Jag vågade!

Jupp! Företaget är startat. Så nu förväntar jag mig att ni vänder er till mig för alla era behov av kullager, o-ringar, kompositbussningar och presshylsor!

Manual bike parts finns nu på: manualbikeparts.wordpress.com och på facebook.

Ultimate Bashguard v4 detail2

Annonser

Eget företag? Vågar man?

Allt började med vad som synes på bilden nedan, ett rymmande vevlager av press fit-typ på min för året flång nya hoj.

DSC_0235

Eftersom jag har en fallenhet för (ett problem med) att alltid försöka lösa problem på egen hand så långt det är möjligt, så fick jag ett infall att försöka fixa till ett eget verktyg istället för att köpa ett färdigt och tråkigt som alla andra har. I och med att vi har fått tillgång till både lämpligt material och en verkstad på jobbet i samband med ett företagsuppköp var detta något jag skulle kunna lösa inom ramen av min vardag så att säga, och det går till och med att motivera detta som internutbildning i produktkännedom och CAD. Det gjorde insteget mycket enklare.

Eftersom det nu är ett PF-lager som sitter monterat så behöver man följaktligen kraft att pressa med, gärna rakt, samt anliggningsytor som inte skadar de nya lager som skall monteras. Många inom ”diy”-svängen förespråkar gängstång för att lösa kraften samt brickor i olika varianter för att pressa med. Idén med gängstång köper jag. Det är billigt och finns i stort sett överallt. Däremot var jag inte bekväm med brickor som anliggningsyta, då dessa med största sannolikhet skulle trycka på lagrets innerring. Det är jättedumt att göra så.

Således började jag skissa på en presshylsa, kompatibel med gängstångsprincipen, som inte skadar lagren men som även styr mot gängstången och därmed trycker rakt, eller ”axiellt” på fikonspråk. Ett CAD-program införskaffades och efter några dagars funderande var resultatet det här:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter ytterligare någon vecka hade även verkstaden gjort sitt:

IMG_20151106_134226

Nu var det upp till bevis. Vevlager och hylsor fanns hemma och det enda som behövdes var en tidslucka för att kunna testa ordentligt. Tidsluckan hittades och arbetet påbörjades:

Nya vevlagren:

DSC_0267

Verktyget monterat och i arbete:

Detta bildspel kräver JavaScript.

All tid som visade sig behövas var runt 15 minuter allt som allt. Verktyget fungerade perfekt och efter lite ”uppvisning” på onämnt forum finns även en del intressenter.

Detta sporrade mig lite kan jag säga, lite fåfäng är man ju trots allt om än inte till utseendet. Jag ställde mig då frågan: Kan man göra något mer sett till det jag jobbar med dagligen?

Japp! Kompositbussningar till dämparlänkaget kan vi göra! Och verktyg för att byta dessa också.

CAD away!!

Kompositbussningar:

Verktyget:

Verktyg

Och i verkligheten:

 

Nu har jag inte monterat dessa detaljer ännu, det står fortfarande på att göra listan. Men magkänslan är bra även för de här delarna.

Då till själva kärnfrågan:

Skall man börja med sådant här på hobbynivå? Det finns helt klart en marknad både för verktygen och bussningarna, dock inte jättestor. Nu handlar det för min del inte om att man kan tjäna grova pengar på det, för det blir trots allt inte billiga saker om det skall vara något jag vill leva av. Det kommer inte hända. Men kanske att man kan få en liten slant extra då och då, samtidigt som det är kul?! Dessutom har vi ett gäng andra artiklar som också är gångbara i den här kundkretsen, såsom o-ringar och kullager.

Nuvarande chefen har redan godkänt min funderingar eftersom jag behöver handla detta genom jobbet för att sälja vidare, och verkstaden tycker också att det skulle vara bra att få lite smått mellan de större jobben.

De 700kr som registrering av enskild firma kostar är ej något större problem.

Vad jag däremot är lite rädd för är att redovisningen till skatteverket skall vara en glädjedödare. Att folk använder sakerna ”fel” och att man därmed hamnar i ansvarstvister osv. Dessutom kanske detta stjäl tid från cyklingen?

Tur att man har en längre ledighet framför sig där man kan dryfta dessa tankar. Både med sig själv och tillsammans med andra.

Och därmed var dryftningen påbörjad.

Oldies but goldies.

Appropå den senaste tidens trend med band vars tidigare kreativitet har legat en närmre om hjärtat än deras mer samtida släpp, så kom jag att tänka på den gamla dödsbastionen Morbid Angel. Deras existensberättingande som nämnda bastion avslutades, enligt mitt förmenande, med skivan ”Domination”, som visserligen är ett alldeles lysande album på många vis, men som också börja påvisa tydliga tecken på de svagheter som senare skivsläpp lider svårt av. Treys förkärlek för lava, och annat kryptiskt samt schismen mellan honom och David Vincent, som senare skulle resultera i att David lämnade/ blev sparkad från bandet.

Därefter har de egentligen inte släppt ett enda album som levt upp till de tidigare släppen. Därför tänkte jag helt sonika bjuda på två av godbitarna från detta stilbildande bands sista bra skiva. Håll till godo med lite lavainspirerad dödsmetall, samt en av de få bra låtarna jag kan komma på som släppts efter ”Domination”:

Behov av att rensa öronen? En stridsvagn hjälper alltid!

Har under förmiddagen försökt utröna vad det är jag missat med Ghost eftersom alla pratar om dem samtidigt som jag inte kan erinra mig om mer än ett riff som är bättre än ”bra”. Satte mig därmed med deras Infestissumam i öronen.

Jag kom igenom 7 låtar innan jag kände ett skriande behov av att rensa ur mina örongångar. Nämnde detta för min bloggkollega som sammanfattade mina åsikter och tankar om det jag lyssnat på så här: ”Så  istället för att polera en bajskorv, så tar de en halvpolerad metallbit och bajsar på?” 

Jag tycker det sammanfattar mina åsikter om det hela väldigt bra.

Och eftersom jag tidigare på dagen dessutom försökt lyssna på Opeths nya alster med samma känsla av annalkande örondiarré, så var det dags att plocka fram ett par säkra kort. Har man en stridsvagn på omslaget så kan det väl inte gå fel??

Härmed bjuder jag på mitt recept på öronbalsam mot ömma öron medelst stridsvagn: