Stjärnornas Krig: Det börjar röra på sig

Som kanske bekant så briserade det en nyhetsbomb av stora mått igår. Det avslöjades vilka de skådespelare är som har de största rollerna i den kommande Star Wars-filmen som har premiär i december nästa år. De tre självklara, eller ”den heliga treenigheten” som vissa kallar dem, var naturligtvis ingen överraskning: Harrison Ford som Han Solo, Carrie Fisher återkommer som Prinsessan Leia och Mark Hamill drar åter igen på sig Jedi-fracken och spelar Luke Skywalker. Andra inte helt överraskande rollbesättningar är Anthony Daniels som C-3PO, Kenny Baker som R2-D2 och Peter Mayhew som Chewbacca. Kul att Mayhew är med på banan igen då han för inte så länge sedan satt i rullstol och hade stora problem med sina knän. Men en operation förra året har tydligen löst detta.

star-wars-episode-7-cast-announce

Då till dom stora nyheterna: the new guys. Helt nya karaktärer som till stor del kommer att spelas av relativt okända skådisar. Dessa är:

Daisy Ridley: Ung tjej som antagligen kommer att spela Han Solo och Prinsessan Leias avkomma. Har bara haft små roller i tv-serier innan och är ett näst intill helt okänt kort.

Domhnall Gleeson: Irländare vars största merit är en roll som Bill Weasly i dom två senaste Harry Potter-filmerna. Har även synts i Dredd och True Grit. Kommer troligtvis även han spela avkomma till Luke eller Leia.

Andy Serkis: Mästaren av motioncapture som gjort sig en karriär av att spela CGI-figurer som Gollum, King Kong och Kapten Haddock. Det skulle förvåna mig väldigt mycket om han inte spelar en datorgenererad karaktär även i Star Wars. Förhoppningsvis så blir det ingen ”rolig” figur som Jar-Jar Binks utan en skurk av något slag.

Oscar Isaac: Spelade så sent som förra året rollen som Llewin Davis i bröderna Coens Inside Llewin Davis. Verkar vara en bra skådis och jag tror att han har rollen som någon sorts god karaktär. Kanske som ledare i Nya Republiken eller liknande.

John Boyega: John fick sitt genombrott får några år sedan i filmen Attack the Block. En film som kanske var mer kul än bra men en av höjdpunkterna var helt klart Herr Boyega. Många verkar tro att han skall spela Lando Calrissians son eftersom han är färgad men jag är inte lika säker. Jag gissar på att han spelar en ung lovande Jedi som tränas av Luke Skywalker.

Adam Driver: Adam har tv-serien Girls som största merit. En serie jag bara har sett ett avsnitt av men det avsnittet har jag av någon anledning råkat se tre gånger. Och det jag främst kommer ihåg från det avsnittet är att Adam Drivers udda karaktär har en väldigt obekväm sexakt med en stackars tjej som avslutas med att han lägger en sats på hennes bröst. Så jag har lite svårt att tänka mig vilken roll som skulle passa Adam Driver i Star Wars men dom flesta verkar gissa på skurk eller Han Solos son. Jag tror mer på det senare.

Max Von Sydow: Sist men inte minst. Hur mäktig casting som helst tycker jag. Jag hade gärna sett Max som en gammal Imperieamiral som vill ha hämnd på Rebellalliansen, lite som Amiral Thrawn i Heir to the Empire-böckerna. Kan bli hur bra som helst.

Mina förhoppningar på den nya trilogin har höjts avsevärt i och med den här nyheten som kom igår och jag ser fram allt mer mot att sätta mig i en biostol någon gång i december nästa år och kanske, kanske bevittna något riktigt bra.

Vårens soundtrack

Nu kommer jag inte snacka om fåglar och insekter och sånt där utan musik som passat extra bra när det är varmt och gott ute och sommaren knackar på dörren. Alltså precis som det har varit här i Göteborgsområdet dom senaste dagarna. Varmt och skönt, med en konstant öppen balkongdörr och en stereo som skrålar ut väl valda toner. Oftast blir det faktiskt Iron Maiden som får stå för dessa när det är vår. Och då allra helst den här skivan:

sjunde sonen

Seventh Son of a Seventh Son. Jag har aldrig varit något större fan av Iron Maiden men just Seventh Son har något speciellt som får mitt annars så iskalla hjärta att smälta. Kanske är det för att den är lite mer progressiv än dom flesta av Maidens övriga skivor, eller kanske beror det på att ALLA låtar på skivan är bra istället för hälften som det ju faktiskt brukar vara på en genomsnittlig Iron Maiden-skiva.

Från den finfina öppningen med Moonchild via det episka titelspåret och hela vägen in i mål med Only the good die young så levererar Iron Maiden det bästa dom skrivit och ingen annan skiva kommer i närheten. Powerslave och Piece of mind är riktigt bra men alldeles för ojämna och samma sak gäller för Somewhere in time. Tidiga Iron Maiden har aldrig fallit mig på läppen och inte heller det ”moderna” även om jag får erkänna att Brave new world är väldigt mycket bättre än dom singelspår som jag länge bedömt den efter.

Nej, ska det vara Iron Maiden så ska det vara Seventh Son of a Seventh Son. Och är det vår med öppen balkongdörr så ska det också vara Seventh Son of a Seventh Son. Så är det bara.

Battle of the burköl

När solen skiner och vädret är på sitt allra bästa humör så är det en och annan individ i vårt land som väljer att grilla sin mat. Och när det är helg kanske det även slinker ner en och annan öl samtidigt som man står där och flippar burgare. Men vilken öl skall man då välja som sällskap vid grillen?

Flyg, Audio & Vision…SLICE har valt ut fyra öl på burk som alla har potentialen att få vara med vid helgens grillning. Tre svenskar och en amerikan skall slåss om titeln Bäst i burkölstest. Kombatanterna är följande:

Guldkällan 5,7, Södra Almighty, Falcon Koppar och Ska Modus Hoperandi.

Guldkällan 5,7, Södra Almighty, Falcon Koppar och Ska Modus Hoperandi.

Frågan är ju naturligtvis om tre svenskar har en chans mot en stöddig jänkare. Nej, det har dom ju såklart inte. Modus Hoperandi går mer eller mindre på knock här och det är egentligen bara Södra Almighty som har en liten chans att stå emot. Både Guldkällan och Falcon Koppar är alldeles för tråkiga och intetsägande för att ha ens en tillstymmelse till chans att knipa mästartiteln. Falcon Koppar har dock en fin färg som är trevlig att titta på men vad hjälper det när smaken inte är mycket att ha? Både Falcon och Guldkällan får 1+/5 i betyg.

Södra Almighty är som sagt bättre än övriga svenskar och charmar mig med sin friska smak. En riktigt bra sommaröl (Betyg: 3/5) som dock kanske är lite för dyr med tanke på vad man får. Ett problem som inte Modus Hoperandi lider av. Klart dyrast i startfältet men oj vad det är värt det. Jag har hyllat Modus tidigare men man får verkligen vad man betalar för här. Grapefrukt och citrus fyller gommen och man kan inte göra annat än att njuta. 4+/5 i betyg och en solklar vinnare.

Sammanfattat så får man vad man betalar för här. Guldkällan och Falcon Koppar kostar runt en tia styck, Södra Almighty en tjuga och Modus Hoperandi är dyrast med 24kr inkl pant. Och ja, vill man ha blask så köper man det billiga ölet men vill man ha en öl med smak och lite knuff i att hålla i handen när man grillar då köper man Modus Hoperandi, Bäst i burkölstest.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nödvändig läsning

