Klackabacken x2

Klackabacken är ett ungt bryggeri från Kristianstad som kom till under en roadtrip i USA 2011. Dom tre polarna Christoffer, Marcus och Olof tyckte att det var världens bästa idé att starta ett bryggeri och nu under 2013 har dom första flaskorna från Klackabacken hittat ut på Systembolagets hyllor. Och efter att ha läst en hel del positiva recensioner om dessa tre herrars öl så beställde jag hem en flaska av varje öl som Klackabacken har tillgänglig. Dessa tre är Original som är en lager, India Pale Ale och Bourbon Porter. Tyvärr så strulade mitt lokala bolag till det och kunde inte leverera någon India Pale Ale för mig att testa så jag fick klara mig med dom två övriga.

Först ut att testas var Klackabackens Original och det skulle visa sig vara en liten besvikelse. Inget med Original sticker ut och visst, den slinker ner utan problem, men jag hittade inga egenskaper med ölet som gjorde att det skulle vara speciellt på något sätt. Helt klart bättre än det vanliga industrilagerblasket så klart men mot andra konkurrenter i det beställningsbara lokala sortimentet på Systembolaget så får Original mycket svårt att hävda sig. Betyget blir godkänt: 2/5.

Sedan var det dags att öppna Bourbon Porter och nu började det hända lite saker. Portern som fyllde glaset var mörkt brun och bildade ett litet trevligt ljusbrunt skum. Doftar klassiskt av kaffe och choklad med toner av ekfat men samtidigt lite för lite av allt. Smaken följer ungefär samma spår: det smakar som det doftar men här slår även lite bourbon igenom och är allmänt trevlig men det är för lite av allt. Det blir för tunt. Bourbon Porter är bättre än Original och får 3/5 i betyg men jag hade nog väntat mig lite mer av Klackabacken efter att gott jag läst.

Klackabacken visar sig vara ett dugligt bryggeri men ett som har en bra bit kvar till dom högre nivåerna bland svenska bryggerier. Det hade varit intressant att även testa deras India Pale Ale också men som sagt så ville det sig inte så. 

Ännu ett instrumentalt musiktips

Äh, det är lika bra dra iväg dom där tipsen när man ändå har ångan uppe. Den här gången är det kanadensiska Intervals som jag tänkte propsa för. Naturligtvis är det instrumentalt, det är Metal och den metallen är teknisk och progressiv med allt vad det innebär. Men framförallt så är det bra. Intervals har släppt två EPs som båda går att köpa via Bandcamp.com och är vad det verkar på gång med en tredje skiva senare i år. Slut på tipset.

Litet instrumentalt musiktips

För ett par månader sedan skaffade jag The Migration, den senaste skivan med gruppen Scale the Summit. Jag hade inte hört något med dessa fyra herrar innan men fastnade efter att ha lyssnat på lite smakprov på das computernetz så det var inte så mycket att göra mer än att köpa plattan.

Skala banan

Är väl ingen större kännare av instrumental musik men i mina öron så är Scale the Summit inte lika någon av dom grupper jag lyssnat på innan. Dom är inte lika hårt tekniska och meckiga som t.ex Blotted Science, inte fusion som Tribal Tech eller lika proggigt crazy som Liquid Tension Experiment. Scale the Summit är liksom lite mer åt det lugna och drömska hållet och deras musik handlar mer om stämningar. Detta är definitivt en grupp jag kommer att köpa fler plattor av i framtiden. Är det någon som kanske har tips på andra bra instrumentala grupper förresten?

