Happy Heavy Metal New Year!

Ytterligare några skivor hittade hem precis innan 2014 tackat för sig och 2015 tagit vid.

IMG_6398

Och det blev Metauuuuul!!! för hela slanten. Riot, Riot V (tack för tipset Jarno), RAM, Portrait och Sanctuary skall se till att det nya året avslutas med stil. Fräsiga gitarrsolon, stora trummor och hög falsett kommer att ljuda över nejden istället för det så uttjatade Ring klocka ring!

Gott nytt år önskar Sanctuary, Warrel Danes lugg och Fornmon: Flyg, Audio & Vision…SLICE!

Annonser

Ännu ett ölår

Bara några dagar återstår av 2014. Årssammanfattningarna står som spön i backen. Här på Flyg, Audio & Vision…SLICE är vi naturligtvis inte sämre. Listan över årets bästa musik enligt mig dök upp för några dagar sedan och nu är det dags att summera ölåret som gått.

Till skillnad för föregående år som halvt om halvt ölnörd så har mitt ölintresse varken blivit större eller mindre utan hållit sig på ungefär samma nivå. Jag tycker fortfarande att det ofta är alldeles för dyrt att köpa de öl jag vill ha men jag gör det ändå. Ingen speciell ölstil har i år fångat mitt intresse extra mycket utan det blir att jag dricker det som passar årstiden bäst. Alltså blir det en hel del öl som Porter, Stout och Barley Wine nu när det är vinterrusk ute och mer av Pale Ale, IPA och Saison under sommarhalvåret.

Det här året var det också dags för mig att gå på ölmässa för första gången. Jag var lite orolig eftersom Öl & Whiskymässan i Göteborg hade fått utstå en hel del kritik föregående år men det visade sig som tur var inte gälla i år. Jag tycker att det var en jättetrevlig tillställning där folk var glada i allmänhet och det fanns så många montrar fyllda med god öl att man hade behövt minst ett par dagar till för att hinna med att testa allt man hade velat. Som sagt en mycket lyckad tillställning och jag ser fram emot att gå igen nästa vår.

Nej men då så. Dags att utse årets bästa öl. Och vinnaren i år är:

AMAGER-logo

Japp. I år vinner ingen enskild öl utan det är istället ett helt bryggeri som får utmärkelsen Ffavs Beer Award 2014. Amager har under året gått från klarhet till klarhet och har mer eller mindre utan undantag levererat öl av toppklass. Det började helt fantastiskt i början av året när den fantastiska Pale Alen Arctic Sunstone slog ner som en vikinghammare på vardagsrumsbordet.

IMG_6356

En ljuvlig skapelse som jag så här i backspegeln ångrar att jag inte köpte fler utav. Och så har det fortsatt hela vägen fram till nu med fantastiska öl som Todd The Axe Man, Orange Crush och Tulsa Twister. Så det är bara att buga och bocka och säga: Tack Amager Bryghus, hoppas att nästa år blir lika bra.

Ett litet hedersomnämnande skall dock Founders Centennial IPA få som satte en rejäl prägel på min vår och sommar. En riktigt bra IPA som är lätt att hitta och som inte kostar skjortan.

Och med det tackar jag för uppmärksamheten och blickar framåt mot nya smakupplevelser.

Snabbtest: King of New York

Braaaawrgh! Kraschh! Snarlgh!

Slaget om staden är i full gång och de gigantiska slagkämparna slåss alla om att bli det största och mäktigaste monstret för att i slutändan kunna titulera sig segrare av brädspelet King of New York.

Jag fick spelet av mina kära svärföräldrar och igår kväll så var det dags för en premiäromgång. Dock så fick jag spela själv eftersom jag hade svårt att hitta intresserade i min omgivning. Förhoppningsvis så kommer detta ändras på i framtiden men denna första omgång fick alltså ske solo. Vilket i slutändan visade sig funka ganska bra då man lätt satte sig in i spelmekaniken när man inte hade andra störande moment runt omkring sig.

