Daredevil säsong 2

OBS!, hård hatt-skylt och allmän varning med snurrande saftblandare: läs inte vidare om du är känslig för så kallade spoilers.

Igår så tittade jag klart på säsong 2 om den våghalsiga och blinda advokaten Matt Murdock och hans kamp mot organiserad brottslighet och jag måste säga att jag är riktigt nöjd med vad jag såg. Säsong 1 av Daredevil var min favorit från förra året och säsong 2 var om inte bättre så i alla fall lika bra. Seriens svagheter är ungefär desamma från föregående säsong, det vill säga Elden Elson som spelar Murdocks polare Foggy Nelson. Killen är helt ok när allt är normalt så att säga men så fort det ska bli lite dramatiskt och det skall visas känslor så märker man vilken skillnad det är på skådespelare och skådespelare i den här serien. Deborah Ann Wolf har dock blivit lite bättre sedan förra säsongen och hennes karaktär Karen Page har blivit lite mer intressant.

Men mot seriens höjdare har dessa inte ens en liten gnutta till chans. Jag snackar självklart om John Bernthals tolkning av Frank Castle (Punisher) och Vincent D’Onofrio som spelar Wilson Fisk (Kingpin). Dessa två själ i stort sett alla scener de är med i och ja, de dominerar kan man säga. Netflix/Marvel har lyckats riktigt, riktigt bra med att ge dessa två karaktärer liv och man sitter mest och önskar att de kunde vara med mer än vad de är. Nu skall det absolut inte kastas någon skugga över Charlie Cox som spelar Daredevil, han gör ett mycket bra jobb även han, men själva karaktären är lite för präktig och inte riktigt lika intressant som varken Punisher eller Kingpin.

daredevil-season-2-faq-pic

Rent historiemässigt så märker man att manusförfattarna vågat ta ut svängarna lite mer i och med att första säsongen blev en sådan succé. Det är fler mysterier som nystas upp under seriens gång och det finns fler lömska fiender än bara Kingpin den här gången. Vad jag förstår så verkar det vara en hel del som är kritiska mot karaktären Elektra och hennes del av storyn men jag gillade både den och henne. Bäst var helt klart allt som hade med Punisher att göra och det skall bli mycket intressant att se vad de hittar på åt honom i nästa säsong. Säsongen bjuder utöver storyn på en hel del väl koreograferade actionsekvenser, precis som säsong 1. Ta till exempel när Daredevil slåss mot ett MC-gäng i ett trapphus eller när Punisher går hårt åt ett gäng fångar. Inte ett dugg verklighetstroget men jäklar vad läckert våld på TV kan vara ibland.

Daredevil är en mycket bra och sevärd tv-serie och jag tycker definitivt att du skall kolla på båda säsongerna om du gillar serietidningsaction, dramatik och en gnutta humor.

Annonser

Så här tycker jag om detta III

Fredag. Alltid lika trevligt. Helgen knackar på och frestar med förhoppningsvis lite ledighet och avkoppling. Och av ingen anledning alls (utöver kanske det faktum att det just är fredag) så tänkte jag skriva ner lite åsikter, tycken och synpunkter jag samlat på mig under veckan.

  • Dream Theater släppte igår sitt andra smakprov från kommande konceptskivan The Astonishing (släpps på fredag nästa vecka). Låten heter Moment of Betrayal och i likhet med The Gift of Music så är det en ganska småtrist och intetsägande låt. Den följer ungefär samma musikaliska mönster som The Gift of Music och låter som ett Dream Theater som skrivit en låt efter sin egen standardmall. Inte dåligt på något vis men samtidigt inget som får mig att se fram emot The Astonishing direkt. Kan det vara så att Dream Theater bränt allt sitt kreativa krut på själva albumkonceptet istället för att lägga det på låtskrivandet?
  • Premiären av Star Wars Episod 8 flyttas fram från maj 2017 till december 2017. Ett bra drag anser jag för Star Wars + juletid var en riktigt lyckad och mysig kombination. Förhoppningsvis så ger detta drag mer tid åt filmskaparna att fila på manus och annat så att Episod 8 blir så bra den bara kan. Naturligtvis kommer det bli kämpigt att vänta ännu längre på att se vad som händer med Ray, Finn, Poe och de andra men vi får inte glömma fristående Star Wars: Rogue One som kommer i december i år. Det kan bli en riktig höjdare det.
  • Daredevil säsong 2 inte dyker upp än på ett tag så har jag börjat kika på två andra Marvel-serier som finns att hitta på Netflix. Dessa är Jessica Jones och Agent Carter och där jag trodde att det skulle vara Jessica Jones som skulle greppa tag om mig så är det istället Agent Carter som gjort det. Jag kommit igenom drygt halva första säsongen av serien om Captain Americas flört och den är faktiskt riktigt underhållande. Skådisarna är bra, historien är intressant och allt känns lite som en klassisk deckare från tidsepoken där serien utspelar sig dvs 40-talet. Jessica Jones är absolut en bra och intressant serie det med men det är något speciellt med 40-talets estetik som tilltalar mig och därför är det Agent Carter av dessa två som kommer få större delen av min uppmärksamhet kommande tiden.
  • Medal Of Honor: Warfighter till PS3 var ett av denna månadens ”gratis”-spel på Playstation Plus. Jag testade lite igår och för att hålla mig kort så säger jag bara: undvik denna bruna och stentrista soppa. Blä.

