Galaxens väktare

Guardians

Äntligen så har jag sett Guardians of the Galaxy. Egentligen så hade jag som plan att se den på bio tidigare i år men det blev tyvärr aldrig av. Men bara tanken att åka in till stan, sätta sig i en biosalong och titta på film är ett stort steg för mig som helst njuter av film i hemmets lugna vrå. Guardians of the Galaxy lockade med sina flashiga rymdskepp, intressanta karaktärer och fina specialeffekter och suget att se den har hållit i sig hela hösten.

Och i måndags dök BD-utgåvan upp . I fin retroskimrande steelbook. Och filmen var minst lika fin som förpackningen den kom i. Jag skulle faktiskt vilja utnämna Guardians of the Galaxy till min absoluta favorit bland dom Marvelfilmer som kommit ut under senare år. Eller ja, tillsammans med första Iron Man och möjligtvis senaste Captain America i alla fall.

Guardians of the Galaxy innehåller allt en rymdfilmsälskare som jag vill ha i en film av det här slaget. Action, humor, onda skurkar och fantastiska hjältar. Det märks att regissör James Gunn och hans manskap har lagt ner mycket tid, kraft och kärlek när dom skapade filmen och alla medverkande skådisar är strålande i sina roller. Kul också att filmskaparna lyckats med bedriften att skapa intressanta och trovärdiga CGI-karaktärer. Det är högst märkbart att tekniken kommit långt sedan filmhistoriens största snedsteg i kategorin: Jar-Jar Binks.

Guardians of the Galaxy är överlag fantastiskt välgjord och jag kan faktiskt inte komma på några större svagheter med filmen. Helt klart en av årets mest underhållande filmer och jag delar utan tvekan ut betyget 5 kassettbandspelare av 5 möjliga.

Opeth i 5.1

Opeth blåstråle

Det har i dom senast inläggen snackats en del om Opeth och deras senaste alster Pale Communion. Och vad jag tycker om skivan kan som kanske bekant sammanfattas med det populära, men grammatiskt felaktiga, uttrycket: I am dissapoint. Eller som Kevin Kline sa i någon film (jag tror det var En fisk som heter Wanda): ”Dissapointed!”.

Och idag testade jag om det gick att polera denna bajskorv genom att lyssna på Pale Communion via den Blu-Ray som följde med när man köpte CDn. Hela skivan i Dolby TrueHD 5.1 Surround Extra Mega Superduper plus ett par bonusspår. Tyvärr så hjälpte det föga för att få mig att ändra uppfattning om skivan. Den största skillnaden jag tyckte mig uppleva var en lite luftigare och omslutande ljudbild men som den konservative stereofantast jag är så föredrar jag fortfarande att lyssna på min musik i två kanaler. Enda undantaget kan vara en bra mixad live-DVD/Blu-Ray som t.ex. Kraftwerks Minimum Maximum eller Eagles Hell freezes over.

Alltså vann Pale Communion i mina öron absolut ingenting på att spelas i surround. Cusp of Eternity är fortfarande en väldigt bra låt men Pale Communion är i sin helhet som sagt en besvikelse. Och inte blev upplevelsen bättre utav att min förbaskade Pioneer BD-spelare hade bestämt sig för att låta som ett mindre jetplan när jag körde igång skivan och inte blir tystare förrän det var dags för dom två bonusspåren. Som även dom inte var mycket att hänga i julgranen.

Så. Nu får det vara nog med gnäll om Opeth och Pale Communion. Jag tackar ödmjukast för den tid jag fått följa gruppens utveckling och alla dom timmar jag överösts med fantastisk musik men nu skiljs våra vägar. Peace out.

Sony BDP-5200 – inte helt platt

(Detta inlägg är främst riktat till min kära bloggkollega men kan även passa dom individer som tänker köpa sig en ny Blu-Ray spelare.)