No Clean Singing bjuder på en artikel skriven av Alex från den mycket matnyttiga sidan Metal-Fi.  Alex har skrivit några rader om den pest som går under namnet Loudness War, dvs hur allt för många av de moderna musikinspelningar som släpps idag är alldeles för komprimerade och i många fall låter skit. Ett problem som hängt med sedan början av 90-talet och som ännu inte har släppt taget. Men tack vare Alex och många andra så börjar fler och fler få upp ögonen för detta och vem vet, kanske slipper vi Loudness War i framtiden då skivbolag som t.ex Earache har släppt delar av sin katalog under rubriken FDR (Full Dynamic Recording) och vår egna Dan Swanö skickade med en digital, mer dynamisk version när man köpte den senaste Witherscape-skivan. Utvecklingen går sakta åt rätt håll och ju fler som blir medvetna om detta onda och hemska desto bättre.

Så smit förbi No Clean Singing och lägg några minuter på att läsa om detta. Det är din älskade Metal det handlar om, och det är viktigt.

 

Ett skräckexempel på hur illa det kan gå.

Ett skräckexempel på hur illa det kan gå.

Äkta hårdrocksöl

Det finns hårdrocksöl och så finns det riktig jävla metal-up-you-ass hårdrocksöl. TRVE Brewing i Colorado brygger öl som definitivt tillhör den senare kategorin. Ingen fånig cash-in á la Kaltenberg Organic med andra etiketter som Motörhead Bastards Lager (eller om den kanske var Kiss Destroyer öl) utan öl som är bryggd av kärlek till öl och Metal. Jag menar, titta bara på de här fyra fantastiska skönheterna till flaskor:

metalöl

Det är ju nästan så att man blir tårögd. Tänk att få sitta i soffan med tonerna av Absu dönande ur högtalarna och smutta lite lätt på en Eastern Candle Ale. Tyvärr så lär detta vara näst intill omöjligt då TRVE Brewings produkter endast finns tillgängliga i Colorado. Kanske dags att bryta med Sverige och flytta till USA?

Spana förresten in ett par låtar med doom/sludge/metal-gubbarna i Black Sleep of Kali där TRVE Brewing har haft med ett finger i spelet. Inte vanligtvis min kopp te när det gäller genre men det här svarta fåret föll mig i smaken.

Smaka på Vredehammaren

Förra veckan så släppte den norska svartmetallgruppen Vredehammer sin första fullängdare Vinteroffer. Vredehammer började som ett soloprojekt av gitarristen Per Valla (med ett förflutet i grupper som Elite och Allfader) och har nu utvecklats till en fullfjädrad grupp. Skivan finns som så många andra att lyssna på via Spotify och i mina öron så låter skivan såpass bra att jag beställt mig ett exemplar. Men i väntan på att CDON ska få tummen ur röven och skicka skivan så lyssnar jag på dessa så länge:

DSC02392

Två av de tre EP-skivor som Vredehammer har släppt och som går under namnen Pans Skygge och Mintaka. Musiken kan liknas vid den Black Metal som Vredehammers landsmän i t.ex. Keep Of Kalessin och Vreid brukar framföra. Det vill säga ganska så polerat, med mycket fokus på flinka gitarr-riff och smattrande dubbelkaggar och inte någon som helst tanke på att vara ”true” och ”nekro” osv.

Vredehammer – bra skit. Och kolla upp Pers förra grupp Allfader om det inte redan gjorts för skivan Black Blood Flux är också bra skit. Eller drit som de säger i Vredehammer.

Ett tips från Öl & Whiskymässan

Man mår som man förtjänar så här på måndagen efter en helg som helt klart dominerats av Öl & Whiskymässan i Göteborg. Det var första gången jag besökte mässan och mina farhågor om kaos och jävelskap besannades som tur var inte utan det visade sig bli en mycket angenäm upplevelse med många nya intressanta smaker och bekantskaper.

