Star Wars Armada: second strike

Jag kan inte påstå att mitt Star Wars Armada-spel går varmt här hemma då det i helgen var dags att blåsa dammet av spellådan och lira mitt livs andra omgång i Fantasy Flight Games rymdflotts-simulator. Och precis som förra gången så åkte jag på däng. Dock inte en lika kraftig käftsmäll som förra gången men trots allt så fick jag se min stolta Imperial Star Destroyer försvinna i ett moln av eld och allmän förödelse. Ett öde även min Victory-class Star Destroyer skulle dela trots att det ett tag såg ut som skeppet helt enkelt skulle ”flyga ur bild” och bli diskvalificerat.

Men trots att Armada sällan blir spelat och att jag ännu inte vunnit en omgång så gillar jag det. Det har en bra Star Wars-känsla och känns riktigt maffigt att spela. Fast jag tror att spelet kräver ett större bord än det jag har tillgängligt just nu då det känns om allt man har utrymme att göra är att leka Wall of Death med sin respektive flotta och hoppas att man är den som har mest tur med sina tärningar och håller ner skeppskrockandet till ett minimum. En större spelyta hade helt klart gett utrymme åt mer taktiska manövrar och minskat risken för att flyga ut över bordskanten. Det plus ett Home One-skepp till rebellerna för 400kr och jag tror att saken är biff. Återstår att se om det stämmer.

Annonser

Att hytta med näven

Idag utannonserade Fantasy Flight Games den senaste expansionen till det utomordentligt  trevliga Star Wars-spelet Imperial Assault. Den heter The Bespin Gambit och innehåller allt man kan vänta sig från Fantasy Flight: nya uppdrag, nya minifigurer och nya bitar att bygga banor utav. Och självklart kan man köpa till extra plastfigurer om man inte vill köra med den fattiga kartongpluppsvarianten som följer med expansionen:

swi25-28_plastic

Lägg extra märke till Agent Blaise i mitten. När alla andra poserar tufft och siktar med sina pickadoller så gör han något som är så otroligt mer bad-ass: han hytter med näven. Med det så vinner han i ett enda snabbt slag titeln som den tuffaste figuren i hela spelet och höjer köpsuget till max.

Rebellernas flotta har siktats vid Sullust

O boy, oboy, o boy…

Det gick tillslut inte att hålla sig längre, Fantasy Flight Games senaste slukare av pengar var tvunget (tvunget I tell you!) att köpas. Star Destroyern fick vara hel i säkert en kvart och ganska snabbt insåg jag att jag kommer vara tvungen att lägga minst lika mycket pengar till på att skaffa fler skepp till spelet men lika glad är jag för det. Ja spelmakarna på FFG är inte dumma, de vet hur en spel- och Star Wars-nörd skall skinnas på sina hårt förtjänade stålar. Men det skall det allt vara värt för att kunna skapa sina alldeles egna episka rymdslag. Nu gäller det bara att hitta motspelare som kan tänka sig att lira på rebellernas sida. Jag menar, alla vill väl vara det coola Rymdimperiet?

Vill du veta mer? Kolla här:

Rymdimperiet anfaller!

I helgen var det dags att testa Star Wars-brädspelet Imperial Assault på allvar. Fyra modiga rebeller mot ett starkt och ondskefullt Imperium. Och efter att ha spelat i en sådär 8-9 timmar så ploppar det upp sofistikerade ord som askul och skitroligt i huvudet när jag skall försöka beskriva vad jag tyckte om Imperial Assault. Ett riktigt, riktigt trevligt spel som tar allt det som är bra med Descent: Journeys in the dark – second edition och gör det lite bättre.

Bra balans mellan Imperiet och rebellerna även om det faktiskt var ett litet för stort övertag för rebellerna i det långa loppet. Men kanske ordnar det upp sig ju längre in i kampanjen man kommer, det är bara att hoppas på det. Och i ärlighetens namn så är det väl egentligen viktigare att själva historien i kampanjen är intressant och går framåt än att segrarna skall delas lika? Överlag så är spelet mycket snyggt, det är hög kvalité på komponenterna men det är något för mycket kort att hålla reda på. Det gör dock inte så mycket tycker jag för när man väl tagit sig tiden att sortera upp dem så är det inte så väldigt ofta man behöver hantera dem. Ett plus i kanten tycker jag att speldesignerna skall ha för att de har lyckats bra med variationen i uppdragen. Det är inte bara att skjuta på allt som rör sig (även om det naturligtvis är en stor del) utan man måste ofta skynda sig och ta strategiska beslut för att lyckas med sitt uppdrag.

Så allt som allt är jag mycket nöjd med Imperial Assault, kommer högst troligtvis investera i ett antal av de expansioner som kommer att släppas under det kommande året och ser framförallt fram emot att spela igen. Frågan är bara om man hinner innan det är dags att börja spana in Fantasy Flights nästa Star Wars-spel Armada som även det ser helt fantastiskt roligt och intressant ut.

