Vad är Haken?

Jo det skall jag berätta. Haken är ett progressivt metalband från London som bildades 2007 och som sedan dess har släppt tre fullängdsalbum och en EP. Den EPn heter Restoration, kom så sent som förra året och ser ut så här:

Haken

Köpt som en födelsedagspresent till mig själv och levererad förra veckan av kvicka engelska och svenska postarbetare. Trevligt omslag, man kan välja att lyssna både digitalt och analogt men framförallt så är Restoration EPn fylld med helt fantastiskt bra musik. Tillsammans med senaste albumet The Mountain som jag köpte för inte så längesedan så har den fått mig att bli helt Haken-frälst den senaste tiden. Jag har t.o.m börjat lyssna på deras andra skiva Visions som jag införskaffade för ett bra tag sedan men som bara har samlat damm, fram tills nu.

Det är härligt att lyssna på lite bra progmetal igen efter ett år som mest har gått i den våldsamma dödsmetallens tecken. Nu skall jag fortsätta att lyssna på Haken, dricka en kopp kaffe till och hoppas på att Symphony X i år släpper ett album som håller den progressiva fanan högt och infriar alla mina förväntningar. Glad prog!

Annonser

Cambridge CXA80

Cambridge Audio visade för några dagar upp sin nya CX-serie på den inte helt obskyra mässan CES i Las Vegas, USA. Serien består av två integrerade stereoförstärkare, två hembioreceivers, en nätverksspelare och en CD-transport. Mest intressant i mina ögon är såklart den större av stereoförstärkarna som har den upphetsande modellbeteckningen CXA80.

Cambridge_CXA80_silver

Eftersom jag alltid av någon anledning är på jakt efter en ny stereoförstärkare (trots att jag för tillfället inte har råd) så är CXA80 ett mycket hett alternativ. Snygg design, lämnar tillräckligt med effekt (2×80 Watt vid 8 ohm) och har nästan alla in- och utgångar som kan tänkas behövas. Den inbyggda DACen klarar såklart upp till 24-bit 192 kHz PCM-ljudfiler och det går att koppla in en mottagare för blåtand för den som önskar. Det enda jag saknar är en phono-ingång.

Cambridge Audio har i mitt tycke mer eller mindre alltid gjort välljudande och prisvärda förstärkare och CXA80 verkar inte vara något undantag så jag ser väldigt mycket fram emot ett besök på Hifi-klubben för lite pillande och provlyssning.

Tips från 2014

Nu var 2015 här med allt vad det innebär i form av ny musik, ny film och nya upplevelser. Men jag hade inte tänkt att blicka framåt riktigt än utan tipsa om något jag upptäckte förra året: den engelska progmetalgruppen Spires.

IMG_6407

Köpte deras senaste skiva The Whisperer digitalt via Bandcamp och blev så såld att det kändes ytterst viktigt att skaffa deras kompletta diskografi på CD snarast möjligt. För mig så fyllde The Whisperer den brist på tillfredsställelse som nya Opeth-skivan lämnade efter sig med bravur och kan utan tvekan utnämnas till det bättre som skapats i genren under 2014. Spires har lirat tillsammans ett bra tag och det märks både i komponerandet av låtar och den musikaliska skicklighet som grabbarna i gruppen förfogar över. Det enda jag känner att jag skulle kunna klaga på när det gäller deras musik är att det är lite för stillsamt ibland med något för många lugna passager, det hade gärna kunnat få vara ännu mer musikaliskt våld.

Då var det slut på tipsandet för den här gången och jag önskar en fortsatt trevlig vecka.

Speltest: Lords of Waterdeep

Då kan första spelomgången av julens andra julklappsspel läggas till handlingarna. Spelet i fråga var Lords of Waterdeep från Wizards of the coast och min första kontakt med den spelsort som kallas workerplacement eller ibland något elakare: eurocrap. Som i motsatsen till ameritrash.

Man skall alltså placera ut sina arbetare (eller agenter som de kallas i spelet) på spelbrädet på bästa möjliga sätt och de skall i slutändan förhoppningsvis generera så mycket poäng för dig som möjligt, oftast i form av utförda uppdrag eller quests. Fast i det här fallet så är de som gör grovjobbet åt dig inte bara något så generiskt som arbetare utan de är faktiskt Clerics, Fighters, Rouges och Wizards (även om de symboliseras av enkla kuber) då tillverkarna klistrat på ett Dungeon & Dragons-tema över hela spelet. Ett tema som jag personligen tycker lyfter hela spelet eftersom jag i grund och botten är en sucker för just tema och kan förlåta ett lite svagare spelkoncept om temat i sig håller upp det hela.

Fast jag tycker inte man kan anklaga själva spelmekaniken i Lords of Waterdeep för att vara svag då det är väldigt lätt att komma in i spelet samtidigt som det finns ett ganska bra djup där man måste planera och se till att man får så mycket ut som möjligt av sin spelomgång. Nu testade vi i och för sig bara på två personer men redan då så blev det kamp om att få bygga byggnader och roffa åt sig så mycket resurser det bara gick. Den som lyckades bäst med det i slutändan var tyvärr frugan min som gick om mig med nästan minsta möjliga marginal på slutet. Men jag hade faktiskt riktigt kul när jag spelade Lords of Waterdeep trots detta och ger spelet en solklar tumme upp och ser fram emot kommande spelomgångar.