Toner från ett pojkrum

För väldigt längesedan satt det ett gäng grabbar i ett pojkrum någonstans i Västra Götaland och lyssnade på följande bit:

Kanadensiska Purulence delade CD med franska Amaymon och jag vill minnas att vi tyckte att låtarna på skivan var av sorten ”så dåligt att det blir bra”. Och nu tycker jag att det är bra…på riktigt. Purulence alltså. Dom är ju nästan som Gorguts för tusan! Och inte helt överraskande så gick gitarristen Steeve Hurdle (R.I.P) senare med i just Gorguts och lirade bland annat på stilbildande skivan Obscura.

Amaymon vet jag inte hur det gick för faktiskt. Enligt Metal Archives så var split-CDn med Purulence och en demo allt dom gjorde och sedan var dödsmetallsagan slut för deras del. Det är sådan skit som händer antar jag.

Det vara bara det. Över och ut.

Annonser

3 svar till “Toner från ett pojkrum

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s