Strålande Star Wars-nyheter

Igår så avslöjades det att filmmusikmästaren John Williams skall göra musiken till den kommande Star Wars-trilogin. Vilket kanske inte är så spektakulärt egentligen eftersom det är svårt att se någon annan ta över det jobbet, iallafall så länge Herr Williams lever. Men det känns ändå betryggande att han är ombord och kan börja fila på en ny Imperial March eller Duel of the Fates så att den nya trilogin kan knytas ihop, iallafall musikaliskt, med dom två andra trilogierna.

Men som om inte det vore nog så ska den nya trilogin inte använda sig av så mycket green-screen som prequel-trilogin gjorde och mer utav riktiga praktiska effekter blandat med CGI. Vilket jag tycker är helt rätt väg att gå. Bygg på arvet från den första Star Wars-trilogin där riktiga modeller och kulisser skapade ett levande universum långt ifrån prequel-trilogins livlösa korridorer och fult datoranimerade boskap vars enda syfte var att leverera pruttskämt.

I och med detta så höjs mina förväntningar och jag hoppas verkligen att JJ Abrams och hans manskap kommer att leverera något som får min Star Wars-puls att komma igång igen.

star-wars-episode-iv

Oceanbryggeriet Arbetarporter

Det hårda och tunga arbetet med huset fortskrider men ibland måste man ta en paus. Och vad passar då inte bättre än att slappna av och smutta lite på en Arbetarporter från göteborgska Oceanbryggeriet? Nej precis, inte mycket som passar så mycket bättre än så.

Arbetarporter är en så kallad imperial-porter och har en alkoholhalt som ligger på ganska rejäla 9%. En 50cl flaska kostar runt 50-lappen och finns att beställa i Systembolagets beställningssortiment (art.nr. 89443). Och det är en bra och trevlig porter man får för dom pengarna. Jag upplevde den lite lättare än vad många andra imperial-porters är och därför passade mig extra bra då jag fortfarande har lite svårt för dom allra tyngsta av denna ölsort. Men annars så smakar den som porter brukar göra: ganska sött med lite toner av kaffe och choklad. Och kanske en liten hint av torkad frukt. Överlag en mycket smaskig porter som får en rejäl arbetar-4:a av 5 möjliga i betyg.

Ny bekantskap: Thyrfing

Fortfarande så har jag en ”semester” som går i husfixandets tecken så det blir inte mycket tid över till att sitta vid datorn. Men nu när jag hittat lite tid i en gömma så tänkte jag tipsa om en färsk skiva som jag verkligen gillar: ThyrfingDe Ödeslösa.

Taajrfinsch

Thyrfing är en grupp som jag känt till länge men aldrig fått tummen ur att lyssna på, så nu när deras senaste platta fått så bra kritik så köpte jag den på vinst och förlust. Och se på fanden, det blev en ganska så rejäl vinst. Antar att deras musik kan klassas som någon sorts Pagan/Viking/Black-Metal (eller vad nu genrepolisen valt att sortera dom under) och jag diggar det. Men det är klart, jag gillar dom flesta soppor som sångaren Jens Rydén stoppat sitt finger i. Nej, här blir det nog att söka sig bakåt i bandets diskografi och kanske rent utav köpa den där Valdr Galga som jag pillade på så ofta när jag var på Skivhugget (R.I.P) förr i tiden.

Tribulation-substitut

Mitt i semestertider och husmålande så tänkte jag bara lite snabbt tipsa om en skiva som jag tror kan passa dom som blev lite besvikna på senaste Tribulation-plattan. Jag vet att det var ganska många som önskade sig en uppföljare till The Horror som gick i samma spår, inte den progdoftande samling av långa låtar som är (den fantastiska) The Formulas Of Death. Låt mig då få presentera medicinen mot denna åkomma: Verminous.

Verminös

 

Skivan heter The Unholy Communion och är en efterlängtad uppföljare till 2003 års Impious Sacrilege (rekommenderas varmt). Plattan innehåller 9 spår av röjig svenskdöds i samma skola som nämnda The Horror samt ett intro och jag tycker nog att detta är bland det bästa som släppts hittills i år. Det var det hela, åter till husmåleriet. 

Ny förstärkare från Rotel

I mitten av juni så släppte gamla hederliga Rotel en ny förstärkare på marknaden. RA-1570 heter den och tar därmed över tronen från RA-1520 som fetaste integrerade förstärkaren i Rotels 15-serie. Rotel RA-1570 kommer med lite trevligt lull-lull som inbyggd DAC, phonoingång, 1 par balanserade ingångar och lämnar 120W i 8 ohm. Den inbyggda DACen har 2st optiska ingångar, 2st coax och en USB-ingång som alla klarar filer upp till 192kHz/24bit. Tyvärr så har Rotel fortfarande inte anammat funktionen med så kallad HT-ingång vilket gör att det inte blir lika enkelt att använda RA-1570 som ett slutsteg i en hembiolösning. Och sedan så är jag inte helt övertygad om utseendet på den här förstärkaren. Jag tycker att den ser lite för stor ut och är inte alls lika smäckert läcker som lillebror RA-1520. Men vafan, ljudet är säkert tipptopp och med sin inbyggda DAC så lär den säkert locka en hel del köpare. Personligen ser jag fram emot att förhoppningsvis kunna klämma lite och provlyssna på RA-1570 någon gång under sommaren.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Napa Smith Hopageddon

Se upp! Humlekottarna anfaller! Napa Smiths starka och humlestinna Imperial IPA Hopageddon släpptes i början av juni och när etiketten på flaskan föreställer humlekottar i form av meteorer så måste man ju bara testa. Tyvärr så är Hopageddon inte den humlebomb som Napa Smith påstår men är ändå mycket behaglig trots (eller tack vare?) sin relativt höga alkoholhalt på 9,2%. För jag som är ganska känslig mot att det smakar för mycket alkohol har inga problem med Hopageddon utan tycker att det mest smakar ganska fruktigt. Typ lite banan och en och annan grapefrukt. Dock så är Hopageddon kanske lite i sötaste laget men det går aldrig över gränsen så att det stör. Plus i kanten för det.

Allt som allt så tycker jag att Napa Smith har lyckats väldigt bra med sin Hopageddon även om den där humlekicken saknas. Vilket jag tycker är kul för deras andra öl som finns på Systembolaget hamnar allt som oftast i den lite tråkiga ”bra men inget speciellt”-kategorin. Men Hopageddon spränger sig alltså ut från sina kamrater och står i hyllan med sin fina etikett och ber om att bli köpt. Betyg: 4 av 5.