Ha en trevlig Record Store Day 2018

Vissa kallar det jippo, andra sväljer konceptet med hull och hår. Själv så bryr jag mig inte särskilt mycket om RSD men kan väl konstatera att även om det nu må vara ett kommersiellt påhitt så kan det väl inte vara helt negativt att en massa folk lockas till sina lokala skivaffärer för att lyssna på livemusik och köpa nya plattor? I år så var det faktiskt några unika releaser som jag inte skulle ha så jättemycket emot att lägga vantarna på som t.ex. färgade varianter av några Merciless-album och utgåva av Marduks debut Dark Endless pressad på röd vinyl.

Men samtidigt så är den stora majoriteten av RSD-releaser helt ointressanta för mig och jag vet inte riktigt vad som skulle få mig att lyfta på röven och bege mig in till stora staden och dess skivförsäljare för att träffa Hästpojken och Eva Dahlgren. Nä då passar mig bättre att njuta av vädret här hemma och spela lite trevliga spår från skivor som släppts hittills i år. Som exempelvis Primordials svängiga dänga To Hell or the Hangman, Vastums krossande Gagging on a Gash eller varför inte Demonomancys tunga dödsritual The Last Hymn to Eschaton. Med det sagt så önskar jag alla som är ute på skivjakt en trevlig Record Store Day 2018.

rsd2018

Fredag. Gratis domedagsmusik någon?

Domedagen är nära. I alla fall om man ska tro forskarna vid The Bulletin of Atomic Scientists. För enligt dem så är det två och en halv minut kvar tills den så kallade domedagsklockan slår tolv. Och då är det slut med mänskligheten. Finito.

Tur då att klockan inte går i realtid och har möjligheten att gå baklänges. Och tur att det äntligen blivit fredag så att man kan hälla upp något trevligt att dricka i ett glas och slänga i en skiva i CD-spelaren och tänka på något annat än domedagsklockor.

Själv väljer jag idag lite trevlig dricka i form av Plantation Barbados Rom och musiken står svenska Domedag för, passande nog. Domedag är ett projekt som startades redan 2003 av Nicklas Rudolfsson (Runemagick, Swordmaster m.m) men vad jag vet inte släppt en skiva förrän Domedagen såg dagens ljus den sista december förra året. Ett riktigt bra stycke malande Metal med sång på svenska är vad det är och jag har självklart köpt mig ett av de 60 exemplar som finns av skivan. Dock så har jag ingen användning för den nedladdningskod som följde med skivan och tänkte som så att någon annan kanske skulle vilja lyssna på lite gratis domedagsmusik. Använd i så fall koden på bilden nedan och säg gärna till i kommentarsfältet när den är använd. Trevlig helg på eder alla!

Test av nytt veteölglas

Jultomten var väldigt snäll mot mig i år och bland annat så hade han med sig åtta stycken nya fina veteölglas. Och dessa måste ju självklart testas med passande dryck för att säkerställa dess kvalitéer som ölglas. För ändamålet så har jag valt ut tre stycken olika veteöl: Weihenstephaner Hefe Weissbier – DAS referens, Wisby Weisse – kan Sverige konkurrera mot Tyskland? och slutligen Karmeliten Karmentinus –  tysk microbryggd vetebock.

Vi börjar med själva glaset. Snyggt och avskalat i sin design men tyvärr lite för litet för att få plats med en 500ml flasköl med tillhörande skumkrona. Sedan så upplever jag att glaset är något för tunt för min smak, det hade gärna fått vara lite rejälare och tyngre. Men det kanske rimmar illa med den designen, vad vet jag? Överlag ändå ett bra ölglas som fyller sin funktion och är allmänt behagligt att dricka ur.

Sedan så har vi ölen. Som sagt så är Weihenstephaner min referens när det gäller veteöl och även denna gång så sätter ölen ribban högt med sin högst angenäma smak av nejlika, banan och jäst. Alltid lika pålitlig och ett av de tryggaste valen man kan göra när man besöker Systembolaget. En toppen-öl. Betyg: 4+/5.

Wisby Weisse klarar tyvärr inte av att ens hamna i närheten av den nivå som Weihenstephaner ligger på. För istället för rena och tydliga smaker så bjuder Wisby Weisse på en ganska oren upplevelse med störande bismaker. Någonstans under allt det störande så finns det en ok veteöl men frågan är om den är värd att leta efter? Drickbar men inte så mycket mer än så. Betyg: 2+/5.

Slutligen så har vi en öl som nyligen kom in i Systembolagets fasta sortiment: Karmeliten Karmentinus, en vetebock på rekorderliga 8%. Precis som sig bör med en vetebock så är smakerna lite kraftigare och mustigare jämfört med en vanlig veteöl men Karmeliten har en bit kvar till riktiga kraftkarlar som Schneiders ljuvliga vetebock Unser Aventinus. Men en riktigt bra öl som med gott samvete kan inköpas är Karmentinus helt klart. Betyg: 3+/5.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Stilla är bra och Anchor Steam beer är ganska gott

I veckan så fick jag äntligen hem de fjäll- och mörker-älskande svartmetallarna Stillas nya skiva Skuggflock. Skivan släpptes redan i mitten av augusti men vissa yttre omständigheter gjorde att jag inte kunde få hem skivan förrän nu. Då är ju bara frågan om den var värd att vänta på. Och på det skulle jag vilja svara: ja, det är den definitivt. Kanske inte riktigt lika bra som föregångaren Ensamhetens andar så här vid de första genomlyssningarna men detta är en skiva som absolut kommer att växa i takt med ju mer man lyssnar på den. Favoritlåtarna hittills är halvfunkiga I tystnad vilar själen och det stämningsfulla titelspåret.

Och på detta så är det dags att snacka lite öl och då närmare bestämt två varianter av Anchor Brewing Companys välkända Steam beer. Systembolaget släppte för någon vecka sedan en torrhumlad variant av Steam beer så jag tänkte att det kunde vara kul att testa de båda mot varandra.

steam-beer

Original Steam beer är en genomtrevlig bryggd men som inte har några som helst extravaganser för sig. Det är maltigt och sött med lite mysiga karamell-inslag här och där. Ingen öl man slår volter över men ändå en som är högst drickbar. Dry-hopped Steam beer innehåller klart mer humle än originalet men frågan är om det är godare eller inte. Jag skulle nog snarare vilja säga att detta är lika bra, bara lite annorlunda. Detta är helt enkelt två bra öl som funkar fint oavsett om det är extra humle i eller inte.

Så köp och konsumera musik och öl. Gärna i kombination med varandra.

Cykla inomhus – Flamme Rouge

För ganska exakt två år sedan så skrev jag lite om en Kickstarter-kampanj som ville få ut ett cykel-brädspel på marknaden. Jag har faktiskt ingen aning om hur det gick med det spelet men häromdagen så såg jag till min stora glädje att det nu finns ett brädspel för alla som inte kan få nog av cyklar – med regler på svenska dessutom! Spelet heter Flamme Rouge och är utvecklat av våra finska grannar Lautapelit.

flamme-rouge_web

Lautapelit själva beskriver spelet som ett snabbt och taktiskt cykelspel där varje spelare kontrollerar ett lag med två cyklister: en Roleur och en Sprinteur. Spelarnas mål är att först korsa mållinjen med en av dessa och man kontrollerar sina cyklister genom att dra och spela olika sorters kort. Jag tycker det låter ganska så simpelt men det finns förhoppningsvis lite djup i spelet som gör att det är roligt att spela. Spelet ser i alla fall väldigt mysigt ut.

pt-flamme-rouge-2_600px

Nu är bara frågan: skall man önska sig detta i (h)julklapp?

All In Beer Fest 2016

Då var man tillbaka i hemmets lugna vrå efter en helg spenderad i Eriksbergshallen i Göteborg. Mitt första besök på All In Beer Fest gav stor mersmak på ett nytt besök nästa år och renderade i att ca 50 nya öl provades. Några snabba tankar om All In Beer Fest 2016:

  • Grymt hög kvalitet på ölen. Allt jag testade gick från bra till utmärkt/fantastiskt. Visst fanns det vissa bryggerier som var klart bättre än andra men på det stora hela så blev jag väldigt imponerad av all klass-öl.
  • Mycket folk. Fast ändå inga problem. Blev först lite förskräckt när man kom in i mässhallen och möttes av ett kompakt sorl och mycket folk i rörelse. Men det gick snabbt över och efter ett tag så tänkte man inte ens på det då allt och alla var så trevliga.
  • Omnipollo – don’t believe the hype? Köerna var långa till Omnipollo i stort sett hela tiden och jag orkade inte hoppa på tåget. Visst, Omnipollo gör grymt bra öl men jag personligen börjar så smått tröttna på deras översöta godis-stouts med kilometerlånga namn.
  • ”Kändisar”. Såg en hel del kända bryggare och framförallt bloggare. Som t.ex. Stefan (med far) från Ölsvammel, en fotande Johan Lenner från Portersteken, Magnus Bark från Ofiltrerat och sist men inte minst Mr Hopmaestro själv från Heavy Metale.
  • Bäst öl. Svårt att välja men från de tre passen som var under Beerfesten så får det bli följande: Pass 1 – Cervisiams annorlunda men välsmakande stout Krampus. Pass 2 – Crimson Queen från Dry & Bitter Brewing. En fantastiskt god Flemish Red Ale. Och slutligen från pass 3 – Alefarm Brewings (de andra två ölen jag testade från dem var också grymma för övrigt) Old Creation, en bourbonfatslagrad stout med lite vaniljbönor i.
  • Mannen som satt och drack en Sofiero 5,2 mitt i mässhallen. Bara där för att provocera alla ölnördar eller var han bara ärligt trött på all god öl? Vet vet? Jag frågade inte.

Det var det. Som sagt, nästa år lär det bli ett besök igen för detta var hur kul som helst.

Tre snabba (och sura) öltips

Folköl fortsätter att vara en het och expansiv gren på den svenska öl-scenen och jag upptäcker att det uppenbarligen är den enda sortens öl jag själv numera skriver om när jag tittar bakåt den närmsta tiden i bloggarkivet. Men jag antar att det inte gör så mycket då ölen i fråga är mycket goda och inte enbart skall bedömas efter vilken alkoholhalt de har. Detta inläggs uppställning består av tre öl som alla har en gemensam nämnare i att de är sur-öl. Så gillar man inte sura saker så har man inte mycket att hämta här.

img_7036

Men om man gillar det så är detta tre riktigt bra öl. Min favorit bland dessa är Dugges Tropic Folk som med knapp marginal vinner på sin mycket fruktiga smak och att inte ha riktigt lika intensiv surhet som sina två kollegor. Mikkellers Drink’in Passion Berliner och Brekeriets Picnic Sour Ale var i stort sett likvärdiga och där den stora skillnaden dem emellan är vilken smaksättare de har bryggts med. Drink’in Passion Berliner är föga överraskande bryggd med passionsfrukt och Picnic Sour Ale är bryggd med rabarber så det är bara att välja det man föredrar. Eller båda två.

