HeroQuest 25th Anniversary

Lirade du också HeroQuest när du var liten? Spelet där man sprang omkring i diverse gångar fyllda med ondskefulla skelett, farliga fällor och bokhyllor fyllda med loot. Och där man kunde välja mellan att vara en av fyra kraftfulla krigare varav en var en karbonkopia av Conan Barbaren. Nu kan du snart göra det igen, höll jag på att skriva. För den Kickstarter som drog igång förra veckan för att finansiera en nyutgåva av spelet verkar för tillfället vara lagd på is på grund av en urbota tråkig rättighetsdispyt. Synd för spelet verkar/verkade mycket lovande och rejält mycket snyggare än originalet. Dock så kostar det dig en dryg tusenlapp om man ska ha det fläskigaste paketet men personligen så tycker jag lätt att det är värt det. Hoppas nu bara att alla inblandade kan komma överens och få ut detta smaskiga paket på marknaden.

heroquest25

http://www.heroquestclassic.com/

Star Citizen

Det här är ett spel som jag är jävligt pepp på! Wing Commander II & III är ju spel som jag spelat både sönder och samman, så när skaparen av dessa två nu arbetar på detta som verkar vara helt sanslöst välgjort så vill jag ha en PC igen 🙂

En video jag inte trodde fanns

Stötte på den här videon under gårdagens surfsession:

En video till låten Breaking the broken med gruppen Control Denied. En grupp som egentligen var Death i sin senaste och sista version fast med Tim Aymar bakom micken istället för Chuck Shuldiner. Jag hade faktiskt ingen aning om att någon knåpat ihop en officiell video till låten men det verkar som om det gjordes i samband med att Relapse Records gav ut Control Denieds enda skiva The Fragile Art of Existence på nytt. Och detta video-”fynd” väcker lite minnen i min hjärna för dels så påminns jag om hur bra Death var en gång i tiden men att både The Fragile Art of Existence och sista Death-skivan, The Sound of Perseverance, inte alls höll samma höga standard som Chuck och manskap bjudit oss på under tidigare år. Och dels så var The Fragile Art of Existence soundtracket för mig och några polare under en mycket trevlig resa till Stockholm där målet var att se Dream Theater live i Solnahallen.

Jag kan tycka att det är lite synd att detta blev Chuck Shuldiners sista platta. Jag menar, Death fast med ”vanlig” sång istället för Chucks karaktäristiska growlande? Och med ett gäng hyggligt kompetenta med ack så trista musiker på resten av positionerna? Njae, Chuck förtjänade bättre än så här tycker jag. Hade han levt idag så hade han insett sitt lilla misstag, dragit ihop en superversion av Death och släppt en platta som spöade skiten ur allt och alla. Och den superversionen hade såklart bestått av alla som var med på Human.

Battles in da hood

World of Tanks och Battlefield 2 har fått konkurrens på ”spel-att-spela-på-lunchrasten”-marknaden. Just nu är det enbart sinnessjukt röj i Saints Row 3 som gäller. En enda stor sandlåda fylld med gängkrig, bisarra vapen och överdrivna karaktärer. Jag har klarat ca 25% av spelet men lockelsen att bara röja runt och jävlas med den lokala polismyndigheten är oftast alldeles för stark. Speciellt när jag fått tillgång till diverse vapen som t.ex. sätter eld på mina fiender eller som får dom flyga flera meter upp i luften.

Saints Row-serien anklagas ofta för att vara en barnslig och oseriös Grand Theft Auto-klon som inte går att ta på allvar men det är precis därför jag gillar Saints Row-spelen så mycket som jag gör. Senaste GTA-spelet jag spelade var del 4 och det var enligt mitt tycke alldeles för allvarligt och seriöst för sitt eget bästa. Dom GTA-spel jag gillat bäst är dom två första och Vice City, spel där allvaret inte vägde lika tungt och som hade en mer lekfull atmosfär.  Dock så verkar senaste GTA 5 snuskigt välgjort och underhållande, så det är inte helt omöjligt att jag skaffar det någon gång i framtiden. Men fram tills dess så är det Saints Row 3 som gäller, i alla fall på lunchrasterna.

