Min Candlemass-favorit

Idag när jag kikade in på bloggen A Fair Judgement så såg jag att Jarno valt att ha Avatarium med Leif Edling i spetsen bakom dagens lucka i julkalendern. Och Jarno skriver följande om Edling: ”I min bok är Edling den låtskrivare i Sverige som har högst lägstanivå. När han skriver sådant som inte anses vara bra så är det en makalös skiva som Chapter VI”.

Candlemass-Chapter-VI

Och det var då det slog mig: Chapter VI är ju min absoluta favoritskiva med Candlemass. Eller kanske rättare sagt den enda skivan med Candlemass jag verkligen tycker om. Visst, jag äger en del andra plattor från deras diskografi så som ultraklassiska Epicus, Doomicus, Metallicus och Nightfall men ingen har tilltalat mig så som Chapter VI. Lite kul är att Nightfall var den första Candlemass-skivan jag köpte, fast det berodde på att jag felbeställde den på fyllan, jag var egentligen ute efter Chapter VI. Don´t drink and buy.

Jag tror att det som tilltalar mig med Chapter VI är det som så många andra ogillar. Den är inte så mycket tung Doom Metal utan har ett lättare, mer episkt anslag och påminner i mina öron mer om Power Metal i den amerikanska skolan. Detta har ju naturligtvis mycket att göra med att det är Thomas Vikström som sjunger och inte Messiah Marcolin. Sedan kanske det också spelar in att jag upptäckte Candlemass och Chapter VI under den andra delen av 90-talet vilken var en period i mitt liv då jag lyssnade väldigt mycket på Power Metal. Det var Rhapsodys debutskiva, Visions med Stratovarius och Helloweens Keeper of the seven keys-dubbel mest hela tiden. En mörk och förvirrad del av mitt liv kan man säga.

Chapter VI alltså. Min Candlemass-favorit. Ge den en chans, det är den värd.

Nytt år med ny öl

Mitt första riktiga år som ”findrickare” av öl har passerat och mitt intresse för denna ädla dryck ökar bara. För drygt ett år sedan så visste jag inte så mycket mer om öl än att det fanns ljus och mörk. Och något som heter Ale. Visst är jag fortfarande en nybörjare av stora mått och har en massa roliga ölsorter kvar att testa men det känns ändå väldigt tillfredsställande att känna att man är intresserad av öl och kan lite grann om det. Kunskap väger ju aldrig tungt som det brukar heta.  Under 2013 hoppas jag få tillfälle att testa för mig exotiska ölstilar som Lambic, Geuze och Saison. Och jag ser så klart fram emot att testa ännu fler Dubbel IPAs, Imperial Stouts och allt vad det heter.

Om jag skulle utse tre personliga favoriter under året som gått så blir det följande:

  1. Modus Hoperandi. Överlägset den öl jag druckit flest av under året. Sedan det togs in i Systembolagets fasta sortiment så har jag köpt minst en varje gång jag varit där och botaniserat bland hyllorna. En riktig liten smakbomb på burk, fylld med ljuvliga humlearomer.
  2. Gonzo Imperial Porter. Ett tag var jag väldigt less på Porter och Stout och tyckte att det mesta var bra men ganska likartat och ingen gav mig den där riktiga wow-känslan som jag var ute efter. Men så testade jag Gonzo och kärlek uppstod.  Kanske är det mina relativt otränade smaklökar som spelar mig ett spratt men jag tycker verkligen att detta är en perfekt Porter. Ska bli kul att se om jag ändrar uppfattning under det kommande året.
  3. Mohawk Extra IPA. Ännu en humlebomb fast denna gång från svenska Mohawk. En på alla sätt jättetrevlig öl som är välkommen i min kundkorg alla dagar i veckan.

Så, nog om året som gått. Nu över till 2013. Ikväll så dricker jag min första öl någonsin från norska Nögne Ö. Underlig Jul heter den och det är väl ungefär precis vad den är. En rejäl näve av julens kryddor nerklämda i en flaska och det smakar faktiskt riktigt bra. Inget man dricker på firmans julfest kanske men som sällskap vid datorn i skrivande stund passar den utmärkt. God blir betyget.

Nu byter vi hastigt och lustigt ämne för nya numret (#100!) av Sweden Rock Magazine kom idag och där listade dom dom 100 bästa svenska banden genom tiderna. Och visst, sådana listor är högst subjektiva men jag har ganska svårt att smälta att musikjournalisters kelgrisar som Ghost och Watain hamnar före storheter som Marduk, Meshuggah, Hypocrisy, Nasum, Necrophobic och Unleashed. Så, nu fick jag det sagt också. Jubileumsskivan som följde med var dock ganska trevlig med sina två covers framförda av Candlemass och Entombed. Fin helg på er!

Detta bildspel kräver JavaScript.