Det var allt. Trevlig fredag.

Gott Nytt År! (med bonusrunda)

Det har blivit Nyårsafton 2015 och det är dags att säga hej då till året som gått och blicka fram emot 2016. Men innan jag själv slänger mig in i nästa år med allt vad det har att erbjuda så tänkte jag lite snabbt dela ut några utmärkelser till lite blandade företeelser som finns på vår lilla planet.

Årets film: The Force Awakens. Vilken annars? Som film långt ifrån perfekt men det är den film som fick mest känslor att blossa upp i mitt inre i år. Star Wars är tillbaks med besked och väntan till Episode VIII kommer bli olidlig. Tur att fristående Rogue One kommer nästa jul och förhoppningsvis dämpar den värsta abstinensen.

Årets TV-serie: När Game Of Thrones i år inte lyckades hålla kvalitén uppe jämfört med tidigare säsonger så var det tur att det fanns en hel del annat att titta på. Som Daredevil t.ex. En riktigt välgjord, spännande och hårdkokt serie baserad på Marvels tuffaste advokat. Charlie Cox var riktigt bra i huvudrollen och jag ser fram emot kommande säsonger.

Årets brädspel: Tyvärr så har jag i år legat ganska lågt med brädspelandet men har ändå spelat tillräckligt mycket för att kunna ge Imperial Assault och X-Com The Boardgame en delad förstaplats. Båda släpptes i och för sig redan förra året men jag spelade dem inte förrän i år. Och båda bjöd på prima underhållning även om de är två ganska så skilda spel rent spelmekaniskt. Mina förhoppningar inför 2016? Att Star Wars: Armada och X-Wing kommer att bjuda på maffiga rymdslag, kanske i en kombinerad supervariant?

Årets öl: Mycket svår kategori i år då jag faktiskt inte druckit något som verkligen knockat mig (vad jag minns). Men vi kan väl dra till med att Amagers Double Black Mash 2015, som var en riktigt, riktigt bra Imperial Stout, får dela utmärkelsen tillsammans med smaskiga Rodenbach Vintage 2012. Och Modus Hoperandi får (som vanligt) bli årets humliga standardalternativ. Det blir liksom aldrig fel med en Modus i näven.

Då så, då återstår bara att önska alla ett riktigt Gott Nytt År!

Star Wars: The Force AwakensPh: Film Frame

©Lucasfilm 2015

(Mer Captain Phasma i nästa film tack)

Så här tycker jag om detta

Jo jag kände att jag ville häva ur mig lite diverse åsikter om blandade ting som dykt upp den senaste tiden. Några snabba tankar om allt och inget.

  • Game of Thrones har kört igång igen. Och första avsnittet var ganska så ljummet, vilket kanske var ganska så väntat. Händelser från förra säsongen måste benas ut och karaktärer måste flyttas om lite grann så att de kan ha nya spännande äventyr. Jag gillar fortfarande serien men känner inte riktigt samma hype som tidigare år av någon anledning. Kommer ändå sitta som klistrad på måndagskvällar så klart.
  • Daredevil (hela serien) finns nu på Netflix. Och ”alla” verkar älska serien. Själv så har jag bara tittat på första avsnittet och var väl hyggligt imponerad. Daredevil verkar helt klart vara en kvalitativ serie, väl värd att följa men jag skulle personligen gärna sett bättre skådespelarprestationer från främst Elden Elson som spelar Matt Murdochs advokatpolare och Deborah Ann Woll som spelar Karen Page. Jag hade svårt för Deborah i True Blood och har det här med.
  • Scott Clendenin har gått bort, endast 47 år gammal. Blev lite överraskad när jag läste det i nya Sweden Rock Magazine som kom idag. Scott var främst känd från sena upplagan av Death och tidiga upplagan av Control Denied och lämnade väl egentligen inte större avtryck i musikhistorien jämfört med många andra som gått bort den senaste tiden men jag anser att har man en gång varit del av en av världens bästa grupper så är man värd att minnas. Vila i frid Scott.
  • Star Wars Celebration drar igång i helgen. Och chansen att vi får se trailers för både Star Wars: The Force Awakens och Star Wars Battlefront är skyhög. Så hög att det väl t.o.m är säkert att det kommer en trailer för Star Wars Battlefront. Men även om ett nytt Star Wars-spel från svenska DICE är hett så är det en fullblods-The Force Awakens-trailer jag vill se. En riktigt bra en som gör att man längtar ihjäl sig och bara önskar att sommaren kunde komma och gå i ilfart. Spänning och förväntan ligger i luften.
  • Tribulations nya platta fick en 9:a i Sweden Rock Magazine. ”En febrig och lömsk upplevelse du aldrig kommer att glömma” säger recensenten. Och jag som har bokat fetutgåvan av skivan som släpps nästa vecka. Detta trots att jag inte var särskilt imponerad av det enda smakprovet från skivan jag hört. Men man får ju med ett halsband så det skall nog vara värt det trots allt.

tribulation-childrenbox