Happy Heavy Metal New Year!

Ytterligare några skivor hittade hem precis innan 2014 tackat för sig och 2015 tagit vid.

IMG_6398

Och det blev Metauuuuul!!! för hela slanten. Riot, Riot V (tack för tipset Jarno), RAM, Portrait och Sanctuary skall se till att det nya året avslutas med stil. Fräsiga gitarrsolon, stora trummor och hög falsett kommer att ljuda över nejden istället för det så uttjatade Ring klocka ring!

Gott nytt år önskar Sanctuary, Warrel Danes lugg och Fornmon: Flyg, Audio & Vision…SLICE!

Ännu ett ölår

Bara några dagar återstår av 2014. Årssammanfattningarna står som spön i backen. Här på Flyg, Audio & Vision…SLICE är vi naturligtvis inte sämre. Listan över årets bästa musik enligt mig dök upp för några dagar sedan och nu är det dags att summera ölåret som gått.

Till skillnad för föregående år som halvt om halvt ölnörd så har mitt ölintresse varken blivit större eller mindre utan hållit sig på ungefär samma nivå. Jag tycker fortfarande att det ofta är alldeles för dyrt att köpa de öl jag vill ha men jag gör det ändå. Ingen speciell ölstil har i år fångat mitt intresse extra mycket utan det blir att jag dricker det som passar årstiden bäst. Alltså blir det en hel del öl som Porter, Stout och Barley Wine nu när det är vinterrusk ute och mer av Pale Ale, IPA och Saison under sommarhalvåret.

Det här året var det också dags för mig att gå på ölmässa för första gången. Jag var lite orolig eftersom Öl & Whiskymässan i Göteborg hade fått utstå en hel del kritik föregående år men det visade sig som tur var inte gälla i år. Jag tycker att det var en jättetrevlig tillställning där folk var glada i allmänhet och det fanns så många montrar fyllda med god öl att man hade behövt minst ett par dagar till för att hinna med att testa allt man hade velat. Som sagt en mycket lyckad tillställning och jag ser fram emot att gå igen nästa vår.

Nej men då så. Dags att utse årets bästa öl. Och vinnaren i år är:

AMAGER-logo

Japp. I år vinner ingen enskild öl utan det är istället ett helt bryggeri som får utmärkelsen Ffavs Beer Award 2014. Amager har under året gått från klarhet till klarhet och har mer eller mindre utan undantag levererat öl av toppklass. Det började helt fantastiskt i början av året när den fantastiska Pale Alen Arctic Sunstone slog ner som en vikinghammare på vardagsrumsbordet.

IMG_6356

En ljuvlig skapelse som jag så här i backspegeln ångrar att jag inte köpte fler utav. Och så har det fortsatt hela vägen fram till nu med fantastiska öl som Todd The Axe Man, Orange Crush och Tulsa Twister. Så det är bara att buga och bocka och säga: Tack Amager Bryghus, hoppas att nästa år blir lika bra.

Ett litet hedersomnämnande skall dock Founders Centennial IPA få som satte en rejäl prägel på min vår och sommar. En riktigt bra IPA som är lätt att hitta och som inte kostar skjortan.

Och med det tackar jag för uppmärksamheten och blickar framåt mot nya smakupplevelser.

Snabbtest: King of New York

Braaaawrgh! Kraschh! Snarlgh!

Slaget om staden är i full gång och de gigantiska slagkämparna slåss alla om att bli det största och mäktigaste monstret för att i slutändan kunna titulera sig segrare av brädspelet King of New York.

Jag fick spelet av mina kära svärföräldrar och igår kväll så var det dags för en premiäromgång. Dock så fick jag spela själv eftersom jag hade svårt att hitta intresserade i min omgivning. Förhoppningsvis så kommer detta ändras på i framtiden men denna första omgång fick alltså ske solo. Vilket i slutändan visade sig funka ganska bra då man lätt satte sig in i spelmekaniken när man inte hade andra störande moment runt omkring sig.

