Nygammal hörlursrigg

I förrgår så fick jag äntligen tummen ur och skaffade ett nytt spänningsaggregat till min gamla Musical Fidelity X-Cans hörlursförstärkare och kunde dra igång den igen efter flera år i förrådet utan användning.

DSC02307

Ljudet tar jag från linjeutgångarna på min Nuforce Udac via ett par dammiga Audioquest Sidewinder som äntligen fått något att göra igen. Dessutom så letade jag upp min Audioquest Forest USB-kabel som skickare av ettor och nollor från datorn istället för den svarta noname-kabel som jag brukar använda. ”Fin-USB” alltså.

Då är ju frågan om hela denna klumpiga setup gör någon skillnad på ljudet. Och det skulle jag vilja påstå att det gör, iallafall till viss del. USB-kabeln gör enligt mig ingen hörbar skillnad. Här snackar vi ettor och nollor som antingen kommer fram eller inte och jag har väldigt svårt att tro att en ännu dyrare kabel skulle göra någon skillnad. Däremot så är den mer välbyggd och lite tjusigare att titta på än noname-kabeln så lite placeboeffekt blir det ju. Sidewinder-kablarna har jag inte testat att byta ut mot något annat så där kan jag inte uttala mig om eventuella skillnader. Det enda jag vet är att när jag testat Sidewinder mot andra kablar tidigare är att jag upplevt dom som lite sämre på detaljer än dyrare doningar. Men detta är längesedan så jag ska inte säga för mycket.

Någonstans där jag däremot verkligen hör skillnad är mellan hörlursutgångarna på Udac och X-Cans. Eftersom X-Cans är en rörkonstruktion så blir ljudet lite gosigare och faktiskt ganska rejält mycket bättre när det kommer till bas. Till exempel så hörs Dave Vincents basgitarr mycket tydligare på Morbid Angels trevliga dödstårta Covenant. Och trummorna på Megadeths Rust In Peace (gamla versionen, inte den hemska remixen från 2004) smattrar på riktigt gött. Det tråkiga är ju bara att denna lösning tar väldigt mycket mer plats på bordet än om man bara skulle köra med Udac men rent ljudmässigt så är det värt det extra böket.

Dock så är jag fortfarande inte helt nöjd med att lyssna på musik via mina Sennheiser HD600. Dom fick ju ersätta mina AKG-lurar som gick sönder för andra gången och jag saknar verkligen den lite loudnessaktiga karaktär som dom hade. HD600 är absolut en mycket bra lur men passar inte så bra till den musik jag lyssnar på. Alldeles för korrekta och neutrala, jag vill ha mer mysig bas och fläskigt mellanregister. Så chansen är väldigt stor att det blir ett par nya hörlurar under året efter det att en ny DAC till stereon har införskaffats. Och just nu är nog B&Ws relativt färska P7 den hetaste kandidaten.

bnw-p7-headphones

P7 är egentligen en hörlur avsedd för portabelt bruk men lädret ska tydligen inte komma så bra överens med väta så den passar nog bättre hemma. Personligen så tycker jag att den är fasligt snygg. Och så låter den bra också enligt dom som vet.

Den stora anläggningsflytten

Mycket av min fritid har på senare tid ägnats väldigt lite åt saker som att surfa på internet, spela tv-spel och lyssna på musik. Istället så har tiden lagts på ”matnyttiga” saker som att röja hemma och ta hand om sjukt barn. En del i Projekt Röjhemma var att byta plats på dom två musik/film-anläggningar som finns i huset. Stativhögtalarna av större modell skulle upp från min före detta ”mancave” (nu sovrum) och in i vardagsrummet och vägghögtalarna av modell mindre skulle följaktligen ner i nämnda sovrum. En bra grej men den här flytten var att jag äntligen tog tag i problemet med mina alldeles för stora och klossiga Audioquest-kablar. Dom fick nämligen inte plats i det otroligt praktiska utrymme som finns i högtalarstativen, gjort för att kunna dra kabeln på ett snyggt och smidigt sätt. Så det var bara att beställa lite Supra-snören och byta ut dom stora åbäkena till kabel. Resultatet blev följande:

 

Före

Före

Efter

Efter

 

Ganska så snajsigt eller hur? Och skillnaden på ljudet var obefintlig. Inte helt oväntat och för min del ännu ett bevis på att kablaget gör väldigt lite skillnad i en ljudanläggning. Visst kan man lägga 10000-tals kronor på några meter högtalarkabel om man nu vill det men jag anser att det mest är placebo och en tävling liknande den om vem som har störst könsorgan.

Utöver detta så har det lagts lite tid och kraft på att få ner alla filmer i fina små pärmar istället för att dom ska stå och ta plats i sina plastfodral.

Ovan syns en liten del av den mjukvara som jag köpt på mig genom åren och det känns väldigt skönt att kunna få loss lite plats när alla plastfodral åker upp på vinden istället. CD-fodralen får dock vara kvar tillsvidare då jag inte hittat någon bra lösning som inte kostar skjortan.

Slutligen så har jag gjort plats bredvid Cambridge-DACen i stereobänken för en framtida investering. Jag planerar nämligen att köpa en liten Sonos-burk innan året är slut så att jag ska kunna streama all min musik från den stackars oanvända NAS jag har stående i källaren.

Kul förresten att Rotel-förstärkaren fått lite trevligare högtalare att jobba med. Det förtjänar den för den låter väldans bra tycker jag, precis som det mesta från Rotel (japp, en Rotel-fanboy är vad jag är). Nu återstår endast att labba lite med placering av högtalare och subwoofer så ska detta nog kunna bli riktigt bra.

En bra sak som faktiskt redan kommit på grund av detta är att jag ju äntligen har kunnat lyssnat lite på musik medan jag skrivit ihop det här inlägget. Lite härligt mangel från Mörker och Azarath blev det. Det är Hi-Fi det.