Dags att börja fila på årsbästalistan

Måste börja med att säga att det har varit ett mycket bra år i år. Att klämma fram en årsbästa att presentera om cirka en månad kommer att bli extremt svårt. Grupper som Immolation, Monolord, Entrech, Leprous, Power Trip och Vampire har alla släppt sjukt bra grejer i år. För att inte tala om Archspire, RAM, Heavydeath, Portrait och Desolate Shrine. Och Apocalypse Orchestra. Och Satyricon.

Ja ni fattar. Svårt är bara förnamnet. Men det skall nog gå, speciellt om man har en av årets bästa skivor i hörlurarna samtidigt som man skriver. Engelska Inconcessus Lux Lucis släppte sin senaste skiva The Crowning Quietus för några veckor sedan och SATAN vad bra det är. En fenomenal blandning av Heavy Metal och Black Metal (eller Saturnian Black Magick som bandet själva kallar det) som svänger och krossar om vartannat. Det här är en solklar kandidat till den absoluta toppen av årets lista.

Annonser

Ironborne – trevlig Heavy Metal från de brittiska öarna

Dök häromdagen på ett litet hårdrocksband från Nordirland. De kallar sig Ironborne och har, om jag fattar det hela rätt, rötter i det utmärkta bandet Darkest Era. Men där Darkest Era sysslar med en liten mörkare, keltisk variant av Metal så satsar Ironborne på mer rak, klassisk Heavy Metal och gör det i mina öron riktigt bra. De har bara hunnit med att släppa en fyralåtars demo än så länge men hinner där med att visa upp ett mycket kompetent musicerande där framförallt sången står ut som det starkaste kortet.

Helt klart något att hålla ögonen på i framtiden och om det låter bra så tycker jag man skall passa på att köpa ett av de endast 50 fysiska exemplaren av demon som släpps i slutet av månaden.

ironborne.bandcamp.com

Night Viper!

Jag säger bara det. För det borde räcka så.

Ok då, kan väl säga något mer då. Såg att Night Vipers självbetitlade skiva (släppt sent förra året) fanns på Ginzas pågående rea och eftersom jag läst en hel del positivt om bandet (främst hos Jarno/A Fair Judgement) så gjorde jag med viss tveksamhet slag i saken och investerade 99kr i ett exemplar. Tveksam på grund av att jag har lite svårt att ta till mig musik med enbart kvinnosång. Fråga mig inte varför men det är bara något som måste passa till 100% för att det skall funka för mig.

Och i Night Vipers fall så gör det just det. I likhet med Elin Larsson i Blues Pills så älskar jag Sofie-Lee Johanssons raspiga stämma och den passar bandets ösiga och svängiga Heavy Metal helt perfekt. Fan, detta är ett band som jag verkligen skulle vilja se live för den energi som Night Viper lyckats fånga på skiva är smått unik anser jag. De genomarbetade låtarna, de medryckande riffen, de svängiga trummorna, de blixtrande gitarrattackerna och den kaxiga sången. Allt är fanimej top-notch på den här skivan.

Night Viper i natten!

Vinylhörnan: RAM – Forced Entry

RAM bildades i Göteborg 1999 och min första kontakt med bandet var 2003 då de släppte sin debutskiva Sudden Impact. Jag var inne på ett av mina rutinbesök hos klassiska skivbutiken Bengans och fick syn på en CD som bara bepryddes av en cool logga på ett annars svart omslag. Utan att riktigt veta vad det var jag köpte så fick skivan följa med hem. Den stod ju ändå i hårdrockshyllan så hur fel kan det bli? Väl hemma så vill jag minnas att jag gillade RAMs Heavy Metal, klart influerad av välkända band som Judas Priest och Mercyful Fate. Men mer än så var det inte. Skivan hamnade i hyllan och spelades väldigt sällan då den fick konkurrera med musik som jag vid den tiden tyckte var mer intressant.

Och där kunde sagan om mig och mitt lyssnade på RAM vara över men det blev inte riktigt så. För då jag under senare tid fattat tycke för gruppen Portrait så jag ju tvungen att köpa deras split In Command som kom i slutet av 2014. En split de delade med inga andra än just RAM och som där levererade tre toppenlåtar. ”Hmm…man kanske skulle köpa lite fler skivor med RAM? De är ju faktiskt riktigt bra.” tänkte jag och även om det tog ett tag så blev tanken tillslut verklighet och nu har jag alla deras album. Förvisso så har jag dem på CD men vi får väl se om det kanske kan bli några fler på vinyl än dagens objekt i Vinylhörnan i framtiden.

Så över till vinylskivan. Forced Entry är RAMs andra skiva efter Sudden Impact och är en rekorderlig uppvisning i klassisk Heavy Metal. Örhängen som Sudden Impact och Machine Invaders har fått hänga med från föregångaren men nya låtar som titelspåret och sköna Breaking Through gör Forced Entry enligt mig till en mycket trevlig stund vid stereon . Mitt exemplar av skivan är ett av 500 släppta på svart vinyl av tyska High Roller Records 2010 och inkluderar en poster föreställande det råtuffa omslaget. En liten lustig detalj är att det står att albumet heter Lightbringer (RAMs tredje platta) på skivryggen. Ligger det någon smått berusad tysk bakom detta månne? Naturligtvis inget som påverkar nämnvärt men som säkert kommer störa mitt ordningssinne den dagen jag har fler vinylskivor med bandet i hyllan.

