Nästan gratis progdöds

Serdce från Vitryssland spelar progressiv metal i ungefär samma skola som Cynic gjorde på den goda gamla Focus-tiden. Dock inte lika mycket robotröst och snack om Veil of Maya. Istället så bjuds man på en hel del finstämda pianopassager och annat trevligt av det mer orkestrala slaget. Och lägg på lite Dream Theater så blir det en angenäm och högst lyssningsbar mix.

Serdces finska skivbolag Blood Music tycker det är en toppenidé att lägga ut deras senaste skiva Timelessnessbandcamp för ”betala-vad-du-vill-pris” och jag kan väl inte göra så mycket mer än att hålla med om det. Jag tycker att det lätt var värt att slänga ut en 50-lapp då Timelessness är en riktigt vass skiva som förtjänar din uppmärksamhet och…tid.

Sommarmusiktips del 3

DSC02509

Aborteds Goremageddon: The Saw & The Carnage Done. Såg, splatter och blod. En helt ok skiva innehållandes belgisk dödsmetall och den jag hade tänkt tipsa om idag. Tänkt, som i ”jag har ångrat mig och vill tipsa om en annan istället”. För efter jag hade lagt upp skivan så fint, fotat och sedan lyssnat igenom den så kom jag fram till att den bästa låten på skivan faktiskt är den avslutande covern på Carcass gamla örhänge Carnal Forge. Resten av skivan är som sagt helt ok men inget som får mig att vilja lyssna på den igen det närmsta året. Speciellt när man lyssnat igenom uppföljaren The Archaic Abattoir precis efteråt. DET är en riktigt bra skiva det och helt klart min favorit av dom skivor jag hört i Aborteds diskografi. Dagens tips är alltså The Archaic Abattoir. Inte Goremageddon: The Saw & The Carnage Done. Så kan det gå ibland.

Lertur från Gråbo till Uddared till Gråbo

Imorse var det att stiga upp med tuppen för att cykla en ny stig mellan Gråbo och Uddared. Jag har länge funderat över hur skogarna är befattade däremellan, och tittar man på det från googles satellitvy så ser det ju onekligen ut att kunna bjuda på flera godbitar och så var också fallet.

Nu var det inte någon ofantligt lång tur, den räknade in på dryga 16km, men terrängen bjöd på mycket roligheter i form av jättepölar, branta klipphällar och lite nybörjardownhill därtill.

Som vanligt så tar jag aldrig kort när jag borde, dvs. under cykelturen (får skaffa en sån där actionkamera…) men jag lyckades fånga resultatet av morgonens tvåtimmarstur i form av en jättesketen cykel.

Origin – Omnipresent

Sweet baby jesus! Fartgalningarna Origin från Kansas är tillbaka med en ny platta och visar återigen hur man bygger en racersnabb pansarkryssare av Death Metal. Omnipresent är deras sjätte fullängdare i ordningen och uppföljare till magnifika Entity som kom 2011. Faktum är att jag anser alla deras skivor förutom dom två första (Origin och Informis Infinitas Inhumanitas) vara mindre mästerverk i genren. Origin har alltid varit längst fram i utvecklingen när det gäller att lira ultrasnabb musik samtidigt som själva låtbyggandet aldrig blivit lidande och Omnipresent är alltså inget undantag.

Skivan börjar stenhårt och skoningslöst med låten All things dead och det tar inte lång stund innan man välkomnat nya sångaren Jason Keyser med öppna armar. Mannen gör ett fantastiskt jobb skivan igenom och det låter som om han alltid varit med och vrålat sig sönder och samman i Origin. Skivan fortsätter sedan i samma ursinniga tempo med låten Thrall:Fulcrum:Apex för att därefter sänka tempot och höja stämningen lite med instrumentala Permanence. Instrumentala små stycken förekommer även på två andra ställen på plattan vilket gör att man får vila lite mellan alla kanonader och det är ju alltid trevligt.

Men allt är faktiskt inte full fart hela tiden för i många partier så låter Origin en andas och bara hänga med i tunggunget som det som t.ex. uppstår när grabbarna ”chuggar” loss i slutet av Unattainable Zero. Riktigt tungt och mysigt vilket sedan mynnar ut i den överraskande punkiga Redistribution of filth. Omväxling förnöjer som man brukar säga och med Omnipresent har man aldrig tråkigt.