Eller så köper man alla tre för detta är tre högst köpvärda öl som finns att hitta hos din närmsta välsorterade dagligvaruhandel.

Electronic Summer 2016

Den femte upplagan av Electronic Summer-festivalen gick av stapeln nu i helgen och efter att nu några dagar senare återhämtat mig hyfsat så tänkte jag att det är dags att skriva några rader om denna tillställning. Något som blir svårare och svårare för varje år som går då farsan (ständigt festivalsällskap när det gäller elektronisk musik) och jag spenderar mindre och mindre tid på själva festivalen och allt mer på att strosa omkring i Göteborg och se vad staden har att erbjuda.

I år så beskådade vi endast två hela spelningar och det var Leather Strip på fredagen och Welle: Erball på lördagen. Bäst var som väntat Welle som jag aldrig blivit besviken på när jag sett dom live. De bjöd på en bra show med många hits och de verkade själva väldigt nöjda när spelningen var klar. Leather Strip var helt ok men eftersom jag knappt hört någon låt med dom innan så var det lite svårare att ta till sig. Lite besviken blev jag också när jag hörde att spelningen med Das Ich på fredagen tydligen varit helt fantastisk men man kan ju inte få allt här i världen.

Det var det om Electronic Summer. Över till det riktigt roliga, nämligen lördagens tur i Göteborg som började med ett besök på Akkelis Audio relativt nya butik i Gamlestan. Eftersom butiken ligger i ganska nära anslutning till tågspåren in mot stan så passade vi på att kika lite på gamla tåg innan vi gick in. Väl inne så fann vi en hel del kul att titta och klämma på men nästan allt på Akkelis är väldigt, väldigt dyrt så mesta tiden gick åt till att drömma. Dock så hittade jag ett par väldigt intressanta golvhögtalare i form av Neat SX1. Små, snygga och passar nog perfekt in i mitt vardagsrum där utrymmet är begränsat.

Efter det så styrde vi kosan mot slakthusområdet och Spike Brewery och deras smakbar som är öppen mellan 12-18 på lördagar. Där möttes vi av bryggare Marcus som glatt visade upp bryggeriet och gav oss smakprov (mot betalning naturligtvis) på fem öl som är bryggda hos dom. Här försvann tiden väldigt snabbt och efter nästan 2 timmar av tjöt och öl-smakande så var vi toknöjda och gick vidare. Varm rekommendation utfärdas då besöket var både lärorikt och bjöd på väldigt god öl.

Sedan blev det ölhaksbesök för hela slanten. Ölstugan Tullen Lejonet, Het Amsterdammertje, Ölrepubliken, The Rover och naturligtvis 3 Små Rum fick finbesök av oss och det testades en mängd god öl. Minnet sviker mig lite här men bäst var om jag inte minns helt fel Stone Ruination 2.0, Omnipollo Zodiak och 3 Små Rums alldeles egna Drömmen om Karibien Mango. Rundan avslutades med en rejäl festmåltid på Restaurang Mykonos på Linnégatan. Riktigt god och prisvärd mat och roligt att besöka stället igen ungefär 10 år efter att man var där senast.

Och sedan var det så dags att traska till festivalområdet och hur det var vet ni ju redan. Detta var en toppenhelg jag sent kommer att glömma och ser fram emot festivalen nästa år. Får se om det blir några band sedda överhuvudtaget då.

Två folköl från Omnipollo – part deux

I våras så skrev jag om ett litet besök jag gjorde hos ICA Åkered där jag kikade på vad de hade i sin folkölshylla. Imponerad som jag blev så var jag ganska säker på att denna lilla ICA-butik skulle få ytterligare besök av mig i framtiden och häromdagen så var det då dags. Eftersom jag blev mer eller mindre lyrisk över Omnipollos Bianca Blueberry Lassi Gose förra gången så var jag självklart tvungen att plocka ner mango- och hallon-varianterna i min kundkorg tillsammans med några öl till. Sedan så var det bara att glatt betala, trampa på gasen och blåsa hemåt.

Lever då dessa två varianter av Omnipollo Bianca Lassi Gose upp till min alldeles egenuppbyggda hype? Vi kan ju börja med Bianca Mango Lassi Gose som smakar ganska exakt som någon av Bravos fruktjuicer, vilket kanske inte är oväntat då mango har en stor del i ölets smak. Bianca Mango Lassi Gose har inte samma komplexa och djupa smak (om man får vara lite flummig) som Blueberry utan är mer ”pang på”. Inget större fel på det i och för sig men ja, inte riktigt samma kaliber som Blueberry alltså. 3,5/5 i betyg.

Dags sedan för Bianca Raspberry Lassi Gose. Här kliver vi upp ett litet pinnhål tycker jag. Hallonsmaken kommer fram bra vilket ger en trevlig syrlighet som balanseras fint mot den lilla sälta som också finns. Men lika bra som Blueberry Lassi Gose är inte heller detta utan det stannar på 3,75/5 i betyg.

Trots att varken hallon eller mango rår på blåbär i det här fallet så är detta två väldigt bra öl. Att de dessutom är folköl som går att köpa i välsorterade livsmedelsbutiker tycker jag är väldigt positivt. Folköl skall inte enbart behöva vara 6-pack med Norrlands Guld eller Falcon Bayerskt.

IMG_7031

Två folköl från West Coast Bryggeri

Folkölsscenen fortsätter så sakteliga att växa och utvecklas och ganska nyligen så släppte Götets West Coast Bryggeri två stycken folkisar som nu går att köpa lite varstans i vårt avlånga land. Och eftersom jag inte är den som tackar nej till ny, intressant folköl så måste jag naturligtvis testa de båda.

IMG_7008

Den ena av dessa två är En Dröm Om Smultron som bryggts i samarbete med Spike Brewery, ett av de nyare och således lite mindre bryggerierna i Göteborg. Ölet i sig är en Berliner Weisse på 3.4% som bryggts med smultron (duh!) och jordgubbar och sedan balanserats upp med lite lime och vanilj. En mycket smaskig kombination skulle det visa sig och jag gillar verkligen ölets klara bär-karaktär. Syrligt, lite sött och framförallt satans gott. En riktigt bra folköl som om man skall gå efter Untappds betygsskala får 3.75 av 5 möjliga.

Den andra ölen är en tämligen klassisk IPA bryggd på humlesorter som Nugget, Chinook och Simcoe. Ölet har en mycket fin doft men smakar naturligtvis inte i närheten av lika mycket som sina syskon med högre alkoholhalt. Men allt som allt en välgjord och angenäm folköl som borde gå hem hos de flesta och som det kan drickas ganska många utav en het sommardag. Betyg: 3.25 av 5.

Två trevliga och köpvärda folköl alltså. Skål!

Semester: Aktivera!

Då var det dags igen de där fem veckorna ledigt som går snabbare än några andra veckor på året. Fem veckor att svära över vädret, göra nödvändiga (men tråkiga) saker med huset och grilla en ryggbiff eller två. I år så har jag absolut ingenting planerat men jag har ändå tre små saker jag tänkte ta tag i de där dagarna då solen inte vill titta fram och regnet öser ner:

  1. Läsa en bok: Under våren så har jag läst Star Wars-boken Lost Stars (mycket bra). Den första boken jag läst på hur länge som helst och det första besöket i Star Wars bokvärld sedan jag var en hardcore Star Wars-nörd som fortfarande bodde hemma. Hur som helst så har Lost Stars fått igång min läsning igen och just nu läser jag den mycket underhållande The Martian. Och efter det så hoppas jag dyka ner i Star Wars igen med färska Bloodline som följer Prinsessan Leia några år innan det som hände i The Force Awakens. Något att se fram emot.
  2. Spela ett TV-spel: Jag har en hög med spel som jag inte har spelat igenom. Spel som jag väldigt gärna vill spela men som av olika anledningar blivit liggande. Främst så tänkte jag ge mig på Mass Effect 3 igen och klara hela skiten en gång för alla. Jag som älskar de två första spelen borde inte ta så lång tid på mig att spela igenom ett spel som släpptes för fyra år sedan. Sedan så vill jag väldigt gärna fortsätta döda utomjordingar i X-Com och slakta orcher i Shadow of Mordor. Vi får se hur det går men att spela igenom i alla fall ETT spel är mitt mål.
  3. Lyssna på skivor: Vinylskivor alltså. Visst snurrar min Pro-ject från och till men inte alls i den omfattningen jag önskar. Jag vill sätta mig ner i soffan med omslaget i hand och en färsk kopp kaffe på bordet och sedan bara lyssna. Hänga med i texter och upptäcka små detaljer som jag kanske har missat. Kanske är det bara en romantiskt dröm men jag hoppas att tiden finns för i alla fall ett par skivsessioner.

Kommer jag att lyckas med allt detta? Nja, antagligen inte. Men man får ändå vara glad att det från och med idag är SEMESTER! Ha en bra en.

Holiday Vacation 2016

Midsommar för bövelen!

Tjena från forntiden! Detta skrivs en hel vecka innan det är tänkt att läggas upp. Så jäkla spejsat (om jag ställt in rätt tid).

Ville bara önska alla en go och glad midsommar. Själv sitter jag förhoppningsvis på en strand på Rhodos och har det lite gött. Ingen sill och nubbe så långt ögat når, det blir grekisk sallad och iskall Mythos istället. Och grattis i efterskott till bloggkollega Totenfresser om jag inte redan framfört den hälsningen via något annat digitalt medium.

Nä nu kör vi en låtjävel. Glad Midsommar på er!

Tre somriga Saisons

Nu när sommaren lagt sitt ljusa täcke över oss och värmen svept in oss som i ett tjockt duntäcke man inte kan fly ifrån så kan det vara gott att svalka sig med en öl. En ölstil som blivit riktigt populär de senaste åren och som funkar utmärkt för detta ändamål är Saison. Och passande nog så har jag valt ut tre sådana att testa och se om de är något att ha.

