Mjukvara 2.0 i min PS4

Efter morgonens lilla teaser så kommer här The BIG REVEAL!!!:

PeEssFourururu!

CDON hade en sådan bra deal i helgen så det gick inte längre att motstå lockelsen att skaffa en PS4 till hushållet. 3990kr skulle dom ha för en PS4 med feta orcslaktarspelet Shadow of Mordor och halvljumna bilspelet Driveclub till. Och ett GTA 5 är bokat som lite grädde på moset. Så nu är det upp till bevis för det där next-gen som ju skall vara så bra.

Mjukvara 2.0 i PS4

Firmware 2.0 är på gång med ett gäng olika små förändringar:

Kan vara bra att veta för dem som eventuellt köpt sig en PS4…

 

…….jepp, så är det……

 

Och just det ja: en förbättrad version av den fantastiska rymdskjutaren TIE-Fighter är tydligen nära att släppas på GOG.com. En nedräkning pågår just nu på sidan och i skrivande stund återstår det ca 8 timmar innan ridån dras bort. Då får vi se vad som presenteras.

Cykla inomhus

Trött på att hösten är här och att vädret kanske inte riktigt medger en trevlig söndagstur på cykeln? Sugen på att cykla inomhus men kanske känner att det inte är helt lätt att få upp ett bra tempo i vardagsrummet? Frukta ej, lösningen kan vara på väg!

För på Kickstarter pågår just nu en insamling för att få in tillräckligt mycket pengar för att kunna göra brädspelet Cycling Party till verklighet. 5000 amerikanska dollars vill företaget bakom spelet få ihop innan det är dags att trycka spelplanshexagoner, vattenflaskindikatorer och låtsascyklister. Tyvärr så är det bara landsvägskörning som gäller in Cycling Party men vem vet, om Kickstartern blir en framgång så kanske vi får se Mountainbike Party någon gång i framtiden? En kul idé är det oavsett och jag kommer att hålla ögonen öppna på detta projekt.

cykelspel

Yeti – en räddare i nöden

Yeti

I fredags så var det återigen dags för lite trevliga nyheter att släppas på diverse utvalda Systembolag runt om i landet samt på nätet. Planen var såklart att åka förbi ett av dessa Systembolag och plocka upp några av de läckra nyheterna men som ett brev på posten så kom annat i vägen och jag tvingades åka förbi ett annat bolag än det tänkta på vägen hem efter jobbet. Till ett Systembolag som av någon konstig anledning inte hade en endaste liten nyhet på hyllan.

Så vad gör man då när alla ens planer grusas och förväntningarna på alla dom där nya, intressanta ölen rinner ut i sanden? Jo en lösning på problemet är att se efter vad som faktiskt står på hyllorna och se om man inte kan hitta något annat, som man förvisso kanske redan har smakat men som ändå är väldigt gott. Det finns ju trots allt en hel del guldkorn i standardsortimentet.

Ett av dom mest skinande guldkornen är i mitt tycke Yeti från Great Divide Brewing Company. Yeti finns i en hel del olika varianter men jag vetefan om inte standard-Yetin är min favorit faktiskt. En stilren och kraftig Russian Imperial Stout som klockar in på respektabla 9.5%. Innehållet hälls med fördel ner i ett kupat glas där ölet kan få gotta till sig och bjuda din näsa och gom på ytterst trevliga dofter och smaker.

Så mitt råd är alltså: om sug efter en god öl uppstått och du tvekar framför hyllan – ta en Yeti. Det är som vi säger i Göteborg: Yeti-gott!

Inconcessus Lux Lucis

Vissa döper sina band till snärtiga saker som Grave och Hate. Lätt att komma ihåg, speciellt om man gör bra musik som kan backa upp namnet. Och så finns det de där banden som bara förlänger ett häftigt ord och heter råtuffa saker som Graveyard och Hate Eternal. Men se så lätt för sig gör inte den engelska tvåmans-Black Metal-outfiten Inconcessus Lux Lucis. Tre inte helt ickekrångliga ord på latin kör de med istället för att heta något megatufft i stil med Forbidden Horror eller Pandemic of War.