Ölmässigt så hann jag inte testa i närheten så mycket som jag ville men om dryckeskupongerna skall räcka till och om man inte är så intresserad av att krypa hem så gäller det att lägga band på sig. Bäst av det jag testade var en ljuvlig Saison från Boulevard Brewing, Stigbergets Endless Summer Ale och den ekfatslagrade Ambassadörsportern från Qvänum. Överlag så var utbudet av öl över förväntan och som jag uppfattade det så var intresset lika stort för öl som för sprit bland mässans besökare. Kul.

Men en liten tanke som slog mig när jag strosade omkring på mässgolvet: varför går man på mässa, ställer sig i Carlsbergs monter och dricker vardagsöl som Pripps Blå och Eriksberg? Något jag såg flera individer göra och i mina ögon mycket förbryllande.

Så. Nog om det. Anledningen till att jag skriver är ju faktiskt om att tipsa om något gott som jag smakade på mässan. Och detta goda var den mörka romen Ron Zacapa 23. Jag är absolut ingen romkännare och dricker jag sprit så blir det till 99% whisky men den här romen var mycket god tycker jag. Naturligtvis ganska så söt men sötman gick aldrig ut över dom andra trevliga smakerna, mycket smarrigt. Kostar 599kr på Systembolaget och verkar finnas tillgänglig i dom flesta butikerna.

(Bild från rumrum.se)

(Bild från romrom.se)

Helgens alkoholfestival närmar sig

På lördag är det äntligen dags att styra kosan mot Svenska Mässan i Göteborg då det är dags avlägga ett besök på årets Öl och Whiskymässa. Det är första gången jag besöker en mässa inriktad på alkohol och det är med skräckblandad förtjusning jag blickar mot lördag. För förra året var tydligen inget annat än ett enda stort kaos. Folk som reste från landets alla hörn kunde stå i kö i flera timmar utan att ens komma in och irritationen var allmänt hög hos dom flesta. Hoppas verkligen denna situation inte uppstår nu när jag ska dit för är det något jag hatar så är det att trängas och stå i kö. Men enligt arrangören så skall allt vara frid och fröjd och mässytan är numera dubblad till 9000 kvadratmeter så det ser ganska ljust ut.

När jag väl kommit in så vet jag inte riktigt vad jag skall göra. Jag har inga utställare jag bara ”måste” besöka utan jag skall försöka att bara njuta så mycket det går. Och eftersom jag blir bjuden så känns det inte riktigt hövligt att bara springa iväg på egna äventyr utan det blir att hålla sig till flocken så att säga, även om jag tror att den är mer inriktad på whisky än öl och jag är tvärtom. Men min förhoppning är att jag skall kunna smaka en god spontanjäst öl eller två för det finns tyvärr alldeles för få sådana att tillgå på Systembolaget utan att bränna ett alltför stort hål i plånboken.

Som avslutning på detta ölindränkta inlägg så tänkte jag bjuda på lite omdömen på öl som just nu finns att köpa på Bolaget.

Slottskällan – Saison: Frisk, fräsch och en del av det fasta sortimentet så den är lätt att hitta. Kommer bli en höjdare att dricka när solen börjar värma lite mer. 3+/5.

DuggesMörk Lager: Dugges brukar alltid göra bra öl och denna är ingen undantag men något för anonym för sitt eget bästa. 3/5.

AmagerModern IPA: Modern och god som bara den. Riktigt bra tryck i humlen om man hittar en färsk flaska. 4/5.

De MolenCitra Pale Ale: Inget att klaga på. En bra Pale Ale, varken mer eller mindre. 3/5.

EpicHop Zombie: Tufft namn men tyvärr en liten besvikelse inte minst med tanke på priset. Men smakar bra gör det. 3+/5.

OppigårdFatboy Brown: Stabil Brown Ale men jag gillade deras Brewers Brown bättre. Kul med en god ”rock-öl” dock. 3/5.

New Belgium Trippel: Väldigt bra belgare från USA. Fin friskhet i lyckad kombination med koriander gör detta till en vinnare. 4/5.

