Galaxens väktare

Guardians

Äntligen så har jag sett Guardians of the Galaxy. Egentligen så hade jag som plan att se den på bio tidigare i år men det blev tyvärr aldrig av. Men bara tanken att åka in till stan, sätta sig i en biosalong och titta på film är ett stort steg för mig som helst njuter av film i hemmets lugna vrå. Guardians of the Galaxy lockade med sina flashiga rymdskepp, intressanta karaktärer och fina specialeffekter och suget att se den har hållit i sig hela hösten.

Och i måndags dök BD-utgåvan upp . I fin retroskimrande steelbook. Och filmen var minst lika fin som förpackningen den kom i. Jag skulle faktiskt vilja utnämna Guardians of the Galaxy till min absoluta favorit bland dom Marvelfilmer som kommit ut under senare år. Eller ja, tillsammans med första Iron Man och möjligtvis senaste Captain America i alla fall.

Guardians of the Galaxy innehåller allt en rymdfilmsälskare som jag vill ha i en film av det här slaget. Action, humor, onda skurkar och fantastiska hjältar. Det märks att regissör James Gunn och hans manskap har lagt ner mycket tid, kraft och kärlek när dom skapade filmen och alla medverkande skådisar är strålande i sina roller. Kul också att filmskaparna lyckats med bedriften att skapa intressanta och trovärdiga CGI-karaktärer. Det är högst märkbart att tekniken kommit långt sedan filmhistoriens största snedsteg i kategorin: Jar-Jar Binks.

Guardians of the Galaxy är överlag fantastiskt välgjord och jag kan faktiskt inte komma på några större svagheter med filmen. Helt klart en av årets mest underhållande filmer och jag delar utan tvekan ut betyget 5 kassettbandspelare av 5 möjliga.

Annonser

Opeth i 5.1

Opeth blåstråle

Det har i dom senast inläggen snackats en del om Opeth och deras senaste alster Pale Communion. Och vad jag tycker om skivan kan som kanske bekant sammanfattas med det populära, men grammatiskt felaktiga, uttrycket: I am dissapoint. Eller som Kevin Kline sa i någon film (jag tror det var En fisk som heter Wanda): ”Dissapointed!”.

Och idag testade jag om det gick att polera denna bajskorv genom att lyssna på Pale Communion via den Blu-Ray som följde med när man köpte CDn. Hela skivan i Dolby TrueHD 5.1 Surround Extra Mega Superduper plus ett par bonusspår. Tyvärr så hjälpte det föga för att få mig att ändra uppfattning om skivan. Den största skillnaden jag tyckte mig uppleva var en lite luftigare och omslutande ljudbild men som den konservative stereofantast jag är så föredrar jag fortfarande att lyssna på min musik i två kanaler. Enda undantaget kan vara en bra mixad live-DVD/Blu-Ray som t.ex. Kraftwerks Minimum Maximum eller Eagles Hell freezes over.

Alltså vann Pale Communion i mina öron absolut ingenting på att spelas i surround. Cusp of Eternity är fortfarande en väldigt bra låt men Pale Communion är i sin helhet som sagt en besvikelse. Och inte blev upplevelsen bättre utav att min förbaskade Pioneer BD-spelare hade bestämt sig för att låta som ett mindre jetplan när jag körde igång skivan och inte blir tystare förrän det var dags för dom två bonusspåren. Som även dom inte var mycket att hänga i julgranen.

Så. Nu får det vara nog med gnäll om Opeth och Pale Communion. Jag tackar ödmjukast för den tid jag fått följa gruppens utveckling och alla dom timmar jag överösts med fantastisk musik men nu skiljs våra vägar. Peace out.

Sony BDP-5200 – inte helt platt

(Detta inlägg är främst riktat till min kära bloggkollega men kan även passa dom individer som tänker köpa sig en ny Blu-Ray spelare.)

Fick hem en ny BD-spelare att ha i sovrummet idag. Märket är Sony och modellen heter BDP-5200.

Trots en lite plastigt intryck så är jag så här långt mycket nöjd. Den klarar det som jag vill att den skall göra, dvs spela upp Blu-Ray, DVD och Netflix (via inbyggt Wifi). Den stödjer ett flertal musik- och filmformat men kan inte spela dessa via en DLNA-server av någon anledning vilket jag tycker är svagt, då man blir tvingad att lägga den media man vill spela på en USB-sticka. Dock så är det inget jag kommer använda mig av ändå men kanske något att tänka på om man funderar på att köpa en sådan här spelare.

Klagomål till trots så klarar spelaren som sagt det jag vill att den skall göra och ger den en liten vinklad tumme upp. Trots att den inte är helt platt.

Snart smäller det

Imorgon är det äntligen dags. Säsong 4 av HBOs mästerliga tv-serie Game Of Thrones har premiär och visas i Sverige på Cmore och HBO Nordic. För att ladda upp inför detta så har de senaste veckorna ägnats åt att titta igenom dom tre första säsongerna på blåstråle.

