Fredag. Gratis domedagsmusik någon?

Domedagen är nära. I alla fall om man ska tro forskarna vid The Bulletin of Atomic Scientists. För enligt dem så är det två och en halv minut kvar tills den så kallade domedagsklockan slår tolv. Och då är det slut med mänskligheten. Finito.

Tur då att klockan inte går i realtid och har möjligheten att gå baklänges. Och tur att det äntligen blivit fredag så att man kan hälla upp något trevligt att dricka i ett glas och slänga i en skiva i CD-spelaren och tänka på något annat än domedagsklockor.

Själv väljer jag idag lite trevlig dricka i form av Plantation Barbados Rom och musiken står svenska Domedag för, passande nog. Domedag är ett projekt som startades redan 2003 av Nicklas Rudolfsson (Runemagick, Swordmaster m.m) men vad jag vet inte släppt en skiva förrän Domedagen såg dagens ljus den sista december förra året. Ett riktigt bra stycke malande Metal med sång på svenska är vad det är och jag har självklart köpt mig ett av de 60 exemplar som finns av skivan. Dock så har jag ingen användning för den nedladdningskod som följde med skivan och tänkte som så att någon annan kanske skulle vilja lyssna på lite gratis domedagsmusik. Använd i så fall koden på bilden nedan och säg gärna till i kommentarsfältet när den är använd. Trevlig helg på eder alla!

Test av nytt veteölglas

Jultomten var väldigt snäll mot mig i år och bland annat så hade han med sig åtta stycken nya fina veteölglas. Och dessa måste ju självklart testas med passande dryck för att säkerställa dess kvalitéer som ölglas. För ändamålet så har jag valt ut tre stycken olika veteöl: Weihenstephaner Hefe Weissbier – DAS referens, Wisby Weisse – kan Sverige konkurrera mot Tyskland? och slutligen Karmeliten Karmentinus –  tysk microbryggd vetebock.

Vi börjar med själva glaset. Snyggt och avskalat i sin design men tyvärr lite för litet för att få plats med en 500ml flasköl med tillhörande skumkrona. Sedan så upplever jag att glaset är något för tunt för min smak, det hade gärna fått vara lite rejälare och tyngre. Men det kanske rimmar illa med den designen, vad vet jag? Överlag ändå ett bra ölglas som fyller sin funktion och är allmänt behagligt att dricka ur.

Sedan så har vi ölen. Som sagt så är Weihenstephaner min referens när det gäller veteöl och även denna gång så sätter ölen ribban högt med sin högst angenäma smak av nejlika, banan och jäst. Alltid lika pålitlig och ett av de tryggaste valen man kan göra när man besöker Systembolaget. En toppen-öl. Betyg: 4+/5.

Wisby Weisse klarar tyvärr inte av att ens hamna i närheten av den nivå som Weihenstephaner ligger på. För istället för rena och tydliga smaker så bjuder Wisby Weisse på en ganska oren upplevelse med störande bismaker. Någonstans under allt det störande så finns det en ok veteöl men frågan är om den är värd att leta efter? Drickbar men inte så mycket mer än så. Betyg: 2+/5.

Slutligen så har vi en öl som nyligen kom in i Systembolagets fasta sortiment: Karmeliten Karmentinus, en vetebock på rekorderliga 8%. Precis som sig bör med en vetebock så är smakerna lite kraftigare och mustigare jämfört med en vanlig veteöl men Karmeliten har en bit kvar till riktiga kraftkarlar som Schneiders ljuvliga vetebock Unser Aventinus. Men en riktigt bra öl som med gott samvete kan inköpas är Karmentinus helt klart. Betyg: 3+/5.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Stilla är bra och Anchor Steam beer är ganska gott

I veckan så fick jag äntligen hem de fjäll- och mörker-älskande svartmetallarna Stillas nya skiva Skuggflock. Skivan släpptes redan i mitten av augusti men vissa yttre omständigheter gjorde att jag inte kunde få hem skivan förrän nu. Då är ju bara frågan om den var värd att vänta på. Och på det skulle jag vilja svara: ja, det är den definitivt. Kanske inte riktigt lika bra som föregångaren Ensamhetens andar så här vid de första genomlyssningarna men detta är en skiva som absolut kommer att växa i takt med ju mer man lyssnar på den. Favoritlåtarna hittills är halvfunkiga I tystnad vilar själen och det stämningsfulla titelspåret.

