Dugges Spotlight

Förra gången det bloggades om öl här på Fornmon så nämnde jag Dugges Spotlight som en av dom bästa folkölen som finns på marknaden. Ikväll så dracks det just en sådan flaska till det grillade goda (ryggbiff med tokgoda tillbehör, så gött att säsongen är igång) och det slog mig än en gång hur bra Spotlight är. Det smakar liksom mer än vad det borde, antagligen så är man skadad av alla ”vanliga” folkisar man har druckit genom åren. Till skillnad från sina kollegor i folkölshyllan så bjuder Spotlight sin drickare på humle och frukt (typ apelsin/grape) och en allmänt behaglig beska. Även doften är mycket angenäm och ölen ser t.o.m bra ut. Och som lite grädde på moset så går 1kr per såld flaska till Dugges kulturfond. Mycket schangtilt må jag säga. Dugges Spotlight får en strålande 3:a av 5 i betyg.

Spotlight

En skiva ur arkivet (Del 14)

Den börjar med: ”Brwaaaaarrrrrrrrgh…grrrrrrrrrrrrr….fwrrrrr…I do that rather well…don´t you think?”. Den avslutas med: ”BOOM!….that’s it…go ahead and run, run home and cry to mama!” Mellan detta: en dryg halvtimme av kanadensisk dödsslakt av grymmaste slag.

None So Vile

Självklart är det None So Vile av mästarna Cryptopsy jag pratar om, en av världens bästa Death Metal-skivor genom alla tider. Och en av få skivor jag äger som har den där unika egenskapen att har man en gång dragit igång den så MÅSTE man lyssna igenom hela. För precis så fenomenal är den här skivan. Från inledande frenesin i Crown of Horns via übermäktiga Graves of the Fathers och Phobophile till avslutande smockan Orgiastic Disembowelment. Det är liksom helt fantastiskt bra hela skivan igenom. Lord Worms förvridna och helt unika dödsvrålande, Flo Mouniers sinnessjuka trumspel, Jon Levasseurs solförmörkande gitarrgymnastik och Eric Langlois kaloristinna baslir. Som en stor jävla schaktmaskin. En schaktmaskin som drivs av 20 jetmotorer från Viggen och har 12 Miniguns på schaktbladet. Och som sprutar ut lava istället för avgaser. Ja…ni förstår nog vart jag vill komma…det här är sjukt jävla bra. 10/10 i betyg.

Nils Oscar Bordsöl

20130519_172611

Folköl som är riktigt god tycker jag är ganska knepigt att hitta. Norrlands Guld, Carlsberg, Spendrups och allt vad dom stora jättarna nu heter producerar alla relativt medioker folköl som endast duger i absoluta nödfall. Men som tur är finns det några små guldkorn i folkölshyllan som ger betydligt trevligare smakupplevelser än det vanliga blasket. Igår hade jag glädjen att testa ett utav dessa för första gången: Nils Oscar Bordsöl. En mycket tilltalande bryggd som trots sin låga alkoholhalt (2.7%) lyckas smaka och dofta mer än 95% av sina konkurrenter. Av dom folköl jag har smakat så är det är väl egentligen bara Sir Taste-a-lot från Brutal Brewing och framförallt Dugges finfina Spotlight som lyckas slå Nils Oscar Bordsöl på fingrarna. Så nästa gång ni strosar omkring i er lokala livsmedelbutik och är sugen på lite god folköl, se till att leta upp några flaskor Bordsöl, jag vågar nästan garantera att ni kommer att bli nöjda. Betyg blir en stabil 3:a av 5 möjliga.

