Fredag. Gratis domedagsmusik någon?

Domedagen är nära. I alla fall om man ska tro forskarna vid The Bulletin of Atomic Scientists. För enligt dem så är det två och en halv minut kvar tills den så kallade domedagsklockan slår tolv. Och då är det slut med mänskligheten. Finito.

Tur då att klockan inte går i realtid och har möjligheten att gå baklänges. Och tur att det äntligen blivit fredag så att man kan hälla upp något trevligt att dricka i ett glas och slänga i en skiva i CD-spelaren och tänka på något annat än domedagsklockor.

Själv väljer jag idag lite trevlig dricka i form av Plantation Barbados Rom och musiken står svenska Domedag för, passande nog. Domedag är ett projekt som startades redan 2003 av Nicklas Rudolfsson (Runemagick, Swordmaster m.m) men vad jag vet inte släppt en skiva förrän Domedagen såg dagens ljus den sista december förra året. Ett riktigt bra stycke malande Metal med sång på svenska är vad det är och jag har självklart köpt mig ett av de 60 exemplar som finns av skivan. Dock så har jag ingen användning för den nedladdningskod som följde med skivan och tänkte som så att någon annan kanske skulle vilja lyssna på lite gratis domedagsmusik. Använd i så fall koden på bilden nedan och säg gärna till i kommentarsfältet när den är använd. Trevlig helg på eder alla!

Post-Apokalyps är tufft

Kanske inte om det skulle hända i verkligheten men i fiktiv form så är post-apokalyps riktigt häftigt och intressant. Och inte minst grunden till en massa filmer, litteratur och tv/dator-spel. Och anledningen till att jag började fila på ett inlägg om post-apokalyps är att jag ganska precis har sett filmerna Den sista striden och Vägen.  Två filmer som utmärkt representerar denna domedagsgenre.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den sista striden är ingen mindre än Luc Bessons debutfilm och utmärker sig främst genom att vara svartvit och att det bara sägs två ord i hela filmen, två saker som jag personligen tycker lyfter filmen lite grann. Det är framförallt befriande att se en film där skådisarna lyckas förmedla känslor utan att prata, något som t.ex. en genomsnittlig svensk dramatenskådis hade haft stora problem med. Domedagskänslan förmedlas utmärkt i denna film genom ökenlandskap och många nedgångna byggnader. Och sedan så går det ju inte bli annat än glad när man ser Jean Reno i en film, även om han här spelar en figur med tveksamma moraliska värderingar. 3 av 5 blir betyget till Den sista striden.

Sedan så var det dags för Vägen, en både bokstavligt och bildligt talat mörk film. Världen har mer eller mindre gått under och dom få människor som finns kvar försöker att klara sig så gott det går. Tyvärr så hade jag stora problem att bry mig om dom två huvudpersonerna i filmen, en far och hans son. Dom försöker att ta sig till kusten och det händer diverse småspännande saker på vägen men som sagt, filmen får mig inte att investera några känslor i dessa två karaktärer vilket jag tycker är tråkigt. Plus i kanten för den allmäna misären som råder och dom öde landskapen men Vägen är på det stora hela en liten besvikelse. Filmen får 2 av 5 i betyg.

Till sist så vill jag bara visa denna coola lilla kortfilm som passar utmärkt in på post-apokalyps-temat och som jag får lite sköna Terminator-vibbar av: