MegaProgMåndag

Hur mycket prog kan det bli en blöt och slaskig måndag som denna? Jo det kan bli jävligt mycket prog när dagens postleverans ser ut så här:

DSC_0020

Ni ser själva. Det blir ju nästan inte blir mer progressive än så här. Jag menar först så har vi ju inget mindre än Dream Theaters nya fläskiga dubbelskiva The Astonishing. Dryga två timmar(!)  av bombastisk konceptmusik där John Petrucci och gänget verkar haft allt annat än less is more som motto. Detta blir antingen en råflopp eller något riktigt mustigt som man vill avnjuta igen och igen. Bara tiden och John Petruccis skägg kan utvisa resultatet.

Borknagars Winter Thrice är härnäst och här kan man väl återigen vänta sig en stabil dos progressiv svartmetall från den närmast all-star liknande gruppen. Nu har jag inte hört exakt allt med Borknagar men det jag har hört med dom är riktigt, riktigt bra och efter senaste toppenskivan Urd så är förväntningarna på topp och den ända vägen är ner.

The Mute Gods skiva Do nothing till you hear from me är faktiskt ett köp där jag inte har en aning om vad jag har att vänta. Jag såg helt enkelt att det var Marco Minnemann som trummade på skivan och det räckte för att den skulle åka ner i kundkorgen. Så nu återstår bara att höra om jag gjort året första felköp eller om jag belönas för mitt våghalsiga köp. Jävligt edge om jag får säga det själv.

Slutligen så har vi en färsk samling med hela fem skivor signerade den alldeles fantastiska svenska progorkestern Beardfish. +4626-Comfortzone var kanske som bekant en av förra årets stora höjdpunkter så när jag såg att den här samlingen var på gång så var det bara att boka. Vad jag förstår så är skivorna Mammoth och The Void två höjdare och övriga tre är säkert ingen skit det heller.

Så är det. Musik är kul. Och ibland progressiv.

Annonser

När man köper för mycket musik

Hittade en bild på Borknagars senaste platta Urd när jag idag kollade lite på vad jag hade för bilder som låg och skräpade på hårddisken. Och när jag fick se Borknagar-bilden så slog det mig att jag knappt har lyssnat på skivan. Ett öde som väldigt många skivor i min samling gått till mötes, för om jag skulle uppskatta så är det nog bara 30-40% av dom skivor jag köper som jag verkligen fastnar för och lyssnar på fler än 4-5 gånger. Helt galet och ett jädra slöseri med pengar egentligen. Jag köper helt enkelt för mycket och lyssnar för lite. MEN, och det måste understrykas, väldigt många av dom skivor jag köper får ett ”andra liv” när dom legat och gottat till sig i samlingen en stund.  Ta en skiva som Obscuras Omnivium t.ex. Den köpte jag när den släpptes 2011 men det är först nu jag verkligen har börjat lyssna och sätta mig in i hur skivan låter. Och det är sannerligen en fantastiskt bra progressiv dödsmetall-platta, något som jag dumt nog inte insåg för ett par år sedan. Så kanske, kanske kommer Urd att få en så kallad second coming vad det lider. Jag hoppas verkligen det för många tycker att skivan är bland det bästa gruppen har gjort.

På väg mot uppskattning?

På väg mot uppskattning?