Unleashed-special i piratradion

En högst improviserad sådan skall nämnas. Utan direkt snack om bandet utan mest en timma fylld med grymma Unleashed-låtar.  Allt sker på tisdag kl 21.00 i Kungälvs närradiokanal Pirate Rock 95,4. Det går som vanligt minst lika bra att lyssna via piraterock.se eller via appen TuneIn. Repris kl 20.00 på lördag.

Bra band det där Unleashed förresten. Under alla år som de pryglat trumhinnor med sin ”kött och potatis-döds” så har de alltid hållit fanan högt även om kvalitén på skivorna ibland har svajat betänkligt, tänker främst på tiden under slutet av 90-talet. Men på senare år så har de ju höjt ribban och är näst intill uppe på samma höga nivå som de var i början av det fantastiska 90-talet. För den som eventuellt inte har hört detta fantastiska band så rekommenderar jag att börja med följande tre plattor:

• Where No Life Dwells
• Shadows In The Deep
• Midvinterblot

Sedan är det bara att fortsätta att grotta ner sig i deras mustiga diskografi.

Vinylifierad ölprovning

Den gångna helgen hade farsan och jag en liten halvt improviserad ölprovning. Halvt improviserad på det sätt att vi inte hade något övergripande tema eller liknande utan det var mer av typen ”vi tar det vi har hemma och smakar på det”-provning. Och för att krydda upp det hela så gjorde vi äntligen slag i saken och gick igenom farfars gamla skivsamling.

Jag hade en liten förhoppning om att man kanske skulle kunna stöta på en gammal hårdrocksvinyl eller två då min farfar var musiklärare och ofta köpte på sig musik som dom barn han undervisade tyckte om. Tyvärr så var det mest hårdrockiga vi hittade ett någorlunda fint exemplar av Van Halens hitskiva 1984, utöver det så var det väldigt snålt med musik av hårdare karaktär. Men jag var inte särskilt ledsen över det för vi hittade mycket annat intressant, bland annat en skiva med elektronisk musik från 1965. Inte för att det var mycket till musik egentligen (det var mest olika kryptiska läten) men det var kul att hitta en skiva från en hel genres vagga.

Ölen då? Jo den var fin. Mycket av det som testades var sådant jag druckit förr men tre öl var nya bekantskaper för min del:

Ballast Point – Victory At Sea: Galet god Porter som till en början nästan knockade en med sin intensiva kaffesmak. Men som så ofta när det gäller Porter och Stout så anpassar sig smaklökarna efter ett par sippar och man kan börja njuta på allvar. Mycket kaffe som sagt men även en fin ton av vanilj och bär. 4+/5

Fullers – Vintage Ale 2012: Här var det mycket torkad frukt som gällde. Mycket trevlig men tyvärr så hade vi bara en årgång, det hade varit kul att jämföra med en Vintage Ale av tidigare eller senare årgång. 4/5

De Molen – Bommen & Granaten: En riktigt tung Barley Wine som antagligen hade vunnit på att få lagras några år till. Mycket ananas tyckte jag mig smaka men även en konstig bismak som jag inte riktigt kom överens med. 3/5

Längesedan man såg en film

Det blir ju mest TV-serier nuförtiden. Därför var det kul att frugan kom hem med följande tre filmer efter gårdagens tripp till konsumtions-meckat Gekås i Ullared:

Har inte i närheten av lika bra koll på film som jag hade förr i tiden och är som synes en bra bit efter på aktualitetsskalan. De här tre skall väl inte vara det bästa som någonsin producerats om jag fattat rätt men förhoppningsvis så är det ändå underhållning för stunden. Perfekt för en fredagskväll i soffan skulle jag tro.

Man Of Steel har potential för att det är just Stålmannen. En i sig ganska träig superhjälte men jag har diggat Stålmannen ända sedan jag såg Superman II med Christopher Reeve för en massa år sedan. Superman II är knappast något mästerverk det heller men för en kille i 6-7 års åldern så var den filmiskt guld. Häftigast var när General Zod och hans hantlangare gjorde processen kort med den amerikanska armén.

