Alien Isolation

Jösses vilken pers! Hjärtat i halsgropen mest hela tiden och alltid ett ständigt tittande på Motion-trackern för att se om man har en Alien i hälarna eller inte. Det är en jäkla tur att jag inte spelar spelet själv utan tittar på när andra gör det för hade jag lirat så hade jag garanterat inte vågat spela länge. Alien Isolation är alldeles för läskigt för mig.

Ja då känns det betydligt säkrare för hälsan att titta på Dutuben när andra, mer modiga människor ger sig in i kampen om överlevnad på den allt annat än inbjudande rymdstationen Sevastopol. Häromdagen så hittade jag en kanal med en kille som kallar sig Jackfrags som börjat spela igenom Alien Isolation. Och till skillnad från många andra som bara verkar vilja visa hur hysteriskt rädda dom är så är Jack en lugn och sansad engelsman som spelar stillsamt och metodiskt. Eller så mycket det går i alla fall för när skiten träffar fläkten, vilket händer ganska ofta, så går pulsen upp på honom och jag antar för alla som tittar.

Nu har jag som sagt inte spelat spelet själv så jag vet inte hur kontrollerna är men om jag skall gå efter hur spelet låter och ser ut så är det ett riktigt kungspel. Alien Isolation lyckas verkligen att förmedla samma härliga känsla som Ridley Scott bjöd på i den första Alien-filmen. Alien-monstret, eller Xenomorphen som den också kallas, är sannerligen ingen varelse man vill ha i närheten och inte blir känslan av säkerhet särskilt mycket större när dom flesta människor och androider på rymdstationen vill dig allt annat än väl. Designen i spelet skriker verkligen retrofuturism och måste vara det närmsta något medieformat kommit originalet i fråga om klaustrofobi och ren skräck. Ljuddesignen i spelet bidrar också starkt till att man får kalla kårar längs med ryggen. Helt underbart.

Så om du vågar så är ett köp av Alien Isolation nog inte så dumt.

Välkommen till Sevastopol!