Vinylhörnan: Vampire – Vampire

Vampire bildades i Göteborg 2011 och har hunnit med att släppa (enligt Metal-Archives) en fullängdare, en EP, en singel, en split och en demo. Typ en av varje alltså. Men diskografin kommer senare i år att berikas med ytterligare en fullängdare och förstöra den fina symmetrin. Något att se fram emot och ett grovmixat smakprov finns här.

Men nu är det inte en kommande, ännu ickeexisterande, skiva som fått snurra på skivtallriken utan Vampires självbetitlade album från 2014. 10 låtar thrashig dödsmetall som får min fot att stampa takten och mitt huvud att headbanga med det imaginära långa håret. Från det ösiga öppningsspåret Orexis till avslutande (och minst lika ösiga) Under The Grudge så är det högkvalitativ dödsmusik som vrålar ur högtalarna i ett allmänt trevligt tempo.

Mitt exemplar av skivan är en andrapress på grön vinyl och kommer med en stor poster på omslagets lie-man som gömt sig i en lövhög och håller i en osynlig apelsin. Lite reklam från skivbolaget får man också samt ett skivfodral med lite vampyrinfo. En fin utgåva utan krusiduller.

All In Beer Fest 2016

Då var man tillbaka i hemmets lugna vrå efter en helg spenderad i Eriksbergshallen i Göteborg. Mitt första besök på All In Beer Fest gav stor mersmak på ett nytt besök nästa år och renderade i att ca 50 nya öl provades. Några snabba tankar om All In Beer Fest 2016:

  • Grymt hög kvalitet på ölen. Allt jag testade gick från bra till utmärkt/fantastiskt. Visst fanns det vissa bryggerier som var klart bättre än andra men på det stora hela så blev jag väldigt imponerad av all klass-öl.
  • Mycket folk. Fast ändå inga problem. Blev först lite förskräckt när man kom in i mässhallen och möttes av ett kompakt sorl och mycket folk i rörelse. Men det gick snabbt över och efter ett tag så tänkte man inte ens på det då allt och alla var så trevliga.
  • Omnipollo – don’t believe the hype? Köerna var långa till Omnipollo i stort sett hela tiden och jag orkade inte hoppa på tåget. Visst, Omnipollo gör grymt bra öl men jag personligen börjar så smått tröttna på deras översöta godis-stouts med kilometerlånga namn.
  • ”Kändisar”. Såg en hel del kända bryggare och framförallt bloggare. Som t.ex. Stefan (med far) från Ölsvammel, en fotande Johan Lenner från Portersteken, Magnus Bark från Ofiltrerat och sist men inte minst Mr Hopmaestro själv från Heavy Metale.
  • Bäst öl. Svårt att välja men från de tre passen som var under Beerfesten så får det bli följande: Pass 1 – Cervisiams annorlunda men välsmakande stout Krampus. Pass 2 – Crimson Queen från Dry & Bitter Brewing. En fantastiskt god Flemish Red Ale. Och slutligen från pass 3 – Alefarm Brewings (de andra två ölen jag testade från dem var också grymma för övrigt) Old Creation, en bourbonfatslagrad stout med lite vaniljbönor i.
  • Mannen som satt och drack en Sofiero 5,2 mitt i mässhallen. Bara där för att provocera alla ölnördar eller var han bara ärligt trött på all god öl? Vet vet? Jag frågade inte.

Det var det. Som sagt, nästa år lär det bli ett besök igen för detta var hur kul som helst.

Påfyllning i CD-samlingen

Även om det i mångt och mycket är vinyl eller streaming som gäller i dagens samhälle när det kommer till att lyssna på musik så har gubbgnälliga jag väldigt svårt att släppa CD-formatet. Det dimper ner nya CD-skivor i brevlådan med jämna mellanrum och detta är skörden under den gångna veckan:

img_7034

ArchgoatWhore of Bethlehem: Efter att ha fallit pladask för finska Archgoat och deras senaste mästerverk The Apocalyptic Triumphator tidigare i år så har det inte gått att hejda vidare djupdykningar i deras diskografi. Whore of Bethlehem är gruppens första fullängdare och kom 2006. Tyvärr så har den inte lika mustigt ljud som The Apocalyptic Triumphator och saknar ”hits” i samma utsträckning men är ändå en fullgod skiva i genren rå, ockult Death/Black-Metal.