Det finns alltid någon ny detalj att hitta eller så kan man bara låta sig hänföras av hur grovt skickliga John Longstreth (trummor), Paul Ryan (gitarr) och Mike Flores (bas) är på sina instrument. Vill inte ens tänka på hur många timmar, dagar och år av övande som gått åt för att hamna på deras nivå. Därför är det lite synd att Mike Flores bas har hamnat något för långt bak i ljudmixen. Skivan låter överlag kanon men lite mer ”slapping da bass” hade inte varit helt fel att få ta del av. Men annars som sagt, riktigt bra ljud på skivan. Klart och samtidigt maffigt utan några större tendenser till så kallat ”loudness war” vilket gör att man med lätthet kan sätta skivan på repeat och lyssna en hel dag utan att bli lyssningstrött.

Jag gillar den här skivan. Väldigt, väldigt mycket. Den har gått varm sedan jag fick hem den och man kan inte göra så mycket mer än att bara konstatera att Origin ännu en gång släppt ett mindre mästerverk och att det bara är att låta sig hänföras. Betyg: 9/10.

Den lille danske ölprovelse

Kan det heta så tro? Antagligen inte. Skit samma, vad jag vill komma fram till är att faderskapet och jag hade en liten sammankomst förra veckan där vi testade några brygder han hade köpt på sig under sina resor till Danmark under det halvår som gått. Allt från klassisk ”fulöl” till finare grejer i pappkartong testades och överlag så får man väl säga att kvalitén var hög. Kul för Danmark och kul för oss som smakade. Följande flytande förfriskningar testades:

Trolden BryghusOld Steamtrain: Fin stout som tyvärr led av för låg alkoholhalt. Lite mer tryck hade inte varit dumt. 3/5.

Det Lille Bryggeri400: Här var det desto mer knuff med 10.4%. En mycket bra Oatmeal Stout som var något för söt. 4/5.

Albani BryggerierneOdense Classic: Fulöl. Det vill säga man får vad man förväntar sig. 2/5.

Det Lille BryggeriBarley Wine 2011/2014: Ytterst trevlig Barley Wine. Alla dom rätta smakerna lägger sig på tungan. 4/5.

Midtfyns Bryghus Imperial Stout: Tuff flaska men inte riktigt lika tufft innehåll. Ändå en bra stout som gick ner med lätthet. 3+/5.

SyndikatetDirektören: En mörk ale av belgisk sort som var bra men jag har smakat bättre. 3/5.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Resor i mörkret

Förra veckan spelade jag äntligen Descent: Journeys in the dark (Second edition) för första gången och jag måste säga att det var riktigt kul. Det var lite som att åka bakåt i tiden till när man lirade det gamla hederliga brädspelet Hero Quest, för spelen har helt klart många likheter.

Kortfattat så går spelet till så att en spelare tar på sig rollen som hemsk och elak Overlord över dom grottor och liknande som äventyrarna skall ta sig igenom. Äventyrarna, hjältarna eller vad man nu vill kalla det styrs av resterande spelare och dom skall samarbeta och göra sitt absoluta yttersta för att klara dom kriterier som krävs för att klara det scenario man har valt att spela. För att kunna förpesta situationen för hjältarna så har Overlorden en mängd knep och monster till förfogande. Det kan vara saker som fällor, trollformler och annat elakt. Hjältarna är i sin tur naturligtvis inte helt hjälplösa utan har en mängd vapen och knep att ta till, beroende på vilken klass man är, t.ex. krigare eller magiker.

I vårt fall så vann Overlorden överlägset ända till dess att jag valde att vara Overlord. Då klarade äventyrarna sig galant igenom banan och kunde bara skratta åt vilken jäkla otur jag har med tärningar. Det skulle dock visa sig att vi spelat lite fel vilket förklarade Overlordens överlägsenhet i början och min inkompetens/otur på slutet. Men det var egentligen skit samma för själva spelandet för jättekul oavsett vilken sida man spelade för och Descent: Journeys in the dark är ett spel jag väldigt gärna spelar igen. Snarast möjligt.

