Black Friday-fynd

Sveriges Radio P1 lärde mig idag att konsumera-som-en-galning-dagen Black Friday har sitt ursprung i efterkrigstidens USA och fått sitt namn efter alla butiker som visade svarta siffror istället för röda efter att var och varannan människa spenderat sina pengar på varor de egentligen inte behövde. Fast kollar man Wikipedia så verkar det inte riktigt stämma utan mer ha med trafiken i Philadelphia under 60-talet att göra. Högst konfunderande.

Men i dagens läge råder det väl ingen större tvekan om att Black Friday är en dag då typ alla affärer i västvärlden, online såväl som fysisk IRL, lockar med erbjudanden om att köpa varor billigare än vanligt. Själv är jag naturligtvis inte sämre än att jag spenderat lite deg på diverse trevliga produkter. Först var det skivbolaget Willowtip som flaggade för att de hade 20% rabatt på deras musik så där blev det lite teknisk dödsmetall i form av de senaste plattorna med Abhorrent och Contrarian. Sedan så pockade bloggkollega Totenfresser på uppmärksamheten och dirigerade mig mot Playstation 4-spelet Helldivers: Super-Earth Ultimate Edition (japp, så heter det) som nu gick att köpa till halva priset på PSN. Trevliga små fynd denna smått mörka fredag.

Annonser

Den där nya Witchcraft-låten

Bloggen Spader Ess gjorde mig idag uppmärksam på att rockarna i Witchcraft släppt ett smakprov från den kommande plattan Nucleus som släpps i början av nästa år.

Det verkar som om Witchcraft satsat på att leverera en tämligen rak uppföljare till succén Legend som kom 2012 och det är inte mig emot eftersom jag anser att den skivan var en av de allra bästa plattorna från det året. En av de grejer jag gillar bäst med Witchcraft (förutom förmågan att skriva grymt trevliga rocklåtar) är Magnus Pelanders röst. Han har inte den där vanliga standardriviga rockrösten utan en mer vän och len röst som jag tycker passar utmärkt med musiken och ger bandet ett mer unikt sound som står lite i dagens rockscen.

The Outcast utgör inget undantag utan innehåller allt det som gör gruppens musik så bra. En riktigt bra låt där det avslutande solopartiet är lite extra lök på laxen och jag ser verkligen fram emot att storma en närbelägen skivbutik och köpa mig ett exemplar av Nucleus i januari nästa år.

Star Wars: Battlefront – ett första intryck

Nu är Star Wars: Battlefront äntligen släppt och efter att ha lirat några timmar och levlat upp till nivå 6 så sammanfattas min första tid med spelet nog bäst såhär: ”Wow vilken audiovisuell smällkaramell! Oj där dog jag”. Jag dör, och jag dör och jag dör. Och så dör jag igen. Ibland händer det att någon motspelare stryker med men då handlar det oftast om ren tur från min sida. Fast oftast dör jag utan ha gjort någon som helst nytta för mitt stackars lag. Men kul är det ändå, det är ju Star Wars för bövelen!

Som sagt så är detta spel först och främst en fest för ögon och öron. DICE har gjort ett kanonjobb för spelet ser ut som Star Wars, låter som Star Wars och känns som Star Wars. Man liksom bara njuter av att få hänga i Star Wars-galaxen och skjuta elaka rebeller. Banorna är sjukt snygga och detaljerade och det är en fröjd att t.ex. höra laserskotten eka mellan trädtopparna på Endor. Faktum är att just Endors skogar kanske är lite väl bra gjorda för det känns verkligen som om man springer runt i en riktig skog och jag har ingen aning om var jag skall eller var jag är. Men förhoppningsvis så går detta lilla problem över efter några fler timmars spelande.

Hittills så är jag helt klart nöjd med spelet. Jag hoppas verkligen att jag blir bättre ju mer jag spelar och att alla mina misslyckanden inte tar död på allt det roliga för mig. Dessutom så har jag ju ett gäng spellägen i Multiplayer kvar att testa och det kooperativa Mission-läget är också orört än så länge så det finns nog ett stort antal roliga timmar att krama ur spelet. Och ganska snart så kommer ju spelets först DLC (som är gratis) och bygger på spelet ytterligare. Det är goda tider för ett Star Wars-fan.

Må kraften vara med dig.

battuluru

Smått besviken på Metaltown 2016

Metaltown återuppstår efter en tids frånvaro som en endags-festival. Inomhus. I mars. Inte riktigt det jag hade hoppats på nu när jag på senare tid har känt att suget efter att gå på metalfestival igen blivit allt starkare. Och inget av banden i det första line-up-släppet gjorde mig särskilt upphetsad.

At The Gates är tryggt och inte så jättespännande. Visst, de brukar leverera bra live men för mig personligen så är At The Gates inte längre så hett. Katatonia – inget jag lyssnat på sedan 90-talet då jag lånade Dance Of December Souls av en polare. Jag gillar i och för sig den plattan men så har ju inte Katatonia låtit på många, många år och idag tycker jag att de är ganska så trista. Bombus har jag försökt att lyssna på några gånger men låter i mina öron mest som ”gap och skrik”. Kanske är jag lite för ”old for that shit”, vem vet? Slutligen Black Temple som jag inte har en aning om vilka de är eller vad de spelar. Någon som vet?

Så nja, Metaltown anno 2016 får allt presentera något grymt mycket bättre om jag ens skall fundera på att pallra mig till Trädgårn den 12:e mars.

DSC_0006

Dags att börja skissa på årsbästalistan

Året har inte så fasligt många dagar kvar att hänga kvar i nu när vi är en bit in i november och det börjar alltså bli dags att försöka få ihop alla skivor man köpt och lyssnat på under året till en topp 10-lista. Och om musikåret började lite knaggligt så har det efter sommaren verkligen tagit fart och en mängd bra skivor har dykt upp vilket gör det jag tidigare trodde skulle vara en enkel uppgift till en ganska knepig en.

Jag har redan slängt iväg ett grovt utkast till lista till Sweden Rock Magazine som just nu har en tävling där man kan vinna en biljett till Sweden Rock Festival 2016. Vilket inte hade varit helt fel nu när festivalen redan kan stoltsera med bland annat King Diamond, Tribulation, Satyricon och Twisted Sister i sin line-up. Verkar alltså som att det finns riktigt stor potential till att de får ihop en rykande het festival nästa sommar. Tänk om de skulle få med Symphony X. Då hade det nästan varit läge att i värsta fall ansöka om mitt livs första sms-lån för att ta sig dit.

Och på tal om Symphony X, de kommer hamna mycket (mycket) högt på min lista i år. Underworld visar inga tecken på att bli trist att lyssna på och har verkligen utkristalliserat sig som en av de bästa skivorna i bandets diskografi. Men sedan blir det betydligt knepigare att få ihop den där listan, det finns ju så mycket bra att välja på. Listan jag skickade till Sweden Rock innehöll förutom Symphony X även Steven Wilson, Under The Church, Nile, Trials, Cruciamentum, Arcturus, Leprous, Embrace Of Thorns och RAM. Som synes så glömde jag att ta med höjdare som t.ex. Beardfish, Gorod och Tribulation vilket inte är ok, ajabaja på mig. Och då får man ta med i beräkningen att jag ännu inte har lyssnat på måsten som LikHorrendous, Firespawn och Horisont. Så ja, detta blir minst sagt knepigt.

Vi avslutar väl detta inlägg med en av de nominerade, Cruciamentum, vars dundrande mörker från skivan Charnel Passages är värdig en placering på listan.