Kortfattat så går spelet ut på att man som en av högst sex spelare med hjälp av tärningar skall försöka besegra sina motståndare, antingen genom att helt enkelt knocka ut dem eller bli den som först kommer upp i 20 så kallade Victory Points. Sådana poäng får man bland annat av att förstöra byggnader, militära fordon och att försöka hålla sig på Manhattan så länge man bara kan. För att boosta sitt monster så finns det ett gäng kort som t.ex låter dig slå extra tärningar m.m.

Jag tycker att King of New York var föredömligt lättspelat och även om det ibland kallas ett polerat Yatzy så verkar det vara ett perfekt så kallat ”filler-spel” att spela före, mellan eller efter tyngre spel. Jag ser fram emot att få testa detta med lite fler spelare i framtiden. Och ja just det, Captain Fish gick segrande ur striden på ren och skär råstyrka och blev därmed King of New York!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bäst musik 2014

It is time… dags att sammanfatta året som gått. Och det kan lättast sammanfattas med:

Wow!

Vilket musikår det har varit. 2014 kommer att gå till historien som ett av det starkaste någonsin när det kommer till musik av hårdare slag. I princip allt jag köpt, även det som skaffats på vinst och förlust, har varit mycket bra. Allt har naturligtvis inte varit mästerverk men topparna har varit många och dalarna förvånansvärt få. Därför säger det sig själv att det inte har varit helt lätt att plocka ut 10 skivor som jag gillat extra mycket under året och som skall få plats på årets topplista. En del kommer så klart att saknas som t.ex. Primordials nya skiva som jag köpte lite sent och inte har hunnit lyssna in mig på men så är det ju ibland.

Men innan vi skjuter av de skarpa skotten och presenterar årets hetaste lista så bränner vi av lite saluter med lösplugg och går igenom de mindre utmärkelserna:

Årets överraskning: At The GatesAt war with reality. Jo så är det. Jag hade inte räknat med att veteranerna från Götet skulle göra en såpass stark uppföljare till überklassiska Slaughter of the soul. Men det gjorde grabbarna och en hel metalvärld inklusive jag själv blev väldigt glada för det.

Årets besvikelse: OpethPale Communion. Har redan spytt tillräckligt mycket galla över den här skivan så jag säger bara: Vila i frid Opeth.

Årets upptäckt: Cannabis Corpse. Tji fick jag efter att ha dissat Cannabis Corpse som amerikansk struntmusik i alla dessa år. Av någon anledning så provlyssnade jag ändå och fastnade rejält i rökmolnet av Cannibal Corpse-minnande dödsmangel. Årets skiva från Cannabis Corpse (From wisdom to baked) är visserligen inte stark nog för att ta sig in på topp 10-listan men resten av deras diskografi är en njutning att lyssna igenom för en diggare av dödsmetall.

Årets EP: Under The ChurchUnder The Church. Nu har jag i ärlighetens namn inte lyssnat på så många EPs i år och engelska proggarna Haken har i år tydligen släppt en EP (beställd!) som är helt suverän. Men eftersom jag inte har hört den än så är det istället Under The Church som avgår med segern med sin självbetitlade EP fylld med grym svensk old-school döds.

 

Sådär, då var det avklarat. Då går vi över på de riktigt grova grejerna dvs listan. Även känd som Listan. Eller The List om man vill prata engelska.

10. VampireVampire. Eftersom Verminous inte släppte någon ny skiva i år så får Vampire från Göteborg agera stand-in. Ösig, lite punkig dödsmetall som är perfekt att avnjuta på mopeden (cykeln) med en ljummen folköl (varm choklad) i hand.

9. Grand MagusTriumph and power. Kom igen katten, det svänger ju! Många ”experter” verkar tycka att Triumph and power är bland det sämre Grand Magus har gjort och är inte alls nöjda med årets release. Men det är jag. Medryckande Heavy Metal för en grovjobbande arbetare. Och alla andra med för den delen.

8. RevocationDeathless. Så jäkla kul att lyssna på. Och jag som avfärdat gruppen som någon modern slags core-skit för bortskämda amerikanska köpcenterbarn. Men ack så fel jag hade. Deathless är grymt bra platta till bredden fylld med bra riff och kalasbra låtar.