IMG_6815

Saison (eller Farmhouse Ale som det också kallas) har sitt ursprung på den belgiska landsbygden där ölen bryggdes under vintern för att sedan plockas fram på sommaren för att agera törstsläckare. Saison är ofta örtiga och kryddiga med uppfriskande inslag av citrusfrukt. Det är lite beskt, det finns lite syra och det är ganska torrt. Helt enkelt jäkligt gott.

Först ut i detta lilla test är Grebbestad Saison, som går att beställa via Systembolagets lokala sortiment. Grebbestad är ett bryggeri som jag mest förknippar med klassiska engelska ales och lager men tydligen så gör de Saison också. Och deras bidrag till stilen smakar ungefär som en Saison ska, bara lite mindre av allt vilket blir lite fattigt i längden. Dessutom så är Grebbestad Saison alldeles för klar och ser mer ut som en filtrerad, lite mörkare lager. Allt som allt ändå godkänt och Grebbestad Saison landar på en stark 2:a av 5 möjliga i betyg.

Sedan dags för Mango Saison från Nils Oscar (hittas även den i beställningssortimentet). Nils Oscar har ju varit med ett tag nu och har i mina ögon alltid gjort bra, kvalitativ öl. De brukar hålla sig borta från de där riktiga bottennappen men gör å andra sidan inte heller så många öl som är något utöver det vanliga, utan håller sig på en hög medelnivå. Mango Saison både smakar och ser ut mer som en Saison skall göra jämfört med Grebbestads bidrag med sin torra karaktär fylld med kryddor och en viss fruktighet. Men den där mangopurén som tydligen är i vetefan var den tagit vägen för den känner jag knappt. Fast gott är det och Mango Saison får betyget 3 av 5.

Sist ut: Coppersmith Saison. I början av månaden släppt som en del av det alltid föränderliga ordinarie sortimentet på Systembolaget och en flaska som borde gå att hitta på de flesta Systembolag i landet en tid framöver. Dessutom så är den ekologisk vilket ju alltid är ett litet plus i kanten. Coppersmith har haft ett väldigt flyt den korta tid de har funnits för de har fått in flera öl på hyllorna på nästan misstänkt kort tid men det är bara att gratulera att ännu en av deras drycker nu finns lättillgänglig. Hur som helst så står Coppersmith Saison ut lite som den friskaste och krispigaste av de tre. Nils Oscar Mango Saison smakar lite mer än Coppersmith gör men är inte riktigt lika läskande. Så jag vill nog påstå att det är jämnt skägg mellan de båda och även Coppersmith får betyg 3 av 5.

Slutresultatet är alltså tre helt ok/bra Saisons och jag tycker att alla funkar finfint i sommarvärmen. Kanske inget man köper om man är gammal i gamet men väl en bra början för de som kanske inte ännu testat stilen.

Vila i frid Nick Menza

Fan, det var en tung dag igår. Inte bara på grund av det faktum att både Alingsås och Finland förlorade sina respektive finaler utan även det tunga beskedet att den före detta Megadeth-trummisen Nick Menza gått bort i en hjärtattack, endast 51 år gammal.

Nick var en rytmisk kugge i det välsmorda maskineri som var Megadeth under perioden 1989 – 1998 och därmed även en viktig kugge för mig som började utforska hård musik i början av 90-talet. Rust in Peace kommer alltid finnas i mitt hjärta som en sorts musikalisk snuttefilt, något att ta fram när man kanske känner sig nere eller helt enkelt inte har lust att lyssna på det allra hetaste och senaste och där Menzas fantastiska trumspel är en av höjdpunkterna. Även Countdown to Extinction får väl räknas hit trots att den inte håller riktigt samma skyhöga klass som Rust in Peace låtmässigt. Trummorna går det dock inte att klaga på för fem öre.

Tack för allt Nick och hoppas att du trummar vidare var du än befinner dig.

Jeebus vilken line-up! Gratis dödsmetall någon?

I går så släppte den klassiska musiktidningen Close-Up line-upen till sin kommande konsertkryssning i oktober. Och vilken line-up sedan:

flyer_entombed_2016

Helt galet. Jag har aldrig känt något sug efter att åka med en Close-Up skuta, förutom kanske det året de lyckades dra ut Bolt Thrower på sjön, men i år: crème de la crème av svensk dödsmetall inklusive en något så när klassisk upplaga av Entombed. Det är så att man storknar av all fet old-school som kastas i ansiktet på en.

Jag kommer naturligtvis inte åka till Stockholm för att sedan gå ombord på en båt och efter det njuta av en två dagars dödsfest men tanken på att göra det tilltalar mig. Något jag aldrig känt för en Close-Up båt innan. Hoppas ni som åker har riktigt kul.

Och för att fira detta så tänkte jag vara så otroligt snäll och ge bort den kod som följde med min nyss införskaffade vinylutgåva av Under The Churchs senaste grymmeplatta Rabid Armageddon. En rejäl dos skitig old-school-döds som borde finnas i var mans hem. Först till kvarn!

DSC_0001

(Den som eventuellt använder koden kan ju hojta till i kommentarsfältet för allas trevnad)

Två folköl från Omnipollo

ICA Supermarket Åkered i Frölunda ser ut som vilken ICA Supermarket som helst, både på utsidan och insidan. Men det finns något som gör just den här ICA-butiken till något utöver det vanliga: här finns troligen ett av landets absolut bästa utbud av folköl. Så bra att denna anspråkslösa lilla butik i helgen blev ett utflyktsmål i samband med den nu pågående GBG Beer Week, vilket väl säger en hel del bara det. Själv har jag hört talas om ICA Åkered sedan ett tag tillbaka men aldrig fått tummen ur att göra ett besök men efter helgens uppståndelse så kände jag mig mer eller mindre tvungen att ta mig dit och skåda det hela med egna ögon.

Nu tog jag tyvärr ingen bild men lita på mig när jag säger att utbudet är bra. Väldigt bra till och med. Bredvid standardhyllan med de allra vanligaste folkisarna så har ICA Åkered ställt en stor kyl, till brädden fylld med folköl från både när och inte så värst fjärran. Det mesta är av naturliga skäl från Sverige men jag hittade bland annat en Session IPA från engelska Siren. Efter en liten snabb överblick så bestämde jag mig för två öl från numera världskända fantombryggeriet Omnipollo som fick följa med hem. Dessa två är Magic #3.5 Pineapple Gose och Bianca Blueberry Lassi Gose där den sistnämnda tog hem priset som den överlägset dyraste folköl jag någonsin köpt med sina 45kr.

Eftersom Omnipollo är det bryggeri det är så får jag ju erkänna att jag hade ganska stora förväntningar på dessa två öl även om de ”bara” är folköl. Och det känns väldigt kul att rapportera att båda två är bland de godaste folkölen jag testat, framförallt Bianca Blueberry som trots sitt saftiga pris känns ytterst prisvärd med sin mustigt syrliga och fruktiga smak. En toppenöl helt enkelt och en klockren 4:a av 5 i betyg. Magic #3.5 var inte inte riktigt på samma nivå men hade även den en fruktig smak som gick hem hos mig. Lite tunn tyvärr men väl värd en stark 3:a av 5 möjliga. Kul!

Summa summarum så får man väl säga att både Omnipollo och ICA Åkered levererar varor av bästa slag. Så om du någonsin är i närheten av en viss anspråkslös ICA-butik i Frölunda och sugen på folköl: gör ett besök.

IMG_6809

Västkustsk Pale Ale

Att Göteborg är något utav Sveriges bryggericentrum är väl knappast en nyhet för någon vid det här laget. Göteborg har under de senaste åren stärkt sin position som öl-stad nummer ett i landet i ett närmast ursinnigt tempo och i dagens Göteborg med omnejd finns det nu ett flertal riktigt bra bryggerier och ställen att dricka öl på. Inne i själva Göteborg så har vi bryggerier som Stigbergets Bryggeri, Beerbliotek, Vega och Ocean och en bit från stan finns Dugges, Rådanäs och Poppels, som precis flyttat från Mölnlycke till Jonsered. Och till bra ställen där man kan köpa sig en reko bärs kan man bland annat räkna klassiska The Rover, Ölrepubliken, Brewers Beer Bar, Tre Små Rum och ett gäng Ölstugan Tullen.

För att uppmärksamma några nya öl i Systembolagets lokala sortiment tänkte jag presentera/testa tre öl som nu finns tillgängliga där och som alla bryggts av Göteborgsbryggerier samt har den gemensamma nämnaren att de är Pale Ale.

IMG_6802

Först beger vi oss till Högsbo industriområde och Göteborgs Nya Bryggeri. Bryggeriet har varit igång ganska länge nu och börjar få en del produkter i sin portfölj. Göteborgs Pale Ale är deras senaste kreation och enligt dem själva så är detta ett ljust, lättdrucket öl med mycket smak och ett givet grillelixir. Ljust och hyfsat lättdrucket kan jag väl hålla med om men så mycket smak vetefan om det är. Lite beska finns där men annars så hittar jag faktiskt inte så mycket i smakväg som är värt att notera. Däremot så luktar ölet lite unket. Nja, detta är på sin höjd värt 2/5 i betyg.

Efter detta så rör vi oss vidare till West Coast Bryggeri, vilket bara är ett stenkast bort. West Coast har varit väldigt aktiva och har på kort tid fått in en massa öl på de lokala Systembolagens hyllor. Jag har testat de flesta och överlag så ha kvalitén varit bra men kanske utan någon riktig höjdare, vilket även gäller denna amerikanska Pale Ale. Den luktar fruktigt och smakar detsamma men är något för tunn. Fast då skall man komma ihåg att vi nu snackar 4,5% alkohol och då kan man inte kräva hur mycket som helst. Hög hinkabilitet och 3/5 i betyg.

Sista anhalten är Stigberget och bryggeriet med samma namn. Stigbergets Bryggeri har aldrig gjort mig riktigt besviken vad jag kan komma ihåg och deras Pacific Pale Ale har jag druckit några gånger tidigare och verkligen tyckt mycket om. Men den här gången blir jag faktiskt lite negativt överraskad på grund av en fruktighet som till viss del saknas och en hint av smör i smaken. Kanske har Stigbergets Bryggeri ändrat något i receptet eller så är det kanske en lite sämre batch helt enkelt, vem vet? Men detta är trots den lite negativa kritiken den öl i gänget som jag gillar bäst. Lite fylligare, mer smak, mest njutning helt enkelt. Tidigare har jag gett Pacific Pale Ale en 4:a i betyg men får nöja sig med 3+/5 denna gång.

