Mayhem in blue

Att spela som grekerna i det fantastiska spelet Age Of Mythology är jävligt kul och de minst lika fantastiska grekerna i Hail Spirit Noir har relativt orelaterat släppt en ny skiva vid namn Mayhem in blue, vilken har varit ute i cirka en månad. Ingen har väl missat detta faktum hoppas jag? Tyvärr så gjorde viss ekonomisk prioritering att jag själv inte kunde köpa och således avlyssna skivan förrän ganska nyligen men det gör inte musiken på den sämre på något sätt alls. För alla vet väl att bra musik inte har något bäst-före-datum? Eller?

Till min förvåning så verkar Mayhem in blue inte gjort något jätteavtryck bland alla självutnämnda musikkännare ute i vida världen men varför skall man egentligen bry sig om det då musiken talar för sig själv och är så där härligt flummig och ännu en gång en alldeles strålande blandning av diverse Metal-genrer och mer progressiva tongångar.

För egen del så frågar jag mig mest om detta är lika bra som den helt otroligt grymma föregångaren Oi Magoi och såhär fyra-fem genomlyssningar in så är den nog inte det. Men det är fanimej inte långt bort. Helt klart en platta som är bland det bästa som släppts i år och värd att utbrista ett kraftigt ”Metalefs!” för (ni som spelat Age of Mythology vet nog vad jag menar).

Yes! Immolation släpper nytt

Igår så kom nyheten att Immolations nya platta skall heta Kingdom of Conspiracy och att den skall släppas lös på marknaden den 10:e maj i år. ”Hurra!” säger jag. Jag ser verkligen fram emot ett nytt album med Immolation då dom är ett av mina ”bästa band” och förväntningarna är inte direkt låga efter fantastiska Majesty and Decay som kom 2010. Men jag vet ju att Ross Dolan och hans manskap alltid släpper riktiga kolosser till skivor, så det finns ingen direkt anledning att tro att kommande Kindom of Conspiracy inte skulle hålla samma höga standard som Immolations plattor har gjort genom hela deras karriär egentligen. Det är väl egentligen bara Harnessing Ruin (2005) och Unholy Cult (2002) som jag tycker är lite, lite svagare än resten av skivorna i deras diskografi. 10:e maj är datumet alltså, bara att skriva upp i kalendern.

Givet köp.

Givet köp.

Passa även på att kolla upp den digitala EPn Providence som finns för gratis nerladdning här: http://www.scionav.com/collection/808. En riktigt bra EP som jag lätt hade betalat för om den fanns i ett fysiskt format. Men det gör den inte vad jag vet så det blir till att hålla till godo men lite välljudande ettor och nollor istället.

Bäst musik 2012

Musikåret 2012 är på väg att ta slut. Och då måste man ju så klart summera och lista sina 10 fantastiska favoriter. 2012 har varit ett bra år tycker jag. Mycket högkvalitativ musik har släppts och lite extra kul är det att se så många grupper som har varit med i svängen ett tag fortfarande producerar skivor som är något att ha. Inget Metallica-syndrom här inte. För mig så har 2012 var ett litet annorlunda år då jag inte köpt lika mycket skivor som jag brukar göra. Och det beror absolut inte på att jag inte hittat något bra att köpa, utan skurken i det hela är som så många andra gånger: tid. Jag har helt enkelt inte tid att lyssna lika mycket på musik längre. Familj, jobb och annat kommer före och det är bara att gilla läget.

En snabbräkning visar att jag köpt 26 album som släppts någon gång under året och faktum är att dom flesta av dessa är riktigt bra så det var väldigt knepigt att plocka ut 10 av dessa som förtjänade att hamna på listan. Dessutom så har jag missat en hel del stora släpp som jag antagligen kommer att kolla upp senare som t.ex. Paradise Lost, Rush och Enslaved. Då kör vi:

10. Jeff LoomisPlains of Oblivion.

Jeff visar var soloplatteskåpet ska stå. Oklanderligt instrumenthanterande från alla inblandade och bra insatser från gästsångarna.

9. CryptopsyCryptopsy.

Kanadickerna överraskar med en återkomst som heter duga. En bra bit från deras glansdagar men helt klart en högklassig dödsmetallplatta.

8. WitchcraftLegend.

I stort sett den enda rock jag lyssnat på i år. Men oj så bra det är.

7. NecrovationNecrovation.

Årets svenska old-school döds.

6. Putrid PileBlood Fetish.

Låtar om kladd, slafs och hjärnsubstans med guttural sång. Vissa hatar, jag älskar.

