Star Wars Armada: second strike

Jag kan inte påstå att mitt Star Wars Armada-spel går varmt här hemma då det i helgen var dags att blåsa dammet av spellådan och lira mitt livs andra omgång i Fantasy Flight Games rymdflotts-simulator. Och precis som förra gången så åkte jag på däng. Dock inte en lika kraftig käftsmäll som förra gången men trots allt så fick jag se min stolta Imperial Star Destroyer försvinna i ett moln av eld och allmän förödelse. Ett öde även min Victory-class Star Destroyer skulle dela trots att det ett tag såg ut som skeppet helt enkelt skulle ”flyga ur bild” och bli diskvalificerat.

Men trots att Armada sällan blir spelat och att jag ännu inte vunnit en omgång så gillar jag det. Det har en bra Star Wars-känsla och känns riktigt maffigt att spela. Fast jag tror att spelet kräver ett större bord än det jag har tillgängligt just nu då det känns om allt man har utrymme att göra är att leka Wall of Death med sin respektive flotta och hoppas att man är den som har mest tur med sina tärningar och håller ner skeppskrockandet till ett minimum. En större spelyta hade helt klart gett utrymme åt mer taktiska manövrar och minskat risken för att flyga ut över bordskanten. Det plus ett Home One-skepp till rebellerna för 400kr och jag tror att saken är biff. Återstår att se om det stämmer.

Att hytta med näven

Idag utannonserade Fantasy Flight Games den senaste expansionen till det utomordentligt  trevliga Star Wars-spelet Imperial Assault. Den heter The Bespin Gambit och innehåller allt man kan vänta sig från Fantasy Flight: nya uppdrag, nya minifigurer och nya bitar att bygga banor utav. Och självklart kan man köpa till extra plastfigurer om man inte vill köra med den fattiga kartongpluppsvarianten som följer med expansionen:

swi25-28_plastic

Lägg extra märke till Agent Blaise i mitten. När alla andra poserar tufft och siktar med sina pickadoller så gör han något som är så otroligt mer bad-ass: han hytter med näven. Med det så vinner han i ett enda snabbt slag titeln som den tuffaste figuren i hela spelet och höjer köpsuget till max.

Rebellernas flotta har siktats vid Sullust

O boy, oboy, o boy…

Det gick tillslut inte att hålla sig längre, Fantasy Flight Games senaste slukare av pengar var tvunget (tvunget I tell you!) att köpas. Star Destroyern fick vara hel i säkert en kvart och ganska snabbt insåg jag att jag kommer vara tvungen att lägga minst lika mycket pengar till på att skaffa fler skepp till spelet men lika glad är jag för det. Ja spelmakarna på FFG är inte dumma, de vet hur en spel- och Star Wars-nörd skall skinnas på sina hårt förtjänade stålar. Men det skall det allt vara värt för att kunna skapa sina alldeles egna episka rymdslag. Nu gäller det bara att hitta motspelare som kan tänka sig att lira på rebellernas sida. Jag menar, alla vill väl vara det coola Rymdimperiet?

Vill du veta mer? Kolla här:

Rymdimperiet anfaller!

I helgen var det dags att testa Star Wars-brädspelet Imperial Assault på allvar. Fyra modiga rebeller mot ett starkt och ondskefullt Imperium. Och efter att ha spelat i en sådär 8-9 timmar så ploppar det upp sofistikerade ord som askul och skitroligt i huvudet när jag skall försöka beskriva vad jag tyckte om Imperial Assault. Ett riktigt, riktigt trevligt spel som tar allt det som är bra med Descent: Journeys in the dark – second edition och gör det lite bättre.