Snabbtest: Imperial Assault

Igår var det dags att för första gången så smått testa ett av vinterns allra hetaste brädspel: Imperial Assault från Fantasy Flight Games. Spelet har lite elakt kallats Descent i Star Wars-kläder men faktum är att det är ganska nära sanningen. Min bloggkollega Totenfresser och jag gav oss igår på tutorialdelen av spelet och trots att vi inte har spelat Descent mer än vid ett par tillfällen så kom vi snabbt in i hur spelet fungerar på grund av att så mycket kändes bekant.

Men en hel del är också nytt vilket gör att jag tycker att spelet känns fräscht trots att det innerst inne är en uppdatering av spelsystemet i Descent 2.0. Detta kanske låter lite trist om man redan har Descent i spelhyllan men i mina ögon, som stort Star Wars-fan, så är Imperial Assault i slutändan en vinnande produkt. Star Wars-temat är så starkt i sig och bara känslan av att flytta runt Stormtroopers och Rebellsoldater är grym. Att det dessutom följer med en rejäl AT-ST i grundlådan gör ju inte saken sämre direkt och dessutom så får man också med de inte helt okända karaktärerna Darth Vader och Luke Skywalker som små plastfigurer att använda i spelets kampanj.

Allt som allt så ser jag en stor potential i Imperial Assault och kommer i framtiden satsa på att skaffa expansioner till det istället för Descent. Nu är det absolut inget fel på Descent men de uppdaterade reglerna med bland annat  bättre turordningssystem och stridssystem samt att Star Wars-temat sitter som en smäck är helt klart skäl nog för mig att hoppa på Imperial Assault-tåget istället.

Fet brädspelsnyhet

UFO och X-Com är titlar som får det att rinna i mungipan på PC-strateger världen över. Ett stort antal spel har gjorts genom åren och det senaste, X-Com: Enemy Unknown, som kom för ett par år sedan fick hela den haltande franchisen på fötter igen och blev mäkta populärt. Spelet går i stora drag ut på att försvara jorden mot en utomjordisk invasion och till sin hjälp har man bland annat baser fulla med forskare och annat löst folk, jaktflyg och hårdnackade soldater som skjuter aliens för glatta livet.

Och snart så kommer det en brädspelsversion av X-Com vilket gör mig som stort fan av både brädspel och X-Com väldans glad och förväntansfull. Dessutom så kommer det vara ett så kallat kooperativt spel där man samarbetar mot en gemensam fiende istället för att försöka vinna en ensam seger. Alltså lite extra grädde på moset för en som mig som älskar kooperativa spel.

Det enda smolket i bägaren kan vara att man måste använda sig av en digital app för att kunna spela spelet. Personligen så tycker jag att ett spel skall kunna spelas med det som finns i kartongen men utvecklaren Fantasy Flight Games får gärna överbevisa mig. Hur som helst så är det något att ha i tanken om man skall köpa spelet.

X-Com: The Board Game stödjer upp till fyra spelare och kommer ut någon gång under det sista kvartalet i år.

box-XCOM-right

Resor i mörkret

Förra veckan spelade jag äntligen Descent: Journeys in the dark (Second edition) för första gången och jag måste säga att det var riktigt kul. Det var lite som att åka bakåt i tiden till när man lirade det gamla hederliga brädspelet Hero Quest, för spelen har helt klart många likheter.

Kortfattat så går spelet till så att en spelare tar på sig rollen som hemsk och elak Overlord över dom grottor och liknande som äventyrarna skall ta sig igenom. Äventyrarna, hjältarna eller vad man nu vill kalla det styrs av resterande spelare och dom skall samarbeta och göra sitt absoluta yttersta för att klara dom kriterier som krävs för att klara det scenario man har valt att spela. För att kunna förpesta situationen för hjältarna så har Overlorden en mängd knep och monster till förfogande. Det kan vara saker som fällor, trollformler och annat elakt. Hjältarna är i sin tur naturligtvis inte helt hjälplösa utan har en mängd vapen och knep att ta till, beroende på vilken klass man är, t.ex. krigare eller magiker.

I vårt fall så vann Overlorden överlägset ända till dess att jag valde att vara Overlord. Då klarade äventyrarna sig galant igenom banan och kunde bara skratta åt vilken jäkla otur jag har med tärningar. Det skulle dock visa sig att vi spelat lite fel vilket förklarade Overlordens överlägsenhet i början och min inkompetens/otur på slutet. Men det var egentligen skit samma för själva spelandet för jättekul oavsett vilken sida man spelade för och Descent: Journeys in the dark är ett spel jag väldigt gärna spelar igen. Snarast möjligt.