Fredagstips: Graveyard är döda, länge leve Graveyard!

Svenska mys-rockarna Graveyard slängde som bekant in handduken för någon vecka sedan och tackade för sig och tiden som varit. Många blev ledsna över detta, för visst det är alltid trist när band lägger ner, men personligen så hade jag ingen direkt relation till bandet. Jag fick deras senaste skiva Innocence & Decadence i julklapp förra året vilken väl var helt ok att ha som lite lugn bakgrundsmusik men djupare än så är inte min relation till svenska Graveyard. Dock så kommer jag tids nog skaffa den där Hisingen Blues som alla blev så exalterade över när den kom för några år sedan.

Men varför deppa när det finns andra band som heter Graveyard? Till exempel ett som kommer från Spanien, lirar dödsmetall influerad av den svenska 90-tals scenen och Bolt Thrower och dessutom är mycket bättre. De släppte tidigare i år sin tredje fullängdare …for Thine Is the Darkness och det är verkligen en skiva som bör ges uppmärksamhet om man gillar musik som den beskrivs ovan. Åtta låtar (med instrumentala truddelutter insprängda mellan) mycket varierad och tung dödsmetall är vad man får och det är en deal som i alla fall jag är nöjd med.

Vila i frid Bolt Thrower

Bolt Thrower kastade in handduken häromdagen och tackade för sig. Det är för djävligt men samtidigt ganska så väntat då gruppen inte gjort särskilt mycket väsen av sig sedan 2005 års Those Once Loyal och till råga på allt så dog ju trummisen Martin Kearns förra året. Så nu blir det inga fler låtar om krig och dödsbringande maskiner. Inga fler skivor med Space Marines och annat tufft på omslaget. Inget mer fränt basspel framfört av Jo Bench eller raspigt growlande från Karl Willetts.

Så det är väl bara att tacka Bolt Thrower för lång och trogen tjänst och för alla grymma skivor de gett oss under alla år de har varit aktiva. Min personliga favorit kommer alltid att vara Realm of Chaos, både av nostalgiska skäl och för att den helt enkelt rockar röv. Men som väl de flesta vet så kan man inte välja fel när det kommer till att lyssna på Bolt Thrower då alla deras skivor håller hög klass.

Tack Bolt Thrower och vila i frid.

”As fire fills the sky
We once believed in life
Now time to die
…For Victory”

Sommarspel

Summer Games

Fick hem några spel till den dammiga PS3:an igår. Tre spel som förhoppningsvis kan få mig att börja använda min stackars spelkonsol mer än vad det görs nu och som kanske även kan bidra med lite kul när sommaren inte bjuder på sin bästa sida. Det spel jag ser fram emot att spela mest är Ghost Recon: Future Soldier. Ghost Recon-serien har alltid tilltalat mig men tyvärr så har ju serien gått mer och mer mot action och bort från sina taktiska rötter. Future Soldier kanske inte är spelet som räddar serien men efter att ha kollat på en hel del recensioner så verkar det ändå rätt så kul och ska också kunna bjuda på en hel del co-op sköj. Om inte annat så får jag väl lira Advanced Warfighter 2 som också följde med. Det vet jag är kul för det har jag till den gamla krysslådan som står och dammar ännu mer än PS3:an.

Sedan så köpte jag ett spel med den inte helt korta titeln: Warhammer 40000 Space Marine (plus ett Limited Edition på det). Ett ”hack n slash” som utspelar sig i det inte helt fredliga Warhammer 40K-universumet och som också det ska bjuda på co-op-kul. Alltså, går det göra annat än att digga Warhammers krigiska tema med sina feta Space Marines, dödsbringande Dreadnaughts och galna Orker? Jag förstår verkligen varför Bolt Thrower valde att ha ett Warhammer 40K-omslag på sin fantastiska skiva Realm Of Chaos.

En skiva ur arkivet (Del 13)

Realm of Chaos. Smaka på dom tre orden. Lägg där efter till feta grejer som Bolt Thrower och Slaves to darkness. Hur jävla tungt är inte det då? Jo, det är riktigt jävla tungt ska ni veta. Bolt Throwers mästerverk Realm of Chaos (Slaves to darkness) var med och delade varsin sida med Graves You’ll never see… på ett kassettband som jag näst intill spelade sönder på min gamla bergsprängare. Runt 15 år gammal var jag och Death Metal  var det häftigaste och farligaste som fanns. Eternal War, All that remains och World Eater sköt sig ut ur dom stackars högtalarna och dränkte mitt lilla pojkrum i krigsdimma.

Realm of Chaos räknar jag som Bolt Throwers starkaste album där varje del bildar en sådan fantastisk helhet. Karl Willets klassiska dödsskrik, Andy Whales hafsiga trumspel och så klart Jo Benchs baslir. Oj så bra det är. För att inte tala om det fantastiska omslaget med sina Space Marines som bullat upp sig i en stor hög och skjuter med sina bolters hejvilt omkring sig.  Vilket leder mig in på den lilla besvikelse som infann sig när jag i dagarna packade upp nypressen av skivan på vinyl. Omslaget är ju ändrat! Tydligen så har Earache inte rättigheterna till bilden längre och Games Workshop vägrade tydligen att förnya dom. Idioti tycker jag. Men besvikelsen lade sig faktiskt lite efter att jag betraktat det nya omslaget lite närmare. Det är liksom fulsnyggt på något vis. Och insticket var lite kul med sina skisser på vapen och rustningar. Lite som dom man själv gjorde istället för att hänga med på lektionerna under högstadiet.