Om man delar 2015 på hälften…

…så hamnar man ungefär där vi är nu. Och då skall jag som tradition från tidigare år göra en liten topplista på de skivor som jag gillat bäst under den första halvan av året. Men i år så är det lättare sagt än gjort. För jag kan inte lista några riktiga favoriter.

Och det är inte för att jag inte köpt någon musik för det har jag gjort, en hel del faktiskt. Men jag har inte lyssnat. Skivorna jag köpt har fått gå några varv i bakgrunden, de flesta har varit väldigt behagliga under skivans gång men knappt någon har lämnat något riktigt bestående intryck. Jag har väl helt enkelt inte varit helt 100% mottaglig för ny musik. Mycket av det som spisats har istället varit beprövade gamla klassiker som Morbid Angel, Symphony X och Bolt Thrower och så har jag snöat in lite på svenska proggarna i Karmakanic. Lite gott och blandat av sådant som man redan har hört innan, sånt som inte kräver lika mycket processorkraft.

Men, men. Om jag ändå ska försöka rabbla upp lite plattor anno 2015 som är certifierat bra utan att göra en topplista med 1 till 5 och sånt där så får det mellan tummen och pekfingret bli följande:

* TribulationThe Children of the Night. Stabilt verk vilket ju var väntat eftersom Tribulation är grabbarna att lita på. Dock inte bättre än föregångaren.

* Crypt SermonOut of the Garden. Kul med lite Doom Metal, är inget större fan av genren annars men Crypt Sermon gör det riktigt bra.

* Beardfish+4626-Comfortzone. Mustig progrock som går ner med hull och hår. Släpptes tidigt i år men får fortfarande speltid här hemma med jämna mellanrum.

* ArcturusArcturian. De halvknasiga norrbaggarna är tillbaka och det med en skiva av rang. Känner dock tyvärr att jag lyssnat för lite på den vilket förhoppningsvis kommer att botas snart.

* Desolate ShrineThe Heart of the Netherworld. Tung, tung döds med tillhörande mörk atmosfär. Fett bra.

Jo det var väl det jag kom på på rak arm. Ett gäng bra plattor som jag är ganska säker på att jag gillar. Och det finns nog ett antal till i skivhögen av bra skivor som jag inte kommer på just nu.

Kommande släpp under andra halvan av året som är stensäkra köp är Symphony X och Nile. Utöver det vet jag faktiskt inte. Jungle Rot (som släpptes häromdagen men skitsamma) kanske?

Dark Descent är bäst

Skivbolaget Dark Descent har de senaste åren gått från klarhet till klarhet och släppt ett stort antal skivor som hållit en fantastiskt hög nivå. Band som Krypts, Corpsessed och Horrendous har förgyllt den hårda musikscenen och i år skämmer Dark Descent bort oss igen.

Två av mina absoluta favoriter hittills i år dök upp i januari respektive februari och det är de senaste alstren från Desolate Shrine och Crypt Sermon. Två ganska olika band när det kommer till musikstil men de förenas i att de båda producerar hård musikalisk briljans. Finska Desolate Shrine spelar rejäl, tung dödsmetall som lägger sig som ett mörker över rummet den spelas i. Jänkarna i Crypt Sermon lirar också tungt men visar istället var det gamla Doom Metal-skåpet skall stå. Jag är ett hyggligt stort fan av Candlemass och likheterna är stora men jag vågar faktiskt säga att jag gillar Crypt Sermon mer än den klassiska svenska gruppen, i alla fall just nu. Båda Dark Descent-releaserna är i mina öron fantastiska och bör lyssnas på av var människa med god metalsmak.