Kortfattat så går spelet ut på att man som en av högst sex spelare med hjälp av tärningar skall försöka besegra sina motståndare, antingen genom att helt enkelt knocka ut dem eller bli den som först kommer upp i 20 så kallade Victory Points. Sådana poäng får man bland annat av att förstöra byggnader, militära fordon och att försöka hålla sig på Manhattan så länge man bara kan. För att boosta sitt monster så finns det ett gäng kort som t.ex låter dig slå extra tärningar m.m.

Jag tycker att King of New York var föredömligt lättspelat och även om det ibland kallas ett polerat Yatzy så verkar det vara ett perfekt så kallat ”filler-spel” att spela före, mellan eller efter tyngre spel. Jag ser fram emot att få testa detta med lite fler spelare i framtiden. Och ja just det, Captain Fish gick segrande ur striden på ren och skär råstyrka och blev därmed King of New York!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bäst musik 2014

It is time… dags att sammanfatta året som gått. Och det kan lättast sammanfattas med:

Wow!

Vilket musikår det har varit. 2014 kommer att gå till historien som ett av det starkaste någonsin när det kommer till musik av hårdare slag. I princip allt jag köpt, även det som skaffats på vinst och förlust, har varit mycket bra. Allt har naturligtvis inte varit mästerverk men topparna har varit många och dalarna förvånansvärt få. Därför säger det sig själv att det inte har varit helt lätt att plocka ut 10 skivor som jag gillat extra mycket under året och som skall få plats på årets topplista. En del kommer så klart att saknas som t.ex. Primordials nya skiva som jag köpte lite sent och inte har hunnit lyssna in mig på men så är det ju ibland.

Men innan vi skjuter av de skarpa skotten och presenterar årets hetaste lista så bränner vi av lite saluter med lösplugg och går igenom de mindre utmärkelserna:

Årets överraskning: At The GatesAt war with reality. Jo så är det. Jag hade inte räknat med att veteranerna från Götet skulle göra en såpass stark uppföljare till überklassiska Slaughter of the soul. Men det gjorde grabbarna och en hel metalvärld inklusive jag själv blev väldigt glada för det.

Årets besvikelse: OpethPale Communion. Har redan spytt tillräckligt mycket galla över den här skivan så jag säger bara: Vila i frid Opeth.

Årets upptäckt: Cannabis Corpse. Tji fick jag efter att ha dissat Cannabis Corpse som amerikansk struntmusik i alla dessa år. Av någon anledning så provlyssnade jag ändå och fastnade rejält i rökmolnet av Cannibal Corpse-minnande dödsmangel. Årets skiva från Cannabis Corpse (From wisdom to baked) är visserligen inte stark nog för att ta sig in på topp 10-listan men resten av deras diskografi är en njutning att lyssna igenom för en diggare av dödsmetall.

Årets EP: Under The ChurchUnder The Church. Nu har jag i ärlighetens namn inte lyssnat på så många EPs i år och engelska proggarna Haken har i år tydligen släppt en EP (beställd!) som är helt suverän. Men eftersom jag inte har hört den än så är det istället Under The Church som avgår med segern med sin självbetitlade EP fylld med grym svensk old-school döds.

 

Sådär, då var det avklarat. Då går vi över på de riktigt grova grejerna dvs listan. Även känd som Listan. Eller The List om man vill prata engelska.

10. VampireVampire. Eftersom Verminous inte släppte någon ny skiva i år så får Vampire från Göteborg agera stand-in. Ösig, lite punkig dödsmetall som är perfekt att avnjuta på mopeden (cykeln) med en ljummen folköl (varm choklad) i hand.

9. Grand MagusTriumph and power. Kom igen katten, det svänger ju! Många ”experter” verkar tycka att Triumph and power är bland det sämre Grand Magus har gjort och är inte alls nöjda med årets release. Men det är jag. Medryckande Heavy Metal för en grovjobbande arbetare. Och alla andra med för den delen.