Bra balans mellan Imperiet och rebellerna även om det faktiskt var ett litet för stort övertag för rebellerna i det långa loppet. Men kanske ordnar det upp sig ju längre in i kampanjen man kommer, det är bara att hoppas på det. Och i ärlighetens namn så är det väl egentligen viktigare att själva historien i kampanjen är intressant och går framåt än att segrarna skall delas lika? Överlag så är spelet mycket snyggt, det är hög kvalité på komponenterna men det är något för mycket kort att hålla reda på. Det gör dock inte så mycket tycker jag för när man väl tagit sig tiden att sortera upp dem så är det inte så väldigt ofta man behöver hantera dem. Ett plus i kanten tycker jag att speldesignerna skall ha för att de har lyckats bra med variationen i uppdragen. Det är inte bara att skjuta på allt som rör sig (även om det naturligtvis är en stor del) utan man måste ofta skynda sig och ta strategiska beslut för att lyckas med sitt uppdrag.

Så allt som allt är jag mycket nöjd med Imperial Assault, kommer högst troligtvis investera i ett antal av de expansioner som kommer att släppas under det kommande året och ser framförallt fram emot att spela igen. Frågan är bara om man hinner innan det är dags att börja spana in Fantasy Flights nästa Star Wars-spel Armada som även det ser helt fantastiskt roligt och intressant ut.

Snabbtest: Imperial Assault

Igår var det dags att för första gången så smått testa ett av vinterns allra hetaste brädspel: Imperial Assault från Fantasy Flight Games. Spelet har lite elakt kallats Descent i Star Wars-kläder men faktum är att det är ganska nära sanningen. Min bloggkollega Totenfresser och jag gav oss igår på tutorialdelen av spelet och trots att vi inte har spelat Descent mer än vid ett par tillfällen så kom vi snabbt in i hur spelet fungerar på grund av att så mycket kändes bekant.

Men en hel del är också nytt vilket gör att jag tycker att spelet känns fräscht trots att det innerst inne är en uppdatering av spelsystemet i Descent 2.0. Detta kanske låter lite trist om man redan har Descent i spelhyllan men i mina ögon, som stort Star Wars-fan, så är Imperial Assault i slutändan en vinnande produkt. Star Wars-temat är så starkt i sig och bara känslan av att flytta runt Stormtroopers och Rebellsoldater är grym. Att det dessutom följer med en rejäl AT-ST i grundlådan gör ju inte saken sämre direkt och dessutom så får man också med de inte helt okända karaktärerna Darth Vader och Luke Skywalker som små plastfigurer att använda i spelets kampanj.

Allt som allt så ser jag en stor potential i Imperial Assault och kommer i framtiden satsa på att skaffa expansioner till det istället för Descent. Nu är det absolut inget fel på Descent men de uppdaterade reglerna med bland annat  bättre turordningssystem och stridssystem samt att Star Wars-temat sitter som en smäck är helt klart skäl nog för mig att hoppa på Imperial Assault-tåget istället.

Fet brädspelsnyhet

UFO och X-Com är titlar som får det att rinna i mungipan på PC-strateger världen över. Ett stort antal spel har gjorts genom åren och det senaste, X-Com: Enemy Unknown, som kom för ett par år sedan fick hela den haltande franchisen på fötter igen och blev mäkta populärt. Spelet går i stora drag ut på att försvara jorden mot en utomjordisk invasion och till sin hjälp har man bland annat baser fulla med forskare och annat löst folk, jaktflyg och hårdnackade soldater som skjuter aliens för glatta livet.

Och snart så kommer det en brädspelsversion av X-Com vilket gör mig som stort fan av både brädspel och X-Com väldans glad och förväntansfull. Dessutom så kommer det vara ett så kallat kooperativt spel där man samarbetar mot en gemensam fiende istället för att försöka vinna en ensam seger. Alltså lite extra grädde på moset för en som mig som älskar kooperativa spel.

Det enda smolket i bägaren kan vara att man måste använda sig av en digital app för att kunna spela spelet. Personligen så tycker jag att ett spel skall kunna spelas med det som finns i kartongen men utvecklaren Fantasy Flight Games får gärna överbevisa mig. Hur som helst så är det något att ha i tanken om man skall köpa spelet.