ArmoryWorld Peace… Cosmic War: Speed Metal Space-Satan! Stolt och snabb Metal från Hising-Island, Göteborg. En debutskiva som dras med vissa skavanker men som får anses vara fullt godkänd. Armory är definitivt en grupp som jag kommer hålla ögonen på i framtiden.

In FlamesColony: Mera Göteborg och en skiva som faktiskt är en av få jag ägt en gång i tiden och sedan sålt. Men ett blogginlägg om skivan och framförallt låten Ordinary Story fick mig att bli lite nostalgisk så det vara bara att langa fram 40kr och köpa skivan igen. Jag är absolut inget stort fan av In Flames men Colony tycker jag är helt ok.

AllegianceBlodörnsoffer: Prima piskande Black Metal från det klassika svenska skivbolaget No Fashion och precis som mycket annan musik som släpptes på No Fashion så är Blodörnsoffer en väldigt fartfylld, melodisk och bra skiva. Svensk kvalité helt enkelt.

PrimordialThe Burning Season: Ett av mina favoritband och nu när jag äntligen fått fatt i ett fint exemplar av The Burning Season så täpper jag till ett av få återstående hål i deras diskografi. Titelspåret är helt fenomenalt och bör lyssnas på av alla som har sinne att uppskatta svart metall med keltiska influenser.

NecrovationBreed Deadness Blood. Slutligen lite svenskt dödsröj i form av skånska Necrovation. Finns inte så mycket orda om den här skivan mer än att den är riktigt jäkla bra och rekommenderas alla som gillar musik i stil med Verminous och tidiga Tribulation. Eller ”möed bra mög” som de kanske säger i Skåne. Det tar vi lite trynemjöl på.

Night Viper!

Jag säger bara det. För det borde räcka så.

Ok då, kan väl säga något mer då. Såg att Night Vipers självbetitlade skiva (släppt sent förra året) fanns på Ginzas pågående rea och eftersom jag läst en hel del positivt om bandet (främst hos Jarno/A Fair Judgement) så gjorde jag med viss tveksamhet slag i saken och investerade 99kr i ett exemplar. Tveksam på grund av att jag har lite svårt att ta till mig musik med enbart kvinnosång. Fråga mig inte varför men det är bara något som måste passa till 100% för att det skall funka för mig.

Och i Night Vipers fall så gör det just det. I likhet med Elin Larsson i Blues Pills så älskar jag Sofie-Lee Johanssons raspiga stämma och den passar bandets ösiga och svängiga Heavy Metal helt perfekt. Fan, detta är ett band som jag verkligen skulle vilja se live för den energi som Night Viper lyckats fånga på skiva är smått unik anser jag. De genomarbetade låtarna, de medryckande riffen, de svängiga trummorna, de blixtrande gitarrattackerna och den kaxiga sången. Allt är fanimej top-notch på den här skivan.

Night Viper i natten!

Electronic Summer 2016

Den femte upplagan av Electronic Summer-festivalen gick av stapeln nu i helgen och efter att nu några dagar senare återhämtat mig hyfsat så tänkte jag att det är dags att skriva några rader om denna tillställning. Något som blir svårare och svårare för varje år som går då farsan (ständigt festivalsällskap när det gäller elektronisk musik) och jag spenderar mindre och mindre tid på själva festivalen och allt mer på att strosa omkring i Göteborg och se vad staden har att erbjuda.