Fick hem en ny BD-spelare att ha i sovrummet idag. Märket är Sony och modellen heter BDP-5200.

Trots en lite plastigt intryck så är jag så här långt mycket nöjd. Den klarar det som jag vill att den skall göra, dvs spela upp Blu-Ray, DVD och Netflix (via inbyggt Wifi). Den stödjer ett flertal musik- och filmformat men kan inte spela dessa via en DLNA-server av någon anledning vilket jag tycker är svagt, då man blir tvingad att lägga den media man vill spela på en USB-sticka. Dock så är det inget jag kommer använda mig av ändå men kanske något att tänka på om man funderar på att köpa en sådan här spelare.

Klagomål till trots så klarar spelaren som sagt det jag vill att den skall göra och ger den en liten vinklad tumme upp. Trots att den inte är helt platt.

Snart smäller det

Imorgon är det äntligen dags. Säsong 4 av HBOs mästerliga tv-serie Game Of Thrones har premiär och visas i Sverige på Cmore och HBO Nordic. För att ladda upp inför detta så har de senaste veckorna ägnats åt att titta igenom dom tre första säsongerna på blåstråle.

GoT Awesome 2000

Efter att först ha varit ganska så skeptiskt till serien så har jag fallit pladask. Jag vet att många klagar över att serien nästan bara består av en massa intriger och luriga manövrer bakom draperiet (och under täcket, hö hö) men jag personligen har lärt mig att älska serien just för detta. Och för att ingen, absolut ingen, sitter säker. I vilken annan serie som helst så hade huvudkaraktärerna kunnat överleva vad som helst men dom reglerna gäller inte i Game Of Thrones. Alla är människor, alla kan dö och dom gör det.

Så det är med stor nyfikenhet jag tar mig an den fjärde säsongen av serien. Vilka karaktärer kommer att leva när tionde avsnittets eftertexter rullar? Kommer turen äntligen att vända för familjen Stark? Och exakt hur mycket mer kommer man att älska att hata den galna Kung Joffrey? Förhoppningsvis så har man åtminstone några svar om drygt tio veckor.

Avslutningsvis så skall jag bara slå ett slag för hur sjukt hög kvalité dom tre Blu-Ray boxarna ovan håller. Bild och ljud är extremt bra, och genomarbetat och intressant extramaterial är det verkligen ingen brist på. Stor köprekommendation utfärdas till alla som både har sett och inte sett serien.

Valar Morghulis!

Längesedan man såg en film

Det blir ju mest TV-serier nuförtiden. Därför var det kul att frugan kom hem med följande tre filmer efter gårdagens tripp till konsumtions-meckat Gekås i Ullared:

DSC02360

Har inte i närheten av lika bra koll på film som jag hade förr i tiden och är som synes en bra bit efter på aktualitetsskalan. De här tre skall väl inte vara det bästa som någonsin producerats om jag fattat rätt men förhoppningsvis så är det ändå underhållning för stunden. Perfekt för en fredagskväll i soffan skulle jag tro.

Man Of Steel har potential för att det är just Stålmannen. En i sig ganska träig superhjälte men jag har diggat Stålmannen ända sedan jag såg Superman II med Christopher Reeve för en massa år sedan. Superman II är knappast något mästerverk det heller men för en kille i 6-7 års åldern så var den filmiskt guld. Häftigast var när General Zod och hans hantlangare gjorde processen kort med den amerikanska armén.

Thor – The Dark World tror jag kommer utkristallisera sig som den bästa filmen bland dom tre. Tycker att ettan var bra mycket bättre än vad gemene man verkar tycka och dom två huvudkaraktärerna Thor och Loke var mycket underhållande att följa. Dock så förstår jag inte riktigt varför en såpass bra skådis som Nathalie Portman medverkar och då inte får spela något annat än en anonym forskartjej.

Pacific Rim ska vara ganska basic robotaction men det är ju ändå en viss Guillermo Del Toro som ligger bakom så helt kasst den det väl ändå inte vara?