Tyvärr inga riktiga höjdare från Götet den här gången alltså men så är det ibland. Klart slut.

Snabbrecension: Johnny´s senap med smak av öl

Senap är gött, det vet ju alla, och att senap från Johnny´s är extra gött vet kanske de flesta. Årets specialsmak från Johnny´s är inget mindre än ”Öl och toner av malt och humle” och det måste man ju som älskare av denna ädla dryck testa. Om man smakar senapen helt för sig själv så finns det en del öl-liknande smaker att hitta men mest av allt så relaterar jag faktiskt smaken till någon sorts hostmedicin som man fick som liten. Men om man som jag äter senapen på en het, köttig Chorizo och sköljer ned med lite Pilsner Urquell-folköl så smakar det trots allt riktigt gott. Senapen är ganska så söt och det kompletterar hettan från korven på ett mycket fördelaktigt sätt. Betyget blir en tumme upp och Johnny´s Öl-senap får hänga med ut till grillen nu när säsongen så sakteliga börjar närma sig.

Två stouts från Dugges

Dugges Ale & Porterbryggeri har kommit en bra bit sedan den blygsamma starten i Mölndal 2005. Efter flytten till större lokaler i Landvetter för några år sedan så har utvecklingen och ölförsäljningen gått mer eller mindre spikrakt uppåt för bryggeriet. Och från att i stort sett bara bryggt gamla beprövade ölstilar som Pale Ale, IPA och Porter så har Dugges på senare år börjar utforska andra stilar som suröl och Barley Wine vilket ju är väldans trevligt.

Ett av bryggeriets allra starkaste kort genom åren har varit deras förmåga att brygga riktigt bra stout. Idjit-serien får väl anses vara något utav en västsvensk modern klassiker vid det här laget och har alltid stått för välgjorda och smaskiga stouts. Och i direkt nedstigande led kom förra året Ethiopia Gedeo, en mycket god stout (bryggd i samarbete med kafferosteriet Johan & Nyström) som fått gotta till sig med lite kaffe från Gedeozonen i Etiopien. Tyvärr så var Ethiopia Gedeo en engångsbryggd som inte går att få tag i längre men som en sorts uppföljare till den kom i början av denna månaden två nya skapelser som återigen fått hångla med kaffe från Johan & Nyström:

IMG_6793

Jag testade både Imperial Geisha och Ethiopia Welena den gångna helgen och jag måste säga att båda var utmärkt välsmakande exempel på stout där kaffe fått en framskjuten roll. Båda ligger på en alkoholhalt av 10% och min favorit av dessa två blev med knapp marginal Ethiopia Welena. Imperial Geisha var inte tunn på något sätt men Ethiopia Welena hade en lite kraftigare smak, lite mer kropp helt enkelt. Skall jag ge mig på lite betygsättning så får Imperial Geisha en stark 3:a medan Ethiopia Welena får en 4:a. Tyvärr verkar det bara finnas enstaka exemplar kvar av de båda på Systembolagen ute i landet men förhoppningsvis så är det bara att hålla ett vakande öga på när nästa kaffedopade stout kommer från Dugges.

Att hytta med näven

Idag utannonserade Fantasy Flight Games den senaste expansionen till det utomordentligt  trevliga Star Wars-spelet Imperial Assault. Den heter The Bespin Gambit och innehåller allt man kan vänta sig från Fantasy Flight: nya uppdrag, nya minifigurer och nya bitar att bygga banor utav. Och självklart kan man köpa till extra plastfigurer om man inte vill köra med den fattiga kartongpluppsvarianten som följer med expansionen:

swi25-28_plastic

Lägg extra märke till Agent Blaise i mitten. När alla andra poserar tufft och siktar med sina pickadoller så gör han något som är så otroligt mer bad-ass: han hytter med näven. Med det så vinner han i ett enda snabbt slag titeln som den tuffaste figuren i hela spelet och höjer köpsuget till max.

Dödskalleöl

Dödsskallar är ju som alla vet ganska så tufft, speciellt om man är ett hårdrocksband och kladdar dit ett par på omslaget av sin nya heta skiva. Och det är ju inte heller helt fel att ha en dödskalle eller två på sina öl om man är ett bryggeri. Just detta med dödskallar på öl-behållare har fått bli temat på det lilla öl-test jag gjorde i helgen och här kommer resultatet:

IMG_6784

Ölen ovan är El Conquistador från Mission Brewery, Day of the Dead från Garage Project och Pistonhead Flat Tire från Brutal Brewing. Som kanske synes så är två av dödskallarna inspirerade av den mexikanska högtiden Dia de muertos (De dödas dag) och Garage Projects öl har alltså även fått sitt namn efter densamma. Och som ett fan av det legendariska PC-spelet Grim Fandango så är ju detta inget minus direkt och i fallet med Day of the Dead så har det även resulterat i en snygg och stilren burk.

Först ut: El Conquistador. En öl jag testat förut men inte imponerats av, men som nu alltså fick en ny chans tack vare dödskallen på etiketten. Och den här gången tycker jag faktiskt att denna Session IPA var bättre. Jag vet inte riktigt vad som var fel första gången jag drack den men jag kommer ihåg att jag mer eller mindre gav den en 2:a för att vara snäll (hur man nu kan vara snäll mot en öl). Nu får den välförtjänt en stark 2:a av 5 i betyg tack vare sin trevliga beska och den goda smak som ändå finns där, trots sin låga alkoholhalt. Inga felsmaker att hitta denna gång.

Efter det dags för Pistonhead Flat Tire. En torrhumlad lager som faktiskt är god trots att den bryggs av ett högst mediokert bryggeri. Jag tycker att Flat Tire är bra, prisvärd (10kr/st) och som tack vare mosaic-humlen kliver upp några pinnhål jämfört med andra svenska makrolager. Helt klart min favorit i denna i övrigt torftiga kategori. Betyg: 2+/5 med anspråk på mer.

Sist ut: Day of the Dead från Nya Zeeländska Garage Project. Svart lager bryggd med chipotle chili, kan det vara något tro? Jovars, det är riktigt bra visar det sig. Själva ölen i sig smakar i mitt tycke mer som en porter men det är ju ingen nackdel direkt och den hetta som kommer från chilin mot slutet är inte på något sätt ovälkommen. Till skillnad från den närmast obehagliga käftsmäll man får när man dricker Day of the Deads syskonöl La Calavera Catrina. Där var chilin direkt störande men i fallet med Day of the Dead så blir det istället en trevlig avslutning på en angenäm klunk mörkt öl. Betyg: 3+/5.

Det är alltså bra med dödskallar på öl. Det både smakar gott och ser tufft ut.

Så här tycker jag om detta III

Fredag. Alltid lika trevligt. Helgen knackar på och frestar med förhoppningsvis lite ledighet och avkoppling. Och av ingen anledning alls (utöver kanske det faktum att det just är fredag) så tänkte jag skriva ner lite åsikter, tycken och synpunkter jag samlat på mig under veckan.

  • Dream Theater släppte igår sitt andra smakprov från kommande konceptskivan The Astonishing (släpps på fredag nästa vecka). Låten heter Moment of Betrayal och i likhet med The Gift of Music så är det en ganska småtrist och intetsägande låt. Den följer ungefär samma musikaliska mönster som The Gift of Music och låter som ett Dream Theater som skrivit en låt efter sin egen standardmall. Inte dåligt på något vis men samtidigt inget som får mig att se fram emot The Astonishing direkt. Kan det vara så att Dream Theater bränt allt sitt kreativa krut på själva albumkonceptet istället för att lägga det på låtskrivandet?
  • Premiären av Star Wars Episod 8 flyttas fram från maj 2017 till december 2017. Ett bra drag anser jag för Star Wars + juletid var en riktigt lyckad och mysig kombination. Förhoppningsvis så ger detta drag mer tid åt filmskaparna att fila på manus och annat så att Episod 8 blir så bra den bara kan. Naturligtvis kommer det bli kämpigt att vänta ännu längre på att se vad som händer med Ray, Finn, Poe och de andra men vi får inte glömma fristående Star Wars: Rogue One som kommer i december i år. Det kan bli en riktig höjdare det.
  • Daredevil säsong 2 inte dyker upp än på ett tag så har jag börjat kika på två andra Marvel-serier som finns att hitta på Netflix. Dessa är Jessica Jones och Agent Carter och där jag trodde att det skulle vara Jessica Jones som skulle greppa tag om mig så är det istället Agent Carter som gjort det. Jag kommit igenom drygt halva första säsongen av serien om Captain Americas flört och den är faktiskt riktigt underhållande. Skådisarna är bra, historien är intressant och allt känns lite som en klassisk deckare från tidsepoken där serien utspelar sig dvs 40-talet. Jessica Jones är absolut en bra och intressant serie det med men det är något speciellt med 40-talets estetik som tilltalar mig och därför är det Agent Carter av dessa två som kommer få större delen av min uppmärksamhet kommande tiden.
  • Medal Of Honor: Warfighter till PS3 var ett av denna månadens ”gratis”-spel på Playstation Plus. Jag testade lite igår och för att hålla mig kort så säger jag bara: undvik denna bruna och stentrista soppa. Blä.

Det var allt. Trevlig fredag.

Omnipollo Leon – när man behöver slicka såren

IMG_6731

Jag har skrivit några rader om Omnipollos trevliga belgiska pale ale förut men ikväll så behövdes det verkligen en öl av denna kaliber för att kunna slicka såren efter den tunga förlusten mot det Galaktiska Imperiet. Lördagkvällens på förhand heta match mellan Rebellerna och Imperiet slutade med en storförlust för Rebellalliansen och de fick fly så gott det gick med svansen mellan benen.

Imperiet har det nätta lilla plastskeppet på bilden ovanför att tacka för sin vinst. Ett råd från en som var med: flyg aldrig framför nosen på en Imperial Star Destroyer. Du kommer att ångra det dyrt.

Men Omnipollos Leon var det ja. Som sagt en belgiskt pale ale, bryggd hos De Proef i Belgien efter ett recept framtaget av inte helt okända Omnipollo, som funnits i Systembolagets sortiment ganska länge nu. Men jäklar vilken prisvärd öl det är. 50 spänn för 75cl av en riktigt, riktigt bra bärs som fyller din mun av smaker från jäst, humle och kryddor. Väldigt gott, framförallt när man fått storsmisk i Fantasy Flight Games pengaslukare Star Wars: Armada.