I år så beskådade vi endast två hela spelningar och det var Leather Strip på fredagen och Welle: Erball på lördagen. Bäst var som väntat Welle som jag aldrig blivit besviken på när jag sett dom live. De bjöd på en bra show med många hits och de verkade själva väldigt nöjda när spelningen var klar. Leather Strip var helt ok men eftersom jag knappt hört någon låt med dom innan så var det lite svårare att ta till sig. Lite besviken blev jag också när jag hörde att spelningen med Das Ich på fredagen tydligen varit helt fantastisk men man kan ju inte få allt här i världen.

Det var det om Electronic Summer. Över till det riktigt roliga, nämligen lördagens tur i Göteborg som började med ett besök på Akkelis Audio relativt nya butik i Gamlestan. Eftersom butiken ligger i ganska nära anslutning till tågspåren in mot stan så passade vi på att kika lite på gamla tåg innan vi gick in. Väl inne så fann vi en hel del kul att titta och klämma på men nästan allt på Akkelis är väldigt, väldigt dyrt så mesta tiden gick åt till att drömma. Dock så hittade jag ett par väldigt intressanta golvhögtalare i form av Neat SX1. Små, snygga och passar nog perfekt in i mitt vardagsrum där utrymmet är begränsat.

Efter det så styrde vi kosan mot slakthusområdet och Spike Brewery och deras smakbar som är öppen mellan 12-18 på lördagar. Där möttes vi av bryggare Marcus som glatt visade upp bryggeriet och gav oss smakprov (mot betalning naturligtvis) på fem öl som är bryggda hos dom. Här försvann tiden väldigt snabbt och efter nästan 2 timmar av tjöt och öl-smakande så var vi toknöjda och gick vidare. Varm rekommendation utfärdas då besöket var både lärorikt och bjöd på väldigt god öl.

Sedan blev det ölhaksbesök för hela slanten. Ölstugan Tullen Lejonet, Het Amsterdammertje, Ölrepubliken, The Rover och naturligtvis 3 Små Rum fick finbesök av oss och det testades en mängd god öl. Minnet sviker mig lite här men bäst var om jag inte minns helt fel Stone Ruination 2.0, Omnipollo Zodiak och 3 Små Rums alldeles egna Drömmen om Karibien Mango. Rundan avslutades med en rejäl festmåltid på Restaurang Mykonos på Linnégatan. Riktigt god och prisvärd mat och roligt att besöka stället igen ungefär 10 år efter att man var där senast.

Och sedan var det så dags att traska till festivalområdet och hur det var vet ni ju redan. Detta var en toppenhelg jag sent kommer att glömma och ser fram emot festivalen nästa år. Får se om det blir några band sedda överhuvudtaget då.

Ett tips från Öl & Whiskymässan 2015

I helgen så besökte jag för andra gången Göteborgs Öl & Whiskymässa. Till skillnad från förra året så var årets mässa en tvådagarshistoria istället för tre och jag tyckte att det märktes för det var mer folk som knödde vid montrarna. Men efter att ha fått några smakprov innanför västen så brydde man sig inte så mycket. Dock så blev jag även i år konfunderad över alla dessa besökare som löser relativt dyra mässbiljetter bara för att sätta sig och dricka vanlig allmän standardöl som Mariestads. Högst besynnerligt men så klart deras egen förlust, mer god öl åt oss andra.

I år så drack jag ingen ”wow-bästa någonsin”-öl men var ändå väldigt nöjd med allt som hade smakats efter de dryga fyra timmar jag var där. Och en av ölen som hängde kvar i minnet och som jag vill tipsa om är Oud Beersel Framboise. En så kallad lambic som alla som smakade spontant gav omdömet ”som att dricka hallonsaft”. Och det är väl ungefär ganska precis vad det smakar, syrlig och förbannat god hallonsaft.

