Halva musikåret har gått

2012 har hittills varit ett bra musikår tycker jag, med många nya skivor från både nyare förmågor och gamla veteraner. Så jag tänkte vara lite ”list-nördig” och skriva ner mina fem favoriter som släppts under den första halvan av detta år:

1. NileAt the gate of Sethu

Nu har jag levt ihop med den här skivan i en dryg vecka och jag gillar den mer och mer. Det är verkligen en sådan där skiva som man får ut mer utav ju mer man lyssnar. Som jag skrivit tidigare så är det många som inte gillar plattan alls, varken låtmässigt eller ljudmässigt, vilket jag inte har någon förståelse för alls. Nile har gjort det igen och detta är helt klart en kandidat till årets platta.

2. MeshuggahKoloss

Suverän uppföljare till föregångaren ObZen och jag står fast vid att detta är bland det bästa som Meshuggah gjort.

3. NecrovationNecrovation

Om inte årets skiva så i alla fall årets svenska old-school döds. Blir nog ännu bättre med lite mer lyssning.

4. Jeff LoomisPlains of oblivion

Överraskande stark soloskiva från Herr Loomis. Instrumentalt är oftast inte min låda snus men här funkar det verkligen, lite ironiskt tack vare låtarna som begåvats med sånginsatser.

5. Black BreathSentenced to life

Satan vilket ös! Trodde inte att jag skulle gilla dessa jänkare så mycket som jag gör.

Bubblare: Atoma  – Skylight och SoenCognitive som jag känner att jag behöver lyssna lite mer på innan jag eventuellt kan klämma in dom på listan.

Så, det var mina två kronor av tankar om detta. Nu ser jag fram emot resten av musikåret med allt vad det kan erbjuda. Men först: Semester!!!

Årets finaste omslag?

Fick precis hem skivan Skylight med svenska Atoma och jag bara älskar det snygga, atmosfäriska omslaget. Kanske inte tekniskt fulländat på något vis men det  får mig att känna. Det varma och det kalla tillsammans med den enkla och snygga loggan gör att detta är en skiva jag skulle vilja äga på vinyl. Tänk att få köra igång vinylskivan, sätta sig ner och bara titta på omslaget och drömma sig bort. Tyvärr så är min vinylsvarv avställd för tillfället och jag vet inte om Skylight ens finns på vinyl så det gamla goda CD-formatet får alltså duga så länge.

Jag kanske borde nämna att själva musiken på skivan inte är fy skam den heller. Den är t.o.m riktigt, riktigt bra. Liksom omslaget så är den atmosfärisk och hela plattan fokuserar mycket på att bygga upp stämningar, lite som ett filmsoundtrack. Musiken skulle jag beskriva som någon slags rock/metal med mycket progressiva influenser blandat med en hel del elektroniska element. Mycket stämningsfullt som sagt och jag kan faktiskt inte låta bli att tänka på Lucasarts gamla äventyrsspel The Dig när jag lyssnar på skivan. Och det är i min bok ett mycket bra betyg.