Lite gnäll om allt möjligt

Igår så levererade Ginza tillslut och jag fick äntligen hem Opeths nya skiva Pale Communion. Vete fan vad Ginza håller på med nu för tiden men en sak står klar: det är ingen idé att förboka något från dom. Alla gånger jag förbokat något så blir statusen på produkten ”På väg in” och efter det så händer absolut ingenting. Lite frustrerande då detta ”På väg in” enligt Ginza själva betyder ”Denna artikel är på väg in till vårt lager i Fåglum. Den skickas normalt inom 1-3 arbetsdagar efter att vi har tagit emot din order.” Visst, jag kan förstå att det inte är lätt att styra leverantörers leveranstider men när man skriver att en vara normalt skickas inom 1-3 dagar så tror man ju på det. Men så är det alltså inte och jag har nu en gång för alla lärt mig att det inte är någon som helst mening att beställa från Ginza om inte produkten finns i lager.

Tyvärr så blev det inte bättre efter jag lyssnat igenom Pale Communion. Vilken jäkla sås till skiva. Världens tunnaste brunsås full med klumpar i skulle man kunna likna den vid. Jag hoppas innerligen att skivan blir bättre efter några genomlyssningar för nu var det verkligen inte roligt. Singelspåret Cusp of Eternity, som fick mig att bli sugen på skivan till att börja med, är tillsammans med Voice of treason de två låtar som jag ens orkade bemöda mig att tycka om. Resten av skivan blev bara en stor trist brunsås som sagt. En musikalisk sås där allt krut verkar ha lagts på att progga till allt så mycket det bara går. Inget av ”mitt” gamla goda 90-tals Opeth är nu kvar och det känns nästan som om jag lyssnar på en helt annan grupp. Självklart skall man låta en grupp utveckla sitt sound och gå i den riktning dom vill men nu, efter en endaste lyssning märk väl, så hade dom i mina öron lika gärna kunnat döpa om sig till Progmasters of the Sun eller liknande och låta liket efter Opeth ruttna i frid. Bra ljud på skivan dock.

På tal om något helt annat så skall Games Workshop släppa omtyckta brädspelet Space Hulk igen. Kostnad för ett exemplar: 900kr. Games Workshop kan dra åt helvete. Först så släpper dom så små begränsade upplagor av spelet med så många år i mellan att dom få spel som finns får ett skyhögt pris på begagnatmarknaden och nu när den fjärde upplagan av spelet så har dom mage att begära 900 spänn.

Första Space Hulk kom 1989(!).

Fyra upplagor av spelet sedan dess(!!).

900kr(!!!).

Games Workshop är giriga små as och mitt köpbegär försvann tämligen omgående. Då lägger jag hellre 900kr och får två-tre, mycket bättre spel, från någon annan tillverkare istället.

gw greed

Using customers money to wipe their ass since 1987

En skiva ur arkivet (Del 13)

Realm of Chaos. Smaka på dom tre orden. Lägg där efter till feta grejer som Bolt Thrower och Slaves to darkness. Hur jävla tungt är inte det då? Jo, det är riktigt jävla tungt ska ni veta. Bolt Throwers mästerverk Realm of Chaos (Slaves to darkness) var med och delade varsin sida med Graves You’ll never see… på ett kassettband som jag näst intill spelade sönder på min gamla bergsprängare. Runt 15 år gammal var jag och Death Metal  var det häftigaste och farligaste som fanns. Eternal War, All that remains och World Eater sköt sig ut ur dom stackars högtalarna och dränkte mitt lilla pojkrum i krigsdimma.

Realm of Chaos räknar jag som Bolt Throwers starkaste album där varje del bildar en sådan fantastisk helhet. Karl Willets klassiska dödsskrik, Andy Whales hafsiga trumspel och så klart Jo Benchs baslir. Oj så bra det är. För att inte tala om det fantastiska omslaget med sina Space Marines som bullat upp sig i en stor hög och skjuter med sina bolters hejvilt omkring sig.  Vilket leder mig in på den lilla besvikelse som infann sig när jag i dagarna packade upp nypressen av skivan på vinyl. Omslaget är ju ändrat! Tydligen så har Earache inte rättigheterna till bilden längre och Games Workshop vägrade tydligen att förnya dom. Idioti tycker jag. Men besvikelsen lade sig faktiskt lite efter att jag betraktat det nya omslaget lite närmare. Det är liksom fulsnyggt på något vis. Och insticket var lite kul med sina skisser på vapen och rustningar. Lite som dom man själv gjorde istället för att hänga med på lektionerna under högstadiet.