Två bra folköl

Det finns ju som bekant inte så mycket rolig folköl ute i butikerna men läget håller sakta på att förändras. I min lokala ICA-butik så finns det faktiskt numera en liten dedikerad hylla för svensk mikrobryggd folköl och det är helt klart en fall framåt. En av dessa är Dugges Brandmästare Andréns Törtsläckare som jag tänkte kika lite närmre på tillsammans med Brooklyns relativt nya 1/2 Ale.

DSC02424

Brandmästare Andréns Törstsläckare har funnits ute ett bra tag på marknaden men verkar fortfarande vara väldigt populär. Med sin alkoholhalt på 2.8% så vågar jag nog säga att Törstsläckaren helt klart är bland det bästa du kan hitta inom den kategorin. Naturligtvis ingen smakkanonad på något sätt men den smak som finns är behaglig men något för tunn. Fast nog gör den sitt jobb som törstsläckare alltid. Betyg: 2+/5.

Brooklyns nya folköl 1/2 Ale kom, såg och levererade. En så kallad Saison på 3.5% som jag till en början var lite tveksam till men nu efter att ha druckit 3-4 flaskor under dom gångna veckorna börjat gilla mer och mer. En torr öl med behaglig fruktighet och friskhet. Inget revolutionerande men en väldigt bra folkis att smutta på i den kommande sommarvärmen. Betyg: 3/5.

Annonser

Ute ur dvalan

I helgen fick den så äntligen komma ut och smaka på frisk luft och grusiga stigar igen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den gamle cykeln. En kamouflagefärgad Specialized Hardrock som levt instängd i garaget i säkert ett par, tre år utan att ens bli lite använd. Förhoppningsvis blir det ändring på det nu.

Dock så var det faktiskt inte jag utan min bloggkollega Totenfressers far som lånade den för att testa på hur det är att smiska grusväg uti skogen. Tydligen tyckte han att det var roligt för han skall köpa sig en egen. Och jag blev sugen på att börja cykla igen, få igång någon sorts flås och inte bara sitta inne på soffan varje kväll. Ur spår!

En skiva ur arkivet: random edition – episode II

Asch. Vi tar en slumpvis utplockad skiva ur samlingen till. Den här gången blev det en skiva som är så het att gitarrerna på omslaget börjat brinna:

DSC02416

Skivan är Eddie Ojedas – Axes 2 Axes. Dem gamle Twisted Sister-gitarristens soloprojekt med förnäma gäster som Ronnie James Dio och Dee Snider. En skiva jag lyssnat på väldigt få gånger om jag skall vara ärlig men minns som helt ok. Lite sköna rockriff och allmänt kompetent strängbändande. Även denna skiva bör vara inköpt på någon Ginza-rea för en sådär 8-9 år sedan.

Mer än så har jag faktiskt inte att skriva om den här skivan men om man mot förmodan inte har lyssnat på Twisted Sister innan så rekommenderar jag liveskivan Live at Hammersmith, inspelad 1984 med ett Twisted Sister i högform och som bör går att hitta på nätet för en billig peng.

En skiva ur arkivet: random edition

Dags att plocka ut en skiva ur det digra arkivet igen och skriva ett par rader om den. Men den här gången hade jag tänkt att prova något nytt: ner med näven i skivsäcken, plocka ut första bästa skiva och hoppas att det är en man kan skriva något om. Det gick sådär för det blev ingen mindre än den här plattan:

Agressor!

AgressorDeathreat! I lyxig digipack-utgåva med extra DVD. En skiva jag knappt lyssnat på vilket genast gör det väldigt svårt att skriva något vettigt.  Om jag inte minns helt fel så är den köpt på någon av Ginzas gamla CD-reor för en sisådär 79kr. Fan, Ginzas reor förr i tiden var sjukt trevliga. Ofta fanns det hur mycket som helst att lägga i kundkorgen och det enda som hejdade en var saldot på kontot. Så är det inte riktigt nuförtiden då det mesta i Ginzas sortiment inte är i lager utan måste beställas till överpris och lång leveranstid. Det enda som verkar lagerföras är ”svennemetal” som Sabaton, Raubtier och liknande. Suck…det var bättre förr.

Men men, åter till Agressor och deras Deathreat. Fransk Death Metal som inte gjort något som helst bestående intryck på mig. En låt på skivan är bra…har jag för mig. DVDn har jag aldrig bemödat mig att titta på. Kollar man på Metal Archives så verkar det som om dessa franska gossar har hållt på ett tag men inget har släppts sedan Deathreat kom ut och det var 2006. Ja det är väl ungefär så mycket jag kan kräma ut ur min hjärna angående denna skiva just nu. Som avslutning kommer ett smakprov från skivan vilket smattrar på rätt så bra ändå.

Stabilt mangel

Fick hem två skivor från göteborgska Miasmal förra veckan:

DSC02413

Två ytterst trevliga uppvisningar i hur gammalt hederligt dödsmangel skall framföras och rekommenderas härmed. För den som eventuellt skulle tveka om dessa skivors förträfflighet så finns recensioner här och här.

Och på tal om mangel. Jag skall återigen medverka i radioprogrammet Mangel som sänds på den lokala radiostationen Pirate Rock i Kungälv. Kl 21.00 på tisdag är som vanligt sändningstiden med repris på lördag kl 20.00. Två timmar med hård musik och djuplodande diskussioner om kommande Cannibal Corpse-spelningar och insomnade Vomitory. Men det tas även upp lite mer udda ämnen som Nasareths nya sångare och vad som händer med svenska Majestic Vanguard. Missa inte det.

Recensionsbonanza

Det är precis vad werock.se bjuder på idag, den 1:a maj 2014. Chefredaktör Martin Bensch har recenserat inte mindre än sju (!) färska alster denna månad vilket jag tycker är sjukt imponerande då jag endast har mäktat med en endaste recension. Men det är å andra sidan är det inte vilken skiva som helst utan Enemy Of Man med polska svartmetallarna Kriegsmaschine. Årets hittills bästa skiva om du frågar mig. Utöver dessa åtta recensioner så har även Robban skrivit ihop ett par så denna månad är det hela tio recensioner som finns att gräva ner sig i. Plus en intervju med Persefone från det lite exotiska metallandet Andorra!

Det är ju så att man både får dåndimpen och fastnar i vinkelvolten på en och samma gång. Så surfa in på werock.se, recensionernas högborg.

krieg för satan!