Ny spelare av Blu-Ray beställd

Efter att ha velat fram och tillbaks om vilken spelare som egentligen ger mest för dom stackars få stålar jag har för tillfället så har jag äntligen gjort slag i saken och beställt mig en BD-spelare av modell Pioneer BDP-150. Kanske inte den spelare jag egentligen skulle vilja ha (hej Oppo 105) men den får duga som budgetalternativ just nu. Och kanske inte den spelare med mest finesser men en som spelar dom flesta ljudformaten inkl SACD och så har Pioneer alltid legat mig varmt om hjärtat. Fast det är inte huvudsakligen för film jag skaffar den här spelaren utan det är faktiskt för att kunna spela mina gamla fina cd-skivor. Och eftersom jag är en av få (?) som fortfarande köper nya skivor varje månad så tyckte jag att det skulle sitta fint med en spelare så att jag kan lyssna på dom i min ”finanläggning” som i skrivande stund faktiskt saknar den möjligheten. Jag hade tänkt att Pioneeren skulle få tjänstgöra som cd-transport och låta min DAC sköta själva uppspelningen av all ljuv musik jag tänkte mata ”paret” med, och så blir den ett bra komplement till Sonos-grejerna jag köpte för några veckor sedan. Blu-Ray-delen av spelaren får bli en liten trevlig bonus när det är dags att titta på film. Japp, det blir kanon det.

BDP-150

Fredagsgötta

Jahopp. Då var det fredag igen då alltså. Och då myser man så klart. Och mys innebär i detta fall lite Jättegod öl (London Porter), bra progressiv metal i lurarna (LeprousTall Poppy Syndrome) och ett par färska nummer av ett par trevliga blaskor (Sweden Rock Magazine och Hifi & Musik). Som lite grädde på moset så har man tittat på Indiana Jones and the Last Crusade (grymt bra kvalité på nya Blu-Ray utgåvan) innan också. Så gött det kan vara ibland.

Äntligen så kom det en box

Som jag har väntat. Men så äntligen kom den, Indiana Jones-boxen. Alla fyra Indy-filmer på Blu-Ray plus en skiva med extramaterial. CDON var dessutom snälla och skickade den en vecka tidigare än alla andra nätbutiker. Tack för det CDON.

Det ska bli väldigt intressant att återigen titta på dom här filmerna då boxen fått väldigt bra kritik hos bland andra Blu-Ray.com. Bild och ljud ska tydligen vara på topp. Och det bästa av allt: ingenting är ändrat, inga nya fåniga effekter som inte passar in, allt är som det alltid har varit. Tack för det Steven Spielberg.

Ett briljant äventyr

Indiana Jones är en av mina tidigaste filmhjältar och, tillsammans med dom kända karaktärerna från den första Star Wars-trilogin, den fiktiva karaktär som jag känner mest för. Jag kommer fortfarande ihåg hur fantastiskt det var att se Raiders of the lost Ark som liten pöjk. Dom häftiga jakterna, dom intensiva fighterna, dom elaka skurkarna, den fantastiska filmmusiken, ja allt var och är verkligen top-notch. För att inte tala om det läskiga men samtidigt klassiska slutet där dom onda nazi-skurkarna smälter, som man egentligen inte fick titta på (”håll för ögonen!”) men som man alltid kikade mellan fingrarna för att se. Om lite drygt en månad så kommer hela trilogin ut på Blu-ray (förbokad så klart) och det ska bli en fröjd att få se dom tre första filmerna i HD akompanjerat av feta DTS-HD ljudspår.