Gato Audio

Inte långt från mig så finns det en hifi-handlare som jag köpt lite prylar av under åren men på senare tid så har jag varken haft tid eller pengar att åka dit. Dessutom så har deras bemötande ibland varit…bristfälligt, om man skall välja ett hyffsat snällt ord. Men nu kan dom snart inte hålla mig borta längre för jag såg på deras hemsida att dom börjat sälja elektronik från danska Gato Audio. Gato Audio är ett märke jag hållt ögonen på ett tag och jag diggar verkligen deras produkter som är mycket snygga, stilrena och tydligen skall låta väldigt bra. Deras förstärkare och cd-spelare har ett väldigt rundat formspråk, något jag inte brukar gilla i vanliga fall (fyrkantigt FTW!) men i Gatos fall så tycker jag att det fungerar utmärkt.

Mest intressant i elektronikväg tycker att deras integrerade förstärkare DIA-250 är. Den har gott om kraft (2x250W i 8ohm), inbyggd DAC och kan användas som rent slutsteg. Det enda jag kan sakna är kanske ett inbyggt RIAA för vinylsvarven men det känns som en petitess i det här sammanhanget. Gato Audio gör även högtalare och jag hade verkligen inte sagt nej till ett par FM-6:or. FM-6 är 2,5-vägs högtalare som är dryga metern höga och väger 30kg/st. Och enligt mig sjukt snygga. Tyvärr så har lokala handlarn inte tagit in några av Gatos högtalare än vad det verkar men det kommer att komma förhoppningsvis.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dom sista skivorna för i år

Japp. Nu får det vara nog. Inga fler skivköp det här året. Jag hinner helt enkelt inte med att lyssna på allt jag köpt på mig under den senaste tiden och skivor som Anciients Heart of oak och Gorguts Colored sands vill man ju inte bara låta försvinna bort i någon anonym skivhög, dom vill man ju lyssna på mycket och länge.

Det som damp ner i brevlådan idag var följande:

Slut med skivor

PrimordialA journeys end. Andra plattan från dessa irländska giganter. Nu har jag bara debuten Imrama kvar, sedan så har jag alla Primordials fullängdare.

Hate Solarflesh. Polskt dödspisk med allt vad det innebär. Man vet hur det låter och man vet precis vad man får men bra är det.

Finsterforst Rastlos. Tysk Folk Metal. Kände för lite sådan av någon anledning och Rastlos skall tydligen vara bland det bättre i genren.

Dødsfall – Kronet i svart eld. Köpte deras tredje skiva Djevelens evangelie tidigare i år och gillade vad jag hörde så det var bara att börja backtracka. Norsk svartmetall går ju alltid ner.

Thats it. Sedan återstår bara att invänta Hakens senaste skiva som är restad och Skeletonwitchs nya. Efter det är det alltså full inbromsning på skivinköpen och dags att vänta på att lite trevliga årsbästalistor ska dyka upp så man kan köpa det man eventuellt tycker verkar vara intressant på dom. Nästa år.

Omnipollo Hypnopompa

Häromdagen så var det dags att ta fram den sista grillbiten ur frysen och dra igång grillen för vad jag antar blir sista gången för säsongen. En strålande sol värmde på ganska bra om man lyckades fånga några strålar men med 7 grader på termometern så behövdes det något mer för att inte börja frysa. Räddaren i nöden hette den här gången något så annorlunda som Hypnopompa, en rejäl Imperial Stout på 11 volymprocent från svenska Omnipollo.

Hypnopompa gjorde sitt som uppvärmare vid grillen mycket väl men blev tyvärr för söt i längden. Något jag antar har att göra med den stora mängd marshmallows och vaniljbönor som användes vid bryggningen. Men trots detta så smakar inte Hypnopompa så mycket som man skulle kunna tro. Det är väldigt behagligt och ”smooth” med nyanser av kaffe, choklad och vanilj men den där riktigt stora smakexplosionen lyser tyvärr med sin frånvaro.

Något man måste påpeka är att Hypnopompa näst intill helt saknar kolsyra. Vätskan är svart, oljig och bildar minimalt med skum. Den är, som en av alla dessa ölbloggarproffs skrev, som en ”stout-sås”. Så för att sammanfatta så är Hypnopompa en söt, svart sås som jag anser vara mer intressant än god. Men ändå tillräckligt god för att få 3 av 5 i betyg. Och som sagt är det en ypperlig värmare att ha vid sin sida när man höstgrillar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Gears of War – The Boardgame: Omgång 2

Vi fick pisk.