En snabb koll på Systembolagets hemsida visar att den just nu inte går att beställa men så snart som den 2:a maj så kommer det att börja säljas kollin om 12 flaskor á 46,90kr/st. Det blir en slant men frågan är om det inte är värt det då Framboise är en perfekt öl att smutta på nu när våren är på intågande på allvar.

framboise

Upp till bevis At The Gates

Efter lite om och en hel del men så dök den tillslut upp:

Vid portarna

Finversionen av At The Gates senaste skiva At War With Reality. Stor som en LP, tre diskar och limiterad till 3000 exemplar. Dock så verkar trycket som vanligt vara som störst efter dom färgade vinylerna men eftersom jag för tillfället inte har någon vinylspelare och tycker att dom där vinylerna betingar ett alldeles för högt pris så kör jag på Compact Disc istället. Visst hade jag inte haft något emot att ha lite fler vinyler här hemma men som det ser ut nu så hade dom bara hamnat i backarna i förrådet bland dom andra dammsamlarna.

Nu återstår det att se om di gamle i At The Gates har torrt krut i dom skarpladdade musköterna eller om det bara kommer att fisa lite i flintlåset. Om man skall gå efter vad folk i förbifarten och journalisterna tycker så har jag en mustig göteborgsk dödsmetalltårta att se fram emot och jag tror nog att jag kan vara relativt lugn, det är ändå At The Gates vi pratar om.

Dags för årets synthdos

29:e och 30:e augusti, haket Brewhouse i Göteborg. Tid och plats för årets upplaga av alla lokala synthares favoritfestival: Electronic Summer. Det är tredje året som detta evenemang går av stapeln och jag har varit där varje gång. Trots att jag knappt lyssnar på elektronisk musik som synth och EBM längre. Men släppa den musiken helt vill jag inte göra och i år så spelar faktiskt en av mina stora genrefavoriter: Covenant.

Jag har sett Covenant live två gånger tidigare. Båda gångerna var på den inom genren klassiska endagstillställningen SAMA (kom tillbaka!) och båda gångerna så har sångaren Eskil Simonsson varit riktigt rejält berusad. Något som tyvärr har sänkt gruppens framträdande ganska så markant och gjort att jag lite har tappat hoppet att få se ett bra liveframträdande från Covenant. Men vem vet, kanske är det just i år som jag kommer att se ett Covenant i högform, framförandes en Call the ships to port som får hela Brewhouse att koka. Det håller vi en synth-tofs på.

Ett tips från Öl & Whiskymässan

Man mår som man förtjänar så här på måndagen efter en helg som helt klart dominerats av Öl & Whiskymässan i Göteborg. Det var första gången jag besökte mässan och mina farhågor om kaos och jävelskap besannades som tur var inte utan det visade sig bli en mycket angenäm upplevelse med många nya intressanta smaker och bekantskaper.

Ölmässigt så hann jag inte testa i närheten så mycket som jag ville men om dryckeskupongerna skall räcka till och om man inte är så intresserad av att krypa hem så gäller det att lägga band på sig. Bäst av det jag testade var en ljuvlig Saison från Boulevard Brewing, Stigbergets Endless Summer Ale och den ekfatslagrade Ambassadörsportern från Qvänum. Överlag så var utbudet av öl över förväntan och som jag uppfattade det så var intresset lika stort för öl som för sprit bland mässans besökare. Kul.

Men en liten tanke som slog mig när jag strosade omkring på mässgolvet: varför går man på mässa, ställer sig i Carlsbergs monter och dricker vardagsöl som Pripps Blå och Eriksberg? Något jag såg flera individer göra och i mina ögon mycket förbryllande.

Så. Nog om det. Anledningen till att jag skriver är ju faktiskt om att tipsa om något gott som jag smakade på mässan. Och detta goda var den mörka romen Ron Zacapa 23. Jag är absolut ingen romkännare och dricker jag sprit så blir det till 99% whisky men den här romen var mycket god tycker jag. Naturligtvis ganska så söt men sötman gick aldrig ut över dom andra trevliga smakerna, mycket smarrigt. Kostar 599kr på Systembolaget och verkar finnas tillgänglig i dom flesta butikerna.