7. NivlhelNivlhel. Nu är i och för sig Istapp på gång med en ny skiva men saknaden kan ibland bli lite för stor och då får man hålla till godo med det näst bästa: Nivlhel. Mer allvarliga än Istapp textmässigt men musikmässigt så bjuds det på minst lika finurlig och välgjord Black Metal. Plus även för det trevliga ljudet på skivan.

6. PortraitCrossroads. Heavy Metal gjord med både hjärta och hjärna. Allt är så snyggt, allt är så bra. Mer behövs inte sägas. Heja Portrait.

5. KriegsmaschineEnemy of man. Apokalypsens armé kommer marscherande från sydöst. Kriegsmaschine går längst fram och lirar undergångens soundtrack. Städer brinner, havet kokar och julafton ställs in. Och trummisen Darkside spelar årets mest underhållande trummor.

4. OriginOmnipresent. Skulle jag gissa så lever Origin efter ett motto i stil med: ”Kill with speed”, ”Slay with tech” eller ”Burn with notes”.  Origin visar som vanligt ingen pardon och Omnipresent lever upp till alla dom förväntningar jag haft. Årets tekniska dödsmetall om det inte varit för en annan amerikansk grupp vid namn:

3. Abysmal DawnObsolescense.  Jänkarna visar upp ett galet grymt riffande och bjuder på en show i ultratight mangel. Inte snabbast, inte brutalast men helheten knäcker all konkurrens i subgenren i år. Abysmal Dawn blir bara bättre och bättre och de kränger av bara farten ur sig en av årets fetaste låtar, Inanimate.

2. SkogenI Döden. Sverige. Du vackra moderland. Din natur viskar mitt namn och ber mig att lägga mig ner i ditt sköte för att dö. Ungefär så känns det att lyssna på Skogen. Det är så vackert men samtidigt så elakt. Ond bråd död på en bädd av mossa och sten.

1. Hail Spirit NoirOi Magoi. Nu brinner greksalladen på Knossos ruiner! De galna grekerna i Hail Spirit Noir har hängt med mig under hela året och jag verkar aldrig tröttna på deras skruvade Black Metal-variant. Detta är verkligen en värdig vinnare och även om motståndet varit särdeles hårt i år så är det Hail Spirit Noir som stångar sig fram och vinner hela baletten. Grattis Hail Sprit Noir, grattis Grekland, grattis Världen!

Då var det klart. Det firar vi med att beställa en sådan här (fast svart):

20141209010547-lp2.jpeg

Det närmar sig…

Om ca en vecka så planerar jag att med buller och bång kunna presentera vad som enligt mig är årets 10 bästa musikalbum. Ena halvan av internets mittpunkt Fornmon:Flyg, Audio & Vision…SLICE har filat på listan sedan en tid tillbaka och det har verkligen inte varit någon lätt urvalsprocess. Så mycket nytt, så mycket bra och så mycket man antagligen har missat.

En grupp vars senaste skiva jag lyssnat på mycket sedan den släpptes i våras, och som jag faktiskt inte skrivit något om alls här på bloggen är svenska Portrait och deras Crossroads. Finfin Heavy Metal i stil med Mercyful Fate och tidiga Judas Priest. Inte originell på något sätt överhuvudtaget men så bra framfört och med så välskrivna låtar att i alla fall jag inte kunnat göra annat än att stampa takten och digga med varje gång jag spelat skivan. En mycket het kandidat till att hamna på min lista. Om en vecka så vet vi säkert. Oj vad spännande…

Konkeror

Förra veckan fick jag äntligen tummen ur röven och köpte ett digitalt exemplar av Konkerors skiva The Abysmal Horizons. En skiva som det skrivits om över en stor del av the Internät sedan den släpptes 2012, inte minst av Rebellängeln själv (of Heavymetale-fame) som tipsat om skivan vid ett antal tillfällen. Vete fan varför jag tvekat så länge för skivan är riktigt bra och precis i min smak. Snyggt framförd amerikansk Death Metal går liksom alltid ner. Bra och minnesvärda låtar har dom fått till också vilket ju ibland kan vara lite av en bristvara i genren.

Så om någon nu har missat Konkeror: anse eder tipsade även av mig.