X-Com: The Board Game stödjer upp till fyra spelare och kommer ut någon gång under det sista kvartalet i år.

box-XCOM-right

Resor i mörkret

Förra veckan spelade jag äntligen Descent: Journeys in the dark (Second edition) för första gången och jag måste säga att det var riktigt kul. Det var lite som att åka bakåt i tiden till när man lirade det gamla hederliga brädspelet Hero Quest, för spelen har helt klart många likheter.

Kortfattat så går spelet till så att en spelare tar på sig rollen som hemsk och elak Overlord över dom grottor och liknande som äventyrarna skall ta sig igenom. Äventyrarna, hjältarna eller vad man nu vill kalla det styrs av resterande spelare och dom skall samarbeta och göra sitt absoluta yttersta för att klara dom kriterier som krävs för att klara det scenario man har valt att spela. För att kunna förpesta situationen för hjältarna så har Overlorden en mängd knep och monster till förfogande. Det kan vara saker som fällor, trollformler och annat elakt. Hjältarna är i sin tur naturligtvis inte helt hjälplösa utan har en mängd vapen och knep att ta till, beroende på vilken klass man är, t.ex. krigare eller magiker.

I vårt fall så vann Overlorden överlägset ända till dess att jag valde att vara Overlord. Då klarade äventyrarna sig galant igenom banan och kunde bara skratta åt vilken jäkla otur jag har med tärningar. Det skulle dock visa sig att vi spelat lite fel vilket förklarade Overlordens överlägsenhet i början och min inkompetens/otur på slutet. Men det var egentligen skit samma för själva spelandet för jättekul oavsett vilken sida man spelade för och Descent: Journeys in the dark är ett spel jag väldigt gärna spelar igen. Snarast möjligt.

X-Wing Miniatures

För inte alls så länge sedan i en galax väldigt nära så släpptes våg fyra av skepp till brädspelet X-Wing Miniatures.

wave4-layout_02

Och nu börjar jag bli riktigt jäkla sugen på att börja spela det där spelet. Som gammal lirare av PC-spelen X-wing och TIE-fighter så vattnas det verkligen i munnen när man får se dom där. Jag menar, TIE Defender (andra skeppet från höger)! Hur fett är inte det egentligen?

Det tråkiga är om man skall börja spela så måste man till en början investera i ett startkit som innehåller tre skepp, 1 X-Wing och 2 TIE-fighters. Det går på ca 300kr. Vill man sedan ha ytterligare skepp att lattja med så kostar varje skepp från en dryg hundralapp och uppåt, så det tickar snabbt på om man t.ex. vill ha en skvadron olika TIE-skepp med Darth Vaders TIE-Advanced som leder dom. För att inte tala om korvetten Tantive IV som kom för ett tag sedan och går på en sisådär 700kr. Ett riktigt stort jävla as skulle man kunna säga.

epic-ships-3

Mycket pengar blir det alltså och man kan tyvärr just nu bara vara två spelare. Vad jag vet så skall det komma ett tillägg som gör att man kan vara fyra men två är alltså det som gäller just nu. Lite tråkigt då min erfarenhet är att brädspel oftast blir väldigt mycket roligare om man är fler som spelar.

Gears of War – The Boardgame: Victory!

Seger!

I helgen så tvingade vi äntligen Locust ner på knä och klarade första banan i brädspelsversionen av Gears Of War. Tre försök tog det och det såg under långa stunder mörkt ut även den här gången men till slut så gick det. Kanske berodde det på att vi den här gången var fyra spelare eller att vi halvfuskade en liten, liten gnutta men det spelar egentligen ingen roll. Vi klarade det, lagarbetet lönade sig, alla drog sitt strå i stacken och sköt skiten ur Boomers, Drones och Wretches. Härligt.

Detta var alltså tredje gången som det spelades Gears Of War – The Boardgame och efter en lite trevande första omgång (vilket man ju alltid får räkna med) så håller jag spelet mycket högt. Visst, spelet är väl så kallad ”Ameritrash” i sin allra renaste form med mycket fokus på själva temat och en stor dos slump men jag gillar det som fanken ändå, oavsett vad brädspelspurister tycker och tänker.  Jag har alltid haft en svaghet för spel där man samarbetar och Gears Of War gör mig otroligt sugen på att skaffa fler brädspel där fokus är lagt på att man som grupp skall försöka att slå spelet istället för att man själv ska stå som ensam segrare.