Mangel bjuder på Dissection-special

I morgon tisdag så är det dags för en liten Dissection-special i programmet Mangel som sänds på radiostationen Pirate Rock mellan 21-23 på kvällen. Alltså mitt under brinnande play-off till någon sorts turnering i fotboll som tydligen skall hållas nästa år. Inte den bästa av timing men ett riktigt Metal-fan bryr sig väl inte om sport, eller hur? I vilket fall så kommer undertecknad tillsammans med dom två programledarna Stoffe och Bergman under programmets andra timma snacka lite Dissection och spela lite trevliga låtar som alla är Dissection-relaterade på något sätt. Pirate Rock avnjuts lättast i området runt Kungälv (frekvens 95,4), på piraterock.se eller via den trevliga appen TuneIn Radio. Och om man mot förmodan skulle prioritera sport framför musik så går programmet i repris på lördag mellan 20 och 22.

dissection

Epic-Julöl-Wampa-Battle

I fredags släpptes årets julöl på Systembolaget. Ett 30-tal olika öl, varav dom flesta är svenska,  tävlar om köparnas gunst nu när julledigheten står för dörren och alla vill vara lite smådragna. Jag köpte på mig en kasse blandade julöl under fredagen och har valt ut tre av dessa som jag hade tänkt skulle genomgå någon slags kamp med nordiska förtecken då ölen kommer ifrån ett svenskt, ett isländskt och ett danskt bryggeri. Deltagarna i denna episka kamp är Dugges Jullager från Dugges Ale & PorterbryggeriJólabjór från Ölvisholt Brygghus och Santas Little Helper från ”spökbryggaren” Mikkeller. Till min hjälp med avprovningen har jag min alldeles egna Wampa, stand-in för Rancor som annars hinkar en hel del bärs men står över dagens provning.

Först ut att avsmakas är Dugges Jullager som visar sig vara en ganska typiskt svensk lagom mörk lager. Det smakar relativt brödigt och aningen kryddigt men allting hålls på en jämn och bra nivå, inget sticker ut på något sätt. En stabil bryggd som får en lika stabil 3:a i betyg.

Sedan följer ölet med det lite exotiska namnet Jólabjór. Island är ju ett häftigt land, då måste ju ölen därifrån också vara ganska häftig? Ja om inte häftig så visar den sig iallafall vara rökig. Och ganska så söt. Och faktiskt riktigt god. Dock inte tillräckligt god för att kamma en 4:a i betyg men väl en stark 3:a. Noterar även att detta är den första ölen från Island som jag dricker. Kul.

Då återstår bara att avsluta med Santas Little Helper. En belgisk strong ale som Mikkeller som vanligt bryggt hos De Proef i Belgien. Stark (9.1%) men samtidigt lurigt lättdrucken och mild. Torkad frukt hånglar lite med en söt karamell vilket ger en öl som jag tycker når upp till en 4:a i betyg. En given öl att ta fram och smutta på när julklapparna är utdelade och lugnet börjar lägga sig framåt julaftons kväll.

Det blev alltså en (halv)dansk seger i kvällens lilla Battle. Santas Little Helper tar knappt hem segern och Wampa och jag tackar så mycket för uppmärksamheten. God kväll.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Skaffa golvhögtalare igen?

För ett par år sedan så bytte jag ut mina golvhögtalare från Audiovector mot ett par stativare från B&W av modell 805S. Det är absolut inget större fel på dessa 805or men jag känner att det saknas något. Musiken jag lyssnar på är till 95% hårdrock och olika sorters Metal. B&W 805S är en helt underbar högtalare om man lyssnar på akustisk musik t.ex. med sitt fina mellanregister och tydliga diskant.  Det  jag saknar är främst mer bas, mer tryck. Jag har försökt att få 805orna att lira med min Velodyne-sub men det vill sig inte riktigt. Det blir oftast en ganska bumlig och otydlig bas som tyvärr inte förmedlar smattrande dubbelkaggar på ett tillfredsställande sätt. Om detta beror på basen eller på rummet i sig låter jag vara osagt men detta har i alla fall fått mig att börja tänka i  golvhögtalarbanor igen. Jag vill låna hem ett par och testa om det kan bli någon skillnad.

Vad finns det då att välja på? En sjujävla massa skulle jag vilja påstå. Men jag har lyckats plocka ut ett gäng som ligger i prisspannet 10-15000kr ungefär och som verkar kunna leverera det jag saknar. Dessa är Focal Chorus 816W, B&W DM683, KEF Q700, Elac FS197 och nylanserade Monitor Audio Silver 6. Det par som lockar mest utan att ha provlyssnat är Focal som jag tycker är sjukt läckra. Det jag har hört av märket passar dessutom in på min lilla kravspec. Annars är nog B&W DM683 och Elac FS197 mest intressanta, B&W för att dom är i samma serie som min centerhögtalare och verkar gillas av många och Elac för att, ja dom är Elac helt enkelt. Elac gör bra grejer, så är det bara.

Nästa helg så bär det av in till staden Göteborg för att provlyssna på några av dessa. Fortsättning följer.

Detta bildspel kräver JavaScript.