Dags för årets synthdos

29:e och 30:e augusti, haket Brewhouse i Göteborg. Tid och plats för årets upplaga av alla lokala synthares favoritfestival: Electronic Summer. Det är tredje året som detta evenemang går av stapeln och jag har varit där varje gång. Trots att jag knappt lyssnar på elektronisk musik som synth och EBM längre. Men släppa den musiken helt vill jag inte göra och i år så spelar faktiskt en av mina stora genrefavoriter: Covenant.

Jag har sett Covenant live två gånger tidigare. Båda gångerna var på den inom genren klassiska endagstillställningen SAMA (kom tillbaka!) och båda gångerna så har sångaren Eskil Simonsson varit riktigt rejält berusad. Något som tyvärr har sänkt gruppens framträdande ganska så markant och gjort att jag lite har tappat hoppet att få se ett bra liveframträdande från Covenant. Men vem vet, kanske är det just i år som jag kommer att se ett Covenant i högform, framförandes en Call the ships to port som får hela Brewhouse att koka. Det håller vi en synth-tofs på.

Annonser

Varde ljus! … och lite mörker.

Igår kom Telias ”kompensation” för sitt nu 1 vecka långa internet och telefoniavbrott. (Ja, vi är dumma och kör IP-telefoni..) De medföljande instruktionerna var nog så enkla; stoppa in SIM-kortet, ange PIN-kod och koppla upp. Efter en timmas försök, med en därtill hungervrålande magsäck, var resultatet den där fina dinosaurien i chrome som hånflinade åt en att ”Det finns ingen internetanslutning”, trots fin täckning i 4G, så beslöt jag mig för att ringa och vara arg. Jag var inte ensam om detta då det i vanlig ordning var minst ett tjog samtal före mitt.

Medan jag satt och väntade slogs jag dock av en snilleblixt, provade detta, och kunde genast lägga på luren och kliva ut i köket för lite ugnspannkaka. Problemet bestod i att Telias medföljande programmvara, som för övrigt tog över 5 minuter att installera, inte klarade av att datorn var uppkopplad på mitt hemnätverk när jag valde att starta modemet. Jag var alltså tvungen att koppla ifrån WiFi-nätverket innan jag valde ”ANSLUT” i Telias programvara. Då fungerade det jättebra att surfa. Detsamma visade sig på Macen, fast där var jag tvungen att inaktivera nätverkskortet istället. Kort sagt, Telias programvara tillåter inte andra anslutningar ens INNAN man kopplar upp. Att dela nätverksanslutning blir därmed omöjligt.

Bra där Telia… Det innebär ju fortfarande att Netflix på TV:n är oanvändbart, min PS3 är oanvänbar, kort sagt hela min maskinpark är oanvändbar förutom den maskin som jag är beredd att besudla med deras hemska programvara. Men, men, jag fick ju åtminstone betalt mina räkningar igår… Ljus.

Vilket tar oss till nästa punkt:

Cykla är kul. Till och med jättekul. Snart är det mörkt. Då blir det farligt. Då köper man lampor avsedda för ändamålet.

Magicshine 816

Magicshine 816

Två av dessa strålkastare hittade hem till mig igår. En skall fästas på styret och den andra skall fästas på hjälmen. Nu skall här cyklas i skogen oavsett ljusförhållanden! Höstens/vinterns/vårens motion är nu möjligen säkerställd! Testade dem lite lätt i trädgården i gårdagkvällens beckmörker och se: Varde ljus! Ser riktigt fram emot mörkret nu faktiskt 🙂

Nygammal CD-spelare

Jaha ja. Efter att ha slängt både en Sony CD av lite finare slag och en Harman Kardon på tippen för några år sedan så var det alltså dags igen att knö in en renodlad CD-spelare i stereobänken. Den här gången blev det lite utav en svensk klassiker som fick ett nytt hem, nämligen S.A.Ts CDfix. S.A.T som nu för tiden är mest känt som Bladelius och hifiprodukter som ofta kostar en väldans massa stålar.

CDfixen har jag fått utav farsgubben som gick och köpte sig en begagnad Bladelius Gondul för några veckor sedan. Gondul är en riktig best på en sådär 16-17kg som kan spela CD, SACD och DVD-Audio. CDfixen är lite mer modest men väger ändå in på ganska rejäla 10kg. Dock så är CDfix insida väldigt spartansk och det mesta är luft men vafan, den ser bra ut och spelar CD-skivor med bravur. Dessutom så är den 14 år gammal och gratis så så höga krav ska man väl inte ha antar jag.

