Vinylhörnan: Cannibal Corpse -Tomb of the Mutilated

Det var ett tag sedan sist men nu är det dags för ett nytt litet Vinylhörn här bloggen. Den här gången ett relativt färskt inköp av en gammal klassiker i nyutgåvekostym: Tomb of the Mutilated av och med Ace Venturas favoritband Cannibal Corpse.

Den här skivan behöver väl knappast någon närmare presentation för dem som har varit med i dödssvängen ett tag. Släppt den 22:a september 1992, försedd med ett ikoniskt  äckelpäckel-omslag och fylld med klassiska låtar som Hammer Smashed Face och Addicted to vaginal skin. Fan, vilka minnen det väcker till liv. Sitta i gillestugan och vänta långt in på sena kvällen för att förhoppningsvis få se en Cannibal Corpse-video på Headbangers Ball. Kanske Staring through the eyes of the dead fast allra helst Hammer Smashed Face. Det var tider det.

Detta är i mitt tycke bandets bästa skiva tillsammans med The Bleeding och Bloodthirst. Dock så slutade jag följa bandet någonstans runt Gore Obsessed som kom 2002 och har inte hört de senaste skivorna med bandet som säkert är helt ok även de. Någon som vet om de är värda att kolla upp?

Nyutgåvan av Tomb of the Mutilated släpptes den 25:e mars i år och mitt exemplar är ett av 300 exemplar som är pressade på ”Spooky clear” vinyl. En helt ok utgåva men jag blev faktiskt lite besviken på att den mer moderna Cannibal Corpse-loggan tryckts på omslaget istället för den tidiga, klassiskt kladdiga, loggan.

Vila i frid Nick Menza

Fan, det var en tung dag igår. Inte bara på grund av det faktum att både Alingsås och Finland förlorade sina respektive finaler utan även det tunga beskedet att den före detta Megadeth-trummisen Nick Menza gått bort i en hjärtattack, endast 51 år gammal.

Nick var en rytmisk kugge i det välsmorda maskineri som var Megadeth under perioden 1989 – 1998 och därmed även en viktig kugge för mig som började utforska hård musik i början av 90-talet. Rust in Peace kommer alltid finnas i mitt hjärta som en sorts musikalisk snuttefilt, något att ta fram när man kanske känner sig nere eller helt enkelt inte har lust att lyssna på det allra hetaste och senaste och där Menzas fantastiska trumspel är en av höjdpunkterna. Även Countdown to Extinction får väl räknas hit trots att den inte håller riktigt samma skyhöga klass som Rust in Peace låtmässigt. Trummorna går det dock inte att klaga på för fem öre.

Tack för allt Nick och hoppas att du trummar vidare var du än befinner dig.

Jeebus vilken line-up! Gratis dödsmetall någon?

I går så släppte den klassiska musiktidningen Close-Up line-upen till sin kommande konsertkryssning i oktober. Och vilken line-up sedan:

flyer_entombed_2016

Helt galet. Jag har aldrig känt något sug efter att åka med en Close-Up skuta, förutom kanske det året de lyckades dra ut Bolt Thrower på sjön, men i år: crème de la crème av svensk dödsmetall inklusive en något så när klassisk upplaga av Entombed. Det är så att man storknar av all fet old-school som kastas i ansiktet på en.

Jag kommer naturligtvis inte åka till Stockholm för att sedan gå ombord på en båt och efter det njuta av en två dagars dödsfest men tanken på att göra det tilltalar mig. Något jag aldrig känt för en Close-Up båt innan. Hoppas ni som åker har riktigt kul.

Och för att fira detta så tänkte jag vara så otroligt snäll och ge bort den kod som följde med min nyss införskaffade vinylutgåva av Under The Churchs senaste grymmeplatta Rabid Armageddon. En rejäl dos skitig old-school-döds som borde finnas i var mans hem. Först till kvarn!

DSC_0001

(Den som eventuellt använder koden kan ju hojta till i kommentarsfältet för allas trevnad)