Igen.

AIn i Gears of War brottade ner våra tre COG-soldater och gjorde machomos utav dom. Skoninglöst och hårt. Men ändå så tycker jag att Gears of War – The Boardgame har visat sig att vara ett riktigt roligt spel där man försöker samarbeta så gott det går och gör allt för att vinna över den förbannade AIn. Det är liksom tv-spelet, fast på ett bräde med plastfigurer. Och det måste ju också nämnas att vi faktiskt tog oss till den andra delen av banan vi spelade igår. Det gjorde vi inte förra gången. Så någon form av framgång uppnådde vi faktiskt under gårdagskvällen.

Sedan försökte vi muntra upp oss ytterligare genom att lira lite Space Hulk: Death Angel. Ett oförlåtande och skitsvårt kortspel där man som ett gäng Space Marines ska försöka ta sig igenom ett rymdskepp och döda så många Genestealers som möjligt. Så det är väl inte helt fel att ifrågasätta valet av spel efter en svidande förlust i Gears of War för Death Angel spöade oss ännu hårdare kändes det som. 12st hårda rymdsoldater dog som flugor och uppdraget misslyckades naturligtvis.

Nej. Det får bli bättring tills nästa gång det är dags att spela brädspel. Då ska vi bannemej vinna. For the Emperor!

Jag och Petter (Lord Hulkiac revisited)

Jag och GameReactor-Petter har ett hemligt band mellan oss. Vi är bröder i ryggont och vi båda kör runt i en Nissan GT-R.  …eller nja… Trummor spelar jag ju inte och ingen Nissan står på garageuppfarten heller…

Men jag har faktiskt körkort en bil från Asien och jag spelar instrument, så vi är ju praktiskt taget samma person och borde vara bästa vänner.  …eller?

Nej, skit i Petter. Han kan ha sina parasiter i dricksvattnet och skriva om sina hamburgare och sin Nissan hur mycket han vill. Men ont i ryggen har vi båda två.

Jag har varit hos sjukgymnast för mina besvär och fått ett program som jag numer kör igenom var kväll. Men jag blir rätt less på att man hamnar i den här sitsen alls faktiskt så nu har jag bestämt mig för att faktiskt komma ur den form man får som småbarnsförälder, dvs. päronformen.

Därför så har jag faktiskt redan investerat i min framtida träning. Jag har skaffat en dedikerad mp3-spelare för träning: En Sony NWZ-W273

Enligt bilderna på förpackningen kan jag nu därför utföra diverse olika träningsformer såsom jogging, cykling, simning, stavgång och rodd. Synd att jag inte kan gymma med dem… det var ju det jag hade tänkt..  Nåväl, jag provar nog i vilket fall.

DSC_0450

Zombeer

Spanska dödsmetallarna Avulsed ger sig in i band-ölens värld och släpper Zombeer. En Double Abbey (vad nu det är) med okänd alkoholhalt som bryggs av spanska Espina De Ferro. Har som sagt ingen aning om vad en Double Abbey är men enligt Avulsed så ska ölen tydligen vara lik belgiska Leffe Blond och vara ”the most putrid beer in the world”. Zombeer släpps i begränsad upplaga om 300 flaskor så chansen att få tag på en känns ganska liten vilket ärligt talat inte gör mig så mycket, det finns ju så mycket annat kul att lägga pengarna på här hemma. Men frågan är om hela den här öltrenden gått för långt när till och med en såpass obskyr grupp som Avulsed släpper öl?

zombiebärs

En skiva ur arkivet (Del 15)

Under slutet av 90-talet så började jag prenumerera på Close-Up Magazine och jag läste tidningen, och då främst skivrecensionerna, slaviskt. Åsa Swanö var min favoritrecensent och jag köpte i princip ALLT som Åsa tyckte var bra. Ibland slog det inte väl ut och man kom hem med en skiva som på sin höjd var sådär men väldigt ofta så fick man en riktigt bra platta att lägga i CD-spelaren. Sedan har vi dom gångerna då man fick med sig en helt fantastisk skiva med sig hem från någon av Göteborgs alla skivhandlare (jösses vad tiderna förändras). En av dessa gånger var när jag köpte Ayreons episka konceptdubbel-cd Into the Electric Castle.