Premiärskiva i spelaren blev faktiskt Ayreons senaste skiva The theory of everything. Jag är dokumenterat stort fan av tidiga Ayreon men har inte varit särskilt imponerad av det som Arjen och Ayreon släppt på senare år. Men när Ginza sålde finversionen av The theory of everything för 199kr så kunde jag faktiskt inte motstå frestelsen. Och skivan har överraskat mig väldigt positivt. Det känns som om att Arjen har anammat det gamla hederliga talesättet ”less is more” och gjort en mer avskalad skiva där färre sångare fått mer att göra och alla är inte rekryterade enbart efter popularitet utan av vad dom presterar. Sedan så är det ju aldrig fel att lyssna på när Ed Warby går loss bakom trummorna.

Och ja just det, höll ju på att glömma det bästa med hela spelaren: fjärren. En riktigt rejäl klump gjord i aluminium. SÅ skall en fjärrkontroll se ut.

The game to end them all

Det här spelet hittade hem igår:

Diablo III

Diablo III – Reaper of Souls i en ultimat ond version. Med original-Diablo III i en antagligen inte riktigt lika ond version med i priset. Inget speciellt i sig men lite utav en milstolpe för mig och min PS3:a i alla fall. För detta är officiellt det sista spelet jag skaffar till nämnda konsol. Efter detta så är det bara PS4 som gäller och steg 1 i denna process är att skaffa själva konsolen. Tyvärr så är det inga spel som kommit till PS4 än som får mitt gamla gamerblod att riktigt hetta till så detta lär inte ske förrän till jul. Men nu är det i alla fall bestämt, Diablo III – Reaper of Souls Ultimate Evil Edition är slutstation. Tack för allt PS3.

Alternativt soundtrack till detta då? Ja om man nu skulle tröttna på musiken i spelet. Här finns det ju såklart inte så många alternativ utan det är bara sorgligt insomnade Soulreaper som gäller. Finfin göteborgsk dödsmetall med Dissection-påbrå och båda deras skivor (Written in Blood och Life Erazer) är högst rekommendabla.

Slutet på en era.

Idag sa jag upp mitt gymkort. Jag har på senare tid insett att mitt krampaktiga tag om det någorlunda närbelägna gymmet endast varit ett uttryck för någon slags form av separationsångest. 

Det var skönt att ta tillbaka 280kr/månad.

Direkt när jag kom hem satte jag mig på hojjen som blivit mitt nya gift och cyklade i två timmar i ösregn. När jag kom hem fick jag lägga kläderna i en spann och spola av mig själv med vattenslangen 🙂

Trevligt magasin, trevlig musik

Nu skall det tjatas lite om brädspel igen. Det har ju blivit en hel del om det den senaste tiden men det har ingen annan förklaring än att mitt intresse för detta analoga spelande skjutit i höjden under sommaren. Spelsamlingen har dubblerats i storlek i och med inköp av höjdarspel som Pandemic (plus två expansioner) och Small World (plus TRE expansioner) och spel har spelats i stort sett varenda ljummen sommarkväll.

Och för att nörda ner mig ännu mer i detta intresse så inköptes igår ett exemplar av det nya svenska magasinet Allt om brädspel. En mycket angenäm liten tidskrift på hundra sidor fyllda med en massa intressanta artiklar, recensioner och annat läsvärt. Förvisso inte helt billig med sitt pris på 100kr men eftersom tidningen är helt reklamfri och gjord av ett litet gäng eldsjälar så var det helt klart värt det. Är man det minsta intresserad av brädspel så är detta något man bör köpa och läsa.

Men när du väl köpt ditt alldeles egna exemplar av Allt om brädspel och sätter dig ner för att läsa, vad skall du då har för musik i bakgrunden? Jo jag tycker att du skall ha den senaste soloskivan från gitarristen Christian Muenzner som heter Beyond the wall of sleep. Christian är nog mest känd för sin tid i Obscura men har även lirat i bland annat Necrophagist. Beyond the wall of sleep är en utmärkt skiva fylld med instrumental metal som överraskar genom att inte bara innehålla en massa gitarronani utan riktiga låtar. Naturligtvis så är det inte helt onanifritt men jag tycker att Herr Muenzner har fått ihop det hela på ett föredömligt vis. Favoritlåt på skivan är The Talisman, perfekt att ha i bakgrunden när man lirar…Talisman. Med fem expansioner.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Digitalt Drakborgen

Har ingen aning om hur länge det har funnits ute på den vida webben men det är skitsamma. Jag säger nämligen bara: Drakborgen Datorversion. En kulturell förkämpe vid namn Jonas har skapat en digital soloversion av det klassiska Alga-spelet och det är bara att tacka och ta emot.

Det enda som krävs är ett aktiverat java och lite tålamod, sedan är det bara att lira. Tyvärr så är det bara Drakborgen som går att spela och inte det suveräna tillägget Drakborgen II men vafan, man får vara nöjd med det lilla. På fem försök så lyckades jag komma ut ur borgen en endaste gång med futtiga 300 guld i fickan. Slå det om ni kan!

drakborgklister