Epic-Julöl-Wampa-Battle: Episode II

Det har återigen varit julölssläpp i vårt avlånga land. Inte mindre än hela 58 st slåss om utrymmet på Systembolagets hyllor och vilka man skall välja kan vara minst sagt svårt. Som vanligt så köpte jag mig en kasse blandat på releasedagen och har valt ut tre av dessa för en liten närmare titt. Allt för att kanske göra det lite lättare för den som eventuellt är på jakt efter bra öl att smutta på vid julbrasan.

Dom tre som gör upp om titeln ”Bäst i test i Flyg, Audio & Vision…SLICE inte så stora julölstest 2014” är St Eriks Orange Imperial Porter, Dugges Christmas Idjit Imperial Stout och Mohawk Snowmelter Imperial Stout. Till min hjälp har jag precis som förra året husets egen Wampa som vid det här laget väl får anses vara något av en expert inom området. En skillnad från förra årets test är att alla tre ölen är från svenska bryggerier. Dessutom så är det bara ölstilarna porter och stout som fått vara med istället för att som förra året ha med ganska så skilda stilar som mörk lager och belgisk strong ale.

Först ut i årets test är Orange Imperial Porter från St Eriks Bryggeri. En på pappret mycket intressant porter då den som dess namn avslöjar är smaksatt med apelsin. Tyvärr så är det en i mitt tycke en ganska artificiell smak och doft av apelsin som man bjuds på och det blir inte alls dom romerska bågarna i flytande form som man kanske hade kunnat vänta sig. Men om man bortser från besvikelsen med apelsinen så är det ändå en helt ok porter med alla dom korrekta smakerna som St Eriks Bryggeri hällt upp på flaska. Betyg: 3/5.

Efter det är det dags att testa Mohawks Snowmelter. Här är det kaffe som sparkar en i huvudet så snart man stuckit ner näsan i glaset. Och eftersom jag gillar kaffe så gillar jag Snowmelter. Kaffe uppbackat med klassiska chokladtoner gör Snowmelter till en riktigt bra stout och något jag verkligen kan rekommendera. Betyg: 4/5.

Sist ut: Dugges Christmas Idjit. En mer balanserad stout om man jämför med Snowmelter. Och även om den inledande kicken uteblir så är Christmas Idjit inte väldigt mycket mindre njutbar för det. Inget som direkt sticker ut utan bara en angenäm upplevelse sånär på en ton av bränt gummi som blir lite för tydlig ju längre man smuttar. Men på det stora hela en mycket trevlig öl, Dugges kan man lita på. Betyg: 4/5.

En 3:a och två 4:or blev resultatet. Inte illa pinkat. Och skall man utse en vinnare av dom två som fick 4:a i betyg så väljer jag efter lite övervägande Mohawk Snowmelter. För en koffeinist som undertecknad så är det svårt att blunda för den mycket trevliga kaffekicken man får när man dricker den. Grattis Mohawk, Bäst i test!

Det var allt från Wampa och mig. Lycka till i julölsjakten.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dags för årets synthdos

29:e och 30:e augusti, haket Brewhouse i Göteborg. Tid och plats för årets upplaga av alla lokala synthares favoritfestival: Electronic Summer. Det är tredje året som detta evenemang går av stapeln och jag har varit där varje gång. Trots att jag knappt lyssnar på elektronisk musik som synth och EBM längre. Men släppa den musiken helt vill jag inte göra och i år så spelar faktiskt en av mina stora genrefavoriter: Covenant.

Jag har sett Covenant live två gånger tidigare. Båda gångerna var på den inom genren klassiska endagstillställningen SAMA (kom tillbaka!) och båda gångerna så har sångaren Eskil Simonsson varit riktigt rejält berusad. Något som tyvärr har sänkt gruppens framträdande ganska så markant och gjort att jag lite har tappat hoppet att få se ett bra liveframträdande från Covenant. Men vem vet, kanske är det just i år som jag kommer att se ett Covenant i högform, framförandes en Call the ships to port som får hela Brewhouse att koka. Det håller vi en synth-tofs på.

2014 – Episode 1: Det har börjat bra

Halva 2014 har passerat och det har ploppat upp listor på dom bästa skivorna hittills i år lite varstans på nätet. Och här på Flyg, Audio & Vision…SLICE kan vi ju inte vara sämre så jag hade tänkt att plocka ut mina tre absoluta favoriter och sedan nämna lite annat gött och trevligt som släppts under året.

Innan det börjar listas grupper så vill jag bara säga vilket bra år jag tycker att 2014 hittills har varit. Förra året var lite halvtrist med lite för få kanonskivor men i år…vilken skillnad! Näst intill allt jag köpt och lyssnat in mig på har varit väldigt bra och av hög kvalité. Visst finns det en del små besvikelser också men även dessa har ändå hållit en relativ hög nivå. Riktigt kul.

Nej men då så. Låt oss börja med dom tre skivor som jag tycker har varit bäst hittills i år:

SkogenI döden. Småländska Skogen har gjort en otroligt bra skiva fylld med välskriven och stämningsfull Black Metal. Jag har tidigare varit lite tveksamt inställd till gruppen och deras musik men något måste ha hänt för I döden har jag fallit handlöst för. Så vackert, så stämningsfullt och sååå bra. Black Metal på svenska blir antagligen inte bättre än såhär i år.