(Bild från rumrum.se)

(Bild från romrom.se)

Helgens alkoholfestival närmar sig

På lördag är det äntligen dags att styra kosan mot Svenska Mässan i Göteborg då det är dags avlägga ett besök på årets Öl och Whiskymässa. Det är första gången jag besöker en mässa inriktad på alkohol och det är med skräckblandad förtjusning jag blickar mot lördag. För förra året var tydligen inget annat än ett enda stort kaos. Folk som reste från landets alla hörn kunde stå i kö i flera timmar utan att ens komma in och irritationen var allmänt hög hos dom flesta. Hoppas verkligen denna situation inte uppstår nu när jag ska dit för är det något jag hatar så är det att trängas och stå i kö. Men enligt arrangören så skall allt vara frid och fröjd och mässytan är numera dubblad till 9000 kvadratmeter så det ser ganska ljust ut.

När jag väl kommit in så vet jag inte riktigt vad jag skall göra. Jag har inga utställare jag bara ”måste” besöka utan jag skall försöka att bara njuta så mycket det går. Och eftersom jag blir bjuden så känns det inte riktigt hövligt att bara springa iväg på egna äventyr utan det blir att hålla sig till flocken så att säga, även om jag tror att den är mer inriktad på whisky än öl och jag är tvärtom. Men min förhoppning är att jag skall kunna smaka en god spontanjäst öl eller två för det finns tyvärr alldeles för få sådana att tillgå på Systembolaget utan att bränna ett alltför stort hål i plånboken.

Som avslutning på detta ölindränkta inlägg så tänkte jag bjuda på lite omdömen på öl som just nu finns att köpa på Bolaget.

Slottskällan – Saison: Frisk, fräsch och en del av det fasta sortimentet så den är lätt att hitta. Kommer bli en höjdare att dricka när solen börjar värma lite mer. 3+/5.

DuggesMörk Lager: Dugges brukar alltid göra bra öl och denna är ingen undantag men något för anonym för sitt eget bästa. 3/5.

AmagerModern IPA: Modern och god som bara den. Riktigt bra tryck i humlen om man hittar en färsk flaska. 4/5.

De MolenCitra Pale Ale: Inget att klaga på. En bra Pale Ale, varken mer eller mindre. 3/5.

EpicHop Zombie: Tufft namn men tyvärr en liten besvikelse inte minst med tanke på priset. Men smakar bra gör det. 3+/5.

OppigårdFatboy Brown: Stabil Brown Ale men jag gillade deras Brewers Brown bättre. Kul med en god ”rock-öl” dock. 3/5.

New Belgium Trippel: Väldigt bra belgare från USA. Fin friskhet i lyckad kombination med koriander gör detta till en vinnare. 4/5.

New BelgiumAbbey: Belgisk dubbel som inte är riktigt lika smaskig som sitt Trippelsyskon. 3+/5.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Blandad bärs (mest från Mölnlycke)

Göteborg med omnejd är just nu stekhett i öl-Sverige. Inte nog med att Brewdog skall öppna en bar i stan, Dugges i samarbete med All In Brewing skall göra detsamma under namnet Brewers Beer Bar. Så nu kan man snart lägga till ytterligare två namn på listan över bra ölställen utöver prima hak som t.ex The Rover, Ölrepubliken, Tre Små Rum och Red Lion.

Och bryggerierna blir också fler och fler. Strax utanför Göteborg, i Mölnlycke, huserar bryggerierna Poppels och Rådanäs. Poppels har på ungefär ett år gått och blivit en kraft att räkna med tack vare en konstant ström av kvalitativa öl. Rådanäs jobbar för tillfället i lite mindre skala och har än så länge ”bara” släppt tre öl.

Här kommer ett gäng kort omdömen på några av dessa öl plus några godingar från andra bryggerier.

