Djupdykning i promolådan

Projekt CD-förvaring pågår för fullt och mitt i allt sorterande och bläddrande bland cd-skivor så hittade jag min lilla låda där jag samlat mina promoskivor.

IMG_6376

En del av dom är från tiden då jag skrev för webzinet Metal Mayhem och en ännu större del är köpta i diverse begagnatbutiker, trots att det uttryckligen står på 99% av promosarna att dom inte är till salu. En sådan hemsk förbrytare är jag. Kvalitén på musiken på dessa skivor varierar kraftigt. Mycket är helt ok, en hel del är ren skit och ett fåtal är riktigt bra. Och bland dessa få men naggande goda plastbitar har jag valt ut tre som jag tycker är värda att nämna och som dessutom har en gemensam nämnare.

IMG_6382

1. Devin TownsendInfinity. En period så lyssnade jag väldigt mycket på Herr Townsend och Infinity tycker jag är bland det mest intressanta han har spottat ur sig. Allt är relativt skruvat men samtidigt stundtals väldigt lättlyssnat och poppigt. Och ibland helt tvärtom. Det är därför jag verkligen gillar Infinity, det är Devin Townsend på sitt allra spexigaste humör. Tyvärr så tycker jag inte att hans musik är lika intressant längre och har nästan slutat lyssna helt på det han släpper. Då är det tur att Infinity och dom andra tidiga skivorna med Devin finns.

2. Pain Of SalvationOne hour by the concrete lake. Min första kontakt med gruppen och i mitt tycke det bästa dom gjort tillsammans med Remedy Lane. Härligt progressivt, hungrigt och lekfullt. Daniel Gildenlöws sång är en av skivans höjdpunkter och det är inte svårt att förstå varför han får vara med och hänga med grabbarna i Flower Kings och Transatlantic. Därför är det synd och skam att Pain Of Salvation tappat greppet dom senaste åren och blivit ganska ointressanta i min mening.

3. ThresholdHypothetical. En höjdpunkt i engelska Thresholds diskografi. Innehåller höjdarlåtar som The ravages of time och Long way home och är en uppvisning i hur man framför progressiv metal utan att fastna i onaniträsket. Karl Groom är en gitarrhjälte lite i det fördolda och Andrew ”Mac” McDermott sjunger med fantastisk känsla i rösten. Och nästan lika tragiskt som att Mac gick bort för några år sedan är att Threshold är inne i en långvarig formsvacka som jag verkligen hoppas att dom hittar ut ur. Kanske redan i år då dom är på gång med nya skiva.

Ja den gemensamma nämnaren är ju naturligtvis den gamla klassiska sanningen: det var bättre förr. Då stänger vi locket på lådan för den här gången och önskar en god kväll, morgon eller vad det nu må vara.

Annonser

2 svar till “Djupdykning i promolådan

  1. Tre grymma plattor du rotat fram där! Och jag håller med dig i det mesta du skriver om dem också faktiskt. Däremot är jag lite kluven till huruvida Infinity är herr Townsends bästa platta i min tankevärld… men visst, topp två åtminstone. Sen skall jag väl säga att jag faktiskt gillar SYL mycket mer är soloprojekten, men de båda flyter ju allt mer samman efter tiden, och blir ”same same but different”.

    Pain var länge sedan… det kanske man skall gräva fram. 🙂

    • Infinity är ju inte den absolut bästa men den och skivorna som kom runt den (Ocean Machine:Biomech, Physicist och kanske även Terria) är helt klart det bästa han gjort. Tillsammans med SYL så klart. Skivor som City skojar man inte bort.

      Lyssnade lite på POS igår vilket var väldigt längesedan och blev glad. Så ja, du borde gräva lite. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s