Sweden Rock Magazines topplistor

Igår så damp årets första nummer av Sweden Rock Magazine ner i brevlådan här hemma. Och som brukligt så är det numret där förra årets bästa skivor enligt både tidningens skribenter och läsare presenteras i listform. Och återigen så är det Ghost som kniper förstaplatsen på läsarnas lista och inte helt oväntat så är det Tribulation som är högst på skribenternas dito. Och om detta har jag naturligtvis lite åsikter.

Analyserar man listorna så märker man ganska snabbt att det är stor skillnad mellan skribenter och ”vanligt folk” och jag märker att jag personligen tycker bättre om musiken som skribenterna valt än den läsarna valt. För det första så förstår jag inte varför Ghost återigen tar hem titeln Årets bästa skiva. Eller jo, det gör jag för skivan är ju klart bättre än föregångaren Infestissumam, som även den vann läsaromröstningen 2013. Men ändå: vad är det som gör att Ghost går hem så stenhårt i stugorna? För mig så är Meliora en helt ok skiva som går bra att lyssna igenom, eller på en enstaka låt, lite då och då men det bästa som kom under hela 2015? Nej, inte ens i närheten.

Då är Tribulations The Children Of The Night ett mycket trevligare val som årets bästa skiva vilket ju också tidningens skribenter tyckte. Men vilka kom då tvåa? Jo det var ju Ghost så klart. Det är så att man blir lite matt. Men annars så är skribentlistan sjukt mycket bättre än läsarnas för här hittar vi guldkorn som Arcturus, Macabre Omen, Horisont, RAM och Infernal War vilka inte finns någonstans att hitta på läsarlistan. Skribenterna är betydligt mer varierade i sin musiksmak medan läsarna mest verkar vilja lyssna på diverse Heavy, Thrash och Power Metal. Men, och detta är ett ganska stort men, på läsarlistan så hittar vi Symphony XUnderworld på plats 13. Symphony X är inte ens med på skribentlistan! Inget annat än en skandal. Förra årets bästa skiva tar sig alltså inte in på Sweden Rock Magazines skribenters topp 50-lista. Journalistiken av idag är snabbt på väg utför.

Vad vill jag då ha sagt med detta? Jag vet inte riktigt. Men kanske är det så att  jag innerst inne är en elitistisk skitstövel som ser ner lite på den stora folkmassan och deras musiksmak. Och dagens hårdrocksjournalisters val också för den delen.

PHOTO COPYRIGHT JOHN McMURTRIE 2015

”All bow before Hypno-Ghost!”

Gott Nytt År! (med bonusrunda)

Det har blivit Nyårsafton 2015 och det är dags att säga hej då till året som gått och blicka fram emot 2016. Men innan jag själv slänger mig in i nästa år med allt vad det har att erbjuda så tänkte jag lite snabbt dela ut några utmärkelser till lite blandade företeelser som finns på vår lilla planet.

Årets film: The Force Awakens. Vilken annars? Som film långt ifrån perfekt men det är den film som fick mest känslor att blossa upp i mitt inre i år. Star Wars är tillbaks med besked och väntan till Episode VIII kommer bli olidlig. Tur att fristående Rogue One kommer nästa jul och förhoppningsvis dämpar den värsta abstinensen.

Årets TV-serie: När Game Of Thrones i år inte lyckades hålla kvalitén uppe jämfört med tidigare säsonger så var det tur att det fanns en hel del annat att titta på. Som Daredevil t.ex. En riktigt välgjord, spännande och hårdkokt serie baserad på Marvels tuffaste advokat. Charlie Cox var riktigt bra i huvudrollen och jag ser fram emot kommande säsonger.

Årets brädspel: Tyvärr så har jag i år legat ganska lågt med brädspelandet men har ändå spelat tillräckligt mycket för att kunna ge Imperial Assault och X-Com The Boardgame en delad förstaplats. Båda släpptes i och för sig redan förra året men jag spelade dem inte förrän i år. Och båda bjöd på prima underhållning även om de är två ganska så skilda spel rent spelmekaniskt. Mina förhoppningar inför 2016? Att Star Wars: Armada och X-Wing kommer att bjuda på maffiga rymdslag, kanske i en kombinerad supervariant?

Årets öl: Mycket svår kategori i år då jag faktiskt inte druckit något som verkligen knockat mig (vad jag minns). Men vi kan väl dra till med att Amagers Double Black Mash 2015, som var en riktigt, riktigt bra Imperial Stout, får dela utmärkelsen tillsammans med smaskiga Rodenbach Vintage 2012. Och Modus Hoperandi får (som vanligt) bli årets humliga standardalternativ. Det blir liksom aldrig fel med en Modus i näven.

Då så, då återstår bara att önska alla ett riktigt Gott Nytt År!

Star Wars: The Force AwakensPh: Film Frame

©Lucasfilm 2015

(Mer Captain Phasma i nästa film tack)

Vinterläsning

DSC_0015

Önskade mig faktiskt lite litteratur i julklapp för en gångs skull. Tomten hörsammade detta och dessa tre bläddermojänger är nu således i min ägo.

Eftersom min inre Star Wars-nörd just ju nu går på betydligt högre varv än vad den brukar (vet inte riktigt varför, har nog med en viss aktuell film att göra) så ville jag ta mitt första steg i i det nya expanderade universum (EU) som Lucasfilm och Disney skapat. Det gamla EU:t är som kanske bekant inte aktuellt längre och har blivit degraderat till en sorts dubbelfiktiv alternativhistoria under namnet Legends. Lite synd kan jag tycka då Timothy Zahn klassiska Thrawn-trilogi är mycket bra men samtidigt förståeligt då den lite fyller samma funktion som de nya filmerna kommer att göra.

Både Shattered Empire och Lost Stars berättar om vad som hände mellan slutet av Return Of The Jedi och början av The Force Awakens, en tidsepok som nu alltså är en relativt tom duk som behöver målas upp igen. Shattered Empire har jag redan bläddrat igenom och den var tyvärr en liten besvikelse som inte gav särskilt mycket ny information. Som tur var så skall Lost Stars vara bland det bättre som kommit hittills och jag ser fram emot att läsa den.

Och så har vi The Martian. En bok jag inte alls hade koll på före det att filmatiseringen av den kom tidigare i år. Jag har inte sett filmen men eftersom det är en Ridley Scott-rulle så är det ett givet köp när den släpps på Blu-Ray och jag vill försöka att hinna läsa boken innan dess.

Eget företag? Vågar man?

Allt började med vad som synes på bilden nedan, ett rymmande vevlager av press fit-typ på min för året flång nya hoj.

DSC_0235

Eftersom jag har en fallenhet för (ett problem med) att alltid försöka lösa problem på egen hand så långt det är möjligt, så fick jag ett infall att försöka fixa till ett eget verktyg istället för att köpa ett färdigt och tråkigt som alla andra har. I och med att vi har fått tillgång till både lämpligt material och en verkstad på jobbet i samband med ett företagsuppköp var detta något jag skulle kunna lösa inom ramen av min vardag så att säga, och det går till och med att motivera detta som internutbildning i produktkännedom och CAD. Det gjorde insteget mycket enklare.

Eftersom det nu är ett PF-lager som sitter monterat så behöver man följaktligen kraft att pressa med, gärna rakt, samt anliggningsytor som inte skadar de nya lager som skall monteras. Många inom ”diy”-svängen förespråkar gängstång för att lösa kraften samt brickor i olika varianter för att pressa med. Idén med gängstång köper jag. Det är billigt och finns i stort sett överallt. Däremot var jag inte bekväm med brickor som anliggningsyta, då dessa med största sannolikhet skulle trycka på lagrets innerring. Det är jättedumt att göra så.

Således började jag skissa på en presshylsa, kompatibel med gängstångsprincipen, som inte skadar lagren men som även styr mot gängstången och därmed trycker rakt, eller ”axiellt” på fikonspråk. Ett CAD-program införskaffades och efter några dagars funderande var resultatet det här:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter ytterligare någon vecka hade även verkstaden gjort sitt:

IMG_20151106_134226

Nu var det upp till bevis. Vevlager och hylsor fanns hemma och det enda som behövdes var en tidslucka för att kunna testa ordentligt. Tidsluckan hittades och arbetet påbörjades:

Nya vevlagren:

DSC_0267

Verktyget monterat och i arbete:

Detta bildspel kräver JavaScript.

All tid som visade sig behövas var runt 15 minuter allt som allt. Verktyget fungerade perfekt och efter lite ”uppvisning” på onämnt forum finns även en del intressenter.

Detta sporrade mig lite kan jag säga, lite fåfäng är man ju trots allt om än inte till utseendet. Jag ställde mig då frågan: Kan man göra något mer sett till det jag jobbar med dagligen?

Japp! Kompositbussningar till dämparlänkaget kan vi göra! Och verktyg för att byta dessa också.

CAD away!!

Kompositbussningar:

Verktyget:

Verktyg

Och i verkligheten:

 

Nu har jag inte monterat dessa detaljer ännu, det står fortfarande på att göra listan. Men magkänslan är bra även för de här delarna.

Då till själva kärnfrågan:

Skall man börja med sådant här på hobbynivå? Det finns helt klart en marknad både för verktygen och bussningarna, dock inte jättestor. Nu handlar det för min del inte om att man kan tjäna grova pengar på det, för det blir trots allt inte billiga saker om det skall vara något jag vill leva av. Det kommer inte hända. Men kanske att man kan få en liten slant extra då och då, samtidigt som det är kul?! Dessutom har vi ett gäng andra artiklar som också är gångbara i den här kundkretsen, såsom o-ringar och kullager.

Nuvarande chefen har redan godkänt min funderingar eftersom jag behöver handla detta genom jobbet för att sälja vidare, och verkstaden tycker också att det skulle vara bra att få lite smått mellan de större jobben.

De 700kr som registrering av enskild firma kostar är ej något större problem.

Vad jag däremot är lite rädd för är att redovisningen till skatteverket skall vara en glädjedödare. Att folk använder sakerna ”fel” och att man därmed hamnar i ansvarstvister osv. Dessutom kanske detta stjäl tid från cyklingen?

Tur att man har en längre ledighet framför sig där man kan dryfta dessa tankar. Både med sig själv och tillsammans med andra.

Och därmed var dryftningen påbörjad.

Så här tycker jag om detta II

En vecka som i stort sett bara ägnats åt att arbeta (och jobba över) samt att vara sjuk är på väg att ta slut. Just nu sitter jag och kallsvettas, tycker lite synd om mig själv och tänkte att jag skulle plita ner lite åsikter om diverse saker som hamnat i mitt blickfång och pockat på uppmärksamhet under veckan som passerat.