8. RevocationDeathless. Så jäkla kul att lyssna på. Och jag som avfärdat gruppen som någon modern slags core-skit för bortskämda amerikanska köpcenterbarn. Men ack så fel jag hade. Deathless är grymt bra platta till bredden fylld med bra riff och kalasbra låtar.

7. NivlhelNivlhel. Nu är i och för sig Istapp på gång med en ny skiva men saknaden kan ibland bli lite för stor och då får man hålla till godo med det näst bästa: Nivlhel. Mer allvarliga än Istapp textmässigt men musikmässigt så bjuds det på minst lika finurlig och välgjord Black Metal. Plus även för det trevliga ljudet på skivan.

6. PortraitCrossroads. Heavy Metal gjord med både hjärta och hjärna. Allt är så snyggt, allt är så bra. Mer behövs inte sägas. Heja Portrait.

5. KriegsmaschineEnemy of man. Apokalypsens armé kommer marscherande från sydöst. Kriegsmaschine går längst fram och lirar undergångens soundtrack. Städer brinner, havet kokar och julafton ställs in. Och trummisen Darkside spelar årets mest underhållande trummor.

4. OriginOmnipresent. Skulle jag gissa så lever Origin efter ett motto i stil med: ”Kill with speed”, ”Slay with tech” eller ”Burn with notes”.  Origin visar som vanligt ingen pardon och Omnipresent lever upp till alla dom förväntningar jag haft. Årets tekniska dödsmetall om det inte varit för en annan amerikansk grupp vid namn:

3. Abysmal DawnObsolescense.  Jänkarna visar upp ett galet grymt riffande och bjuder på en show i ultratight mangel. Inte snabbast, inte brutalast men helheten knäcker all konkurrens i subgenren i år. Abysmal Dawn blir bara bättre och bättre och de kränger av bara farten ur sig en av årets fetaste låtar, Inanimate.

2. SkogenI Döden. Sverige. Du vackra moderland. Din natur viskar mitt namn och ber mig att lägga mig ner i ditt sköte för att dö. Ungefär så känns det att lyssna på Skogen. Det är så vackert men samtidigt så elakt. Ond bråd död på en bädd av mossa och sten.

1. Hail Spirit NoirOi Magoi. Nu brinner greksalladen på Knossos ruiner! De galna grekerna i Hail Spirit Noir har hängt med mig under hela året och jag verkar aldrig tröttna på deras skruvade Black Metal-variant. Detta är verkligen en värdig vinnare och även om motståndet varit särdeles hårt i år så är det Hail Spirit Noir som stångar sig fram och vinner hela baletten. Grattis Hail Sprit Noir, grattis Grekland, grattis Världen!

Då var det klart. Det firar vi med att beställa en sådan här (fast svart):

20141209010547-lp2.jpeg

Det närmar sig…

Om ca en vecka så planerar jag att med buller och bång kunna presentera vad som enligt mig är årets 10 bästa musikalbum. Ena halvan av internets mittpunkt Fornmon:Flyg, Audio & Vision…SLICE har filat på listan sedan en tid tillbaka och det har verkligen inte varit någon lätt urvalsprocess. Så mycket nytt, så mycket bra och så mycket man antagligen har missat.

En grupp vars senaste skiva jag lyssnat på mycket sedan den släpptes i våras, och som jag faktiskt inte skrivit något om alls här på bloggen är svenska Portrait och deras Crossroads. Finfin Heavy Metal i stil med Mercyful Fate och tidiga Judas Priest. Inte originell på något sätt överhuvudtaget men så bra framfört och med så välskrivna låtar att i alla fall jag inte kunnat göra annat än att stampa takten och digga med varje gång jag spelat skivan. En mycket het kandidat till att hamna på min lista. Om en vecka så vet vi säkert. Oj vad spännande…

