JJ Abrams, Ridley Scott och jag

Inatt drömde jag att jag hängde med JJ Abrams och Ridley Scott. Vi letade platser att spela in den kommande Star Wars-filmen på och jag var helt i extas. Vi hade hittat någon gammal verkstadslokal och i mina ögon såg det precis ut som inne i Dödsstjärnan. Sedan blev Ridley lite krasslig och fick sätta sig ner på något gammalt skräp medans JJ och jag gick vidare på en gata som såg ut att ligga i Monaco eller liknande. Efter ett tag ringde vi på hos en bekant till JJ. Mannen hade en spattig hund och hade fått en väldig massa post i brevlådan. Sedan så ringde väckarklockan och det var dags att stiga upp ur sängen.

Jag har ingen aning om mitt undermedvetna ville berätta något för mig eller vad drömmen kan bero på men jag gissar att det kan ha att göra med dom recensioner av Alien– och Predator-filmerna jag har kollat på under den senaste veckan. Plus att jag har tittat på den nya Star Wars TV-serien Rebels. Kanske är det därför som JJ Abrams och Ridley Scott besökte min hjärna. Vet vet?

Hur som helst: Alien och Predator är två av mina absoluta favoritfilmer. Tyvärr så har båda dessa ikoniska filmmonster smutskastas en hel del genom åren på grund av alla kassa uppföljare som den stora Hollywoodmaskinen bestämt sig att spotta ut. I fallet Alien så gillar jag naturligtvis James Camerons härliga actionfest Aliens men faktiskt även den så bespottade Alien 3. Bland dom fyra ”rena” Alien-filmerna så är det i mitt tycke Alien Resurrection som är det stora sänket i serien och med Joss Whedon som en av manusförfattarna så borde det blivit väldigt mycket bättre. Och i fallet Predator så finns det bara en riktigt bra film i serien och det är såklart originalet med Arnold. Predator 2 är en habil actionrulle men Predators gillar jag inte alls. En kopia på första filmen fast med reglagen något uppskruvade och med mindre karismatiska skådisar är väl det lilla jag minns.

Sedan så har vi dom två missfostren: Alien vs Predator och Alien vs Predator – Requiem. Sicken jävla skit. För några år sedan så satte sig bloggkollega Totenfresser och jag oss ner för att titta på dessa två filmer och det gav inte så mycket mer än huvudvärk. I AVP så går allting fort. Vi måste snabbt till Antarktis (där allting är farligt) för att så snabbt som möjligt ta oss in i en pyramid (som är farlig) för att kunna hitta utomjordingar (farliga) att leka med. AVPR är inte lika snabb i vändningarna men där är allt det snabba utbytt mot mörker och korkade tonåringar vilket inte gör några filmiska underverk direkt. Suck, man blir matt bara av att tänka på det.

Så. Nog om det. Vi avslutat med mina intryck efter att ha tittat på det första avsnittet i den nya animerade tv-serien Star Wars Rebels. Och det första ord som ploppar upp i huvudet är: hyggligt. Animationerna är hyggliga, designen är hygglig och storyn är hygglig. Nu har jag bara sett ett avsnitt (dubbat dessutom) men det känns som om Disney gått den säkra vägen med en hel del igenkänning från den första Star Wars-trilogin uppblandat med en uppsättning karaktärer som setts hundra gånger tidigare.  Men visst finns det potential. Skaparna bakom serien är samma som gjorde Clone Wars och det var en serie som gick ifrån att vara medioker till ganska bra. Så förhoppningsvis så tar dom Rebels från hygglig till riktigt bra, tidsperioden är ju full av möjligheter då Rebels utspelar sig mellan Revenge of the Sith och A New Hope.

Så. Det var det om det. Så kan det bli när man drömmer.

alien biljard

Annonser

2 svar till “JJ Abrams, Ridley Scott och jag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s