* KriegsmaschineEnemy of Man. Ännu mer Black Metal men av en helt annat sort än Skogen. Industriellt framställd ur ett bastant stycke polskt stål så visar Kriegsmaschine med all tydlighet hur Black Metal av den kallt mässande och apokalyptiska sorten skall framföras. Gav den här skivan 9/10 i betyg på Werock.se och det håller jag fast vid.

* Hail Spirit NoirOi Magoi. Skrev lite om den här skivan för ett tag sedan och gav även denna 9/10 betyg. Och ja, så bra är den helt enkelt. Det proggas loss något otroligt samtidigt som en grund av Black Metal och en satanisk stämning alltid är närvarande. Mycket mer än så finns inte att säga och behöver väl egentligen inte sägas heller. Oi Magoi!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var topp 3 det. Och sedan då? Ja vart skall man börja? Det jag har hört under första halvan av 2014 har ju varit så sjukt bra. Det har (som vanligt) varit mycket dödsmetall som har spelats ur högtalarna och skivor värda att nämna är:

SoreptionEngineering the void, Misery IndexThe Killing Gods, Dead CongregationPromulgation of the fall, MordbrandImago, Ageless ObivionPenthos och VampireVampire.

Alla Death Metal men så väldigt olika och så väldigt bra. Dead Congregation tror jag definitivt kommer att ta en plats på min topp 10 i slutet av året men den behöver lite mer lyssning. Samma med Ageless Oblivion medan övriga är lite mer rätt på och har övertygat mig från första genomlyssningen.

Annat som rockat min värld är:

TriptykonMelana Chasmata, GazpachoDemon, TortorumKatabasis och NivlhelNivlhel.

Triptykon har varit en väldigt angenäm överraskning då jag tidigare avfärdat dom som något hippt som bara journalister tror att dom gillar men Melana Chasmata har satt mig på plats. Riktigt bra skiva som har stor potential att växa ytterligare.

Några riktiga besvikelser då? Nja, det finns faktiskt inte så många. Behemoths The Satanist är dock en utav dom. Inte en jättebesvikelse på något sätt och absolut inte dåligt men jag hade väntat mig något helt otroligt men fick ”bara” en skiva som var bra. Senaste Iced Earth var väl ingen höjdare den heller men där väntade jag mig å andra sidan något ganska ljummet och fick också det. Så på besvikelsefronten har det varit mycket lugnt i år måste jag säga.

Detta bådar ju mycket gott inför det kommande halvåret om det nu skulle fortsätta på det här viset. Och det hoppas jag verkligen att det gör.  Nu närmast så är det nya Origin som inväntas och som om allt stämmer kommer att köra över mig ännu en gång med sin kommande skiva Omnipresent. Men det hade även varit kul om det kunde komma lite bra progressiv metal för det har det varit väldigt lugnt med fram tills nu tycker jag.

Är det förresten något jag missat? Tips emottages gärna.

Alla tiders topp 10

I dessa tider av bokslut och årsbästalistor så funderar jag på om det inte är dags att knåpa ihop en liten snabb lista med dom 10 bästa skivorna NÅGONSIN, enligt lilla mig då alltså. 10 skivor som håller i vått och torrt, 10 skivor som jag aldrig skulle protestera mot om någon i min närhet kände för att lira. Denna idén väcktes när jag skrev ett litet inlägg om Ayreons fenomenala Into the Electric Castle där en liten diskussion uppstod om huruvida Into the Electric Castle skulle få plats på en bäst-någonsin-lista eller inte. Och här är vi nu, lagom till att det nya året skall ta sin början. Och efter mycket ångest, tankeverksamhet och draget hår så känner jag mig redo för att presentera min grovskiss till lista ser ut som så här (utan inbördes ordning):

  • AyreonInto The Electric Castle.
  • CryptopsyNone So Vile.
  • Symphony XThe Divine Wings of Tragedy.
  • Symphony XThe Odyssey.
  • MegadethRust In Peace.
  • Morbid AngelCovenant.
  • Dream Theater Images and Words.
  • NileAnnihilation of the Wicked.
  • DeathHuman.
  • Faith No MoreKing for a day, fool for a lifetime.

Ja något sådant där. Men då fick jag inte med varken Awake av Dream Theater eller Entombeds Clandestine. Och ingen Opeth-skiva heller, medan Symphony X fick med två. Men faktum är dom där 10 skivorna är så satans bra att jag faktiskt är ganska nöjd ändå, möjligtvis att någon enstaka kunnat bytas ut mot något annat. Hade jag tröttnat på dom tillslut om jag bodde på en öde (med fetstereo och el) och bara hade tillgång till dessa 10? Högst troligen, men som det är nu så kan jag alltid klämma på någon av dessa 10 och bara njuta från början till slut. Skivor som alla betytt något för mig genom åren och som är sjukt bra.

EDIT: Skeletonwitch och Bolt Thrower fick maka på sig till förmån för Death och Faith No More.

Och med detta så ber jag att få önska allt och alla ett Gott Nytt År!

Merry-Christmas-and-Happy-New-Year-2014