see… på ett kassettband som jag näst intill spelade sönder på min gamla bergsprängare. Runt 15 år gammal var jag och Death Metal  var det häftigaste och farligaste som fanns. Eternal War, All that remains och World Eater sköt sig ut ur dom stackars högtalarna och dränkte mitt lilla pojkrum i krigsdimma.

Realm of Chaos räknar jag som Bolt Throwers starkaste album där varje del bildar en sådan fantastisk helhet. Karl Willets klassiska dödsskrik, Andy Whales hafsiga trumspel och så klart Jo Benchs baslir. Oj så bra det är. För att inte tala om det fantastiska omslaget med sina Space Marines som bullat upp sig i en stor hög och skjuter med sina bolters hejvilt omkring sig.  Vilket leder mig in på den lilla besvikelse som infann sig när jag i dagarna packade upp nypressen av skivan på vinyl. Omslaget är ju ändrat! Tydligen så har Earache inte rättigheterna till bilden längre och Games Workshop vägrade tydligen att förnya dom. Idioti tycker jag. Men besvikelsen lade sig faktiskt lite efter att jag betraktat det nya omslaget lite närmare. Det är liksom fulsnyggt på något vis. Och insticket var lite kul med sina skisser på vapen och rustningar. Lite som dom man själv gjorde istället för att hänga med på lektionerna under högstadiet.

5 svar till “En skiva ur arkivet (Del 13)

  1. Det här är deras bästa skiva, utan tvekan. Minns fortfarande när jag hörde den för första gången, och jag minns också när jag för första gången lärde mig spela igenom hela Eternal War… vilken känsla det var på slappa strängar nedstämda alldeles för långt. Efter detta blev de dessvärre lite för städade och duktiga på sina instrument, så charmen försvann lite.

    • Japp. Så är det. MEN…jag vill faktiskt slå ett slag för deras senaste som kom 2005: Those once loyal. Helt klart bland det bästa dom gjort tycker jag. Men inget slår ju Realm of Chaos så klart.

  2. …och till saken kan då sägas att undertecknad har jobbat för Games Workshop i Nottingham och förstår precis hur det gått till. Det företaget har en uppfattning om sina bilders/varumärkens ekonomiska värden som antagligen inte var inom räckhåll för skivbolaget.
    Tiderna är nog inte riktigt lika bra nu i skivbolagsbranchen som de en gång var, medan läget är rätt tvärtom för GW.

    Men skivan.
    Herrejösses, vilken platta!

    • Ja men oj, se där. Fan vad gött det är med folk som har koll. Självklart är det precis som du säger. Fast både Earache och GW är vad jag har förstått ganska svåra överhuvudtaget. Earache har väl blåst ett antal av sina signade band genom åren och GW verkar älska att släppa omtyckta spel som Space Hulk i alldeles för små upplagor samtidigt som dom tar hutlösa priser jämfört med konkurrenterna.

  3. Ping: Sommarspel | Flyg, Audio & Vision ...SLICE

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s