Trött på riktigt…

Idag tog jag ut mig ordentligt. Först målade jag klart allt gult på fulhuset man äger och sedan tog jag min hittills längsta cykeltur i brötskogarna i närområdet. Inte så mycket flåset som saknas men energin tog slut helt enkelt, så det vart på ren vilja jag tog mig runt sista femtedelen av turen. Men mina GayPants funkade bra och man fick se en och annan sjö också. Efter cykelturen hoppade jag också  i den något större semi-namnen till nedan fotograferade sjö. Det var kallt. Jag är en faslig badkruka….

http://www.strava.com/activities/168425370

 

Lilla Lövsjön

Lilla Lövsjön

Episk cykeltur för att hämta loot

Scenariot är följande: frugan har bilen, en halvmil bort finns ett litet paket till mig och mitt enda tillgängliga färdmedel som är gratis är min cykel. Inte så mycket mer att be för än att ta sin hjälm och sätta sig på den trogne springaren och börja cykla.

Efter en kort bit så märker jag att det lilla flås jag hade en gång i tiden helt är bortfluget och benen känns ganska snart som överkokt spagetti. Vätskepaus krävs omgående och efter att ha börjat cykla igen så känns det lite bättre. En stund. För vägen till paketutlämningen går via det gym som jag ger pengar till varje månad men aldrig besöker. Det flinar hånande åt mig och jag inser att jag snarast borde besöka det där stället och då gärna transportera mig dit med cykel för konditionen kan knappast bli sämre känns det som.

Hur som helst. Paketet blir hämtat och efter en lika jobbig väg hem så kan jag äntligen öppna mitt paket, mitt fantastiska loot. Däri gömmer det sig fyra efterlängtade CD-skivor varav en är extra efterlängtad: Origins nya skiva Omnipresent. Äntligen så är den i min ägo! Nu skall omgivningen smiskas sönder och samman av John Longstreth och hans kompisar. Recension kommer.

Sommarmusiktips del 2

DSC02479

Gillar du det legendariska och inte helt okända bandet Death? Bra. Gillar du även dom trevliga tyskarna i Obscura? Ännu bättre. Då ser jag ingen anledning till att inte kolla upp trumfantomen Hannes Grossmanns soloprojekt The Radial Covenant som kom i början av året. Grossmann som har ett förflutet i inte helt okända Necrophagist och som faktiskt nyligen hoppade av Obscura visar på The Radial Covenant hur riktigt bra teknisk dödsmetall skall spelas. Till sin hjälp så har han bland annat Jeff Loomis (ex-Nevermore) och Ron Jarzombek (Blotted Science) som lägger lite schyssta gitarrsolon på skivan. Dom vokala insatserna delas av Morean och V.Santura från Dark Fortress och framförs på ett högst tillfredsställande sätt. Hög rekommendation är härmed utfärdad till alla som känner att det hettar till i techdeath-brallan av ovanstående information.

Som vanligt så är Bandcamp din kompis där skivan finns till försäljning i både fysisk och digital form.

TableTop lirar Pandemic

Wil Wheatons fantastiska nördprogram TableTop spelade igenom brädspelet Pandemic för några år sedan och det här klippet är den stora anledningen till att jag köpte spelet.  Wil och gänget är avslappnade, spelet är kul och allt är allmänt nördigt. Kan ju inte bli bättre eller hur? Kolla även in dom andra avsnitten i serien som för det mesta är väldigt underhållande.

Nytt i co-op-hyllan

Det var ett tag sedan men nu i veckan gjorde jag slag i saken och köpte mig ett par nya brädspel. Det har varit alldeles för lugnt på brädspelsfronten under en längre tid och jag kände att det verkligen behövde åtgärdas. Resultatet blev att Pandemic och Forbidden Island fick flytta in i den lilla spelavdelningen här hemma. Spelen är så kallade co-op-spel där man samarbetar mot själva spelet för att vinna, en spelform jag uppskattar både i analog form och digital.

I Pandemic är målet att försöka stoppa ett gäng virus som sprids över världen och för att lyckas med det så måste man resa runt jorden, bygga forskningsstationer och ta fram botemedel. I Forbidden Island skall man hitta fyra skatter vilka man sedan skall flyga iväg med innan ön man befinner sig på sjunker ner i havet. Spännande värre i båda spelen alltså.