Konkeror

Förra veckan fick jag äntligen tummen ur röven och köpte ett digitalt exemplar av Konkerors skiva The Abysmal Horizons. En skiva som det skrivits om över en stor del av the Internät sedan den släpptes 2012, inte minst av Rebellängeln själv (of Heavymetale-fame) som tipsat om skivan vid ett antal tillfällen. Vete fan varför jag tvekat så länge för skivan är riktigt bra och precis i min smak. Snyggt framförd amerikansk Death Metal går liksom alltid ner. Bra och minnesvärda låtar har dom fått till också vilket ju ibland kan vara lite av en bristvara i genren.

Så om någon nu har missat Konkeror: anse eder tipsade även av mig.

Bara några skivor till

Inga fler skivor i år var tanken men jag var ju tvungen att ha nya Primordial. Och när man ändå är i shopping-mode så är det väl lika bra att lägga lite mer i varukorgen? Följande plastbitar med digital musik på damp ner i brevlådan igår:

20141208_163247

HakenThe Mountain. En skiva som jag tänkte köpa förra året när den kom ut men Ginza (eller om det var CDON) lyckades naturligtvis strula till förbokningen. Jag blev less på att vänta och valde att gå vidare, utan The Mountain. Men albumet har alltid legat och gnagt i bakhuvudet så när jag såg att Ginza sålde det billigt så var det bara att hugga till. Bara att hoppas att det är den progressiva pärla som det verkar vara.

AcceptStalingrad. Min resa ner i det moderna Accepts diskografi fortsätter. Stalingrad är den andra installationen i nuvarande sättnings segertåg på metalscenen och nu har jag bara årets skiva Blind Rage kvar att skaffa, vilket jag väntar med till nästa år. Klassisk tysk metal med klass.

PrimordialWhere greater men have fallen. Ett av årets stora måsten men frågan är om man hinner lyssna in sig på skivan innan det är dags att knåpa ihop årets topp 10-lista? Jag är tveksam men jag ser fram emot att dyka ner i ytterligare en omgång irländsk Pagan Metal. Köpte av någon anledning digibook-utgåvan med en extra live-DVD som jag antagligen inte kommer att titta på någonsin men förpackningen är ju fin.

ValkyrjaContamination. Svensk Black Metal av någorlunda klassiskt snitt. Debuten The Invocation of demise är en på alla sätt bra skiva och den här skall tydligen vara snäppet sämre. Men 49kr som skivan kostade är ju inte så mycket att bråka om.

SkogenVittra. Debuten från gruppen som ligger bakom en av årets bästa skivor. I Döden är verkligen helt fenomenal och jag har känt mig mer eller mindre tvungen att köpa resten av Skogens skivor bara för detta. Tredje skivan Eld gjorde mig inte besviken och nu när Vittra finns i samlingen är det bara Svitjod som saknas. Tyvärr så verkar den lite knepig att få tag på i nuläget men säkra källor säger att skivan kommer att släppas på nytt någon gång nästa år.

Så. Då var de sista skivorna för i år inköpta…igen. Gött e de.

Långlagrad julmust

wheelmust

För ett drygt år sedan så köpte jag en flaska Nygårda julmust som varit lagrad på bourbonfat. Varför vet jag inte för jag är inget stort fan av julmust. Drycken var så klart en favorit när man var liten grabb men de senaste 10-15 åren så har jag knappt smakat på den av många så älskade vätskan. Överlag så tycker jag att julmust är alldeles för sött och snabbt blir tjatigt att dricka men jag antar att det var någon sorts nyfikenhet på hur en fatlagrad julmust kan tänkas smaka som gjorde att jag köpte den där flaskan. En nyfikenhet som bevisligen inte var särskilt stark då den fått stå i kylskåpet ett extra år och inte smakades på förrän igår.