  • Dream Theater har släppt en låt från kommande skivan The Astonishing (släpps i januari). Låten heter The Gift Of Music och är ett fyra minuter långt, småtrevligt men lite anonymt stycke musik som inte gör något större intryck på mig. Det är lite klämkäckt sådär med lite extra bakgrundskör pålagt, John Petrucci gnider fram ett standardsolo samtidigt som resten av bandet meckar till det lite mot slutet. ”Dugligt” blir mitt betyg.
  • Hatpastorns Likpredikan blir bok. Den oftast väldigt lustiga och läsvärda bloggen Hatpastorns Likpredikan skall tydligen få en spin-off i form av en bok med diverse suspekt innehåll. Enligt bloggen blir det evighetslångt förord, en blandning av gammalt och nytt material från åren som gått samt lite annat gött. Boken ges ut av Krutdurk Förlag och hos det eminenta skivbolaget Nordvis går det just nu att boka ett av 666 exklusiva, signerade exemplar. Missa inte.
  • Det första DLC-paketet till Star Wars: Battlefront släpptes i tisdags. Battle Of Jakku heter det och jag har inte hunnit ladda ner det och har således inte testat det ännu. Men jag har kollat på lite klipp på nätet och det verkar väldigt mäktigt, speciellt när en Super Star Destroyer brakar rätt ner i planeten. Även intressant att få lite information (om än bara en gnutta) om vad som hände ganska precis efter Return Of The Jedi nu när klassiska böcker som Thrawn-trilogin nu inte längre är del av den officiella Star Wars-tidslinjen.
  • En av få fördelar med att vara hemma och vara sjuk är att man får tillfälle att se på film om man vill. Det ville jag och har därför kikat på tre filmer under dagen: Nightcrawler med Jake Gyllenhaal, som visade sig vara en riktigt bra film, precis som ryktet gjorde gällande. Gyllenhaal glänser i sin psykopatiska roll och filmen blir mot slutet riktigt spännande. 4/5 i betyg. En film som inte levde upp till sitt rykte var Babadook. En ganska typisk skräckfilm som inte gjorde mig särskilt rädd. Ett intressant ”monster” får man väl erkänna att filmmakarna skapat men annars var filmen högst ljummen. 2/5. Bättring blev det i The Guest. En liten homage till 80-talets thrillers där soundtracket sticker ut som en av höjdpunkterna. Jag hade gärna sett att filmens skurk hade ett lite mer skruvat ursprung men annars var The Guest riktigt underhållande. 3+/5.

Sådär. Lite tankar om lite allt möjligt. Take it or leave it. Ha det!

Heavy Metale x3

Bryggeriet från Vallentuna som går under namnet Heavy Metale (kolla in den trevliga hemsidan) har vid det här laget fått upp farten ganska så rejält och deras öl finns att köpa på ett flertal Systembolag runt om i landet. Tyvärr så har jag bara hunnit med att smaka en endaste öl från deras sortiment, nämligen Wolf Pale Moon Ale. En Pale Ale (duh!) framtagen i samarbete med den utmärkta Metal-orkestern Wolf och som jag gillar men den kanske är lite för anonym för att fajtas med de stora brygderna från andra bryggerier.  Men nu så skall det bli ändring på att bara ha smakat en Heavy Metale-öl för nu vankas det provning av inte mindre än tre öl från detta stenhårda bryggeri.

Först ut är Crucified Barbara in the Red, en Red Ale (duh! igen) på 4,6%. Crucified Barbara smakar ganska så sött och har en behaglig beska men är samtidigt en ganska intetsägande öl. Ölen gör liksom inget större väsen av sig men går definitivt att dricka utan några som helst problem. Betyg: 2+ av 5.

Nästa öl för provsmakning är Sweet Lovin. Är den så söt och kärleksfull som namnet antyder? Nja, inte riktigt. Sweet Lovin har en udda, näst intill äcklig, lukt som jag inte riktigt vet hur jag skall beskriva och smakar inte så beskt utan mer surt. Och inte surt på det bra sättet utan mer som att det är något fel på ölet jag precis har smakat. Betyg: 1 av 5. Tyvärr.

Sist ut i denna lilla Metale-provning är Dead Man’s Hop. En Amerikansk IPA minsann, så här gäller det att det är lite knuff i humlen. Och ett par sippar senare så visar det sig att Dead Man’s Hop inte lever upp till stilen men är helt ok ändå. Beskan duger och smaken är adekvat men samtidigt är detta långt ifrån vad många amerikanska (och även andra svenska) bryggerier levererar när det kommer till IPA i den amerikanska skolan. Betyg: 3 av 5.

Så för att sammanfatta kan man väl säga att Heavy Metale gör duglig om än en smula ojämn öl. Jag skulle t.ex. inte ha något emot att dricka en Dead Man’s Hop samtidigt som jag bevittnar Behemoth live eller lyssnar på senaste skivinköpet på stereon här hemma. Men helt klart så har Heavy Metale en del att jobba med innan de börjar närma sig det övre skiktet bland svenska bryggerier.

IMG_6714

Marty och Jason håller med.

Tempel Brygghus x2 – nästa omgång

Tempel Brygghus i Uppsala trummar på med sina naturligt syrade öl och släppte för inte allt för länge sedan två nya öl i Systembolagets beställningssortiment. Den ena heter Isotonic och den andra går under namnet Ordained.

Fajur templururu

Som synes så är etikettkonsten även denna gång på topp och båda hade lätt kunnat passa som skivomslag. Och den här gången är det extra sant för Ordained som bryggs i samarbete med Uppsala-bandet Usurpress, hade den där skräckängeln på omslaget till sin senaste skiva som heter…OrdainedUsurpress som för övrigt består av bland annat så celebra medlemmar som Daniel Ekeroth (ex-Insision, Dellamorte) och Stefan Petterson som gormat i Black Metal-bandet Sportlov fast då under namnet Count Wassberg. Det ni.

Nog om detta, vad är då detta för öl? Isotonic är en så kallad Gose (uppkallad efter den tyska byn Goslar) vilket kortfattat är ett syrat veteöl som får en unik karaktär på grund av att man tillsätter koriander och salt. Jag uppskattade denna syrliga och friska öl, som dessutom ligger på behagliga 4.5%ABV, och den får 3+/5 i betyg.

Ordained är också en skapelse med låg alkoholhalt (4.5%) men klassas istället som en Berliner Weisse. Alltså ett veteöl som är syrat med lactobaciller, som vilket i detta fall har fått gotta till sig på kinesiskt gunpowder-te som enligt bryggeriet ger ”en gräsig avslutning med friska, örtiga toner”. Och jag kan inte göra annat än att hålla med. Ordained är uppfriskande och ytterst trevligt att smutta i sig och får även det en stark 3:a i betyg.

Tack för det goda ölet Tempel Brygghus. Jag ser fram emot att få smaka fler av era öl i framtiden. Nu tackar jag för mig med en liten klämmig sång av och med Usurpress.

Den allsmäktiga turboknappen

Lazy Game Reviews eller LGR är en väldigt trevlig Youtube-kanal där en mängd gamla PC-spel och obskyra tillbehör från de glada 80- och 90-talen gås igenom. Clint, som är mannen bakom denna kanal, kan det mesta som är värt att veta om ämnet och har en enorm samling av klassiska PC-spel, vilket gör honom till lite utav en hjälte för mig. Och i förra veckan lade han upp ett litet avsnitt om den mytomspunna turboknappen som under den gamla goda tiden fanns på en mängd PC-datorer.

Själv hade jag tyvärr aldrig nöjet att äga en dator med turboknapp men kommer väl ihåg att många av mina kompisar hade det och hur coolt det var att ändra klockfrekvensen på CPUn. Faktum är att jag innan jag tittade på LGR-klippet inte hade en aning var det egentliga syftet men knappen var men det vet jag nu och det är faktiskt mer än att bara ha en tuff knapp att trycka på. Och det tycker jag att även du skall veta (om du nu inte redan vet det) så varsågod, här kommer LGR PC-Turbo buttons.

Turbo!

Kanadensisk powertrio

Power!!!

Nej inte Rush. Öl. Från Kanada. Eller rättare sagt från Brasserie Dieu du Ciel. Fina grejer järnet och dessa tre sköningar gick att hitta i det senaste ölsläppet på Systembolaget i början av månaden. Säger gick för det finns inte så många flaskor kvar att köpa i vårt avlånga land av någon av dessa, bara några enstaka flaskor här och där. Typ i Borås (av alla ställen).

Men de själar som var snabba i vändningarna fick/får smaka tre öl av prima sort. Jag testade först Disco Soleil, en IPA där frukten (?) kumquat tillsats och gjort det hela lite friskare och trevligare att smaka på. En fin öl som lätt snor åt sig ett betyg av 3+ av 5 möjliga från mig.

Ölet med det fina namnet Equinoxe du Printemps var nästa att avsmakas och här var det söt kola som dominerade. Equinoxe är en så kallad Scotch Ale, en mörk, maltig tingest som bäst smuttas mot kvällningen. Betyg: 4 av 5. Sist ut var Peche Mortel. En kaffebomb som bara måste smakas om man gillar kaffe. Och det gör jag så här njöts det i fulla drag av alla kaffearomer som knödde in sig i näsan tillsammans med lite choklad. Gött som fan och betyget blir 4+ av 5.

Det var det. Nu skall jag lyssna på Power Windows med Rush.

Fyra bra öl på burk

Förra året så hade jag en liten kamp mellan fyra olika öl på burk här på bloggen. Modus Hoperandi från Ska Brewing gick segrande ur striden men mötte i ärlighetens namn tämligen mediokert motstånd. Nu hade jag tänkt att Modus skulle få gå en ny omgång mot lite styvare motstånd.

Eller inte. Jag har ångrat mig. Det blir ingen ny Battle of the burköl. Utan istället så nöjer jag mig med att helt enkelt tipsa om fyra bra öl på burk då alla i det här gänget är mer eller mindre vinnare och prima öl att dricka så här mitt i sommarn.

Goda öl på burk

Här ovan ser vi Centennial IPA och All Day IPA från Founders, Modus Hoperandi från Ska Brewing samt Dale’s Pale Ale från Oscar Blues. Fyra synnerligen trevliga öl där humlen spelar huvudrollen.