Årets bästa, nu på Spotify

När jag nu på morgonen kollar vad som hänt på Facebook så möts jag av nyheten att Tribulations senaste skapelse The Formulas of Death nu finns att avnjuta på Spotify. Enligt mig årets hittills absolut bästa skiva och en som måste lyssnas på minst ett par gånger i veckan. Det enda lilla negativa jag kan komma på om skivan är att den kanske, kanske är något för lång. Men annars, vilken sataniskt bra skiva! Jag fullkomligen älskar den musikaliska kursändring dom har gjort och har redan börja längta efter en uppföljare för att få se i vilken riktning bandet väljer att gå nästa gång. Kommer det bli ännu mer progressivt och episkt eller väljer dom kanske att gå tillbaks till gammalt hederligt dödsmangel? Oavsett vad dom gör så är jag övertygad om att det kommer att rocka. Men fram tills dess så fortsätter jag att njuta av The Formulas of Death och det tycker jag att du också ska göra om du inte redan har gjort det. Vilket nu alltså är lättare än någonsin tack vare Spotify.

Tribulation-The-Formulas-of-Death-cover

Behöver jag verkligen mer skivor?

JA! Det klart jag behöver. Vilken dum fråga…

CeDe-scheivor

Idag kom det ett nytt gäng att ställa i skivhyllan och en utav dessa var ingen mindre än senaste plattan från Immolation. En mycket efterlängtad skiva för min del då föregångaren sparkade så otroligt mycket stjärt. Det ska också bli intressant att lyssna på Red Fang och Vallenfyre som jag enbart köpt på grund av att RobertMetalbloggen tipsat om dom. Får se om dom lever upp till mina ganska stora förväntningar nu då.

Utöver dessa så kom senaste skivan med svenska old-schooldödsarna Entrails, en liveskiva med At the gates och en återutgåva av dom tyska thrasharna Despairs skiva History of hate. En ganska trevlig blandning om jag får säga det själv.

Sonus Faber Olympica

Hifimässornas hifimässa, High-End i München är i full gång och då passar italienska högtalartillverkaren Sonus Faber på att visa upp sin nya Olympica-serie. Som vanligt ser det inte alls dumt ut och nivån på hantverket lär väl vara lika hög som vanligt. Jag vet inte vad det är men jag blir alltid så sjukt sugen på att byta högtalare så fort jag ser ett par från Sonus Faber, dom gör verkligen högtalare som tilltalar både öra och öga. Inte för att det är något större fel på mina nuvarande B&W-högtalare men uppgraderingsdjävulen ligger ju som vanligt och lurar i vassen. Olympica-serien består till en början av en stativmodell och två golvare, dock är det inte satt något datum när dom ska släppas på marknaden.

Köp mig!

Köp mig!

Nytt Wolfenstein på gång

Igår så utannonserade Bethesda att dom ska släppa ett nytt spel i Wolfenstein-universumet: Wolfenstein: The New Order. Spelet skall göras av svenska Machine Games som tydligen består av avhoppare från Starbreeze och återigen är det jänkaren B.J Blazkowicz som ska smiska nazistrumpa, den här gången i ett alternativt 60-tal där nazisterna vunnit andra världskriget. Låter mycket smaskigt på pappret tycker jag och ser självklart fram emot detta spel då jag är ett gammalt Wolfenstein 3D– och Return to Castle Wolfenstein-fan. Just Wolfenstein 3D är ett av mina tidigaste PC-spel minnen och kommer alltid ha en plats i mitt gamerhjärta. Inte för att det var ett exceptionellt bra spel eller för att det var spelet som mer eller mindre skapade FPS-genren utan för att det var det första spel jag testade efter att ha installerat ett Sound Blaster 16-ljudkort i min gamla 286:a. Sweet mother of  metal, vilket ljud! Borta var kassa och skräniga ljudeffekter ur den inbyggda PC-högtalaren, istället brakade maffiga vapeneffekter ut ur högtalarna och dom tyska soldaterna skrek ”Achtung!” och ”Schutzstaffel!”. Hur mäktigt som helst och några av dom bäst investerade 1500kr i mitt liv. Wolfenstein: The New Order kommer till dom spel-plattformar som räknas (PC, Xbox 360, PS3 och kommande next gen-konsoler) i slutet av detta år.

Achtung!

Achtung!