Och för att göra saken ännu bättre så är det imorgon dags att för första gången testa mitt Descent: Journeys in the dark som jag fick i julklapp förrförra året. Dungeoncrawling-monsterbashing mot ond Overlord för hela slanten. Det är något att se fram emot det och en liten rapport om hur det gick kommer framöver.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sommarmusiktips del 1

Darkest Era

Tänkte under semestern slänga iväg lite tips på bra musik att lyssna på i favoritfåtöljen och vi börjar med skivan Severance av det irländska bandet Darkest Era, som är något utav ett Primordial-light. Alltså ett utmärkt substitut att lyssna på medans man inväntar nya Primordial-skivan som kommer till hösten. Brittiska Solstice ploppar också upp i min hjärna men Darkest Era är inte lika mycket Doom som dessa herrar. Väl fungerande musik när sommarregnet piskar utanför, som det gör i skrivande stund, då det är lite vemodigt sådär.

Jag köpte skivan via bandets Bandcampsida och det tog ganska exakt en vecka för den att dimpa ner i brevlådan. Sedan ett tid tillbaka så finns även Severance på vinyl vilket ju alltid är trevligt.

Semester-Holiday-Vacation

Då var det dags igen att ha sådan där ledighet i ett gäng veckor. Fixa med hus och lite vanligt allmänt resande skall förhoppningsvis kunna kombineras med en dos lata dagar och sänkandet av en öl eller två. Och på något hörn så ska det nog kunna knös in lite trevlig musik också, både på skiva och live.

Tyvärr så verkar flera av dom skivor jag väntar på hamnat på villovägar. Förhoppningsvis så är det bara någon sommarvikarie som lyckats strula till det men i värsta fall så har en liten svettig tysk snott mina skivor som jag så osaligt gått omkring och väntat på. Visst är det lite utav ett i-landsproblem men jag tycker att det är otroligt frustrerande när man väntar på någonting som man väldigt gärna vill inkorporera i sin skivsamling men som aldrig kommer. Behöva maila folk som kanske inte tror på en när man undrar fart fanken ens skivor tagit vägen och vara till besvär. Nej det gillas inte.

Tur då att jag har ett gäng skivor här hemma som faktiskt kommit fram. Som senaste Abysmal Torment till exempel. Cultivate the Apostate heter den och efter att ha spelat den lite då och då under en dryg månads tid så kan jag säga att det är en mycket angenäm platta. Abysmal Torment kommer från Malta, lirar Death Metal av hårdare slag och har gått ifrån att vara väldigt influerade av den amerikanska skolan till att spela lite åt Hour Of Penance/tidiga Fleshgod Apocalyspe-hållet. Något för sterilt och en liten överdos av triggade trummor men ändå en rekommendabel skiva att kolla upp för den som vill rensa hörselgångarna.

Så med en ljuvlig Oude Kriek Boon i glaset och lite smiskande dödsmetall skrålandes ur högtalarna önskar jag mig själv och alla andra en trevlig semester.

DSC02445

X-Wing Miniatures

För inte alls så länge sedan i en galax väldigt nära så släpptes våg fyra av skepp till brädspelet X-Wing Miniatures.

wave4-layout_02

Och nu börjar jag bli riktigt jäkla sugen på att börja spela det där spelet. Som gammal lirare av PC-spelen X-wing och TIE-fighter så vattnas det verkligen i munnen när man får se dom där. Jag menar, TIE Defender (andra skeppet från höger)! Hur fett är inte det egentligen?

Det tråkiga är om man skall börja spela så måste man till en början investera i ett startkit som innehåller tre skepp, 1 X-Wing och 2 TIE-fighters. Det går på ca 300kr. Vill man sedan ha ytterligare skepp att lattja med så kostar varje skepp från en dryg hundralapp och uppåt, så det tickar snabbt på om man t.ex. vill ha en skvadron olika TIE-skepp med Darth Vaders TIE-Advanced som leder dom. För att inte tala om korvetten Tantive IV som kom för ett tag sedan och går på en sisådär 700kr. Ett riktigt stort jävla as skulle man kunna säga.

epic-ships-3

Mycket pengar blir det alltså och man kan tyvärr just nu bara vara två spelare. Vad jag vet så skall det komma ett tillägg som gör att man kan vara fyra men två är alltså det som gäller just nu. Lite tråkigt då min erfarenhet är att brädspel oftast blir väldigt mycket roligare om man är fler som spelar.