Klackabacken x2

Klackabacken är ett ungt bryggeri från Kristianstad som kom till under en roadtrip i USA 2011. Dom tre polarna Christoffer, Marcus och Olof tyckte att det var världens bästa idé att starta ett bryggeri och nu under 2013 har dom första flaskorna från Klackabacken hittat ut på Systembolagets hyllor. Och efter att ha läst en hel del positiva recensioner om dessa tre herrars öl så beställde jag hem en flaska av varje öl som Klackabacken har tillgänglig. Dessa tre är Original som är en lager, India Pale Ale och Bourbon Porter. Tyvärr så strulade mitt lokala bolag till det och kunde inte leverera någon India Pale Ale för mig att testa så jag fick klara mig med dom två övriga.

Först ut att testas var Klackabackens Original och det skulle visa sig vara en liten besvikelse. Inget med Original sticker ut och visst, den slinker ner utan problem, men jag hittade inga egenskaper med ölet som gjorde att det skulle vara speciellt på något sätt. Helt klart bättre än det vanliga industrilagerblasket så klart men mot andra konkurrenter i det beställningsbara lokala sortimentet på Systembolaget så får Original mycket svårt att hävda sig. Betyget blir godkänt: 2/5.

Sedan var det dags att öppna Bourbon Porter och nu började det hända lite saker. Portern som fyllde glaset var mörkt brun och bildade ett litet trevligt ljusbrunt skum. Doftar klassiskt av kaffe och choklad med toner av ekfat men samtidigt lite för lite av allt. Smaken följer ungefär samma spår: det smakar som det doftar men här slår även lite bourbon igenom och är allmänt trevlig men det är för lite av allt. Det blir för tunt. Bourbon Porter är bättre än Original och får 3/5 i betyg men jag hade nog väntat mig lite mer av Klackabacken efter att gott jag läst.

Klackabacken visar sig vara ett dugligt bryggeri men ett som har en bra bit kvar till dom högre nivåerna bland svenska bryggerier. Det hade varit intressant att även testa deras India Pale Ale också men som sagt så ville det sig inte så. 

Ännu ett instrumentalt musiktips

Äh, det är lika bra dra iväg dom där tipsen när man ändå har ångan uppe. Den här gången är det kanadensiska Intervals som jag tänkte propsa för. Naturligtvis är det instrumentalt, det är Metal och den metallen är teknisk och progressiv med allt vad det innebär. Men framförallt så är det bra. Intervals har släppt två EPs som båda går att köpa via Bandcamp.com och är vad det verkar på gång med en tredje skiva senare i år. Slut på tipset.

Litet instrumentalt musiktips

För ett par månader sedan skaffade jag The Migration, den senaste skivan med gruppen Scale the Summit. Jag hade inte hört något med dessa fyra herrar innan men fastnade efter att ha lyssnat på lite smakprov på das computernetz så det var inte så mycket att göra mer än att köpa plattan.

Skala banan

Är väl ingen större kännare av instrumental musik men i mina öron så är Scale the Summit inte lika någon av dom grupper jag lyssnat på innan. Dom är inte lika hårt tekniska och meckiga som t.ex Blotted Science, inte fusion som Tribal Tech eller lika proggigt crazy som Liquid Tension Experiment. Scale the Summit är liksom lite mer åt det lugna och drömska hållet och deras musik handlar mer om stämningar. Detta är definitivt en grupp jag kommer att köpa fler plattor av i framtiden. Är det någon som kanske har tips på andra bra instrumentala grupper förresten?

Gato Audio

Inte långt från mig så finns det en hifi-handlare som jag köpt lite prylar av under åren men på senare tid så har jag varken haft tid eller pengar att åka dit. Dessutom så har deras bemötande ibland varit…bristfälligt, om man skall välja ett hyffsat snällt ord. Men nu kan dom snart inte hålla mig borta längre för jag såg på deras hemsida att dom börjat sälja elektronik från danska Gato Audio. Gato Audio är ett märke jag hållt ögonen på ett tag och jag diggar verkligen deras produkter som är mycket snygga, stilrena och tydligen skall låta väldigt bra. Deras förstärkare och cd-spelare har ett väldigt rundat formspråk, något jag inte brukar gilla i vanliga fall (fyrkantigt FTW!) men i Gatos fall så tycker jag att det fungerar utmärkt.