Vad vill jag säga med detta då? Inte så värst mycket mer än att jag köpte deras senaste fullängdare i veckan och att den är riktigt bra:

Inconcessus

Det som gör det hela ännu lite lustigare är att skivan inte heter The Demonbattle eller Rampage in the Cathedral. Nej den går under det betydligt mer avancerade Disintegration: Psalms of Veneration for the Nefarious Elite. Men jag förstår, ska det vara en lång titel så ska det vara en lång titel.

Nej nu får det vara nog med detta att göra sig lustig över ett band och vad dom valt att döpa sig själva och sin musik till. Detta är som sagt bra och i mina öron så låter dom lite som ett best-of inom den kreddigare delen av Black Metal. Jag tycker mig höra lite Armagedda här, lite Funeral Mist där och kanske lite Watain skrålandes någonstans i bakgrunden.

Feta Star Wars-koncept

Dagens stora nyhet i Star Wars-världen, och det största som hänt hittills gällande den kommande filmen vågar jag nog säga, är det gäng konceptbilder som läckt ut i etern. Diverse spridda idéer av personerna bakom filmen har blivit konstnärligt förevigade och flera utav dom är riktigt häftiga och intressanta tycker jag. Jag skall inte avslöja för mycket då vissa kanske är känsliga för så kallade ”spoilers” men mina förväntningar inför den kommande filmen och trilogin har återigen höjts ytterligare några snäpp. Och detta kan väl så smått markera startskottet för vad jag tror kommer bli ett mycket intensivt år med ännu mer läckta bilder, rykten och nyheter ända fram till premiären den 18:e december 2015.

Hela artikeln med bilder hittas på The Star Wars Underworld.

stormtrooopers!

Alien Isolation

Jösses vilken pers! Hjärtat i halsgropen mest hela tiden och alltid ett ständigt tittande på Motion-trackern för att se om man har en Alien i hälarna eller inte. Det är en jäkla tur att jag inte spelar spelet själv utan tittar på när andra gör det för hade jag lirat så hade jag garanterat inte vågat spela länge. Alien Isolation är alldeles för läskigt för mig.

Ja då känns det betydligt säkrare för hälsan att titta på Dutuben när andra, mer modiga människor ger sig in i kampen om överlevnad på den allt annat än inbjudande rymdstationen Sevastopol. Häromdagen så hittade jag en kanal med en kille som kallar sig Jackfrags som börjat spela igenom Alien Isolation. Och till skillnad från många andra som bara verkar vilja visa hur hysteriskt rädda dom är så är Jack en lugn och sansad engelsman som spelar stillsamt och metodiskt. Eller så mycket det går i alla fall för när skiten träffar fläkten, vilket händer ganska ofta, så går pulsen upp på honom och jag antar för alla som tittar.

Nu har jag som sagt inte spelat spelet själv så jag vet inte hur kontrollerna är men om jag skall gå efter hur spelet låter och ser ut så är det ett riktigt kungspel. Alien Isolation lyckas verkligen att förmedla samma härliga känsla som Ridley Scott bjöd på i den första Alien-filmen. Alien-monstret, eller Xenomorphen som den också kallas, är sannerligen ingen varelse man vill ha i närheten och inte blir känslan av säkerhet särskilt mycket större när dom flesta människor och androider på rymdstationen vill dig allt annat än väl. Designen i spelet skriker verkligen retrofuturism och måste vara det närmsta något medieformat kommit originalet i fråga om klaustrofobi och ren skräck. Ljuddesignen i spelet bidrar också starkt till att man får kalla kårar längs med ryggen. Helt underbart.

Så om du vågar så är ett köp av Alien Isolation nog inte så dumt.

Välkommen till Sevastopol!

Välkommen till Sevastopol!

Under The Church, årets EP?

För några månader sedan så köpte jag Under The Churchs EP med samma namn. Lite på vinst och förlust faktiskt, då jag inte hade hört talas om gruppen tidigare och inte hade någon egentlig aning om vilken musik dom spelade. Det enda jag visste var att gruppen härstammade från den gamla kultorkestern Nirvana 2002. Alltså den där samlingen av musiker som den inte helt okände filmkritikern Orvar Säfström en gång härjade i. Och det är ju lite utav en automatisk kvalitetsstämpel, jag menar med tanke på vilka imponerande polisonger den mannen har.