Ayreon Electric

Ayreon var inget jag hade hört talas om innan och inte heller mannen bakom det hela, holländaren Arjen Lucassen, så jag hade ingen aning om vad som väntade mer än det jag hade läst i Åsa Swanös recension. Om jag inte minns helt jäkla fel så kom jag hem med skivan, satte mig på min kammare, drog igång skivan i CD-spelaren och lät musiken flöda ur mina QLN-högtalare. Sedan var jag fast. Into the Electric Castle skulle för alltid få en plats bland mina absoluta favoritskivor.

Det man bjuds på när man lyssnar på Into the Electric Castle är 1 timma och 45 minuter av progressiv rock/metal av finaste märke som berättar en historia om ett antal karaktärer från olika tidsåldrar som samlats på ett mystiskt ställe där tid och rum inte existerar. Dessa karaktärer måste ta sig till ”The Electric Castle” för att kunna överleva och ta sig hem igen. Karaktärerna sjungs av ett gäng prominenta gästsångare som inkluderar Fish (ex-Marillion), Sharon den Adel (Within Temptation), Anneke van Giersbergen (ex-The Gathering) och Damian Wilson (Threshold). Och så måste man ju även nämna Jay van Feggelen vars insats gör låten Amazing Flight till en av skivans bästa. På instrumentalsidan så är gästerna kanske inte lika välkända som dom skulle bli på senare Ayreon-skivor men alla gör ett utmärkt jobb och om jag ska nämna någon som lite extra bra så får den utmärkelsen gå till trummisen Ed Warby (Gorefest) som helt klart är en viktig del av Ayreon.

Into the Electric Castle är som sagt en av mina stora favoritskivor och tyvärr så blev Ayreon aldrig bättre än vad dom var på den här skivan. Dom två föregångarna känns lite för spretiga och skivorna efter Into The Electric Castle lider alla av den lätta hybris som jag antar att Arjen Lucassen drabbades av efter framgångarna med den här skivan. Mer av allt, fler sångare, mer kända personer som höll i instrumenten men tyvärr inte alls samma känsla i musiken. Men vad gör det egentligen? Into the Electric Castle är ju så förbannat bra så det både räcker och blir över och mitt betyg blir såklart det högsta möjliga: 10/10.

Slutligen så vill jag bara tacka Åsa Swanö för att hon fick mig att köpa den här skivan. Tack Åsa.

Oblivion med Tom Cruise

Igår såg jag på Oblivion, en dystopisk skildring som utspelar sig cirka 150-200 år framåt i tiden. Jorden har blivit attackerad av en utomjordisk intelligens, vilket tvingade människorna att använda sina kära ”nukes”. Följaktligen blev planeten därefter obeboelig, och trots att ”vi” vann, tvingades mänskligheten att fly ut i rymden, lämnandes små enheter som hade ansvar för att se efter de drönare som städar upp det kvarvarande buset på jorden. Tom Cruise spelar en medlem i ett sådant team.

Jag gillar den här filmen. Skarpt! Den är inte bäst på något särskilt men håller en såpass hög lägstanivå att den aldrig känns ”cheesy” eller krystad. Miljöerna och designen påminner mig stark om Fallout-serien, vilket är högsta betyg i min bok, blandat med lite Wall-E. Dessutom så är det inte kolsvart och mörkt överallt. Det är, hör och häpna, faktiskt dagsljus då och då i den här filmen. Rätt ofta faktiskt! Ruskigt fint foto, och jättebra ljud! Rött på receivern och allting.