Thor – The Dark World tror jag kommer utkristallisera sig som den bästa filmen bland dom tre. Tycker att ettan var bra mycket bättre än vad gemene man verkar tycka och dom två huvudkaraktärerna Thor och Loke var mycket underhållande att följa. Dock så förstår jag inte riktigt varför en såpass bra skådis som Nathalie Portman medverkar och då inte får spela något annat än en anonym forskartjej.

Pacific Rim ska vara ganska basic robotaction men det är ju ändå en viss Guillermo Del Toro som ligger bakom så helt kasst den det väl ändå inte vara?

Trevlig lördag

Idag så har solen visat sig från sin bästa sida och gjort lördagen till en fröjd. En tripp till ishallen för lite allmän åkning med familjen under förmiddagen har förvandlats till att sitta hemma och kika på Frölundas första match i SM-slutspelet. Tror att det kommer bli en hård kvartsfinalserie mot Linköping där Frölunda tillslut drar det längsta strået och vinner serien med 4-2. Till detta så dricks det lite av Omnipollos finfina belgiska pale ale Leon (betyg: 4/5). Och mellan perioderna så hade jag tänkt att lyssna lite på skivan Enemy of man från polska Kriegmaschine. Grymt bra och atmosfärisk Black Metal och faktiskt bättre än senaste Behemoth om du frågar mig.

Lördagsgötta.

Trevlig lördag önskas härmed till alla i cyberspace.

Crush em!

Nej. Det är inte Megadeth som krossar. Arnold krossar. För att Arnold är kung. Och har en stridsvagn.

Ja vad säger man? Mannen är grym. Predator, Terminator 1&2, Running Man, Commando mfl är inget man skojar bort direkt. Det är så man blir sugen att ställa upp på den där tävlingen så att man kan få krossa lite grejer. Dom senaste skivorna med Megadeth t.ex.

Blandad bärs (mest från Mölnlycke)

Göteborg med omnejd är just nu stekhett i öl-Sverige. Inte nog med att Brewdog skall öppna en bar i stan, Dugges i samarbete med All In Brewing skall göra detsamma under namnet Brewers Beer Bar. Så nu kan man snart lägga till ytterligare två namn på listan över bra ölställen utöver prima hak som t.ex The Rover, Ölrepubliken, Tre Små Rum och Red Lion.

Och bryggerierna blir också fler och fler. Strax utanför Göteborg, i Mölnlycke, huserar bryggerierna Poppels och Rådanäs. Poppels har på ungefär ett år gått och blivit en kraft att räkna med tack vare en konstant ström av kvalitativa öl. Rådanäs jobbar för tillfället i lite mindre skala och har än så länge ”bara” släppt tre öl.

Här kommer ett gäng kort omdömen på några av dessa öl plus några godingar från andra bryggerier.

Poppels – Extra Special Bitter: En bra Bitter som dock har en bit kvar till sina brittiska förlagor. 3/5

Poppels – DIPA: Högt ställda förväntningar som tyvärr inte införlivades. En stabil Dubbel IPA men lite för tunn. 3+/5

Rådanäs – California Common: En så kallad Steam Beer. God men lite stel och smaklös. 3/5

Rådanäs – Lageröl: Ok lager som gärna hade fått vara lite roligare men ändå klart bättre än mycket av det vanliga lagerblasket. 2+/5

Omnipollo – Neduchadnezzar: Succén från förra året kommer tillbaka och är lite sämre. Men fortfarande en mycket bra Dubbel IPA. 4/5

Södra Maltfabriken – Almighty: Mellanöl på burk med smak. Perfekt sommaröl som har stor möjlighet att bli en hit. 3/5

Bryggeriet Djævlebryg – Old Mephisto: Danskt Barley Wine som övertygar. Vinöst med drag av söt karamell. Djävulsbryggarna vet hur en öl-slipsten skall dras.  4/5

(Alla dessa öl finns på Systembolaget eller går att beställa.)

