Halloween-lyssning: Cryptopsy

När vi för 15 år sedan klev in i ett nytt millennium så släppte kanadensiska Cryptopsy sin fjärde platta And Then You’ll Beg. En i mitt tycke rekorderlig Death Metal-skiva men som ändå var en bit ifrån de tre näst intill klassiska föregångarna. Men efter detta så tog bandets karriär mer eller mindre en djupdykning där det under knapp tioårsperiod släpptes en hygglig liveskiva, ytterst fisljumna Once Was Not (där en återvändande Lord Worm hjälpte föga) och slutligen det rejäla magplasket med inbyggd vinkelvolt: The Unspoken King.

Men 2012 hände något. Den nedåtgående trenden vändes med besked och Cryptopsy gjorde bejublad återkomst i dödsmetallens finrum med ett riktigt bra självbetitlat album. Och igår släpptes uppföljaren, EPn The Book Of Suffering – Tome 1. Och efter ett dygns intensiv lyssning så är det bara att konstatera att Cryptopsy återtagit sin position som en bra, stabil dödsmetallorkester och den snedsegling som varade i alldeles för många år nu väl får anses vara helt över. 2012 års platta var bevisligen ingen turlig tillfällighet och nu räknar jag iskallt med att Cryptopsy kommer att släppa ett gäng kanonskivor i framtiden.

hemska boken

Lyssna/köp här: The Book Of Suffering – Tome 1

Halloween-lyssning: Under The Church

30:e oktober. Dagen innan Halloween för de flesta, massiv skivsläppsdag för mig. För idag släpptes nytt material från bland annat göteborgska hjältarna RAM, rensmästarna Cryptopsy och sist men inte minst fullängsdebuten från old school-dödsarna Under The Church. Skivan är tufft döpt till Rabid Armageddon och bandets skivbolag Pulverized Records (lokaliserat i Singapore) tyckte tydligen att jag skulle ha skivan på releasedagen. Föredömlig leveranstid tycker jag och absolut inte mig emot för nu kan jag lyssna på svensk kvalitetsdöds hela helgen lång.

Mitt första intryck efter ett gäng genomlyssningar är att skivan inte verkar innehålla riktigt så många ”hits” som jag kanske hade hoppats på. Bandets självbetitlade EP som kom förra året innehöll ju ett rejält gäng sådana och det verkar inte riktigt finnas motsvarande på Rabid Armageddon. Men de kanske ploppar upp efter lite mer noggrann finlyssning och slår mig i skallen med största möjliga kraft när jag minst anar det. Och sedan så har vi ju omslaget av Mattias Frisk som bara skriker skräck och annat hemsk. Vilket ju är perfekt nu när det är Halloween.

under kyrkan

Lyssna här: Rabid Armageddon Bandcamp

Star Wars Battlefront – bokat och klart

Igår så släppte EA sin launchtrailer inför sin kommande storsäljare (är väl ingen som tror något annat eller?) Star Wars Battlefront, utvecklat av svenska DICE. Ingen fantastisk trailer på något sätt men en trevlig litet förtitt på all den Star Wars-action som kommer utspelas på en mängd TV-apparater världen över i november.

Några snabba tankar om trailern:

  • Det låter som om Kejsaren säger ”It is unavoida-buh” i början av trailern. Precis som han vore en asiat-karikatyr från South Park.
  • Jävligt fett med en Super Star Destroyer på himlavalvet halvminuten in.
  • Boba Fett pratar med sin prequel-accent och får mig för en stund att minnas det hemska. Inte bra.
  • Vad kan Han Solo egentligen ha att sätta emot Darth Vader?
  • Att åka speederbike verkar livsfarligt och jag lär åka in i trän 95% av gångerna.

Betan övertygade mig och trailern gör bara att det oundvikliga nu alltså har hänt. Battlefront är bokat.

En skiva ur arkivet (Del 16)

Nu är det ett tag sedan jag senast botaniserade i skivsamlingen och tipsade om en musikalisk godbit. Men nu blir det ändring på det för nu skall det tipsas om rejält teknisk dödsmetall från den fina staden Kalmar. Närmare bestämt Spawn Of Possession och deras andra platta Noctambulant.

DSC_0008

I början av 2000-talet så var jag stort fan av Spawn Of Possession och köpte deras första fullängdare Cabinet så fort den kom ut 2003. En riktigt bra skiva som nästan pyser över av intrikata taktbyten, supersnabbt strängbändande och precisa virvelslag. Men under tre efterföljande åren fram tills Noctambulant kom ut så måste något hänt för mitt intresse för gruppen svalnade och jag brydde mig inte om Noctambulant för fem öre. Inte ens en liten provlyssning bemödade jag mig att utföra om jag minns det hela rätt.