Hur som helst så visade det sig att köpet av Under The Church var en riktigt vinstlott. En sju låtar lång EP där öppningsspåret Denial of Death sätter ribban med en gång med sin svängiga, klassiska old-school dödsmetall. Och ribban hålls uppe på en hög nivå ända fram till avslutande dödskaramellen Back the the grave. Detta är en riktigt bra EP och eftersom jag knappt hört någon annan EP under året som hittills varit så kan jag nog utnämna Under The Church till årets sådan redan nu.

Verkar vara lite fel på ljudmixen på klippet ovan för på skivan så drunknar inte den härligt slafsiga sången i havet av distade gitarrer. Men svänget är i alla fall fortfarande intakt.

A DARK DAY IN OCTOBER

Läsvärt för dem som vill veta mer om helgens olycka och lite annat i sammanhanget oviktigt.

F1 Race Reviews

Bianchi Suzuka 2014 Jules during the first red flag at Suzuka 2014.

I had planned to do a post about the crazy switcheroos that have been happening over a very short period of time. But I now sit here finding it extremely hard to find any words. Poor Jules Bianchi ran out of luck on Sunday. I instantly knew something was very wrong when I saw the images of smoke rising up from behind the tow vehicle. Marshalls gesturing frantically and no replays shown. I feared the worst and unfortunately I was right. Thankfully, he is still alive but on the other hand, brain damage is nasty nasty business. Once you have done what you can when it comes to surgery and so on, there is usually only time and a vague prognosis left. It’s not like a broken bone where you know exactly how long it will take to heal.

The official…

Visa originalinlägg 1 244 fler ord

JJ Abrams, Ridley Scott och jag

Inatt drömde jag att jag hängde med JJ Abrams och Ridley Scott. Vi letade platser att spela in den kommande Star Wars-filmen på och jag var helt i extas. Vi hade hittat någon gammal verkstadslokal och i mina ögon såg det precis ut som inne i Dödsstjärnan. Sedan blev Ridley lite krasslig och fick sätta sig ner på något gammalt skräp medans JJ och jag gick vidare på en gata som såg ut att ligga i Monaco eller liknande. Efter ett tag ringde vi på hos en bekant till JJ. Mannen hade en spattig hund och hade fått en väldig massa post i brevlådan. Sedan så ringde väckarklockan och det var dags att stiga upp ur sängen.

Jag har ingen aning om mitt undermedvetna ville berätta något för mig eller vad drömmen kan bero på men jag gissar att det kan ha att göra med dom recensioner av Alien– och Predator-filmerna jag har kollat på under den senaste veckan. Plus att jag har tittat på den nya Star Wars TV-serien Rebels. Kanske är det därför som JJ Abrams och Ridley Scott besökte min hjärna. Vet vet?

Hur som helst: Alien och Predator är två av mina absoluta favoritfilmer. Tyvärr så har båda dessa ikoniska filmmonster smutskastas en hel del genom åren på grund av alla kassa uppföljare som den stora Hollywoodmaskinen bestämt sig att spotta ut. I fallet Alien så gillar jag naturligtvis James Camerons härliga actionfest Aliens men faktiskt även den så bespottade Alien 3. Bland dom fyra ”rena” Alien-filmerna så är det i mitt tycke Alien Resurrection som är det stora sänket i serien och med Joss Whedon som en av manusförfattarna så borde det blivit väldigt mycket bättre. Och i fallet Predator så finns det bara en riktigt bra film i serien och det är såklart originalet med Arnold. Predator 2 är en habil actionrulle men Predators gillar jag inte alls. En kopia på första filmen fast med reglagen något uppskruvade och med mindre karismatiska skådisar är väl det lilla jag minns.

Sedan så har vi dom två missfostren: Alien vs Predator och Alien vs Predator – Requiem. Sicken jävla skit. För några år sedan så satte sig bloggkollega Totenfresser och jag oss ner för att titta på dessa två filmer och det gav inte så mycket mer än huvudvärk. I AVP så går allting fort. Vi måste snabbt till Antarktis (där allting är farligt) för att så snabbt som möjligt ta oss in i en pyramid (som är farlig) för att kunna hitta utomjordingar (farliga) att leka med. AVPR är inte lika snabb i vändningarna men där är allt det snabba utbytt mot mörker och korkade tonåringar vilket inte gör några filmiska underverk direkt. Suck, man blir matt bara av att tänka på det.