Nu blir det att vila brädspelshjärnan en stund, ladda batterierna och sedan rusa in med full kraft i bana 2. Förhoppningsvis så krävs det inte tre försök för att klara den uppgiften.

Gears of War – The Boardgame: Omgång 2

Vi fick pisk.

Igen.

AIn i Gears of War brottade ner våra tre COG-soldater och gjorde machomos utav dom. Skoninglöst och hårt. Men ändå så tycker jag att Gears of War – The Boardgame har visat sig att vara ett riktigt roligt spel där man försöker samarbeta så gott det går och gör allt för att vinna över den förbannade AIn. Det är liksom tv-spelet, fast på ett bräde med plastfigurer. Och det måste ju också nämnas att vi faktiskt tog oss till den andra delen av banan vi spelade igår. Det gjorde vi inte förra gången. Så någon form av framgång uppnådde vi faktiskt under gårdagskvällen.

Sedan försökte vi muntra upp oss ytterligare genom att lira lite Space Hulk: Death Angel. Ett oförlåtande och skitsvårt kortspel där man som ett gäng Space Marines ska försöka ta sig igenom ett rymdskepp och döda så många Genestealers som möjligt. Så det är väl inte helt fel att ifrågasätta valet av spel efter en svidande förlust i Gears of War för Death Angel spöade oss ännu hårdare kändes det som. 12st hårda rymdsoldater dog som flugor och uppdraget misslyckades naturligtvis.

Nej. Det får bli bättring tills nästa gång det är dags att spela brädspel. Då ska vi bannemej vinna. For the Emperor!

Star Wars kortspel – ett nytt försök

”Here we go again” som C-3PO sa i Return of the Jedi. Jag har ökat på spelsamlingen lite grann och den här gången blev det ett exemplar av Star Wars The Card Game som släpptes förra året. Ett spel jag blivit mer och mer sugen på efter att ha kollat på en hel del Youtube-videos om hur det spelas och som nu är mitt andra försök att hitta ett roligt kortspel baserat på Star Wars. Mitt första försök var på 90-talet någon gång då jag köpte ett startkit av Deciphers Star Wars CCG (Customizable Card Game) vilket jag aldrig fastnade för. Spelet var krångligt att spela och så var man mer eller mindre tvungen att köpa nya kort hela tiden (a lá Pokemon) där man så klart blev sittande med en massa dubbletter efter ett tag. Men detta nya Star Wars The Card Game råder förhoppningsvis bot på detta då det verkar väldigt lättspelat och inte är beroende av att du som spelare köper en massa nya kort hela tiden då det är ett så kallat LCG (Living Card Game). Visst, expansioner av spelet finns redan på marknaden men dom fungerar precis som vilken spelexpansion som helst och utökar bara upplevelsen, utan någon risk för en massa tråkiga dubbletter. Så nu är det bara att sätta sig ner och spela och hoppas på att Kraften är med en.

Postapokalyptisk steampunk i spelform

Fantasy Flight Games annonserade i fredags att dom ska ge ut ett brädspel vid namn Gearworld som utspelar sig i en postapokalyptisk steampunk-värld. Fatta hur många rätt på en och samma gång det är. Brädspel – yes! Postapokalyps – dubbelyes! Steampunk – megayes! Dessutom så är undertiteln The Borderlands. Oj, oj, oj dags att börja peppa och lägga undan lite cash för detta Gearworld som beräknas dyka upp någon gång i början av sommaren.

Alla rätt.