Men nu, nu har det skett ändring. För jag hittade skivan till ett mycket bra pris på nätet för någon månad sedan och nu ligger Noctambulant och snurrar så skivan glöder i CD-spelaren med jämna mellanrum. Detta är en mycket mustig dödsosande anrättning i direkt nedstigande led från föregångaren Cabinet. 9 låtar (plus ett intro) smattrande teknisk Death Metal av allra finaste sort och som får mig lite att ångra att jag inte fortsatte att följa Spawn Of Possession när det begav sig. Men ordningen är ju som sagt återställd och nu blir det till att kika närmare på deras senaste skiva Incurso från 2012 och se fram emot en eventuell ny skiva i framtiden.

Som avslutning lyssnar vi på den fenomenala låten Dead And Grotesque. Ett nästintill felfritt exempel på hur denna subgenre skall låta tycker jag.

Star Wars: The Force Awakens – en sista trailer

Det är nära nu…

Den officiella postern är släppt, biljetterna är släppta och i natt så släpptes den sista, slutgiltiga trailern för Star Wars: The Force Awakens. Det hade jag aldrig trott om någon hade sagt till mig 2005, då George Lucas satte det sista dödande knivhugget i min inre Star Wars-fan i och med Revenge Of The Sith, att om 10 år så kommer det komma en ny Star Wars-film. Ja, eller hur…

Trailern då. Min första tanke är: Var fan är Luke Skywalker? Det känns som om att det är en ”major plot twist incoming” så att säga. Har han blivit ond? Gömmer han sig någonstans? Han syns ju inte ens till på postern. Är det hans barn som har huvudrollen i den här filmen? Fan vet. Och min andra tanke är: Fan vad gött med en trailer som inte avslöjar ett skit egentligen. Alldeles för många trailers idag basunerar ut hela filmens handling och till och med plot twists innan man ens har sett filmen men inte i detta fallet. Vi får se några huvudkaraktärer, höra några rader dialog och se lite Star Wars-action men annars ingenting som röjer något om själva handlingen. Bra där.

Allt som allt en bra trailer tycker jag. Jag ser fram emot att se filmen, mina förväntningar är fortfarande relativt höga (så långt jag vågar gå med tanke på traumat från 1999) och om två månader är det dags. Må Kraften vara med er.

Filmtips: Ex Machina

Artificiell Intelligens är alltid ett hett och aktuellt ämne och som det gjorts film av ett flertal gånger. Terminator-filmerna och 2001 är väl de allra mest välkända men det finns även lite mindre titlar som den klassiska animén Ghost In The Shell och Automata (med bland annat Antonio Banderas) som kom förra året.

Ex Machina är senast i raden av AI-filmer och en film jag tycker riktigt bra om. Den är lågmäld och långtifrån den högoktaniga action som presenteras i t.ex. Terminator. Nej detta är en film som framförallt lever på sin dialog, sin stämning och interaktionen de tre huvudkaraktärerna emellan (vilket i stort sett även är de enda karaktärerna i hela filmen). Filmens mänskliga huvudroller spelas av Oscar Isaac och Domhnall Gleeson och de gör båda ett väldigt bra jobb, framförallt Isaac vars excentriska miljardär som valt ett liv i isolering är riktigt obehaglig. Filmens robot, och mittpunkt får man väl säga, spelas av svenska Alicia Vikander och även hon gör en mycket bra rollprestation som AI:n Ava. Går hon att lita på eller ej?

Så om du vill titta på något som ställer lite frågor och kanske får dig att tänka till istället för att se när robotar slåss i tre timmar så tycker jag att du skall ge Ex Machina en chans. Den är helt klart bland det bättre som kommit i genren de senaste åren.

IMG_6719

Enter The Creep

Coffin Creep. Där har ni ett litet snabbt tips skjutet från höften, lite snett uppåt höger sådär. Detta är prima dödsmetall i den gamla fina svenska skolan som färdats hela vägen från det mörka och mytiska landskapet Skåne. Grabbarnas andra demo-kassett Howls from the Graveyard är ute sedan en tid tillbaks och både den samt deras första demo är riktigt trevliga och bör kollas upp av de individer som kan tänkas gilla förut nämnda musikgenre.

coffincreep

Kan köpas här: Sound Of Records

Kan bland annat lyssnas på här: Spotify

Speltest: Star Wars Battlefront Beta

Ett av de större spelreleaserna nu i höst måste väl anses vara EAs kommande Star Wars-skjutare Battlefront? Utvecklat av veteranerna på DICE i Stockholm och med ett stort, fett Star Wars i titeln så kan ju detta inte bli något annat än en storsäljare. Under helgen så släpptes det en öppen Beta av spelet, dvs alla som har tillgång till en PS4, Xbox One eller hyfsat krallig PC kan ladda ner en bantad testversion och själva bilda sig en uppfattning om spelet är bra eller inte. Allt samtidigt som DICE och EA får chansen att göra lite buggfixning och balansering i skarp miljö.