Men det är faktiskt inte bara därför jag skriver detta inlägg. Utan jag blev faktiskt så inspirerad av Totenfresser och hans Machinarium-spelande att jag så smått börjat lira ett av världens bästa äventyrsspel igen. Spelet är naturligtvis LucasArts megaklassiker Indiana Jones and the fate of Atlantis. Det var det första äventyrsspelet jag köpte och faktiskt ett av mina första spelköp överhuvudtaget. 5st HD-disketter proppfyllda med piskvinande äventyr bland exotiska platser som Amazonas djungler och Nordafrikas basarer (kommer faktiskt inte ihåg vilket land man var i, Marocko kanske?).

Detta mästerverk spelades främst på min plastfarsas stora 286:a vars fläktljud överröstade allt som klämdes ur den stackars inbyggda högtalaren. Men det sket jag högaktningsfullt i och guidade med stor entusiasm runt Indy på hans äventyr. Tills jag oundvikligen fastnade bland Kretas ruiner. Detta löste sig naturligtvis efter ett tag men det krävde faktiskt att jag skickade in ett brev till tidningen Datormagazin som hade en del i tidningen som hette Besvärjaren besvarar. Tyvärr så fick man vänta någon månad innan man visste om ens fråga besvarades men min, eller i alla fall en liknande, fick ett svar tillslut. Så det var bara att fortsätta att lira och efter en hel del ytterligare bryderier så hade Indy klarat biffen och både Atlantis och dom elaka nazisterna mötte sitt öde. Glad och nöjd kunde man lägga spelet åt sidan en tag och invänta lusten att spela igen för Indiana Jones and the fate of Atlantis går att spela igenom på tre(!) olika sätt. Min favorit är att spela den så kallade Team-path där man samarbetar med sin gamla flamma Sophia Hapgood men det går även att tänka sig igenom spelet själv (Wits-path) och att slå sig igenom motståndet (Fists-path). Snacka om revolutionerande gameplay.

Som avslutning så kommer här ett klipp med en storslagen fight mellan Indy och nazisten Hans som ett bevis på hur fantastiskt detta spel är.

Två väldigt olika filmer

I likhet med min bloggkamrat Totenfresser så är jag väldigt sällan på bio utan ser i stort sett all film i hemmets lugna vrå. Och igår så bjöd ”Bio Nedervåningen” på två väldigt olika filmer:

Flash Gordon var det ett bra tag sedan jag såg och jag slogs lite utav hur makaber den var emellanåt. Ögon som rinner ut ur en död onding och en elak tant som smälter till svart klet, inte konstigt att jag tyckte att Flash Gordon var en ganska obehaglig film när jag var liten.  Men i övrigt så var filmen precis så trevlig och opretentiös som jag minns den. Max Von Sydow är härligt ond som Kejsar Ming och alla i skådisensemblen verkar ha haft mycket roligt när dom spelade in den här filmen. Och det går liksom inte att klaga på något i den här filmen eftersom den inte tar sig själv på allvar för fem öre. Bra musik också. 3/5 i betyg.

Efter det var det dags att titta på Pulp Fiction, även det en film jag inte sett på väldigt länge. Och vad ska man säga om en sådan klassisk rulle? Den är bra. Mycket bra faktiskt men inte så bra som jag tyckte en gång i tiden. För när den kom så var Pulp Fiction det absolut coolaste som fanns och en hel filmvärld gjorde vågen åt Quentin Tarantino och hans film. Idag så känns den lite daterad och jag tycker personligen bättre om Tarantinos senare filmer än denna. Pulp Fiction är lite för lång för sitt eget bästa och många av dialogscenerna blir tyvärr för tjatiga och inte alls så coola som antagligen var meningen. Dock så ska det väl sägas att när dialogerna är bra, så är dom riktigt jävla bra. Och så måste jag nämna att bilden på denna BD-utgåva var klockren, helt klart värt uppdateringen från DVD. 4/5 i betyg.

Finfina filmfynd

Då har man varit i köptagen igen och beställt hem lite trevlig film på blåstråle:

Shrek 1-4: Är stort fan av datoranimerad film och dom två första filmerna om Shrek är två av mina stora favoriter. Tyvärr så var trean inte så mycket att ha men det ska bli kul att titta på fyran som jag hört mycket gott om.