FornMon Fright Night 2012

I lördags var det dags för den kanske årligt återkommande tillställningen FornMon Fright Night. En kväll i skräckens tecken då det liras hemska sällskapsspel som utspelar sig bland demonvärldar och andra dimensioner. Kvällens spel var Arkham Horror vilket ingen av medlemmarna i sällskapet hade lirat förut så det tog ett tag innan reglerna satt men när dom väl gjorde det så flöt spelet på bra. Dock så fuskades det lite eftersom vi var Arkham Horror-oskulder allihop men det blev rätt bra tillslut ändå. Alla portar till helvetet (eller vad det nu är) stängdes och våra tre hjältinnor räddade både dagen och staden.  Alltså blev det en lyckad kväll på alla sätt och Arkham Horror visade sig vara ett roligt spel som jag gärna lirar igen.

Nytt i brädspelshyllan

Jag fortsätter att snöa in på brädspelshobbyn och har i veckan köpt lite nytt till min lilla samling.

Talisman-expansioner:

Små trevliga lådor som främst innehåller nya äventyrskort och nya karaktärer att spela med. The Reaper och The Blood Moon hade jag sedan innan, The Frostmarch och The Sacred Pool är nya och därför inte testade ännu. Jag tycker verkligen om dessa små expansioner eftersom dom ändå tillför grundspelet ganska mycket utan att göra särskilt stora hål i plånboken. Får se om jag någonsin skaffar någon av dom större expansionerna men just nu känns det som om mitt Talisman är ganska så komplett.

Arkham Horror:

TUNGT spel som utspelar sig i den fiktiva amerikanska staden Arkham under mitten av 1920-talet. Spelet är baserat på författaren H.P Lovecrafts Cthulhu-universum och går ut på att man ska stoppa en ”Ancient One” och dess monster-undersåtar som försöker att ta över Arkham. Detta är ett så kallat co-op-spel där man ska samarbeta mot spelet och det tycker jag verkar vara riktigt kul, det kan ju bli lite tjatigt att alltid försöka döda varandra hela tiden.

Det var det hela. Nu återstår bara att hoppas att det kommer att finnas tid att spela dessa spel. 🙂

Spelresa med öl

Med risk för att bli lite tjatig så kommer här ännu ett inlägg om brädspel. För igår gjorde jag nämligen en episk resa genom en väl vald del av Sverige: jag åkte hela vägen från Göteborg till Borås via buss. Syftet med resan var att hälsa på min frus kompis man för att lira lite brädspel, då våra fruar var i Göteborg och köpte barnkläder. För tydligen är det så att när kvinnorna är iväg och shoppar så spelar männen brädspel och dricker öl.

Spelet för dagen var Game Of Thrones, alltså ett spel baserat på dom kända böckerna som i sin tur även är grunden för en tv-serie där dom mest konspirerar mot varandra och knullar bakifrån. Och själva spelet var faktiskt ganska så likt serien för det känns som om man hela tiden försöker att smida elaka planer för att ta över så stor del av landet Westeros man kan. Dock så var det inte lika mycket sex i spelet som i serien men vi spånade lite på om tillverkaren Fantasy Flight Games inte skulle ta och tillverka en expansion till spelet som drog upp sex-reglagen till 11. Hur som helst, spelet gick för min del ganska så illa då jag inte var i närheten av att vinna. Men Game Of Thrones var ändå ett mycket roligt spel som jag gärna spelar igen men då helst med lite fler personer. Den här gången var vi bara tre och då begränsas spelet ganska så mycket och jag kan tänka mig att det är väldigt mycket roligare att lira när man är 6 pers runt bordet som alla försöker störta alla, samtidigt som man formar lömska allianser med varandra.

Naturligtvis så hade jag tagit med mig lite öl att smutta på till spelandet och den här gången hade jag snålat lite och köpt Brutal Brewings ganska så nya sommaröl Beervana. En burk går på 11kr med pant och om jag ska vara ärlig så lägger jag mycket hellre 5-10kr extra för att få en öl som smakar väldigt mycket bättre. Beervana var hygglig på sin höjd och är en sommaröl som fyller sitt syfte men, njae, ingenting för mig. Då var det tur att jag hade med mig ett par Brooklyn Lager också som jag kunde avsluta kvällen med tillsammans med en god hemgrillad hamburgare.