Så här tycker jag om detta II

En vecka som i stort sett bara ägnats åt att arbeta (och jobba över) samt att vara sjuk är på väg att ta slut. Just nu sitter jag och kallsvettas, tycker lite synd om mig själv och tänkte att jag skulle plita ner lite åsikter om diverse saker som hamnat i mitt blickfång och pockat på uppmärksamhet under veckan som passerat.

  • Dream Theater har släppt en låt från kommande skivan The Astonishing (släpps i januari). Låten heter The Gift Of Music och är ett fyra minuter långt, småtrevligt men lite anonymt stycke musik som inte gör något större intryck på mig. Det är lite klämkäckt sådär med lite extra bakgrundskör pålagt, John Petrucci gnider fram ett standardsolo samtidigt som resten av bandet meckar till det lite mot slutet. ”Dugligt” blir mitt betyg.
  • Hatpastorns Likpredikan blir bok. Den oftast väldigt lustiga och läsvärda bloggen Hatpastorns Likpredikan skall tydligen få en spin-off i form av en bok med diverse suspekt innehåll. Enligt bloggen blir det evighetslångt förord, en blandning av gammalt och nytt material från åren som gått samt lite annat gött. Boken ges ut av Krutdurk Förlag och hos det eminenta skivbolaget Nordvis går det just nu att boka ett av 666 exklusiva, signerade exemplar. Missa inte.
  • Det första DLC-paketet till Star Wars: Battlefront släpptes i tisdags. Battle Of Jakku heter det och jag har inte hunnit ladda ner det och har således inte testat det ännu. Men jag har kollat på lite klipp på nätet och det verkar väldigt mäktigt, speciellt när en Super Star Destroyer brakar rätt ner i planeten. Även intressant att få lite information (om än bara en gnutta) om vad som hände ganska precis efter Return Of The Jedi nu när klassiska böcker som Thrawn-trilogin nu inte längre är del av den officiella Star Wars-tidslinjen.
  • En av få fördelar med att vara hemma och vara sjuk är att man får tillfälle att se på film om man vill. Det ville jag och har därför kikat på tre filmer under dagen: Nightcrawler med Jake Gyllenhaal, som visade sig vara en riktigt bra film, precis som ryktet gjorde gällande. Gyllenhaal glänser i sin psykopatiska roll och filmen blir mot slutet riktigt spännande. 4/5 i betyg. En film som inte levde upp till sitt rykte var Babadook. En ganska typisk skräckfilm som inte gjorde mig särskilt rädd. Ett intressant ”monster” får man väl erkänna att filmmakarna skapat men annars var filmen högst ljummen. 2/5. Bättring blev det i The Guest. En liten homage till 80-talets thrillers där soundtracket sticker ut som en av höjdpunkterna. Jag hade gärna sett att filmens skurk hade ett lite mer skruvat ursprung men annars var The Guest riktigt underhållande. 3+/5.

Sådär. Lite tankar om lite allt möjligt. Take it or leave it. Ha det!