Och på detta så är det dags att snacka lite öl och då närmare bestämt två varianter av Anchor Brewing Companys välkända Steam beer. Systembolaget släppte för någon vecka sedan en torrhumlad variant av Steam beer så jag tänkte att det kunde vara kul att testa de båda mot varandra.

steam-beer

Original Steam beer är en genomtrevlig bryggd men som inte har några som helst extravaganser för sig. Det är maltigt och sött med lite mysiga karamell-inslag här och där. Ingen öl man slår volter över men ändå en som är högst drickbar. Dry-hopped Steam beer innehåller klart mer humle än originalet men frågan är om det är godare eller inte. Jag skulle nog snarare vilja säga att detta är lika bra, bara lite annorlunda. Detta är helt enkelt två bra öl som funkar fint oavsett om det är extra humle i eller inte.

Så köp och konsumera musik och öl. Gärna i kombination med varandra.

Cykla inomhus – Flamme Rouge

För ganska exakt två år sedan så skrev jag lite om en Kickstarter-kampanj som ville få ut ett cykel-brädspel på marknaden. Jag har faktiskt ingen aning om hur det gick med det spelet men häromdagen så såg jag till min stora glädje att det nu finns ett brädspel för alla som inte kan få nog av cyklar – med regler på svenska dessutom! Spelet heter Flamme Rouge och är utvecklat av våra finska grannar Lautapelit.

flamme-rouge_web

Lautapelit själva beskriver spelet som ett snabbt och taktiskt cykelspel där varje spelare kontrollerar ett lag med två cyklister: en Roleur och en Sprinteur. Spelarnas mål är att först korsa mållinjen med en av dessa och man kontrollerar sina cyklister genom att dra och spela olika sorters kort. Jag tycker det låter ganska så simpelt men det finns förhoppningsvis lite djup i spelet som gör att det är roligt att spela. Spelet ser i alla fall väldigt mysigt ut.

pt-flamme-rouge-2_600px

Nu är bara frågan: skall man önska sig detta i (h)julklapp?

All In Beer Fest 2016

Då var man tillbaka i hemmets lugna vrå efter en helg spenderad i Eriksbergshallen i Göteborg. Mitt första besök på All In Beer Fest gav stor mersmak på ett nytt besök nästa år och renderade i att ca 50 nya öl provades. Några snabba tankar om All In Beer Fest 2016:

  • Grymt hög kvalitet på ölen. Allt jag testade gick från bra till utmärkt/fantastiskt. Visst fanns det vissa bryggerier som var klart bättre än andra men på det stora hela så blev jag väldigt imponerad av all klass-öl.
  • Mycket folk. Fast ändå inga problem. Blev först lite förskräckt när man kom in i mässhallen och möttes av ett kompakt sorl och mycket folk i rörelse. Men det gick snabbt över och efter ett tag så tänkte man inte ens på det då allt och alla var så trevliga.
  • Omnipollo – don’t believe the hype? Köerna var långa till Omnipollo i stort sett hela tiden och jag orkade inte hoppa på tåget. Visst, Omnipollo gör grymt bra öl men jag personligen börjar så smått tröttna på deras översöta godis-stouts med kilometerlånga namn.
  • ”Kändisar”. Såg en hel del kända bryggare och framförallt bloggare. Som t.ex. Stefan (med far) från Ölsvammel, en fotande Johan Lenner från Portersteken, Magnus Bark från Ofiltrerat och sist men inte minst Mr Hopmaestro själv från Heavy Metale.
  • Bäst öl. Svårt att välja men från de tre passen som var under Beerfesten så får det bli följande: Pass 1 – Cervisiams annorlunda men välsmakande stout Krampus. Pass 2 – Crimson Queen från Dry & Bitter Brewing. En fantastiskt god Flemish Red Ale. Och slutligen från pass 3 – Alefarm Brewings (de andra två ölen jag testade från dem var också grymma för övrigt) Old Creation, en bourbonfatslagrad stout med lite vaniljbönor i.
  • Mannen som satt och drack en Sofiero 5,2 mitt i mässhallen. Bara där för att provocera alla ölnördar eller var han bara ärligt trött på all god öl? Vet vet? Jag frågade inte.

Det var det. Som sagt, nästa år lär det bli ett besök igen för detta var hur kul som helst.