Lagrad julmust med ett extra år i kylen visade sig smaka helt ok. Inte alls så sött som julmust i regel brukar vara och bourbonsmaken låg fint i bakgrunden och smekte smaklökarna. Dock så tyckte jag mig sakna lite kolsyra. Om det beror på det extra året i kylen eller om musten är sådan ”färsk” också har jag ingen aning om. Fast Nygårdas lite finare julmust får mig ändå inte att ändra åsikt om drycken. Julmust blir snabbt tjatigt att dricka och kommer i mina ögon alltid vara en dryck främst riktad mot små och stora barn med sötsug. Betyg: 3 jultomtar av 5.

Galaxens väktare

Guardians

Äntligen så har jag sett Guardians of the Galaxy. Egentligen så hade jag som plan att se den på bio tidigare i år men det blev tyvärr aldrig av. Men bara tanken att åka in till stan, sätta sig i en biosalong och titta på film är ett stort steg för mig som helst njuter av film i hemmets lugna vrå. Guardians of the Galaxy lockade med sina flashiga rymdskepp, intressanta karaktärer och fina specialeffekter och suget att se den har hållit i sig hela hösten.

Och i måndags dök BD-utgåvan upp . I fin retroskimrande steelbook. Och filmen var minst lika fin som förpackningen den kom i. Jag skulle faktiskt vilja utnämna Guardians of the Galaxy till min absoluta favorit bland dom Marvelfilmer som kommit ut under senare år. Eller ja, tillsammans med första Iron Man och möjligtvis senaste Captain America i alla fall.

Guardians of the Galaxy innehåller allt en rymdfilmsälskare som jag vill ha i en film av det här slaget. Action, humor, onda skurkar och fantastiska hjältar. Det märks att regissör James Gunn och hans manskap har lagt ner mycket tid, kraft och kärlek när dom skapade filmen och alla medverkande skådisar är strålande i sina roller. Kul också att filmskaparna lyckats med bedriften att skapa intressanta och trovärdiga CGI-karaktärer. Det är högst märkbart att tekniken kommit långt sedan filmhistoriens största snedsteg i kategorin: Jar-Jar Binks.

Guardians of the Galaxy är överlag fantastiskt välgjord och jag kan faktiskt inte komma på några större svagheter med filmen. Helt klart en av årets mest underhållande filmer och jag delar utan tvekan ut betyget 5 kassettbandspelare av 5 möjliga.

Nya högtalarkablar

Inte för att det var något större fel på mina gamla Supra-kablar men jag har alltid varit lite tveksam till den ljusblå färg som dom har. Och så ser dom lite mesiga ut eftersom dom är ganska så tunna. Absolut inget fel på ljudet men som sagt, utseendet har stört mig lite varje gång jag sett kablarna i ögonvrån. Dessutom så sitter det inga riktiga kontakter i ändarna så jag har varit tvungen att ha skalad kabel fastskruvad i terminalerna. Återigen, absolut inget som påverkar ljudet i mina öron men inte så smidigt om man behöver göra någon förändring i stereobänken.

Jag funderade länge på om jag skulle investera i lite kabelstrumpa och kontakter att pimpa upp Supra-kablarna med men det visade sig kosta nästan lika mycket som helt nya kablar om man ska ha banankontakter av lite bättre slag. Så efter ha ha tänkt på saken ett tag så fick det helt enkelt bli ett nytt par högtalarkablar. Valet föll på ett par SC-03 från kinesiska Xindak som efter lite efterforskning verkade ge mest för dom begränsade pengar (1000kr) jag hade att lägga på detta. Och ja, dom är definitivt grövre. Såpass grova att jag höll på att inte få plats med dom i utrymmet i mina högtalarstativ som är avsett för en snygg och smidig kabeldragning. Men det gick vägen till slut och dom ser riktigt feta ut när dom är på plats, svarta och fina.

Ljudmässigt så kan jag inte påstå att det blev någon egentlig förbättring men det blev i alla fall inte sämre. Och det är jag nöjd med.