Dags att börja fila på årsbästalistan

Måste börja med att säga att det har varit ett mycket bra år i år. Att klämma fram en årsbästa att presentera om cirka en månad kommer att bli extremt svårt. Grupper som Immolation, Monolord, Entrech, Leprous, Power Trip och Vampire har alla släppt sjukt bra grejer i år. För att inte tala om Archspire, RAM, Heavydeath, Portrait och Desolate Shrine. Och Apocalypse Orchestra. Och Satyricon.

Ja ni fattar. Svårt är bara förnamnet. Men det skall nog gå, speciellt om man har en av årets bästa skivor i hörlurarna samtidigt som man skriver. Engelska Inconcessus Lux Lucis släppte sin senaste skiva The Crowning Quietus för några veckor sedan och SATAN vad bra det är. En fenomenal blandning av Heavy Metal och Black Metal (eller Saturnian Black Magick som bandet själva kallar det) som svänger och krossar om vartannat. Det här är en solklar kandidat till den absoluta toppen av årets lista.

Annonser

Solen försvann – gratis dansk svartmetall någon?

Semestern och mitt generösa givande av nedladdningsbar musik fortsätter och trots att det har regnat hela dagen så känner jag mig generös och erbjuder ett styck kod för att ladda ner senaste skivan med den danska gruppen Solbrud.

Skivan heter Vemod och det kan ju passa bra en dag som denna när regnet har vräkt ner mer eller mindre hela dagen och vemodet inför att det nu bara är en vecka kvar innan man skall börja jobba igen växer allt mer.

Solbrud

Ja och som vanligt så kan man ju säga ”hepp!” i kommentarsfältet när man laddat ner. Hejs!

Regnig torsdag – lite gratis Pillorian kanske kan lätta upp stämningen?

Det var inte särskilt längesedan jag skrev några rader om de hippa jänkarna i Pillorian och deras nya alster Obsidian Arc. En mycket bra skiva som fått snurra ett gäng varv sedan dess och som faktiskt seglat upp som en liten favorit bland den musik jag lyssnat på under årets första kvartal. Och vad passar inte bättre än att dela med sig av denna utmärkta musik en grå, regnig torsdag som denna?

Jag fick nämligen hem vinylutgåvan av Obsidian Arc (mycket fin, bra jobbat där Eisenwald Tonschmiede) nu i veckan och vad låg med i konvolutet om inte en liten lapp med kod på. Så varsågod du som använder den först och som vanligt så släng iväg en kommentar när koden är använd. För allas trevnad och så.

Pillerbild

Full Black Metal Hipster

Pillorian. Bandet som bildades av de slingrande likmaskarna från det ruttnande liket som en gång hette Agalloch och är ifrån hipstermeckat Portland, Oregon, USA. Och så sitter ohippa jag och lyssnar på den alldeles nysläppta fullängdaren Obsidian Arc, med en LP-version på ingång i slutet av månaden och bandets första singel i samlingen. Är jag på väg att bli en hipster jag med? Högst otroligt då jag varken har helskägg eller någon form av trendig hatt. Men jag gillar bra Black Metal och det är precis var Pillorian bjuder på på sin nya skiva.

Oväntat snäll och lättlyssnad sådan tycker jag faktiskt. Jag hade väntat mig något betydligt skitigare och mer dissonant som är så populärt nu för tiden men Pillorian har valt att spela relativt rak, vemodig melodisk Black. Och det låter riktigt bra efter en första genomlyssning må jag säga. Det är kanske inget jag flyger av stolen av men det känns som om att det är en skiva som har potential att växa och bli något riktigt bra.

Fredagstips: Horn – Turm am Hang

Tyskar som lirar Black Metal och dessutom gör det bra hör man inte talas om så jätteofta men de finns. På riktigt alltså. Ett av dessa bra tyska band är Niklas Thiele och hans soloprojekt Horn som har spelat in naturromantisk svartmetall sedan 2003. Senaste skivan Turm am Hang kom så sent som den 27:e januari i år och är i mitt tycke ett riktigt bra stycke välspelad Black Metal från Nordrhein Westfalen, speciellt med tanke på att allt på skivan görs av en och samma tysk.

Så ta på dig das rucksack, ladda kruset med veteöl och bege dig ut på en äventyrlig färd i det tyska landskapet tillsammans med Horn.

Fredagstips: Enochian Crescent – Omega Telocvovim

Finland och finnarna. Grannen till öster och vårt broderfolk men ändå är de inte riktigt som oss. Det räcker bara att lyssna på deras Black Metal. Hårdare, kallare och lite allmänt flippad. Svensk Black är i allmänhet mer melodisk, välstädad och rak. Ett arv från den kommunala musikskolan månne? Norge är ju också bra på det där med Black Metal men kommer alltid att få leva med den plump i protokollet som var millennieskiftet och alla band som hux-flux gick omkring i Matrix-glasögon och prompt skulle lira industri-black.

Enochian Crescent är ett gäng muntra finnar (som numera går under namnet The Crescent) och som existerat sedan mitten av 90-talet. År 2000 kom deras andra fullängdare Omega Telocvovim vilken var min första kontakt med gruppen, antagligen köpt på grund av att Close-Up Magazine beordrade mig, vilket var väldigt vanligt på den tiden. En riktigt bra och underhållande skiva där alla låtar har en egen identitet och där influenser från andra genrer kastas in på ett mycket övertygande sätt. Lägg där till Drakh Wraths halvhysteriska sång och lyckan är gjord.

Rasta muttan zimmerlainen.

Stilla är bra och Anchor Steam beer är ganska gott

I veckan så fick jag äntligen hem de fjäll- och mörker-älskande svartmetallarna Stillas nya skiva Skuggflock. Skivan släpptes redan i mitten av augusti men vissa yttre omständigheter gjorde att jag inte kunde få hem skivan förrän nu. Då är ju bara frågan om den var värd att vänta på. Och på det skulle jag vilja svara: ja, det är den definitivt. Kanske inte riktigt lika bra som föregångaren Ensamhetens andar så här vid de första genomlyssningarna men detta är en skiva som absolut kommer att växa i takt med ju mer man lyssnar på den. Favoritlåtarna hittills är halvfunkiga I tystnad vilar själen och det stämningsfulla titelspåret.

Och på detta så är det dags att snacka lite öl och då närmare bestämt två varianter av Anchor Brewing Companys välkända Steam beer. Systembolaget släppte för någon vecka sedan en torrhumlad variant av Steam beer så jag tänkte att det kunde vara kul att testa de båda mot varandra.

steam-beer

Original Steam beer är en genomtrevlig bryggd men som inte har några som helst extravaganser för sig. Det är maltigt och sött med lite mysiga karamell-inslag här och där. Ingen öl man slår volter över men ändå en som är högst drickbar. Dry-hopped Steam beer innehåller klart mer humle än originalet men frågan är om det är godare eller inte. Jag skulle nog snarare vilja säga att detta är lika bra, bara lite annorlunda. Detta är helt enkelt två bra öl som funkar fint oavsett om det är extra humle i eller inte.

Så köp och konsumera musik och öl. Gärna i kombination med varandra.