Gillar du Sci-fi skall du se denna.

Fallout?

Ballast Point Sculpin IPA

En öl som sägs vara bland dom bästa i världen. Världens tredje bästa IPA. Sculpin IPA från det amerikanska bryggeriet Ballast Point släpptes på Systembolaget i tisdags och jag var ju naturligtvis tvungen att testa om denna öl lever upp till sitt goda rykte.

Många pratar om balans när Sculpin skall beskrivas och jag är benägen att hålla med. Allt finns där: beska, sötma och den citrusfriska humlesmaken. Inget sticker ut extra mycket utan allt är i, ja just det, balans. En balans som gör Sculpin snuskigt lättdrucken och trevlig och som snabbt får mig att ångra att jag bara köpte två flaskor av ölen.

Sculpin IPA är väl värd sitt goda rykte anser jag och jag kommer att försöka få tag i några till innan dom tar slut (vilket dom verkar göra ganska fort). Och jag råder dig att göra detsamma för det gäller att passa på när jänkaröl av den här kalibern når våra breddgrader. Sculpin IPA har artikelnummer 11022 och kostar 33,90 per flaska. Betyg: 4+/5.

Borderlands 2

Mja… vad säger man.

För att fatta mig kort så var Borderlands ett av de bästa spelen som kommit till PS3 och det var också ett förbannat roligt spel att köra coop i tillsammans med GalacticMutilator.

BorderLands 2 kan ju inte bli alltför dåligt då tyckte man och köpte det glatt till fullpris direkt. Jag menar, bara hypen av det nya ryggsäckssystemet var ju värt pengarna för ett nytt spel… … … …[insert Borat-NOT]

Efter ett längre speluppehåll så satte vi oss igår kväll och spelade igenom ett par uppdrag och för min del så kändes det bara att jag helst av allt vill klara av det här spelet nu för att helt enkelt kunna lägga bort det och glömma det.

Det saknas något stort i spelet. Jag kan inte riktigt sätta ord på vad det är, men jag rycks aldrig med i storyn, och trots att man har uppdaterat grafiken med alla färger och detaljer man kunde hitta så är det heller inte särskilt snyggt. Det faktum att man i varje eldstrid behöver använda radarn för att hitta fienderna, helt enkelt för att de inte syns mot bakgrunden i spelet, är lägre än GlocalNet…

Man kan säga så här kortfattat: Den största anledningen till att jag spelar det här spelet är plikt. Det behöver bli avklarat så jag kan gå vidare. Jag föreställer mig att det ser ut så här när spelet är klart:

BL2_4CasualCharacters

Nya plattor och lite ‘flics’

Idag letade sig lite filmer och ett par obskyra skivor fram till mitt lokala postombud.

Animals as Leaders är 8-strängars gitarronani av bästa klass med Tosin Abasi och de flesta av oss känner väl till Rob Zombie. Det skall bli trevligt att både få lyssna och titta på lite nytt! Återkommer med åsikter om jag känner för det. 🙂

image

Svartmetall med Svart

Svart skiva vit bakgrund

Jahopp. Då var ännu ett musikaliskt Bandcamp-fynd ett faktum. Den här gången är det svenska Svart som charmade mig med sin känsliga och fint framförda Black Metal i samma skola som Shining. Att Svart låter likt Shining har i detta fall en högst logisk förklaring då bandet är ett enmansprojekt bestående av Draug, som även lirar bas i just Shining. Så det kan bli.

Det personliga helvetets spiral heter skivan som är bandets tredje fullängdare och kan fås för det facila priset av 10 euro (eller mer om man vill det) plus frakt. Men det gäller nog att inte vänta allt för länge om man vill ha en skiva för endast 50 exemplar har tryckts upp.