Mest intressant i elektronikväg tycker att deras integrerade förstärkare DIA-250 är. Den har gott om kraft (2x250W i 8ohm), inbyggd DAC och kan användas som rent slutsteg. Det enda jag kan sakna är kanske ett inbyggt RIAA för vinylsvarven men det känns som en petitess i det här sammanhanget. Gato Audio gör även högtalare och jag hade verkligen inte sagt nej till ett par FM-6:or. FM-6 är 2,5-vägs högtalare som är dryga metern höga och väger 30kg/st. Och enligt mig sjukt snygga. Tyvärr så har lokala handlarn inte tagit in några av Gatos högtalare än vad det verkar men det kommer att komma förhoppningsvis.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dom sista skivorna för i år

Japp. Nu får det vara nog. Inga fler skivköp det här året. Jag hinner helt enkelt inte med att lyssna på allt jag köpt på mig under den senaste tiden och skivor som Anciients Heart of oak och Gorguts Colored sands vill man ju inte bara låta försvinna bort i någon anonym skivhög, dom vill man ju lyssna på mycket och länge.

Det som damp ner i brevlådan idag var följande:

Slut med skivor

PrimordialA journeys end. Andra plattan från dessa irländska giganter. Nu har jag bara debuten Imrama kvar, sedan så har jag alla Primordials fullängdare.

Hate Solarflesh. Polskt dödspisk med allt vad det innebär. Man vet hur det låter och man vet precis vad man får men bra är det.

Finsterforst Rastlos. Tysk Folk Metal. Kände för lite sådan av någon anledning och Rastlos skall tydligen vara bland det bättre i genren.

Dødsfall – Kronet i svart eld. Köpte deras tredje skiva Djevelens evangelie tidigare i år och gillade vad jag hörde så det var bara att börja backtracka. Norsk svartmetall går ju alltid ner.

Thats it. Sedan återstår bara att invänta Hakens senaste skiva som är restad och Skeletonwitchs nya. Efter det är det alltså full inbromsning på skivinköpen och dags att vänta på att lite trevliga årsbästalistor ska dyka upp så man kan köpa det man eventuellt tycker verkar vara intressant på dom. Nästa år.

Omnipollo Hypnopompa

Häromdagen så var det dags att ta fram den sista grillbiten ur frysen och dra igång grillen för vad jag antar blir sista gången för säsongen. En strålande sol värmde på ganska bra om man lyckades fånga några strålar men med 7 grader på termometern så behövdes det något mer för att inte börja frysa. Räddaren i nöden hette den här gången något så annorlunda som Hypnopompa, en rejäl Imperial Stout på 11 volymprocent från svenska Omnipollo.

Hypnopompa gjorde sitt som uppvärmare vid grillen mycket väl men blev tyvärr för söt i längden. Något jag antar har att göra med den stora mängd marshmallows och vaniljbönor som användes vid bryggningen. Men trots detta så smakar inte Hypnopompa så mycket som man skulle kunna tro. Det är väldigt behagligt och ”smooth” med nyanser av kaffe, choklad och vanilj men den där riktigt stora smakexplosionen lyser tyvärr med sin frånvaro.

Något man måste påpeka är att Hypnopompa näst intill helt saknar kolsyra. Vätskan är svart, oljig och bildar minimalt med skum. Den är, som en av alla dessa ölbloggarproffs skrev, som en ”stout-sås”. Så för att sammanfatta så är Hypnopompa en söt, svart sås som jag anser vara mer intressant än god. Men ändå tillräckligt god för att få 3 av 5 i betyg. Och som sagt är det en ypperlig värmare att ha vid sin sida när man höstgrillar.

Detta bildspel kräver JavaScript.