Och efter att ha spenderat några timmar med Battlefront Betan så är jag faktiskt mer sugen på att köpa spelet nu än jag var innan. För det första: Battlefront ser ut och låter som Star Wars. Detta var väl i och för sig ingen större överraskning då DICE har fått tillgång till Lucasfilms arkiv och haft fritt fram att sampla och skanna lite vad fan de vill. Men ändå: kul med ett spel som verkligen känns som Star Wars. Jag springer runt som en liten blå på Hoth i rollen som en badass Snowtrooper och försöker skjuta så många rebeller så gott det bara går och det känns autentiskt. Eller ja, så autentiskt det bara går i ett fiktivt universum.

Battlefront Hoth

För det andra: detta är en arkadskjutare. Någon ultrarealism finns inte och jag tycker personligen att det passar utmärkt i ett Star Wars-spel. Vill jag ha en mer hardcore skjutare så spelar jag hellre gamla klassiska Raven Shield eller något. Battlefront är lätt att bara köra igång, lira några timmar när man känner för det och sedan lägga ifrån sig. Skitsamma om kill/death-ration gick åt helvete, jag hade kul och det är det viktigaste. Denna brist på djup kan dock på sikt visa sig vara vara något som gör att en del spelare inte kommer att bli långvariga i Battlefront men samtidigt så tror jag att spelet kommer tilltala mer casual-spelare vilket säkert kommer balansera ut det hela i längden.

Och för det tredje: Battlefront verkar innehålla ett ganska matigt co-op läge, så kallade Missions. Och jag som älskar co-op. Nu har jag bara hunnit testa Betans slimmade co-op läge med min fyraåriga son vilket väl får sägas inte är helt optimalt men det känns som att det finns en hel del potential här. Betan bjöd på ett klassiskt Horde-mode där vågor med fler och allt svårare fiender skall klaras av. En spelvariant med begränsad livslängd men förhoppningsvis så byggs Missions-delen av Battlefront på allt eftersom med nya och fler varianter utöver de fyra lägen som följer med i grundspelet.

Så jodå, det blir nog ett inköp av detta i november trots allt.

Heavy Metale x3

Bryggeriet från Vallentuna som går under namnet Heavy Metale (kolla in den trevliga hemsidan) har vid det här laget fått upp farten ganska så rejält och deras öl finns att köpa på ett flertal Systembolag runt om i landet. Tyvärr så har jag bara hunnit med att smaka en endaste öl från deras sortiment, nämligen Wolf Pale Moon Ale. En Pale Ale (duh!) framtagen i samarbete med den utmärkta Metal-orkestern Wolf och som jag gillar men den kanske är lite för anonym för att fajtas med de stora brygderna från andra bryggerier.  Men nu så skall det bli ändring på att bara ha smakat en Heavy Metale-öl för nu vankas det provning av inte mindre än tre öl från detta stenhårda bryggeri.

Först ut är Crucified Barbara in the Red, en Red Ale (duh! igen) på 4,6%. Crucified Barbara smakar ganska så sött och har en behaglig beska men är samtidigt en ganska intetsägande öl. Ölen gör liksom inget större väsen av sig men går definitivt att dricka utan några som helst problem. Betyg: 2+ av 5.

Nästa öl för provsmakning är Sweet Lovin. Är den så söt och kärleksfull som namnet antyder? Nja, inte riktigt. Sweet Lovin har en udda, näst intill äcklig, lukt som jag inte riktigt vet hur jag skall beskriva och smakar inte så beskt utan mer surt. Och inte surt på det bra sättet utan mer som att det är något fel på ölet jag precis har smakat. Betyg: 1 av 5. Tyvärr.

Sist ut i denna lilla Metale-provning är Dead Man’s Hop. En Amerikansk IPA minsann, så här gäller det att det är lite knuff i humlen. Och ett par sippar senare så visar det sig att Dead Man’s Hop inte lever upp till stilen men är helt ok ändå. Beskan duger och smaken är adekvat men samtidigt är detta långt ifrån vad många amerikanska (och även andra svenska) bryggerier levererar när det kommer till IPA i den amerikanska skolan. Betyg: 3 av 5.

Så för att sammanfatta kan man väl säga att Heavy Metale gör duglig om än en smula ojämn öl. Jag skulle t.ex. inte ha något emot att dricka en Dead Man’s Hop samtidigt som jag bevittnar Behemoth live eller lyssnar på senaste skivinköpet på stereon här hemma. Men helt klart så har Heavy Metale en del att jobba med innan de börjar närma sig det övre skiktet bland svenska bryggerier.

IMG_6714

Marty och Jason håller med.