PoppelsExtra Special Bitter: En bra Bitter som dock har en bit kvar till sina brittiska förlagor. 3/5

PoppelsDIPA: Högt ställda förväntningar som tyvärr inte införlivades. En stabil Dubbel IPA men lite för tunn. 3+/5

RådanäsCalifornia Common: En så kallad Steam Beer. God men lite stel och smaklös. 3/5

RådanäsLageröl: Ok lager som gärna hade fått vara lite roligare men ändå klart bättre än mycket av det vanliga lagerblasket. 2+/5

OmnipolloNeduchadnezzar: Succén från förra året kommer tillbaka och är lite sämre. Men fortfarande en mycket bra Dubbel IPA. 4/5

Södra MaltfabrikenAlmighty: Mellanöl på burk med smak. Perfekt sommaröl som har stor möjlighet att bli en hit. 3/5

Bryggeriet DjævlebrygOld Mephisto: Danskt Barley Wine som övertygar. Vinöst med drag av söt karamell. Djävulsbryggarna vet hur en öl-slipsten skall dras.  4/5

(Alla dessa öl finns på Systembolaget eller går att beställa.)

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Electronic Summer 2013

Ett år har gått sedan Electronic Summer 2012. Festivalen blev en succé, kom även i en vinterupplaga och dök så klart upp i år igen. Den här gången lockade band som Page, Spark! och S.P.O.C.K och far min och jag var naturligtvis där bland alla svartklädda människor. Lokal för det hela var återigen Brewhouse i Göteborg som i år stoltserande med en stor nybyggd uteplats där alla kunde hänga och dricka lite öl. Tyvärr så hade dom inte längre Oceanbryggeriet som leverantör men det dög bra med Brown Ale från Brooklyn Brewery.

Fredagen blev väldigt lugn då vi bara såg ett band och det var Page. Jag har sett dom ett antal gånger innan och även denna gång gjorde dom en bra och bejublad spelning. Naturligtvis så spelades Dansande Man, denna sjukt klämmiga låt som fick hela Brewhouse att skråla med. Annars var det väldigt lugnt som sagt och det enda som fick vår puls att hoppa till var det ölavslöjande vi gjorde, faktiskt något av ett ”scoop”. En av ölsorterna som serverades gick under namnet Great och visade sig vara inget annat än vanlig Budweiser med en plastfilm över flaskan. Så där hade vi förklaringen till att Great inte smakade så…great.

Lite mer ös blev det på lördagen som inleddes med lite besök hos två lokala Hifi-butiker: Hifi Klubben och Hifi Stället. Båda hade som vanligt en hel del roligt att drägla över men samtidigt inga direkta nyheter. Utöver detta så besöktes Sci-Fi Bokhandeln som efter sin flytt till nya lokaler nu är en riktigt, riktigt stor och fin butik med mycket intressant att kika på. Inte minst det fina utbudet av brädspel. Vi hann även med en gnutta kultur när vi gick förbi Domkyrkan och kollade också lite gitarrer på Andreassons Musik.

Efter denna lilla stadstripp som även innehöll en del depåstopp på lokala ölinstitutioner så var det dags att styra kosan till Brewhouse igen och bevittna lite svensk EBM i form av Spark! Och ja, vad ska man säga? Dessa Falkenbergsbor gjorde verkligen inte bort sig och fick med sig publiken trots att dom spelade kl 18.00. Sedan så äntrade Mr Jones Machine scenen och dom var också bra men sångaren har kanske lånat lite väl mycket av sin stil från Lustans Lakejers Johan Kinde. Och sedan så var det dags för legendariska S.P.O.C.K som gjorde en otroligt bra spelning (som vanligt) och detta var för mig helgens musikaliska höjdpunkt. Dessa gubbar sparade sannerligen inte på krutet och frontmannen Alexander Hofman gav verkligen allt på scen. Så mycket att han faktiskt ramlade av den. Men det verkade gått bra för han var snabbt uppe och studsade igen.

Sedan så var faktiskt festivalen slut för min del. Helt sjukt trött gick jag tillbaks till hotellet och sov och missade därför norska Apoptygma Berzerk. Enligt farsan så gjorde dom en väldigt bra spelning och avslutade värdigt årets Electronic Summer. Jag räknar kallt med att vi ses nästa år igen.