All Day IPA är en riktigt bra så kallad Session Ale med lite lägre alkoholhalt (utan avkall på smak) och funkar därför bra i de flesta lägen när man är lite sugen på god bärs. Vill man steppa upp det hela lite grann så är både Dale’s Pale Ale och Centennial IPA att rekommendera. Högre alkoholhalt, mer smak men de skiljer sig lite grann åt då Dale’s är lite mer maltig och Centennial är mer klassiskt humlestinn. Till sist har vi då Modus Hoperandi, en av mina absoluta favoritöl. Rejäl knuff i humlen med stor sötma. Ack vad gott det är att smutta på en Modus samtidigt som man vänder godsaker på grillen. Kan inte ge tillräckligt många tummar upp.

Så, det var tips på fyra topp-öl att köpa om man känner sig sugen. Tack och hej!

Rebellernas flotta har siktats vid Sullust

O boy, oboy, o boy…

Det gick tillslut inte att hålla sig längre, Fantasy Flight Games senaste slukare av pengar var tvunget (tvunget I tell you!) att köpas. Star Destroyern fick vara hel i säkert en kvart och ganska snabbt insåg jag att jag kommer vara tvungen att lägga minst lika mycket pengar till på att skaffa fler skepp till spelet men lika glad är jag för det. Ja spelmakarna på FFG är inte dumma, de vet hur en spel- och Star Wars-nörd skall skinnas på sina hårt förtjänade stålar. Men det skall det allt vara värt för att kunna skapa sina alldeles egna episka rymdslag. Nu gäller det bara att hitta motspelare som kan tänka sig att lira på rebellernas sida. Jag menar, alla vill väl vara det coola Rymdimperiet?

Vill du veta mer? Kolla här:

Råsnabb hårdrockscykel

Ni som bor i Göteborgsområdet bör se upp nästa gång ni går på en promenad i skogen. Min Specialized Hardrock är numera ett supersnabbt stigpiskarmonster som kommer att få det att brinna i skogens snår. Nytt bredare styre, ny styrstång med 4 fästbultar istället för två och sist men inte minst, nya stora (och ultrasnabba) pedaler. Och dessutom så är nu alla reflexer på cykeln borttagna. Elit är bara förnamnet. Trailsmasher är efternamnet.

Återigen tack till Totenfresser vars meckarskillz gjorde detta möjligt. Och som sagt, se upp därute.

Svenska flaggans dag

Grattis Sverige på nationaldagen. Regn och jävelskap istället för sol som det var utlovat. Jag är lite besviken på dig vädret. Men det är egentligen skitsamma, för här skall firas med lite äkta svensk Coca-Cola och ursvensk hamburgare. Och självklart så skall det lyssnar på så mycket svensk musik det bara går. Det får nog bli att baka en stor musiktårta med lite Entombed, Unleashed, Swordmaster och At The Gates som fyllning i mitten och med en rejäl klick In Aeternum, Skogen och Torture Division som garnering. Låter som en högst smakfull tårta. Grattis på dig Sverige ännu en gång och hoppas att alla därute har en bra dag.

svenska_flaggan___flag_of_sweden_by_ozelotstudios-d53g90p

Biking to the eXtreme!

”Då var det invigt”, som Jan Banan en gång sade. Cykelsäsongen är härmed igång och det inte på vilken cykel som helst utan på min numera x-tremt moddade Specialized Hardrock. Den gamle trotjänaren har blivit lite lättare och fått sig en riktig vårservice så att den är redo för sommarens våghalsiga äventyr i de västsvenska extremskogarna.

Men det kommer inte att stanna där. Nej här skall skaffas nytt styre, nya pedaler och antagligen nya däck. Och kanske, kanske tar jag det fulla steget in i Elite-MTB-sfären och plockar bort reflexerna. Jag vet att Farbror Blå inte tycker om det men är man en rebell så är man. ”Fuck you I won’t do that you tell me!” sjöng ju en amerikansk orkester en gång i tiden och det är precis vad jag kommer att tänka nästa gång jag ser en polisbil.

Tempel Brygghus x2

Tempel Brygghus är ett bryggeri som har sitt ursprung i Västerås med som sedan några år tillbaka ligger i Uppsala. Tempel utmärker sig ganska rejält mot landets övriga bryggerier då det enbart produceras suröl i deras lokaler (som för övrigt delas med Jackdaw Brewery). Suröl som enligt bryggeriet själva är ”naturligt syrad med de mikrobiella kulturer som finns på maltkärnorna”.I början av denna månaden så lanserades två av Tempels öl för första gången i Systembolagets lokala sortiment plus webdepå och går därför att beställa till vilken butik som helst i landet. Och eftersom den möjligheten nu fanns så var jag såklart inte sen att beställa hem en flaska av varje öl för man är ju inte direkt bortskämd med suröl här i Sverige.

Först ut att testas var en öl som har en av de snyggaste etiketterna jag sett på länge: Gehenna. En öl som utöver att ha en snygg etikett även luktade…ost. Japp. Ost. Inte vad man väntar sig direkt och doften blev efter ett tag ganska påträngande. Tur då att smaken var betydligt trevligare med sin ytterst påtagliga surhet och smak av gröna äpplen. Gehenna är en mycket annorlunda öl, så annorlunda att jag faktiskt undrar om det är så här som den är tänkt att smaka. Och medan jag sitter och undrar så ger jag Gehenna betyget 3 halvsvajiga tempeltorn av 5. För trots den påträngande osten så fanns där någonstans en bra öl.

Den andra Tempel-ölen som avsmakades var den betydligt bättre Perdition som också fått en rejält snygg etikett. Eftersom Perdition är en stout så är den lite kraftigare och då den har efterlagrats i generösa mängder hallon så smakade det en hel del av just de bären. Mycket smaskigt även om det smög sig in lite ostdoft i den här ölen också. En mycket intressant upplevelse att testa surstout med hallonsmak och Perdition får 4 stabila tempeltorn av 5 i betyg.

Till sist vill jag göra en passning till Herr Hopmaestro som recenserar öl på Heavymetale.se. Han tyckte att det var passande att lyssna på Opeths platta Ghost of Perdition samtidigt som man smuttade på de här ölen. Och det är väl i och för sig inte helt fel men helt rätt blir det inte förrän man drar igång Angelcorpse-avkomman Perdition Temple. Så det så.

Ett tips från Öl & Whiskymässan 2015

I helgen så besökte jag för andra gången Göteborgs Öl & Whiskymässa. Till skillnad från förra året så var årets mässa en tvådagarshistoria istället för tre och jag tyckte att det märktes för det var mer folk som knödde vid montrarna. Men efter att ha fått några smakprov innanför västen så brydde man sig inte så mycket. Dock så blev jag även i år konfunderad över alla dessa besökare som löser relativt dyra mässbiljetter bara för att sätta sig och dricka vanlig allmän standardöl som Mariestads. Högst besynnerligt men så klart deras egen förlust, mer god öl åt oss andra.

I år så drack jag ingen ”wow-bästa någonsin”-öl men var ändå väldigt nöjd med allt som hade smakats efter de dryga fyra timmar jag var där. Och en av ölen som hängde kvar i minnet och som jag vill tipsa om är Oud Beersel Framboise. En så kallad lambic som alla som smakade spontant gav omdömet ”som att dricka hallonsaft”. Och det är väl ungefär ganska precis vad det smakar, syrlig och förbannat god hallonsaft.

En snabb koll på Systembolagets hemsida visar att den just nu inte går att beställa men så snart som den 2:a maj så kommer det att börja säljas kollin om 12 flaskor á 46,90kr/st. Det blir en slant men frågan är om det inte är värt det då Framboise är en perfekt öl att smutta på nu när våren är på intågande på allvar.

framboise

Druckna öl i påsk: del 2

Påsken kom och gick. Detsamma gjorde ölen. Det är väl inte så mycket att be för egentligen, här kommer några snabba omdömen om ett gäng öl som druckits under den gångna påsken.

Great DivideColette. En så kallad Saison eller Farmhouse Ale som smakar precis som en sådan skall. Fruktigt, lite kryddigt och friskt. Och gott. Betyg: 3+/5.

Great DivideOrabelle. Klassas som belgisk tripel men är inte lika jobbigt söt som andra triplar kan bli. Tycker att den var väldigt lik Colette i smaken men inte riktigt lika bra. Betyg: 3/5.

Brasserie DupontTriomfbier Vooruit. Var inte beredd på den rök som den här ölen har smak av men efter den lilla överraskningen har lagt sig så är detta en ganska trevlig öl att smutta på. Inga stora smaker men som sagt: rök. Och lite frukt. Betyg: 3/5.

MohawkExport 1937 Imperial Brown Stout. Trevlig stout som smakar som förväntat. Choklad, rostat kaffe och en hint av lite frukt. Inget jag slår volter över men fullt njutbar. Betyg: 3+/5.

Camden TownCamden Versus Petrus. Belgisk stout påstår hjärnorna bakom det här ölet. Och det är det säkert men jag tycker att den smakar som en vanlig stout. En ganska klen sådan dessutom. Bättre kan ni Camden. Betyg: 2+/5.

Sapporo BreweriesPremium Lager. En premium lager med allt vad det innebär. En standardlager helt utan överraskningar men som passar helt ok till t.ex. den sushi som åts tillsammans med ölen. Betyg: 2/5.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Druckna öl i påsk: del 1

Påskafton är här och några goa öl har sedan skärtorsdag inmundigats med relativt nöjda smaklökar som följd. Det är inget att spara på, omdömen på dessa kommer här och nu:

Brasserie d’OrvalOrval. Dracks egentligen för en vecka sedan men tog med den ändå. För när jag skrev om Orval första gången här på bloggen så var det i ett inlägg där jag beskrev hur svårt jag hade för belgiskt öl. Det har jag inte längre. Orval är ett unikt öl som inte smakar som något annat. Det är kryddigt och skummar som fan. Och är gott som fan, precis som mycket annan öl från Belgien. Betyg: 4/5.

BeavertownHoly Cowbell India Stout. En stout som humlats som en IPA. Vilket gör att den smakar som en Black IPA. Äsch sådana crossovers är inget för mig, jag är alldeles för konservativ och vill helst ha min öl så stilren som möjligt. Holy Cowbell är fullt drickbar, till och med ganska god, men fick mig bara att önska att jag smuttade på en renodlad stout istället. Betyg: 2+/5.