New BelgiumAbbey: Belgisk dubbel som inte är riktigt lika smaskig som sitt Trippelsyskon. 3+/5.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Snart smäller det

Imorgon är det äntligen dags. Säsong 4 av HBOs mästerliga tv-serie Game Of Thrones har premiär och visas i Sverige på Cmore och HBO Nordic. För att ladda upp inför detta så har de senaste veckorna ägnats åt att titta igenom dom tre första säsongerna på blåstråle.

GoT Awesome 2000

Efter att först ha varit ganska så skeptiskt till serien så har jag fallit pladask. Jag vet att många klagar över att serien nästan bara består av en massa intriger och luriga manövrer bakom draperiet (och under täcket, hö hö) men jag personligen har lärt mig att älska serien just för detta. Och för att ingen, absolut ingen, sitter säker. I vilken annan serie som helst så hade huvudkaraktärerna kunnat överleva vad som helst men dom reglerna gäller inte i Game Of Thrones. Alla är människor, alla kan dö och dom gör det.

Så det är med stor nyfikenhet jag tar mig an den fjärde säsongen av serien. Vilka karaktärer kommer att leva när tionde avsnittets eftertexter rullar? Kommer turen äntligen att vända för familjen Stark? Och exakt hur mycket mer kommer man att älska att hata den galna Kung Joffrey? Förhoppningsvis så har man åtminstone några svar om drygt tio veckor.

Avslutningsvis så skall jag bara slå ett slag för hur sjukt hög kvalité dom tre Blu-Ray boxarna ovan håller. Bild och ljud är extremt bra, och genomarbetat och intressant extramaterial är det verkligen ingen brist på. Stor köprekommendation utfärdas till alla som både har sett och inte sett serien.

Valar Morghulis!

En folköl att se fram emot

Japp. Otroligt men sant. Den 30:e April släpper Brooklyn Brewery sitt första folköl på den svenska marknaden:

Brooklynbärs

Så här beskriver dom den själva: ”Brooklyn 1/2 Ale är ett saison-öl, en smakrik och fruktig Pale Ale som härstammar från belgiska Vallonien. Namnet saison kommer från det franska ordet för årstid, ölet bryggdes traditionellt under de kallare månaderna för att lagras fram till sommaren. I likhet med en traditionell saison lanseras Brooklyn 1/2 Ale lagom till de första värmande solstrålarna på året. Nyheten, med 3,4 % alkoholhalt, passar utmärkt till skaldjur och särskilt till Toast Skagen, gravad lax och grillad fisk men även till hamburgare och grillade korvar.

Verkligen något att se fram emot tycker jag som knappt dricker folköl nu för tiden och så smått har tröttnat på att nästan bara se sexpack av Norrlands Guld och Falcon ute i dagligvaruhandeln. Visst, svenska mikrobryggerier som Dugges och Nils Oscar har folköl ute på marknaden men initiativ som detta från Brooklyn behövs verkligen för att  peta hål på den trista industrilager-bubblan.

A-ttans så bra

DSC02381

Artificial Brain – Labyrinth Constellation och Ageless Oblivion Penthos. Två skivor vars framförande grupper båda börjar på bokstaven A, är relativt färskt utgivna och som jag diggar som bara den. Båda dödsmetallorkestrarna rör sig i dom progressiva domänerna av genren där Artificial Brain drar mer åt det dissonanta Gorguts-hållet och Ageless Oblivion är en blandning av allt möjligt, lite som Gojira ungefär…kanske. Jag vet inte så noga men bra är det.

För den som vill fördjupa sig mer i detta så vill det sig så väl att Martin på werock.se faktiskt har recenserat Penthos bland mycket annat denna månad. Robert varit aningen ”sämre” och har kikat på senaste skivan från de tuffa killarna i Conan. Själv har jag tyvärr inte hunnit bidra med något alls denna månad så det är tur att Martin och Robert visar hur det skall gå till. Bra jobbat gubbs.