Tre snabba (och sura) öltips

Folköl fortsätter att vara en het och expansiv gren på den svenska öl-scenen och jag upptäcker att det uppenbarligen är den enda sortens öl jag själv numera skriver om när jag tittar bakåt den närmsta tiden i bloggarkivet. Men jag antar att det inte gör så mycket då ölen i fråga är mycket goda och inte enbart skall bedömas efter vilken alkoholhalt de har. Detta inläggs uppställning består av tre öl som alla har en gemensam nämnare i att de är sur-öl. Så gillar man inte sura saker så har man inte mycket att hämta här.

img_7036

Men om man gillar det så är detta tre riktigt bra öl. Min favorit bland dessa är Dugges Tropic Folk som med knapp marginal vinner på sin mycket fruktiga smak och att inte ha riktigt lika intensiv surhet som sina två kollegor. Mikkellers Drink’in Passion Berliner och Brekeriets Picnic Sour Ale var i stort sett likvärdiga och där den stora skillnaden dem emellan är vilken smaksättare de har bryggts med. Drink’in Passion Berliner är föga överraskande bryggd med passionsfrukt och Picnic Sour Ale är bryggd med rabarber så det är bara att välja det man föredrar. Eller båda två.

Eller så köper man alla tre för detta är tre högst köpvärda öl som finns att hitta hos din närmsta välsorterade dagligvaruhandel.

Electronic Summer 2016

Den femte upplagan av Electronic Summer-festivalen gick av stapeln nu i helgen och efter att nu några dagar senare återhämtat mig hyfsat så tänkte jag att det är dags att skriva några rader om denna tillställning. Något som blir svårare och svårare för varje år som går då farsan (ständigt festivalsällskap när det gäller elektronisk musik) och jag spenderar mindre och mindre tid på själva festivalen och allt mer på att strosa omkring i Göteborg och se vad staden har att erbjuda.

I år så beskådade vi endast två hela spelningar och det var Leather Strip på fredagen och Welle: Erball på lördagen. Bäst var som väntat Welle som jag aldrig blivit besviken på när jag sett dom live. De bjöd på en bra show med många hits och de verkade själva väldigt nöjda när spelningen var klar. Leather Strip var helt ok men eftersom jag knappt hört någon låt med dom innan så var det lite svårare att ta till sig. Lite besviken blev jag också när jag hörde att spelningen med Das Ich på fredagen tydligen varit helt fantastisk men man kan ju inte få allt här i världen.

Det var det om Electronic Summer. Över till det riktigt roliga, nämligen lördagens tur i Göteborg som började med ett besök på Akkelis Audio relativt nya butik i Gamlestan. Eftersom butiken ligger i ganska nära anslutning till tågspåren in mot stan så passade vi på att kika lite på gamla tåg innan vi gick in. Väl inne så fann vi en hel del kul att titta och klämma på men nästan allt på Akkelis är väldigt, väldigt dyrt så mesta tiden gick åt till att drömma. Dock så hittade jag ett par väldigt intressanta golvhögtalare i form av Neat SX1. Små, snygga och passar nog perfekt in i mitt vardagsrum där utrymmet är begränsat.

Efter det så styrde vi kosan mot slakthusområdet och Spike Brewery och deras smakbar som är öppen mellan 12-18 på lördagar. Där möttes vi av bryggare Marcus som glatt visade upp bryggeriet och gav oss smakprov (mot betalning naturligtvis) på fem öl som är bryggda hos dom. Här försvann tiden väldigt snabbt och efter nästan 2 timmar av tjöt och öl-smakande så var vi toknöjda och gick vidare. Varm rekommendation utfärdas då besöket var både lärorikt och bjöd på väldigt god öl.

Sedan blev det ölhaksbesök för hela slanten. Ölstugan Tullen Lejonet, Het Amsterdammertje, Ölrepubliken, The Rover och naturligtvis 3 Små Rum fick finbesök av oss och det testades en mängd god öl. Minnet sviker mig lite här men bäst var om jag inte minns helt fel Stone Ruination 2.0, Omnipollo Zodiak och 3 Små Rums alldeles egna Drömmen om Karibien Mango. Rundan avslutades med en rejäl festmåltid på Restaurang Mykonos på Linnégatan. Riktigt god och prisvärd mat och roligt att besöka stället igen ungefär 10 år efter att man var där senast.

Och sedan var det så dags att traska till festivalområdet och hur det var vet ni ju redan. Detta var en toppenhelg jag sent kommer att glömma och ser fram emot festivalen nästa år. Får se om det blir några band sedda överhuvudtaget då.