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Toner från ett pojkrum

För väldigt längesedan satt det ett gäng grabbar i ett pojkrum någonstans i Västra Götaland och lyssnade på följande bit:

Kanadensiska Purulence delade CD med franska Amaymon och jag vill minnas att vi tyckte att låtarna på skivan var av sorten ”så dåligt att det blir bra”. Och nu tycker jag att det är bra…på riktigt. Purulence alltså. Dom är ju nästan som Gorguts för tusan! Och inte helt överraskande så gick gitarristen Steeve Hurdle (R.I.P) senare med i just Gorguts och lirade bland annat på stilbildande skivan Obscura.

Amaymon vet jag inte hur det gick för faktiskt. Enligt Metal Archives så var split-CDn med Purulence och en demo allt dom gjorde och sedan var dödsmetallsagan slut för deras del. Det är sådan skit som händer antar jag.

Det vara bara det. Över och ut.

CD-box till bra pris

Gamla hederliga Ginza kränger just nu den här boxen för endast 99 riksdaler:

De e billigt!

Testaments fem första skivor med de fenomenala The Legacy och The New Order i spetsen för en spottstyver, inte mycket att tveka över eller hur?

Testament har alltid varit min absoluta favorit inom Thrash Metal. Visst, mitt 14-åriga hårdrocksjag hade mördat mig för dom orden då det på den tiden var Metallica som gällde. Metallica och enbart Metallica. Men det där gick snabbt över och dom sista spåren av idoldyrkan försvann hårt och skoningslöst när Load släpptes. Sedan så har vi ju Megadeth också, icke att förglömma. Men handen på hjärtat, utan Rust In Peace, vad hade Megadeth varit då? Inte mycket. Countdown to extinction är ju ganska bra. Peace Sells likaså. Men annars? Nja inte så mycket att hänga i granen.

Nej då är det bättre med Testament. De har alltid släppt bra, stabila skivor och endast gjort mindre snedsteg genom hela sin karriär. T.o.m när de gjorde något av det mest förbjudna och spelade in ett gäng gamla låtar på nytt (First strike still deadly) så lyckades de ro iland det hela.  Och om det var någon grupp som skulle tagit plats på Ullevis scen när The Big 4 var här för några år sedan så är det Testament. Anthrax med en gammal trött Joey Belladonna vid micken när det finns Testament med gamle Chucken? Inget annat än en liten skandal.

Så för att summera: Testament = bäst, Gamla Testamentet 99kr = köp!

Skyttebiograf..

Ja, det var sannerligen ett annorlunda lördagsnöje som erbjöds denna helg. Vi var på skyttebiograf. Geväret nedan var det jag gillade bäst. 🙂 Det luktade smällare…

 

 

 

 

Mars på Werock.se

Våren närmar sig så sakteliga och vi är redan inne i mars månad. Det innebär (förutom nyhetssläpp på Systembolaget) att Werock.se har fyllt på med några nya recensioner. Färska skivor med Caliban, Moon Coven, Morbus Chron och Soreption har fått betyg och om det är något betyg jag verkligen instämmer med så är det Martins 9:a till Soreption. Fruktansvärt bra skiva den där Engineering the Void. Det ska verkligen bli intressant att se vad kollegorna inom den tekniska dödsmetallen tar sig till för att slå den på de flinka fingrarna. Själv tror jag att amerikanska Origin har en god chans att göra det då alla deras skivor hittills har varit uppvisningar i hur man framför blixtsnabb och ultrateknisk dödsmetall utan att låtsnickeriet blir lidande. Men det återstår alltså att se när Omnipresent, som skivan skall heta, dyker upp någon gång under våren.