Duvel MoortgatDuvel Tripel Hop 2015. Årets extra humlestinna Duvel föll mig riktigt i smaken. Ölets 9.5% känns inte alls utan det man svalkar gommen med smakar mest av allt friskt och även lite trevligt beskt. En riktigt bra öl som passar utmärkt i påsk även om inte själva ordet råkar stå på flaskan. Betyg: 4/5.

Great DivideDenver Pale Ale. Lättdrucken, maltig bryggd som inte gör något fel. Det finns heller inte så jättemycket som sticker ut. Allmänt gott helt enkelt. Betyg: 3/5.

Great DivideTitan IPA. Oj det här var lite överraskande. Trodde jag skulle få en humlekäftsmäll men fick istället en väldigt bra, balanserad IPA som blandar det bästa från både malt och humle. Kul. Betyg: 4/5.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Glad Påsk – må framtiden se ljus ut

Efter några ganska jobbiga veckor som innehållit en nära anhörigs bortgång, en hel del vabbande och sist men inte minst: att man drabbats av en rejäl Man-flu till (!) så känns det gött att påsken äntligen är här och bjuder på ledighet och förhoppningsvis lite mer positiva vågor i vardagen. Och för att fira in denna högtid och göra allt och alla ännu snäppet positivare så kommer de klämkäcka guttarna i Immortal och bjuder upp till dans.

Gladare nu? Det är i alla fall jag. Förhoppningsvis så hinner jag med att testa lite ny god öl under påsken och lägga upp lite omdömen om dessa här på bloggen. Samt lyssna och njuta av musik, något jag känt att jag inte riktigt kunnat göra på ett tag. Det blir nog en hel del Jag Panzer, High Spirits och Aktor skulle jag tro. Musik som handlar om något annat än bara ond, bråd död. Då återstår bara att säga: Glad Påsk! Vi höres.

John Petruccis skägg

Vad fan har den solsläckande Dream Theater-gubben gjort?

john petruccis skägg

Det ser ju ut som om han har gått till närmsta skämtbutik och köpt sig ett lösskägg. Ja ja, han har ju en väldans massa elektronik bakom sig och en schpetzialgitarr med Ernie Ball-strängar på så allt är väl som det ska antar jag. ”Guitar!” som en av Tardy-bröderna sade en gång.

Vete-IPA och Vinyl

Våren, är det du? 10 grader ute, solen skiner och fåglarna kvittrar. Det känns fanimej som om att våren är på inmarsch med rejäla kliv och snart har gjort processen kort med Kung Bore. Detta måste naturligtvis firas och vad passar inte bättre än en god öl och bra musik?

IMG_6532

Ölen är en så kallad White-IPA från Lervig och skivan min efterlängtade vinylversion av förra årets bästa skiva: Hail Spirit Noirs Oi Magoi. White-IPA är i mina ögon en ganska onödig ölstil som blandar en klassisk IPA med vetesmakerna från ölstilarna Wit och Weissbier. Jag föredrar en renodlad IPA eller Hefeweissen alla dagar i veckan och även om Lervigs White IPA absolut inte smakar illa så är den heller inget speciellt utan en typisk 3 av 5-öl. Det blir liksom varken hackat eller malet med White-IPA och jag hoppas att denna trend dör ut ganska snart så att bryggerierna kan ägna sig åt att brygga riktig öl istället.

Då är det betydligt roligare att lyssna på Hail Spirit Noir. Oi Magoi står fortfarande för en ganska stor del av mitt musiklyssnade och jag spisar skivan en gång i veckan ungefär. Att ha skivan på vinyl gör ju naturligtvis varken till eller från eftersom jag inte har något att spela den på men jag stödjer så gärna grupper som gör bra musik och Hail Spirit Noir är sannerligen en sådan. Om någon mot förmodan missat att digga dessa greker så är det bara att kolla upp.

Rymdimperiet anfaller!

I helgen var det dags att testa Star Wars-brädspelet Imperial Assault på allvar. Fyra modiga rebeller mot ett starkt och ondskefullt Imperium. Och efter att ha spelat i en sådär 8-9 timmar så ploppar det upp sofistikerade ord som askul och skitroligt i huvudet när jag skall försöka beskriva vad jag tyckte om Imperial Assault. Ett riktigt, riktigt trevligt spel som tar allt det som är bra med Descent: Journeys in the dark – second edition och gör det lite bättre.

Bra balans mellan Imperiet och rebellerna även om det faktiskt var ett litet för stort övertag för rebellerna i det långa loppet. Men kanske ordnar det upp sig ju längre in i kampanjen man kommer, det är bara att hoppas på det. Och i ärlighetens namn så är det väl egentligen viktigare att själva historien i kampanjen är intressant och går framåt än att segrarna skall delas lika? Överlag så är spelet mycket snyggt, det är hög kvalité på komponenterna men det är något för mycket kort att hålla reda på. Det gör dock inte så mycket tycker jag för när man väl tagit sig tiden att sortera upp dem så är det inte så väldigt ofta man behöver hantera dem. Ett plus i kanten tycker jag att speldesignerna skall ha för att de har lyckats bra med variationen i uppdragen. Det är inte bara att skjuta på allt som rör sig (även om det naturligtvis är en stor del) utan man måste ofta skynda sig och ta strategiska beslut för att lyckas med sitt uppdrag.

Så allt som allt är jag mycket nöjd med Imperial Assault, kommer högst troligtvis investera i ett antal av de expansioner som kommer att släppas under det kommande året och ser framförallt fram emot att spela igen. Frågan är bara om man hinner innan det är dags att börja spana in Fantasy Flights nästa Star Wars-spel Armada som även det ser helt fantastiskt roligt och intressant ut.

Liten folkölsduell

Hittade två stycken för mig nya folkisar när jag var och handlade på ICA idag. ”Kan väl vara kul att testa” var min första tanke så dom fick hänga med i kassen tillsammans med smör, bröd och näsdukar.

Första ölen som provsmakades var Best Bitter från Gotlands Bryggeri, ett bryggeri som inte imponerat särskilt mycket på mig genom åren och Best Bitter gjorde inget för att ändra på det. Inte bitter utan snarare sur vilket får mig att anta att det var något fel på flaskan. Gick att dricka men det knappt. Betyg: 1+/5.

Andra ölen att smaka var The Sacred Amber Lager från Brutal Brewing, även detta ett bryggeri med mycket tvivelaktiga brygder på sin resumé. Till min förvåning så smakade The Sacred Amber Lager nästan exakt likadant som Best Bitter, bara lite mindre sur och något fruktigare. Därför det något högre betyget 2/5.

Nja, detta var väl inte så mycket att hänga i granen om jag skall vara ärlig. Bra folköl är fortfarande ganska svårt att hitta i mina krokar tyvärr och det är inte så konstigt att man knappt köper det längre.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Stone Mixed 12-pack

I veckan hämtade jag ut en privatimporterad trevlig liten låda på det lokala Systembolaget. Lådan var ett Mixed 12-pack från Stone Brewing Company i Kalifornien och däri klirrade 3 flaskor IPA, 3 flaskor Ruination IPA, 3 flaskor Sublimely Self-righteous Black IPA samt 3 flaskor Arrogant Bastard Ale. Fyra olika öl som jag länge sett fram emot att få testa, inte minst dubbel-IPAn Ruination. Och en stor bonus med det hela är ju naturligtvis att detta är så färsk öl från Stone Brewing som det mer eller mindre går att uppbringa i Sverige om man inte råkar äga ett eget jetplan eller något annat snabbt transportmedel för att kunna skeppa öl över världshaven.

Levde då ölen upp till mina förväntningar? Ja, det gjorde dem. Åtminstone Ruination IPA som jag utan problem kan ge en stor stark 4:a i betyg. Jag hade dock i början lite kval över vilket betyg jag skulle ge men efter att ha smuttat på ölen en stund och inmundigat alla underbara humlesmaker så stod det utom allt tvivel att Ruination är en grymt bra IPA som står sig väl i konkurrensen med andra märken.

Efter det så var det dags för den vanliga IPAn och den var också mumsig. Självklart så har den inte samma knuff som storebror men står bra på egna ben och är lätt värd en 4:a i betyg. Sedan var det dags att testa Sublimely Self-righteous Black IPA. Svart-IPA är en ölstil som jag inte är ett så jättestort fan utav och detta var väl en ganska medelmåttig öl om jag skall vara ärlig. Lite för bränd smak tycker jag och Sublimely Self-righteous Black IPA får nöja sig men en 3:a i betyg. Slutligen var det bara Arrogant Bastard kvar och den var lite bättre. Som den amerikanska Strong Ale den är så var det mycket smak av karamell och mycket sötma vilket ju är trevligt i små doser. En stark 3:a i betyg.

Överlag så är jag mycket nöjd med mitt köp eftersom både Ruination IPA och den vanliga IPAn var två kanonöl. De andra två ölen var det inget större fel på heller men om jag skall privatimportera något från Stone Brewing igen så blir det nog en hela låda med bara Ruination. Så smaskig är den.

Snabbtest: Imperial Assault

Igår var det dags att för första gången så smått testa ett av vinterns allra hetaste brädspel: Imperial Assault från Fantasy Flight Games. Spelet har lite elakt kallats Descent i Star Wars-kläder men faktum är att det är ganska nära sanningen. Min bloggkollega Totenfresser och jag gav oss igår på tutorialdelen av spelet och trots att vi inte har spelat Descent mer än vid ett par tillfällen så kom vi snabbt in i hur spelet fungerar på grund av att så mycket kändes bekant.

Men en hel del är också nytt vilket gör att jag tycker att spelet känns fräscht trots att det innerst inne är en uppdatering av spelsystemet i Descent 2.0. Detta kanske låter lite trist om man redan har Descent i spelhyllan men i mina ögon, som stort Star Wars-fan, så är Imperial Assault i slutändan en vinnande produkt. Star Wars-temat är så starkt i sig och bara känslan av att flytta runt Stormtroopers och Rebellsoldater är grym. Att det dessutom följer med en rejäl AT-ST i grundlådan gör ju inte saken sämre direkt och dessutom så får man också med de inte helt okända karaktärerna Darth Vader och Luke Skywalker som små plastfigurer att använda i spelets kampanj.

Allt som allt så ser jag en stor potential i Imperial Assault och kommer i framtiden satsa på att skaffa expansioner till det istället för Descent. Nu är det absolut inget fel på Descent men de uppdaterade reglerna med bland annat  bättre turordningssystem och stridssystem samt att Star Wars-temat sitter som en smäck är helt klart skäl nog för mig att hoppa på Imperial Assault-tåget istället.