Dags att börja fila på årsbästalistan

Måste börja med att säga att det har varit ett mycket bra år i år. Att klämma fram en årsbästa att presentera om cirka en månad kommer att bli extremt svårt. Grupper som Immolation, Monolord, Entrech, Leprous, Power Trip och Vampire har alla släppt sjukt bra grejer i år. För att inte tala om Archspire, RAM, Heavydeath, Portrait och Desolate Shrine. Och Apocalypse Orchestra. Och Satyricon.

Ja ni fattar. Svårt är bara förnamnet. Men det skall nog gå, speciellt om man har en av årets bästa skivor i hörlurarna samtidigt som man skriver. Engelska Inconcessus Lux Lucis släppte sin senaste skiva The Crowning Quietus för några veckor sedan och SATAN vad bra det är. En fenomenal blandning av Heavy Metal och Black Metal (eller Saturnian Black Magick som bandet själva kallar det) som svänger och krossar om vartannat. Det här är en solklar kandidat till den absoluta toppen av årets lista.

Annonser

MegaDödsMåndag

Förra måndagen vigdes enbart åt progressiva tongångar då bland annat Dream Theaters senaste skiva (som inte lyckats övertyga mig efter en handfull genomlyssningar) levererades av den lokala Posten. Denna måndagen blev det betydligt hårdare för idag så ökades min skivsamling på med fyra CD-skivor fyllda med råtuff dödsmetall. Det var ett paket från det tjeckiska skivbolaget Lavadome som hittade hem efter en dryg vecka ute på de europeiska vägarna och därmed förgyllde min start på veckan.

Dödsmetall

Längst upp till vänster ser vi Chaos Inceptions platta The Abrogation från 2012. Chaos Inception är ett band jag egentligen borde haft lite bättre koll på då flera av medlemmarna har ett förflutet i grymma Fleshtized men så har det inte varit, skäms på mig. Oavsett koll eller inte så verkar detta en riktigt bra skiva fylld med smattrande dubbelkaggar och fräsiga riff.

Till höger om Chaos Inception är Heaving Earths skiva Denouncing The Holy Throne. 12 låtar Immolation-minnande Death Metal som bland annat Youtube-kanalen Headbang Promotions utsåg till förra årets allra bästa dödsplatta. En helt ny bekantskap för mig och det skall bli mycket intressant att lyssna in sig på.

Sedan så har vi inte mindre än två skivor från det högkvalitativa skivbolaget Dark Descent: Desolate Shrine och deras The Sanctum of Human Darkness samt Adverserials Death, Endless Nothing and the Black Knife of Nihilism. Desolate Shrine gjorde en av förra årets allra bästa skivor med The Heart of the Netherworld och The Sanctum of Human Darkness är dess föregångare så den lär ju inte göra en besviken. Adversarial vinner grova pluspoäng bara genom titeln på sin skiva och innehållet lär vara av samma stentuffa kaliber om man skall gå efter de smakprov jag hört.

Så är det. Musik är kul. Och ibland är det dödsmetall.

Om man delar 2015 på hälften…

…så hamnar man ungefär där vi är nu. Och då skall jag som tradition från tidigare år göra en liten topplista på de skivor som jag gillat bäst under den första halvan av året. Men i år så är det lättare sagt än gjort. För jag kan inte lista några riktiga favoriter.

Och det är inte för att jag inte köpt någon musik för det har jag gjort, en hel del faktiskt. Men jag har inte lyssnat. Skivorna jag köpt har fått gå några varv i bakgrunden, de flesta har varit väldigt behagliga under skivans gång men knappt någon har lämnat något riktigt bestående intryck. Jag har väl helt enkelt inte varit helt 100% mottaglig för ny musik. Mycket av det som spisats har istället varit beprövade gamla klassiker som Morbid Angel, Symphony X och Bolt Thrower och så har jag snöat in lite på svenska proggarna i Karmakanic. Lite gott och blandat av sådant som man redan har hört innan, sånt som inte kräver lika mycket processorkraft.

Men, men. Om jag ändå ska försöka rabbla upp lite plattor anno 2015 som är certifierat bra utan att göra en topplista med 1 till 5 och sånt där så får det mellan tummen och pekfingret bli följande:

* TribulationThe Children of the Night. Stabilt verk vilket ju var väntat eftersom Tribulation är grabbarna att lita på. Dock inte bättre än föregångaren.

* Crypt SermonOut of the Garden. Kul med lite Doom Metal, är inget större fan av genren annars men Crypt Sermon gör det riktigt bra.

* Beardfish+4626-Comfortzone. Mustig progrock som går ner med hull och hår. Släpptes tidigt i år men får fortfarande speltid här hemma med jämna mellanrum.

* ArcturusArcturian. De halvknasiga norrbaggarna är tillbaka och det med en skiva av rang. Känner dock tyvärr att jag lyssnat för lite på den vilket förhoppningsvis kommer att botas snart.

* Desolate ShrineThe Heart of the Netherworld. Tung, tung döds med tillhörande mörk atmosfär. Fett bra.

Jo det var väl det jag kom på på rak arm. Ett gäng bra plattor som jag är ganska säker på att jag gillar. Och det finns nog ett antal till i skivhögen av bra skivor som jag inte kommer på just nu.

Kommande släpp under andra halvan av året som är stensäkra köp är Symphony X och Nile. Utöver det vet jag faktiskt inte. Jungle Rot (som släpptes häromdagen men skitsamma) kanske?

Dark Descent är bäst

Skivbolaget Dark Descent har de senaste åren gått från klarhet till klarhet och släppt ett stort antal skivor som hållit en fantastiskt hög nivå. Band som Krypts, Corpsessed och Horrendous har förgyllt den hårda musikscenen och i år skämmer Dark Descent bort oss igen.

Två av mina absoluta favoriter hittills i år dök upp i januari respektive februari och det är de senaste alstren från Desolate Shrine och Crypt Sermon. Två ganska olika band när det kommer till musikstil men de förenas i att de båda producerar hård musikalisk briljans. Finska Desolate Shrine spelar rejäl, tung dödsmetall som lägger sig som ett mörker över rummet den spelas i. Jänkarna i Crypt Sermon lirar också tungt men visar istället var det gamla Doom Metal-skåpet skall stå. Jag är ett hyggligt stort fan av Candlemass och likheterna är stora men jag vågar faktiskt säga att jag gillar Crypt Sermon mer än den klassiska svenska gruppen, i alla fall just nu. Båda Dark Descent-releaserna är i mina öron fantastiska och bör lyssnas på av var människa med god metalsmak.