Dawn of the dead: Ytterligare en favorit och något så ovanligt som en bra remake. Synd att Zach Snyders filmer efter denna har varit lite upp och ner.

Hesher: Inget jag sett men en arbetskamrat har hypat filmen ganska rejält och den verkar vara ganska så Metal så den ska nog slinka ner utan större problem. Joseph Gordon-Levitt och Natalie Portman brukar ju dessutom alltid göra bra ifrån sig.

Memento: Tidig Christopher Nolan-film som jag inte sett på väldigt länge. Ska bli kul att se om den är lika ”mindbending” som jag tyckte att den var när den kom.

Och det bästa med det hela är att jag gav 375 spänn för alla 7 filmer vilket ger ett pris per styck på dryga 50kr. Helt ok tycker plånboken och jag.

En hygglig skräckkomedi

Tucker and Dale vs Evil. Smaka på den titeln. Låter lite tufft, eller hur? Och filmen som bär den titeln är faktiskt ganska så tuff men tyvärr så föll den offer för mina relativt höga förväntningar. Utan att avslöja för mycket så är filmen en klassisk teen-slasher men med en inte så liten twist på det hela. Men som med så många andra twistar på klassiska koncept så håller det bara under första halvan av filmen för att sedan bli lite tradigt och långrandigt. Filmens höjdpunkt utgörs istället av dom två huvudrollsinnehavarna som gör ett mycket bra jobb som dom missförstådda lantisarna. Framförallt min favorit Alan Tudyk (Firefly, Trångt i Kistan m.m) som alltid är lika kul att se. Synd att resten av skådis-ensemblen är så sunkig, men det tillhör väl själva genren antar jag. Den engelska BD-utgåvan har mycket bra bild och helt ok ljud. Betyg: Stark 2:a av 5 möjliga.

Sherlock, en bra tv-serie

Såg igår kväll klart på den andra säsongen av tv-serien Sherlock. Tyvärr så var jag lite besviken då den andra säsongen inte riktigt når upp till samma höga nivå som den underbara första säsongen. Dessutom så lider den andra säsongen av samma konstiga fenomen som den första gjorde. Dvs att mittenavsnittet (det är 3 avsnitt per säsong) är markant svagare än de inledande och avslutande avsnitten. Men det finns också mycket bra med denna moderna variant på Sherlock Holmes. Framförallt skådespeleriet från Benedict Cumberbatch och Martin Freeman, vilket jag tycker är helt klanderfritt. Samspelet mellan Holmes och Watson fungerar utmärkt och bidrar starkt till den mysiga stämning som råder i serien. Och så gillar jag att serien utspelar sig i modern tid. Visst, manusförfattarna tar sig lite tekniska friheter då och då men jag stör mig aldrig på att Holmes och Watson löser sina fall med hjälp av mobiltelefon och dator. Allt känns bra integrerat och inte så påklistrat som det ofta kan bli i tv-serier när man ska lösa kriminalfall med hjälp av ”hi-tech”.

Rent tekniskt så är den engelska Blu-Ray utgåvan jag har mycket bra med finfin bildkvalité och ett ljud som alltid är kristallklart och skapar en trovärdig ljudbild som Sherlock rör sig i. Jag skulle tro att den svenska utgåvan som släpptes ganska nyss är minst lika bra. Så gör dig själv och din omgivning en tjänst och kolla upp den här serien om du inte redan har gjort det. Samlat betyg för hela serien hittills landar på 8 av 10 och jag ser verkligen fram emot den tredje säsongen.

Whip it!