Bäst musik 2012

Musikåret 2012 är på väg att ta slut. Och då måste man ju så klart summera och lista sina 10 fantastiska favoriter. 2012 har varit ett bra år tycker jag. Mycket högkvalitativ musik har släppts och lite extra kul är det att se så många grupper som har varit med i svängen ett tag fortfarande producerar skivor som är något att ha. Inget Metallica-syndrom här inte. För mig så har 2012 var ett litet annorlunda år då jag inte köpt lika mycket skivor som jag brukar göra. Och det beror absolut inte på att jag inte hittat något bra att köpa, utan skurken i det hela är som så många andra gånger: tid. Jag har helt enkelt inte tid att lyssna lika mycket på musik längre. Familj, jobb och annat kommer före och det är bara att gilla läget.

En snabbräkning visar att jag köpt 26 album som släppts någon gång under året och faktum är att dom flesta av dessa är riktigt bra så det var väldigt knepigt att plocka ut 10 av dessa som förtjänade att hamna på listan. Dessutom så har jag missat en hel del stora släpp som jag antagligen kommer att kolla upp senare som t.ex. Paradise Lost, Rush och Enslaved. Då kör vi:

10. Jeff LoomisPlains of Oblivion.

Jeff visar var soloplatteskåpet ska stå. Oklanderligt instrumenthanterande från alla inblandade och bra insatser från gästsångarna.

9. CryptopsyCryptopsy.

Kanadickerna överraskar med en återkomst som heter duga. En bra bit från deras glansdagar men helt klart en högklassig dödsmetallplatta.

8. WitchcraftLegend.

I stort sett den enda rock jag lyssnat på i år. Men oj så bra det är.

7. NecrovationNecrovation.

Årets svenska old-school döds.

6. Putrid PileBlood Fetish.

Låtar om kladd, slafs och hjärnsubstans med guttural sång. Vissa hatar, jag älskar.

5. WeaponEmbers and revelations.

Detta gäng framkallar härliga Skeletonwitch-vibbar hos mig. Grym death/black/thrash/heavy-metalhybrid.

4. MardukSerpent Sermon.

Marduk är tillbaka och nu menar dom allvar. Trodde inte dom hade en så här bra skiva i sig. Plus för den framträdande basen.

3. MeshuggahKoloss.

Så tung, så ofantligt bra. Håller detta som det bästa dom gjort tillsammans med Destroy, Erase, Improve.

2. SophicidePerdition of the sublime.

Tyskt enmansprojekt som blåser en av banan. Teknisk och hård dödsmetall men samtidigt snyggt melodiskt.

1. NileAt the gate of Sethu.

Överlägset den skiva jag lyssnat på mest under året. Ända sedan ankomsten i somras så får den minst en lyssning i veckan. Visst, ljudet kunde ha varit något köttigare men det är inget jag bryr mig om egentligen. Nile har återigen levererat en dödssymfoni av yppersta klass och krossar allt motstånd.

Japp. Nile vann. Till skillnad från väldigt många andra som ser skivan som en besvikelse och kanske deras sämsta så älskar jag allt med den. Så mycket att jag faktiskt gjort något jag inte gjort på alldeles för länge. Jag har skaffat skivan på vinyl:

Götta på vinyl

Götta på vinyl

Bubblare: Här hittar vi Black Breath, Gorod, Vintersorg, Coldworker, Shining, Dying Fetus mfl. Alla har släppt mycket starka album i år men det räckte inte hela vägen för att ta sig in på listan.

Besvikelse: Testament. Ja, jag gav Dark roots of earth en fyra. En fyra som jag såhär i efterhand faktiskt vill revidera till en svag trea. Den är kul en stund men sedan så faller den obönhörligt i glömska. Inte dålig på något vis, bara småtrist. Och jag hade väntat mig mer från Thrash-veteranerna.

Så. Det var det hela. Låt musikåret 2013 komma!

En skiva ur arkivet (del 5)

Dags att ännu en gång rota lite i skivsamlingen och presentera ett personligt guldkorn. Denna gång har jag äran att presentera:

Iced EarthNight of the Stormrider! Min personliga favorit från denna grupp jänkare som idag tyvärr bara är en spillra av sitt forna jag. Själv upptäckte jag gruppen med Something wicked this way comes som kom 1998, och eftersom man diggade det man hörde så var man ju tvungen att söka sig bakåt i deras diskografi. Och i och med att jag köpte samlingen Days of Purgatory (nyinspelningar av gamla låtar) så upptäckte jag en del av låtarna från Night of the Stormrider, och kärlek uppstod. Fast det skulle faktiskt dröja ytterligare några år innan jag fick tummen ur och köpte hela albumet och fick först då ta del av låtarna framförda med originalsångaren John Greely. Och faktum är att jag föredrar Greelys sånginsatser framför fansens favorit Matt Barlow. Greely låter lite elakare och gör verkligen låtar som Pure Evil rättvisa.

Detta är en skiva full med ypperligt framförd Heavy Metal – US Style och rekommenderas till alla. Nämnas bör väl också att Totenfresser och jag har utvecklat en dans till låten Stormrider. Ett mästerstycke kan jag lova.

Betyg: 9/10