Så. Nog om det. Vi avslutat med mina intryck efter att ha tittat på det första avsnittet i den nya animerade tv-serien Star Wars Rebels. Och det första ord som ploppar upp i huvudet är: hyggligt. Animationerna är hyggliga, designen är hygglig och storyn är hygglig. Nu har jag bara sett ett avsnitt (dubbat dessutom) men det känns som om Disney gått den säkra vägen med en hel del igenkänning från den första Star Wars-trilogin uppblandat med en uppsättning karaktärer som setts hundra gånger tidigare.  Men visst finns det potential. Skaparna bakom serien är samma som gjorde Clone Wars och det var en serie som gick ifrån att vara medioker till ganska bra. Så förhoppningsvis så tar dom Rebels från hygglig till riktigt bra, tidsperioden är ju full av möjligheter då Rebels utspelar sig mellan Revenge of the Sith och A New Hope.

Så. Det var det om det. Så kan det bli när man drömmer.

alien biljard

Dags för lite piratradio igen

Jupp. På tisdag kl 21.00 så kommer yours truly återigen medverka i det stentuffa programmet Mangel som sänds på den lokala radiostationen Piraterock 95,4. Den här gången är det inget fläskigt specialprogram som står på piratmenyn utan det blir mer åt det improviserade hållet, där det skjuts ifrån höften och tjötas om allt och inget. 2 timmar med musik av hårdare karaktär blir det såklart och det kommer bland annat spelas några personliga favoriter från året som hittills varit, t.ex: Vanhelgd, Nivlhel, Origin och Under The Church.

Så om detta låter lockande så är det alltså bara att hissa piratflaggan och ratta in frekvensen 95,4 om du skulle bo i Kungälv- och Ale-området eller så kan man som vanligt lyssna via hemsidan piraterock.se eller via appen TuneIn. Aaaarrrrr!

Gör som Metalbeard, lyssna på Mangel.

Gör som Metalbeard, lyssna på Mangel.

Heavymetale!

Heavymetale microbryggeri. Dom driver ett av Sveriges just nu mest intressanta tillhåll på nätet. En site som främst behandlar två av livets goda: öl och musik. Sedan en tid tillbaka Chief Rebel Angels (Metalyze) nya hemvist där han delar utrymme med bland andra Hopmaestro och Joel Almén. Många intressanta recensioner, artiklar och annat läsvärt har dom lyckats ackumulera på kort tid och framtiden ser allt annat än mörk ut.

Mörkt är dock dagens öl på sidan: Jester King Black Metal. Så mäktig att det skrivits inte en utan två texter om ölet. Komplett med finfina bilder och sist men inte minst: ett pinnpentagram! Det kan ju knappast bli mer ”trve kvlt” än så.

Så mitt tips är att kika in på heavymetale.com och kolla läget. Det gör jag, nästan varje dag.

heavymetale

Den där nya Primordial-låten

Primordial har nu släppt ett första smakprov på kommande skivan i form av titelspåret Where greater men have fallen. Och ja, det är väl riktigt bra tycker jag, så här efter tre genomlyssningar. Det låter ungefär som man kan vänta sig när det gäller Primordial: tungt, mäktigt midtempo och Alan Averill gastar på sig karaktäristiska vis. Lite tråkigt att det inte är några större överraskningar kanske men i dessa tider så kan det ju vara bra med något som är tryggt och lätt att känna igen.

Hur som helst så kommer skivan att tveklöst att köpas när den kommer och jag hoppas på att hela skivan är i samma fantastiska klass som föregångaren Redemption at the Puritan’s hand vilken i mitt tycke var det bästa som släpptes 2011. Nu är ju bara frågan om man skall gå all-in och köpa deluxe-box , dubbel-vinyl och hela kittet eller om det räcker med en old-fashioned, gammal hederlig CD-skiva. Plånboken och framtiden får utvisa.