Den 19:e September verkar det som om att Indiana Jones-filmerna kommer i en, förhoppningsvis, überfet Blu-Ray box. Vilket skall bli helt underbart då jag personligen tycker att dom tre första filmerna är något bland det bästa som någonsin gjorts. Speciellt Raiders of the lost ark som i mina ögon är en i alla avseenden perfekt äventyrsfilm och skall bli underbar att äntligen få se i HD. Den 19:e September alltså, kom ihåg det.

Cross of Iron

Tittade på den gamla krigsklassikern Järnkorset i veckan, en film som jag inte sett på många år och som jag såg för första gången som liten rädd 8-9 åring. Min kompis Jonas hade en massa ”farliga” filmer hemma och lockelsen att se blodiga och hemska filmer blev för stor när hans mamma inte var hemma. Var det inte något med Bruce Lee så var det svenska b-skräckisen Besökarna eller något annat hemskt. Så det blev en del traumatiska minnen för min lilla oförstörda hjärna. Den scen i Järnkorset som naglade sig fast i min pojkhjärna är en scen där en tysk soldat får snoppen avbiten av en kvinnlig rysk soldat. Huga, var obehaglig den var.

Dock så kändes det som om filmen inte hade samma impact nu när man såg den 20 år senare. Visst det är fortfarande en mycket blodig och våldsam historia om ett antal tyska soldater på östfronten men i mångt och mycket känns den lite gammal. Actionscenerna är ganska så tama och fulla av omotiverad slow-motion och jag saknar ett riktigt fokus på konflikten mellan James Coburns karaktär Steiner och hans antagonist Stransky. Men samtidigt så går det inte att skärma sig mot den nostalgi det är att se filmen igen och dessutom så har den ett starkt anti-krigsbudskap som passar bra. Om man ska ge sig på att betygsätta filmen så får den 3 av 5, det är den ändå värd. Kan även nämna att Blu-Ray utgåvan har bra bild men skulle mått bra av lite mer ingående restaurering och det enkla 2-kanalsljudet är förvånansvärt klart och krispigt. Det finns även med lite småtrevligt extramaterial vilket gör denna utgåva till ett rekommenderat köp om man gillar filmen.

FornMon PowerLunch

Har ganska precis avslutat min mycket trevliga FornMon PowerLunch. För er som inte vet så består en FornMon PowerLunch av tre delar: Mat, dryck och film. Maten skall gärna vara flottig, drycken får gärna vara öl (speciellt när det är helg) och filmen den är helt valfri.

I mitt fall så blev det föjande:

Mat: Två olika sorters pizzaslajsar, naturligtvis hemmagjorda. En med skinka, lök, champinjoner och beasås. Och en med chorizo, bacon, champinjoner och lök. Mycket smaskigt.

Dryck: 1st Guinness. En god mörk öl går alltid ner. Just denna är lite trist i sin folkölsform jämfört med den starkare varianten men får ändå betyget God på FornMons officiella betygsskala för öl.

Film: Den moderna klassikern Jurassic Park. Detta som en del av ett litet projekt på den trevliga filmsiten filmfenix.se som jag hoppat på. Man ska se på hela Jurassic Park-trilogin och sedan diskutera lite om den. Vad tyckte jag då? Jo, filmen håller väl hyffsat bra än men är lite daterad när det gäller dom visuella effekterna. För att inte tala om den ”häftiga” tekniken i filmen. Interaktiv CD-ROM och ett Unix-filsystem där man måste flyga runt i en 3D-värld för att hitta filen man är ute efter. Väldigt hi-tech. Förövrigt så var ljudet mycket bra och bilden helt ok på den Blu-Ray utgåva jag har. Filmen i sig får 3/5 i betyg.