GoT Awesome 2000

Efter att först ha varit ganska så skeptiskt till serien så har jag fallit pladask. Jag vet att många klagar över att serien nästan bara består av en massa intriger och luriga manövrer bakom draperiet (och under täcket, hö hö) men jag personligen har lärt mig att älska serien just för detta. Och för att ingen, absolut ingen, sitter säker. I vilken annan serie som helst så hade huvudkaraktärerna kunnat överleva vad som helst men dom reglerna gäller inte i Game Of Thrones. Alla är människor, alla kan dö och dom gör det.

Så det är med stor nyfikenhet jag tar mig an den fjärde säsongen av serien. Vilka karaktärer kommer att leva när tionde avsnittets eftertexter rullar? Kommer turen äntligen att vända för familjen Stark? Och exakt hur mycket mer kommer man att älska att hata den galna Kung Joffrey? Förhoppningsvis så har man åtminstone några svar om drygt tio veckor.

Avslutningsvis så skall jag bara slå ett slag för hur sjukt hög kvalité dom tre Blu-Ray boxarna ovan håller. Bild och ljud är extremt bra, och genomarbetat och intressant extramaterial är det verkligen ingen brist på. Stor köprekommendation utfärdas till alla som både har sett och inte sett serien.

Valar Morghulis!

Längesedan man såg en film

Det blir ju mest TV-serier nuförtiden. Därför var det kul att frugan kom hem med följande tre filmer efter gårdagens tripp till konsumtions-meckat Gekås i Ullared:

DSC02360

Har inte i närheten av lika bra koll på film som jag hade förr i tiden och är som synes en bra bit efter på aktualitetsskalan. De här tre skall väl inte vara det bästa som någonsin producerats om jag fattat rätt men förhoppningsvis så är det ändå underhållning för stunden. Perfekt för en fredagskväll i soffan skulle jag tro.

Man Of Steel har potential för att det är just Stålmannen. En i sig ganska träig superhjälte men jag har diggat Stålmannen ända sedan jag såg Superman II med Christopher Reeve för en massa år sedan. Superman II är knappast något mästerverk det heller men för en kille i 6-7 års åldern så var den filmiskt guld. Häftigast var när General Zod och hans hantlangare gjorde processen kort med den amerikanska armén.

Thor – The Dark World tror jag kommer utkristallisera sig som den bästa filmen bland dom tre. Tycker att ettan var bra mycket bättre än vad gemene man verkar tycka och dom två huvudkaraktärerna Thor och Loke var mycket underhållande att följa. Dock så förstår jag inte riktigt varför en såpass bra skådis som Nathalie Portman medverkar och då inte får spela något annat än en anonym forskartjej.

Pacific Rim ska vara ganska basic robotaction men det är ju ändå en viss Guillermo Del Toro som ligger bakom så helt kasst den det väl ändå inte vara?

Ny spelare av Blu-Ray beställd

Efter att ha velat fram och tillbaks om vilken spelare som egentligen ger mest för dom stackars få stålar jag har för tillfället så har jag äntligen gjort slag i saken och beställt mig en BD-spelare av modell Pioneer BDP-150. Kanske inte den spelare jag egentligen skulle vilja ha (hej Oppo 105) men den får duga som budgetalternativ just nu. Och kanske inte den spelare med mest finesser men en som spelar dom flesta ljudformaten inkl SACD och så har Pioneer alltid legat mig varmt om hjärtat. Fast det är inte huvudsakligen för film jag skaffar den här spelaren utan det är faktiskt för att kunna spela mina gamla fina cd-skivor. Och eftersom jag är en av få (?) som fortfarande köper nya skivor varje månad så tyckte jag att det skulle sitta fint med en spelare så att jag kan lyssna på dom i min ”finanläggning” som i skrivande stund faktiskt saknar den möjligheten. Jag hade tänkt att Pioneeren skulle få tjänstgöra som cd-transport och låta min DAC sköta själva uppspelningen av all ljuv musik jag tänkte mata ”paret” med, och så blir den ett bra komplement till Sonos-grejerna jag köpte för några veckor sedan. Blu-Ray-delen av spelaren får bli en liten trevlig bonus när det är dags att titta på film. Japp, det blir kanon det.

BDP-150

Fredagsgötta

Jahopp. Då var det fredag igen då alltså. Och då myser man så klart. Och mys innebär i detta fall lite Jättegod öl (London Porter), bra progressiv metal i lurarna (LeprousTall Poppy Syndrome) och ett par färska nummer av ett par trevliga blaskor (Sweden Rock Magazine och Hifi & Musik). Som lite grädde på moset så har man tittat på Indiana Jones and the Last Crusade (grymt bra kvalité på nya Blu-Ray utgåvan) innan också. Så gött det kan vara ibland.