SR P2 bjuder på allmänbildning

En uppmaning om du har det minsta intresse av ljudkvalité och vad det är du egentligen lyssnar på: lyssna på programmet Vad är det som låter? som sänds i Sveriges Radio Program 2. Och då framförallt det andra programmet i serien som handlar om Loudness War och hur modern musik idag mastras sönder och lämnas utan någon som helst dynamik.

Metal-genren är inget undantag och idag låter var och varannan skiva som släpps mycket sämre än vad den borde göra. Ett exempel på detta är Symphony X senaste skiva Underworld som rent musikaliskt är fantastisk men vars komplexa och avancerade arrangemang hade mått så otroligt mycket bättre av en mindre komprimerad och luftigare master. Enligt Dynamic Range Database så har skivan ett DR-värde av 5. Och det på en skala som går upp till 20. Icke godkänt.

Kanske lite för nördigt för gemene man men otroligt intressant och viktigt tycker jag och jag uppmanar som sagt alla som har en timma över att lyssna på Vad är det som låter?. Det är program som detta som gör att jag gladeligen betalar min radio- och tv-licens.

SR P2 Vad är det som låter?

loudness

Förstärkarjakt: Målgång

På ett litet oväntat och hastigt sätt så avslutades igår min jakt på en ny stereoförstärkare. Ett andra besök på Hembiobutiken med tillhörande provlyssning och ett bra pris fällde avgörandet. Det blev en Musical Fidelity M6si, som är lite utav en drömförstärkare för mig. Jag ångrade att jag inte köpte föregångaren M6i för 5 år sedan när jag istället brände pengarna på en Naim XS-2 och har sedan dess skickat trånande blickar i dess riktning med jämna mellanrum. Men nu står det alltså en tung M6si i hyllan. Så jäkla kul.

Efter en hel del meckande med att få in förstärkaren i hyllan (Koppla ur allting, damma, borra några nya hål, koppla in allting) så fick jag äntligen ljud ur högtalarna och man märkte tämligen omgående att detta är en förstärkare med mer muskler än min gamla Rotel-receiver. M6si har mycket mer kontroll på högtalarkonerna med sina kralliga 2x220W, puttar ut snärtigare bas och avslöjar mer detaljer. Skivsamlingen blir som ny och nu blir det att gå igenom allt från A till Ö. Eller i alla fall spela de vanliga testskivorna från Dream Theater, Ayreon, Infected Mushroom och allt vad det nu är.

Något negativt med denna förstärkare? Njae, inte mycket men fjärrkontrollen lämnar väl lite att önska. Musical Fidelity skickar med en riktigt plastig fjärr som i och för sig fyller sin funktion men i den här prisklassen så borde man kunna förvänta sig något lite lyxigare. Fast förstärkaren levereras å andra sidan i en sidenpåse tillsammans med tygvantar och putsduk vilket var lite kul.

Allt som allt ett köp jag är mycket nöjd med hittills. Nu skall jag lyssna på Bolt Thrower.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett till tungt släpp i oktober

Fanken, jag missade ju att uppmärksamma det allra tyngsta skivsläppet i oktober! Den 30:e oktober släpper fenomenala old-schooldödsarna Under The Church sin fullängdsdebut Rabid Armageddon via Pulverized Records. Gruppens självbetitlade EP som kom förra året var rent dödmetall-guld och gjorde mig snabbt hungrig efter mer och snart är det alltså dags att stilla sin hunger. Smaskens.

Tre tunga släpp i oktober

Vi skriver den 1:a oktober och sommaren får väl definitivt anses vara över. Löven är mer gula och röda än gröna och mornarna är lika mörka som slottet på omslaget till Mayhems ultraklassiska platta De Mysteriis Dom Sathanas. Visst är det härligt? Härligt är också att det nu i oktober släpps en hel del intressanta skivor varav en del är riktigt efterlängtade av mig. För att bara nämna några så kan vi vänta oss nya skivor från Clutch, Malevolent Creation, Panopticon och Cryptopsy. Men jag hade tänkt att fokusera på tre andra släpp den här månaden.

Först ut är Gorod som släpper sin nya skiva A maze of recycled creeds den 16:e. Gorod lirar teknisk Death Metal med mycket kluriga passager och snäva svängar hit och dit. Jag räknar kallt med att detta blir en skiva i samma höga klass som dess föregångare.

Sedan så har vi två skivor som släpps samma dag, den 30:e oktober. Den ena utav dem är Svbversvm av Göteborgska Heavy Metal-titanerna RAM. Jag älskar spliten som de gjorde med Portrait förra året och ser fram emot att höra skivan sjukt mycket.

Den andra skivan är från polska Lost Soul. De har valt att kalla sin platta Atlantis: The new beginning och om detta är starten på en kavalkad av konceptalbum om Atlantis vet jag faktiskt inte men jag vet att Lost Souls dödsmetall smattrar på riktigt bra.