Så var det med det. Förhoppningvis så blir det en FornMon PowerLunch snart igen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En rejält ojämn samling

Köpte denna lilla Blu-Ray box från Amazon för ett tag sedan:

Och efter att precis ha sett klart på Barton Fink så måste jag säga att detta är en riktigt ojämn samling filmer. The Big Lebowski är ju som vi alla vet en klockren komedi som står stadigt som ett av bröderna Coens mästerverk. 5/5 i betyg, inget snack om den saken. Tyvärr så håller varken Intolerable Cruelty, Burn After Reading eller A Serious Man i närheten av samma klass. Dom är alla så där tråkigt kompetenta och tillför inte ett jota extra. Inte bra men samtidigt inte dåliga. 2/5 i betyg för alla tre. Efter att ha sett alla dessa tre på raken så kändes riktigt bra att idag avsluta med Barton Fink som var väldigt trevlig. Helt klart bland det bättre som bröderna Coen smällt ihop. 4/5 blir betyget för den.

En ojämn samling alltså men väl värd sina dryga 150kr som den kostade då The Big Lebowski och Barton Fink är två riktigt bra filmer.

Game of Thrones

Så! Då har man tittat klart på den första säsongen av den tokhyllade serien Game of Thrones. Och den är bra.Fast det tog en halv säsong innan serien tog fart. Jag misströstade verkligen i början och tyckte att det enda som hände var att diverse karaktärer har sex bakifrån och konspirerar mot varandra. Men runt avsnitt 5 så hände någonting. Det blev lite mer action, karaktärerna började växa och sexet tonades ner. Och så här direkt efter att ha sett den tionde och sista delen så ser jag verkligen fram emot att se säsong 2. Game of Thrones är inte riktigt den serie jag hade väntat mig men den är otroligt välgjord och det är bra skådespeleri överlag. Tyvärr lite för mycket snack och för lite verkstad som sagt men helt klart en bra serie.

Måste även nämna ett par ord om Blu-Ray utgåvan. Jag köpte serien från CDON och fick därför den nordiska utgåvan som är betydligt fattigare förpackningsmässigt än dess motsvarighet i USA och UK.  Dock så är innehållet samma vad jag förstår. Och tekniskt så är innehållet helt fantastiskt. Bilden är verkligen snorbra och ljudet inte mycket sämre. Extramaterialet är även det omfattande men inget jag tittat igenom ännu.

Allt som allt en bra serie (som lovat gott inför säsong 2) i en utmärkt utgåva. Betyg: 7/10.

Svärd och sandaler

Eller nja, kanske mer svärd och grova kängor. Skitsamma, anledningen till att jag skriver är att det har under den gångna veckan ramlat ner en hel del kul Blu-Rays i brevlådan:

Centurion, Conan the Barbarian och sist men inte minst Game of Thrones. Mycket hög andel svärd, muskler och nakna kvinnor alltså. Störst förväntningar har jag naturligtvis haft på Game of Thrones, denna påkostade HBO-serie som hyllats av allt och alla. Tyvärr så har dom förväntningarna grusats lite nu när jag sett dom två första avsnitten. För att vara uppriktig så är det för mycket nuppa och för lite våld. Det är bröst hit och doggystyle dit. Men bara en halshuggning så här långt, alldeles för lite. Självklart så föredrar jag nakna kvinnor framför våld i verkliga livet men i sådana här fantasyserier så vill man ju ha med lite blodiga konfrontationer också. Nu är förvisso minst ett samlag drivande för storyn men ändå så är mitt bestående intryck efter två avsnitt: bröst och knulla bakifrån. Förhoppningsvis så kommer detta ordna upp sig i dom kommande 8 avsnitten. Och om det inte gör det så får jag väl se på Conan the Barbarian en extra gång.

Belöning efter en jobbig arbetsdag.

Pust…

Idag var det kurs. Hela dagen. Med frukost, lunch och fikabuffé. Som dessutom avslutades med ETT PROV! Väldigt ansträngande och jobbigt som ni kanske förstår. Tur då att det väntade lite gött på en när man kom hem (en timme tidigare än vanligt ska nämnas):

 

Mission Impossible Blu-Ray box, två plattor av hårdare karaktär och senaste numret av Sweden Rock Magazine. Jo man tackar ja.