En skiva ur arkivet (Del 12)

När jag åkte hem med bussen från företagets julfest i fredags så passade jag på att använda min nya telefon som så kallad Freestyle. Jag drog igång Spotify och valde min spellista med hård musik. Det kom lite Behemoth, det kom lite Dying Fetus och lite allt möjligt blandat. Men en låt fick mig att reagera lite extra. Nämligen Morbid Angels God of Emptiness. Jag satt där och tänkte för mig själv: ”jävlar vilken bra platta Covenant är, varför lyssnar jag knappt på den nu för tiden?”.  Och svaret på det vet jag faktiskt inte. Men en gång för längesedan så var detta skivan med stort S för mig. Jag kommer ihåg att jag köpte den begagnad tillsammans med Bolt Throwers IVth Crusade på Dolores i Göteborg. Och inget ont om den skivan men mot Covenant har den inte en chans.

Som kanske bekant så börjar skivan ursinnigt med dubbelkaggeorkanen Rapture och avslutas med långsamma, tunga mästerverket God of Emptiness. Mellan dom två låtarna så har man fått njuta av Morbid Angel-favoriter som World of Shit (The Promised Land) och The Lions Den. Ja jösses vilken skiva. Och inte blir det sämre av att Trey Azagthoth, Commando Sandoval och Dave Vincent lirar som dom dödsmetallgudar dom är.  Covenant är verkligen ett av dödsmetallens mest lysande alster och Morbid Angels bästa platta genom tiderna (Altars of Madness är överskattad) och ett måste i var mans och kvinnas samling. Betyg: 9 av 10 (en poängs avdrag för lite onödiga Nar Mattaru).

Morbid Danger!

Electronic Summer 2012

Tänkte bara dela med mig av lite intryck från den gångna helgens lilla exkursion till staden Göteborg. Där utspelande sig en festival vid namn Electronic Summer 2012 och det bjöds på musik av, ja, elektronisk karaktär. Och det märktes att det var ett bra tag sedan jag verkligen lyssnade på sådan musik. Den rätta ”musiklyssningsstämningen” ville aldrig riktigt infinna sig och för mig så var det väl egentligen bara ett band som fick pulsen att börja slå och fötterna att röra på sig. Och det var Örebros EBM-stoltheter Spetsnaz, som levererade ett set som gärna hade fått vara ett par-tre låtar längre. Sedan så var resten jag såg (Universal Poplab, Mesh, Page m.m) mest ok men inte mer, tyvärr. Och lite ledsen blev jag över att jag missade tyska Melotron vars spelning på klassiska SAMA är en av dom bättre jag sett i denna genre.

Så då var det tur att lördagen bjöd på toppenväder och en jättepromenad genom Göteborgs gator, komplett med besök i ett par Hifi-affärer och öl-depåstopp med jämna mellanrum. Och faktiskt så lyckades vi klämma in lite kultur i allt detta när vi hamnade vid Carolus Rex, en av tretton bastioner som byggdes under 1600-talet. Men annars var det som sagt ölet och Hifin som dominerade och bäst i test under denna resa blev Oceanbryggeriets India Pale Ale, som i och för sig serverades inne på festivalområdet men som vinner detta ändå, samt Audio Physics Cardeas-högtalare som vi hittade till det rabatterade priset 69000kr. Hade det inte varit så knöligt att ta dom med sig så hade jag köpt dom direkt.

Här följer lite bilder tagna med sunkig mobilkamera:

Spelresa med öl

Med risk för att bli lite tjatig så kommer här ännu ett inlägg om brädspel. För igår gjorde jag nämligen en episk resa genom en väl vald del av Sverige: jag åkte hela vägen från Göteborg till Borås via buss. Syftet med resan var att hälsa på min frus kompis man för att lira lite brädspel, då våra fruar var i Göteborg och köpte barnkläder. För tydligen är det så att när kvinnorna är iväg och shoppar så spelar männen brädspel och dricker öl.

