Nygammal hörlursrigg

I förrgår så fick jag äntligen tummen ur och skaffade ett nytt spänningsaggregat till min gamla Musical Fidelity X-Cans hörlursförstärkare och kunde dra igång den igen efter flera år i förrådet utan användning.

DSC02307

Ljudet tar jag från linjeutgångarna på min Nuforce Udac via ett par dammiga Audioquest Sidewinder som äntligen fått något att göra igen. Dessutom så letade jag upp min Audioquest Forest USB-kabel som skickare av ettor och nollor från datorn istället för den svarta noname-kabel som jag brukar använda. ”Fin-USB” alltså.

Då är ju frågan om hela denna klumpiga setup gör någon skillnad på ljudet. Och det skulle jag vilja påstå att det gör, iallafall till viss del. USB-kabeln gör enligt mig ingen hörbar skillnad. Här snackar vi ettor och nollor som antingen kommer fram eller inte och jag har väldigt svårt att tro att en ännu dyrare kabel skulle göra någon skillnad. Däremot så är den mer välbyggd och lite tjusigare att titta på än noname-kabeln så lite placeboeffekt blir det ju. Sidewinder-kablarna har jag inte testat att byta ut mot något annat så där kan jag inte uttala mig om eventuella skillnader. Det enda jag vet är att när jag testat Sidewinder mot andra kablar tidigare är att jag upplevt dom som lite sämre på detaljer än dyrare doningar. Men detta är längesedan så jag ska inte säga för mycket.

Någonstans där jag däremot verkligen hör skillnad är mellan hörlursutgångarna på Udac och X-Cans. Eftersom X-Cans är en rörkonstruktion så blir ljudet lite gosigare och faktiskt ganska rejält mycket bättre när det kommer till bas. Till exempel så hörs Dave Vincents basgitarr mycket tydligare på Morbid Angels trevliga dödstårta Covenant. Och trummorna på Megadeths Rust In Peace (gamla versionen, inte den hemska remixen från 2004) smattrar på riktigt gött. Det tråkiga är ju bara att denna lösning tar väldigt mycket mer plats på bordet än om man bara skulle köra med Udac men rent ljudmässigt så är det värt det extra böket.

Dock så är jag fortfarande inte helt nöjd med att lyssna på musik via mina Sennheiser HD600. Dom fick ju ersätta mina AKG-lurar som gick sönder för andra gången och jag saknar verkligen den lite loudnessaktiga karaktär som dom hade. HD600 är absolut en mycket bra lur men passar inte så bra till den musik jag lyssnar på. Alldeles för korrekta och neutrala, jag vill ha mer mysig bas och fläskigt mellanregister. Så chansen är väldigt stor att det blir ett par nya hörlurar under året efter det att en ny DAC till stereon har införskaffats. Och just nu är nog B&Ws relativt färska P7 den hetaste kandidaten.

bnw-p7-headphones

P7 är egentligen en hörlur avsedd för portabelt bruk men lädret ska tydligen inte komma så bra överens med väta så den passar nog bättre hemma. Personligen så tycker jag att den är fasligt snygg. Och så låter den bra också enligt dom som vet.

Annonser

Sonus Faber Olympica

Hifimässornas hifimässa, High-End i München är i full gång och då passar italienska högtalartillverkaren Sonus Faber på att visa upp sin nya Olympica-serie. Som vanligt ser det inte alls dumt ut och nivån på hantverket lär väl vara lika hög som vanligt. Jag vet inte vad det är men jag blir alltid så sjukt sugen på att byta högtalare så fort jag ser ett par från Sonus Faber, dom gör verkligen högtalare som tilltalar både öra och öga. Inte för att det är något större fel på mina nuvarande B&W-högtalare men uppgraderingsdjävulen ligger ju som vanligt och lurar i vassen. Olympica-serien består till en början av en stativmodell och två golvare, dock är det inte satt något datum när dom ska släppas på marknaden.

Köp mig!

Köp mig!