5. WeaponEmbers and revelations.

Detta gäng framkallar härliga Skeletonwitch-vibbar hos mig. Grym death/black/thrash/heavy-metalhybrid.

4. MardukSerpent Sermon.

Marduk är tillbaka och nu menar dom allvar. Trodde inte dom hade en så här bra skiva i sig. Plus för den framträdande basen.

3. MeshuggahKoloss.

Så tung, så ofantligt bra. Håller detta som det bästa dom gjort tillsammans med Destroy, Erase, Improve.

2. SophicidePerdition of the sublime.

Tyskt enmansprojekt som blåser en av banan. Teknisk och hård dödsmetall men samtidigt snyggt melodiskt.

1. NileAt the gate of Sethu.

Överlägset den skiva jag lyssnat på mest under året. Ända sedan ankomsten i somras så får den minst en lyssning i veckan. Visst, ljudet kunde ha varit något köttigare men det är inget jag bryr mig om egentligen. Nile har återigen levererat en dödssymfoni av yppersta klass och krossar allt motstånd.

Japp. Nile vann. Till skillnad från väldigt många andra som ser skivan som en besvikelse och kanske deras sämsta så älskar jag allt med den. Så mycket att jag faktiskt gjort något jag inte gjort på alldeles för länge. Jag har skaffat skivan på vinyl:

Götta på vinyl

Götta på vinyl

Bubblare: Här hittar vi Black Breath, Gorod, Vintersorg, Coldworker, Shining, Dying Fetus mfl. Alla har släppt mycket starka album i år men det räckte inte hela vägen för att ta sig in på listan.

Besvikelse: Testament. Ja, jag gav Dark roots of earth en fyra. En fyra som jag såhär i efterhand faktiskt vill revidera till en svag trea. Den är kul en stund men sedan så faller den obönhörligt i glömska. Inte dålig på något vis, bara småtrist. Och jag hade väntat mig mer från Thrash-veteranerna.

Så. Det var det hela. Låt musikåret 2013 komma!

Tack snälla Cryptopsy

Idag släpptes Cryptopsys nya, självbetitlade, album och eftersom jag förbokat ett fysiskt exemplar av skivan så fick jag en kod så att jag kunde ladda ner en FLAC-version av skivan. Så snälla är grabbarna i Cryptopsy minsann. Och ta mig tusan, det verkar som om kanadickerna är på rätt spår igen, precis som jag hoppades och förväntade mig efter att ha hört dom två förhandsspåren. Kanske så är musiken lite mer melodisk än bandets tidigare skivor men annars så hade den här skivan kunnat komma ut efter And then you’ll beg och allt hade varit som vanligt. Men samtidigt som detta är en bra skiva så är den också ett bevis på hur lågt bandet sjönk med skivorna One was not och The unspoken king, och hur beroende gruppen är av återvändande gitarristen Jon Levasseur.

Nej, nu är det fortsatt lyssning som gäller och vem vet, kanske hittar skivan in på min topp 10 när året är slut?

Hårda men samtidigt snälla grabbar.

Meshuggah – Koloss

Då var det så äntligen dags att avlägga en liten recension om Meshuggahs senaste kreation. Och som bekant så heter den Koloss och det är precis vad skivan är, en stor tung koloss som lemlästar dina sinnen. Glädjande nog så är Koloss lite enklare och rakare (med Meshuggah-mått märk väl) än vad många tidigare skivor från gruppen varit. Min personliga favorit med gruppen har alltid varit Destroy, Erase, Improve och efter dom släppte den plattan så tappade jag greppet om gruppen lite grann. Dom började göra mer tunggrodd musik som krävde mer av lyssnaren och som jag tycker inte gav så mycket tillbaka förutom möjligtvis Nothing som innehåller en del fina bitar.

Men så kom obZen för några år sedan och min intresse för Meshuggah började åter att gry. Och nu sitter jag här och rådiggar som bara den, för förutom inledande låten I Am Colossus (lite för anonym) och avslutande The Last Vigil (intetsägande flum) så är Koloss sprängfylld med bra material. Det är tungt och snabbt om vartannat, grabbarna visar återigen var ett skåp som innehåller tekniskt finlir och halvskumma takter ska stå. Och man blir ärligt talat glad av att lyssna på den, inte minst för den väldigt trevliga ljudkvalitén som skivan har begåvats med.

Koloss kommer självklart att hamna på min personliga topp 10-lista när den ska knåpas ihop någon gång i slutet av december. Betyget då? Jo, det bli en 9:a av 10 så klart.

Stabila grabbar.