Spelet för dagen var Game Of Thrones, alltså ett spel baserat på dom kända böckerna som i sin tur även är grunden för en tv-serie där dom mest konspirerar mot varandra och knullar bakifrån. Och själva spelet var faktiskt ganska så likt serien för det känns som om man hela tiden försöker att smida elaka planer för att ta över så stor del av landet Westeros man kan. Dock så var det inte lika mycket sex i spelet som i serien men vi spånade lite på om tillverkaren Fantasy Flight Games inte skulle ta och tillverka en expansion till spelet som drog upp sex-reglagen till 11. Hur som helst, spelet gick för min del ganska så illa då jag inte var i närheten av att vinna. Men Game Of Thrones var ändå ett mycket roligt spel som jag gärna spelar igen men då helst med lite fler personer. Den här gången var vi bara tre och då begränsas spelet ganska så mycket och jag kan tänka mig att det är väldigt mycket roligare att lira när man är 6 pers runt bordet som alla försöker störta alla, samtidigt som man formar lömska allianser med varandra.

Naturligtvis så hade jag tagit med mig lite öl att smutta på till spelandet och den här gången hade jag snålat lite och köpt Brutal Brewings ganska så nya sommaröl Beervana. En burk går på 11kr med pant och om jag ska vara ärlig så lägger jag mycket hellre 5-10kr extra för att få en öl som smakar väldigt mycket bättre. Beervana var hygglig på sin höjd och är en sommaröl som fyller sitt syfte men, njae, ingenting för mig. Då var det tur att jag hade med mig ett par Brooklyn Lager också som jag kunde avsluta kvällen med tillsammans med en god hemgrillad hamburgare.

Lite nytt att mata CD-spelaren med

Under dom senaste dagarna så har jag ökat på skivsamlingen lite:

Dom tre övre skivorna inköptes på Media Markt i söndags. Dom hade tydligen haft utförsäljning på skivor av hårdare karaktär men tyvärr så kom jag alldeles för sent och fick nöja mig med lite ”smulor” á 29kr/st:

StyggelseHeir today God Tomorrow. Göteborgsk Black Metal. Kompetent, svängigt och med mycket attityd. Och ganska så primitivt i positiv bemärkelse.

Within Y Silence Conquers. Melodisk dödsmetall, från Göteborg så klart. Ingen favoritgenre direkt utan köpte mest skivan på grund av att en gammal kompis lirar gitarr i bandet.

Born///Evolve///Progress vol3. Del tre i en serie samlingsskivor fullproppade med diverse rolig Synth-musik. Helt klart bäst i serien hittills.

Så, det var dom tre första. Sedan så kom det igår ett paket från det polska skivbolaget Agonia Records som innehöll dom tre undre skivorna (logiskt nog):

The Konsortiums/t: Avantgarde Black Metal från vårt grannland i väst. Här framfört med ganska mycket Rock n Roll i grunden. Tydligen ska dom vara lite hemliga också, lite som vårt eget Ghost. Förvisso så kan jag tycka att hela grejen med att vara en ”hemlig” grupp är ganska så fånig men här så talar musiken sitt tydliga språk och jag skiter i vilket.

Infernal WarTerrorfront & Redesekration: Som man kanske kan gissa sig till så bjuder Infernal War på infernaliskt satansmangel i den allmänt forta Black Metal-skolan. Det rensas tamejfan näst intill hela tiden och  jag diggar varje minut av det. Kraften och ursinnet kombinerat med den musikaliskt höga kompetensen får mig att kapitulera fullständigt. Rekommenderas.

I år SKA jag dit

Jag har missat HiFi-mässan på Arken i Göteborg två gånger i rad nu. Vilket innebär att senaste gången jag gick var 2006(!). Det är alldeles för längesedan. Så nu när mässan åter slår upp portarna i September så blir det att pallra sig till Götet, oavsett hur många som följer med. En nyhet för min del är att mässan numera hålls på två ställen i stan, frågan är var dom visar dom mest intressanta grejerna ifall man bara skulle ha möjlighet att åka till ett ställe. Ja ja, det blir en senare nöt att knäcka.

Skriv upp 15:e och 16:e September i almanackan och invänta årets HiFi-händelse.

www.goteborghifishow.se