Septekh

Ännu en gång så har skivsamlingen utökats med ytterligare en skiva tack vare ett tips från Metalbloggen. Den här gången var det den senaste EPn från svenska Septekh som damp ner i brevlådan (tack för en snabb leverans Abyss Records).

Septekh

EPn går under namnet Apollinian Eyes, innehåller fyra låtar och är över alldeles för kvickt. Septekh lirar en form av musik som brukar gå under namnet Deathrash, en genre jag vanligtvis inte är så jätteförtjust i men då Septekh i mina öron påminner starkt om genomtrevliga Witchery så går det ju inte göra annat än att låta foten stampa takten och nacken nicka med i musiken.  Utmärkelsen för bästa låt på skivan går till sköna Burn it to the ground, en låt som begåvats med en minst lika skön video:

Vad jag förstår så är grabbarna på gång med en fullängdare relativt snart. Något jag från och med nu officiellt ser fram emot.

Yes! Immolation släpper nytt

Igår så kom nyheten att Immolations nya platta skall heta Kingdom of Conspiracy och att den skall släppas lös på marknaden den 10:e maj i år. ”Hurra!” säger jag. Jag ser verkligen fram emot ett nytt album med Immolation då dom är ett av mina ”bästa band” och förväntningarna är inte direkt låga efter fantastiska Majesty and Decay som kom 2010. Men jag vet ju att Ross Dolan och hans manskap alltid släpper riktiga kolosser till skivor, så det finns ingen direkt anledning att tro att kommande Kindom of Conspiracy inte skulle hålla samma höga standard som Immolations plattor har gjort genom hela deras karriär egentligen. Det är väl egentligen bara Harnessing Ruin (2005) och Unholy Cult (2002) som jag tycker är lite, lite svagare än resten av skivorna i deras diskografi. 10:e maj är datumet alltså, bara att skriva upp i kalendern.

Givet köp.

Givet köp.

Passa även på att kolla upp den digitala EPn Providence som finns för gratis nerladdning här: http://www.scionav.com/collection/808. En riktigt bra EP som jag lätt hade betalat för om den fanns i ett fysiskt format. Men det gör den inte vad jag vet så det blir till att hålla till godo men lite välljudande ettor och nollor istället.

En skiva ur arkivet (Del 10)

Märkte att det var ett bra tag sedan jag plockade ett russin ur skivsamlingskakan, så jag gör väl slag i saken och gör just det, plockar ett russin alltså. Russinet för dagen är Keep of Kalessins mästerliga EP Reclaim från 2003:

Keep of Kalessin är ett kempegrejt band från vårt grannland Norge och dom lirar Black Metal av en ganska så polerad och lättlyssnad sort men det är ingenting jag lider av för jag gillar ofta Black Metal när den går mer åt mer progressiva och symfoniska riktningar. På Reclaim så bjuder Keep Of Kalessin lyssnaren på 5 låtar varav en är ett intro och en är en nyinspelning av en gammal låt från deras debutskiva Through times of war (grymt bra platta det med). Det låter kanske lite fattigt men jag tycker att det blir en styrka då Reclaim blir en liten kort, intensiv käftsmäll till smällkaramell som man gärna låter brisera i ens hörselgångar om och om igen.

Och då har jag inte nämnt det absolut bästa med skivan. För tillsammans med bandmaestro Obsidian Cs låtskrivande och riffande på gitarren så är sångaren och trummisen skivans stora behållning. För bakom micken på denna skiva hittar vi ingen mindre än Atilla Csihar (Mayhem) och på trumpallen sitter Frost från Satyricon. Dessa båda herrar hjälper att lyfta Reclaim till en nivå som få EP-skivor kommer i närheten utav. Tyvärr så var Atilla och Frost bara med på den här skivan men man får väl vara glad åt det lilla antar jag. Och det är jag ju och ger därför gladeligen Reclaim ett betyg på 9 av 10. Världens bästa EP? Kanske, kanske inte men helt klart en utav dom.

http://www.youtube.com/watch?v=qOrml1rFiX8

En skiva ur arkivet (Del 9)

Open the gates…SATAN! Dark Funerals självbetitlade debut är en platta som väcker sjukt nostalgiska känslor i mig. Dark Funeral var ett av mina första möten med Black Metal och även om det inte var kärlek och giftermål vid första öronkastet så har genren ändå hängt med på ett hörn genom åren, lite vid sidan av dödsmetall, progressive metal och allt vad det nu har varit. Dark Funeral EPn kan väl inte klassas som något annat än en klassiker idag och innehåller fyra mumsiga små blackpraliner varav mina favoriter är öppningspåret Open the gates och tredje låten My dark desires. Open the gates fick faktiskt en gång i tiden det tvivelaktiga nöjet att bli tolkad av Totenfresser och mig i det primitiva PC-programmet Fast Tracker 2. Resultatet var allt annat än bra och kan mest klassas som ett av 90-talets största humorögonblick, synd att så många missade det. Kommer även ihåg diskussionen i kompisgänget huruvida det skreks ”Satan” eller ”Sieg Heil” i början av låten. Ja Satan, det var tider det…