Jävligt sugen på ett par nya högtalare

När den lokala HiFi-handlaren i dag hade en liten minimässa och bjöd på kaffe med tilltugg så var naturligtvis farsan och jag där och kikade lite grann då man ju alltid har uppgraderingsdjävulen sittandes på axeln. Tyvärr så visade det sig att allt som demades gick från svindyrt och uppåt. Dock så kom vi ganska snabbt fram till den gamla sanningen att dyr anläggning inte behöver betyda att det låter lika bra som det kostar. Det bevisades när ett par Sonus Faber Cremonese (dina för endast 420.000kr) drivna av ett par gigantiska monoblock från Moon (600.000kr/STYCK) bara lät ”helt ok”.  Lite bättre lät det då när det demonstrerades hyfsad musik genom ett par JBL Synthesis KS2 S9900 för det facila priset av 499.700kr som drevs av Mark Levinson-elektronik som gick på en så där 800.000kr.

Vilket leder in oss på det här med musiken i sig. Varför ska det vara så förbannat svårt att spela musik som man kan referera till? Alltid denna fin-jazz eller truddilutt-blues som verkar skräddarsydd för gubbar över 50 bast. Så evinnerligt tråkigt att lyssna på och man har egentligen ingen aning om det låter bättre eller sämre än hemma. Bara en massa fin-inspelningar som gör att anläggningen som demas låter bra. Man kan ju tycka att branschen borde kommit längre efter alla dessa år men icke, det skall vara brasilianska djungelljud och bräkiga saxofoner annars är det ingen riktig HiFi-demonstration.

Hur som helst, det fanns ett par högtalare som jag tyckte var väldigt intressanta. Dock bara på ”torr-demo” men riktigt snygga var dom:

sonusfabersonetto

Sonus Faber Sonetto III. Snygga, smärta golvare tillverkade i Italien som åtminstone i min hjärna hade passat utmärkt som ersättare till mina stativhögtalare från Bowers & Wilkins. Men med sitt pris på 40.000kr så var de väl lite för ”billiga” för att platsa som demo-material denna eftermiddag. Men oavsett så blev jag jäkligt sugen på att skaffa nya högtalare så det är väl bara att börja spara antar jag.

Electronic Summer 2016

Den femte upplagan av Electronic Summer-festivalen gick av stapeln nu i helgen och efter att nu några dagar senare återhämtat mig hyfsat så tänkte jag att det är dags att skriva några rader om denna tillställning. Något som blir svårare och svårare för varje år som går då farsan (ständigt festivalsällskap när det gäller elektronisk musik) och jag spenderar mindre och mindre tid på själva festivalen och allt mer på att strosa omkring i Göteborg och se vad staden har att erbjuda.

I år så beskådade vi endast två hela spelningar och det var Leather Strip på fredagen och Welle: Erball på lördagen. Bäst var som väntat Welle som jag aldrig blivit besviken på när jag sett dom live. De bjöd på en bra show med många hits och de verkade själva väldigt nöjda när spelningen var klar. Leather Strip var helt ok men eftersom jag knappt hört någon låt med dom innan så var det lite svårare att ta till sig. Lite besviken blev jag också när jag hörde att spelningen med Das Ich på fredagen tydligen varit helt fantastisk men man kan ju inte få allt här i världen.

Det var det om Electronic Summer. Över till det riktigt roliga, nämligen lördagens tur i Göteborg som började med ett besök på Akkelis Audio relativt nya butik i Gamlestan. Eftersom butiken ligger i ganska nära anslutning till tågspåren in mot stan så passade vi på att kika lite på gamla tåg innan vi gick in. Väl inne så fann vi en hel del kul att titta och klämma på men nästan allt på Akkelis är väldigt, väldigt dyrt så mesta tiden gick åt till att drömma. Dock så hittade jag ett par väldigt intressanta golvhögtalare i form av Neat SX1. Små, snygga och passar nog perfekt in i mitt vardagsrum där utrymmet är begränsat.

Efter det så styrde vi kosan mot slakthusområdet och Spike Brewery och deras smakbar som är öppen mellan 12-18 på lördagar. Där möttes vi av bryggare Marcus som glatt visade upp bryggeriet och gav oss smakprov (mot betalning naturligtvis) på fem öl som är bryggda hos dom. Här försvann tiden väldigt snabbt och efter nästan 2 timmar av tjöt och öl-smakande så var vi toknöjda och gick vidare. Varm rekommendation utfärdas då besöket var både lärorikt och bjöd på väldigt god öl.

Sedan blev det ölhaksbesök för hela slanten. Ölstugan Tullen Lejonet, Het Amsterdammertje, Ölrepubliken, The Rover och naturligtvis 3 Små Rum fick finbesök av oss och det testades en mängd god öl. Minnet sviker mig lite här men bäst var om jag inte minns helt fel Stone Ruination 2.0, Omnipollo Zodiak och 3 Små Rums alldeles egna Drömmen om Karibien Mango. Rundan avslutades med en rejäl festmåltid på Restaurang Mykonos på Linnégatan. Riktigt god och prisvärd mat och roligt att besöka stället igen ungefär 10 år efter att man var där senast.

Och sedan var det så dags att traska till festivalområdet och hur det var vet ni ju redan. Detta var en toppenhelg jag sent kommer att glömma och ser fram emot festivalen nästa år. Får se om det blir några band sedda överhuvudtaget då.

Förstärkarjakt: Nya utmanare

Ännu en vecka, ännu fler märken och modeller att spana in i min jakt på vad som skall bli min nya stereoförstärkare . Den här veckan så har jag besökt Hembiobutiken i Göteborg och kikat på vad de hade att erbjuda och de visade sig faktiskt ha två mycket heta alternativ, trots deras framtoning som experter på multikanal. Först och allra hetast enligt mig: engelska förstärkaren Roksan Caspian M2.

roksan-caspian-m2-amplifier-black-front-corner_3

Inte världens snyggaste förstärkare kanske men jag gillar utseendet ändå. Den ser liksom lite 80-tals Sci-Fi ut tycker jag. Och själva bygget var det inget fel på. Caspian är tung trots sitt smidiga format och har en go tröghet i reglagen. Den är ganska basic när det gäller finesser och har inget inbyggt lull-lull som DAC eller Phono-steg. Tyvärr så hann jag inte lyssna på hur den lät men en snabb sökning på nätet avslöjar att detta är en förstärkare som fått många bra recensioner och verkar ha nöjda ägare.

Nästa förstärkare att kika på var relativt nya A-S1100 från den inte helt okända tillverkaren Yamaha.

Yamaha-A-S1100

Här fick man grova flashbacks från när man var liten och spelade musik på morsans Yamaha-stereo. Yamaha har gått näst intill full-retro här och jag gillar det. VU-mätare är aldrig fel och det var även här riktigt trevlig känsla i reglagen. Yamahan kunde jag faktiskt lyssna på en kortis och det lät bra tycker jag, A-S1100 presenterade Yamahas lite typiska, avrullade och mysiga ljud men kunde samtidigt leverera bra tryck i musiken. Yamahan är inte riktigt lika strippad på funktioner som Roksan utan kan förutom de vanliga in- och utgångarna även stoltsera med en phono-ingång som funkar med både MM- och MC-pickuper.

Det var ett kort besök jag gjorde på Hembiobutiken men det gav faktiskt en hel del. Här får det bli återbesök och ett mer ingående test av förstärkare med egen medhavd musik. Fan, det är sköj att spana Hi-Fi.

Förstärkarjakt: Way of the tube

Efter en ytterst trevlig helg i Göteborg fylld med musik, öl och Hifi så sitter jag nu här, lyssnar på nya Nile (rackarns bra) och funderar återigen på det här med stereoförstärkare. Svängde nämligen förbi Akkelis Audio i lördags och provlyssnade på fyra förstärkare som jag inte lyssnat på innan. Först ut var Vincent SV-500, en trevlig liten hybridförstärkare med klassiska rör i försteget och transistorkraft i slutstegsdelen.

vincent500

Det här var en riktig överraskning för Vincent SV-500 var fantastiskt rolig att lyssna på och man stampade verkligen med i takten när Danko Jones ljudade ur högtalarna. Kanske inte den mest upphetsande förstärkaren rent estetiskt men som sagt, ljudet var det verkligen inget fel på. Alla tummar upp.

Efter detta så var det dags att lyssna på den förstärkare jag på förhand nästan bestämt mig för att köpa: Rega Elex-R. Och här blev det faktiskt platt fall. Det roliga var som bortblåst och Regan lät mest av allt hårt och kallt. Helt klart saknades den värme som Vincent hade bjudit på och Regan föll raskt ur min lista av möjliga kandidater. En trist överraskning och inte alls vad jag väntat mig.

Sedan så beredes det plats för en intressant fransk förstärkare i form av YBA Heritage A-100. En riktigt fin förstärkare att titta på och det lät inte så dumt heller men även här så var det något mindre stampa-takten och mer Hifi-korrekt jämfört med Vincent. Dock ändå en förstärkare jag lätt hade kunnat leva med.

Slutligen var det dags att gå all-in och testa en ren rörförstärkare. In med Tsakiridis Aeolos 6550.

tsakaridis

En imponerande skapelse, handbyggd i Grekland och den lämnade ifrån sig ett riktigt maffigt ljud. Och här började jag faktiskt överväga om man inte skulle göra slag i saken och faktiskt skaffa sig en. Men ganska snart kom förnuftet ifatt och jag insåg ganska snabbt att det helt enkelt inte funkar i mitt hem. Barnhänder och ont om plats i stereobänken gör att jag får stå över just nu. Men i framtiden så ja, varför inte?

Men rör i försteget var ju bevisligen inte dumt alls så en förstärkare från Vincent är just nu det hetaste alternativet till inköp. Återstår att se om det blir 500:an eller någon fetare modell, kanske rent utav gå på SV-237?

SV237[6]

Jobbar i klass A de 10 första watten, puttar max ut 150W i 8 ohm och verkar allmänt trevlig. Jag är inte helt säker på utseendet men det är tilltalande på ett retro-vis. Fortsättning följer…

Jakten på en ny stereoförstärkare

Nu är den igång. Med spänning och förväntan så inledde jag igår det officiella sökandet på en ersättare till min hembioreceiver som idag förmedlar ljudet till mina högtalare. Det är inget större fel på den (en några år gammal Rotel) men den är onödigt stor och jag använder bara en ingång av vad jag vet inte hur många så jag är på jakt efter något mindre och smidigare, utan 32 knappar på fronten. Det räcker så bra med en on/off-knapp, ingångsväljare och ett volymreglage. Kanske en display också men där går bannemej gränsen.

Igår var jag hos min mest lokala återförsäljare av stereoprylar och klämde lite på några alternativ. De rekommenderade främst Naim 5si, Hegel H80 och Moon 220i. Naim har jag ägt en gång i tiden och vill inte tillbaks igen. Naim är idag alldeles för dyrt och allt tjafs med speciella högtalarkablar och annat gör att jag håller mig borta. Hegel H80 är mycket populär men jag är inget större fan av deras design och jag har ingen nytta av den inbyggda DACen i H80. Nej jag får nog säga att Moon 220i var det hetaste alternativet. Den ser bra ut, är välkonstruerad och lät väldigt bra, det lilla jag lyssnade. Tyvärr är den något för dyr (17500kr) och kanske lite för klen (2x40W i 8 ohm) med tanke på priset. Det lät dock som om den inte hade några större problem att driva ett par ganska rejäla högtalare när jag provlyssnade.

Moon 220i

Moon 220i

Vad skall man kolla på mer då? Jag vet faktiskt inte. Hifi-Klubben kan man så klart gå till men jag är inte så jätteintresserad av varken Denon, NAD eller Cambridge vilka är de märken de har som jag skulle kunna ha råd med. Sedan så finns ju alltid alternativ som Marantz, Yamaha och Pioneer. Bra grejer som säkert låter bra men inte riktigt vad jag är ute efter designmässigt då japaner har en tendens att belamra sina produkter med alldeles för mycket knappar.

Faktum är att jag har börjat blicka lite åt franska alternativ som Atoll och YBA. Det verkar dock inte vara helt lätt att hitta någonstans att provlyssna dessa på i Göteborgsområdet men ska man gå efter vad som skrivs om dem på nätet så får man väldigt mycket ljud för pengarna. Och sedan så har vi det alternativ som jag just nu tycker är det hetaste: Rega Elex-R.

rega elex

En stilren britt på 2x70W med ett fint yttre och som fått väldigt bra kritik. Elex-R ligger bra till prismässigt (11000kr) och har inbyggt RIIA-steg också vilket är perfekt eftersom jag siktar på att börja spela vinyl igen i den inte allt för avlägsna framtiden. Förhoppningsvis så finns det ett exemplar att provlyssna på Akkelis Audio när jag skall dit om ett par veckor men i värsta fall så får jag väl försöka hitta den på annat håll. Helt klart hetast just nu i alla fall.

Med det sagt så är det bara att se vad hösten har att erbjuda när det kommer till nytt ljud. Arcam skall ju släppa en ny förstärkare i precis rätt prisklass och det kommer säkert poppa upp en hel del andra intressanta alternativ. Jakten fortsätter.

Ändringar i ljudanläggningen

Jag är trött på att ha en massa sladdar och högtalare överallt i vardagsrummet. Antagligen har det med åldern att göra eftersom jag även har märkt att jag på senare tid lyssnat mer och mer på musik som jag gillade när jag växte upp samt känner att behovet att hitta ny musik minskar. När det gäller hur filmljudet är här hemma så har jag som sagt tröttnat på allt som ligger/sitter/står och skräpar och tar plats. En ren stereo är däremot trevligt och något jag vill ha kvar men filmljud är alltså inte lika viktigt. Detta har lett till att det införskaffats en så kallad soundbar till vardagsrummet som ersätter bakhögtalare, center, subwoofer (till viss del) och på sikt även min Rotel-receiver som just nu får vara kvar och spela musik och enbart det. Roteln kommer förhoppningsvis ganska snart ersättas av en ren stereoförstärkare som t.ex. Rotels egna RA-1570.

När det gäller soundbar så föll valet på en Yamaha YSP-4300 som var väldigt lätt att installera men som var ganska mycket större än jag hade väntat mig, men den ger ändå ger ett ganska så smutt intryck där den ligger på stereobänken. Till sin hjälp har den en liten smidig trådlös subwoofer. Ljudet är helt ok men jag har ännu inte riktigt hårdtestat med något fett DTS-HD Master Audio ljudspår så det återstår att se vad den egentligen går för. Men det är ju Yamaha och de har ju alltid kvalitet på sina grejer så jag borde bli nöjd.

Grejerna som blev över vet jag inte riktigt vad jag skall göra med. Någon som vill köpa? Det finns en center från B&W, surroundhögtalare från Audiovector samt en subwoofer från Velodyne up for grabs.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Cambridge CXA80

Cambridge Audio visade för några dagar upp sin nya CX-serie på den inte helt obskyra mässan CES i Las Vegas, USA. Serien består av två integrerade stereoförstärkare, två hembioreceivers, en nätverksspelare och en CD-transport. Mest intressant i mina ögon är såklart den större av stereoförstärkarna som har den upphetsande modellbeteckningen CXA80.

Cambridge_CXA80_silver

Eftersom jag alltid av någon anledning är på jakt efter en ny stereoförstärkare (trots att jag för tillfället inte har råd) så är CXA80 ett mycket hett alternativ. Snygg design, lämnar tillräckligt med effekt (2×80 Watt vid 8 ohm) och har nästan alla in- och utgångar som kan tänkas behövas. Den inbyggda DACen klarar såklart upp till 24-bit 192 kHz PCM-ljudfiler och det går att koppla in en mottagare för blåtand för den som önskar. Det enda jag saknar är en phono-ingång.

Cambridge Audio har i mitt tycke mer eller mindre alltid gjort välljudande och prisvärda förstärkare och CXA80 verkar inte vara något undantag så jag ser väldigt mycket fram emot ett besök på Hifi-klubben för lite pillande och provlyssning.

Nya högtalarkablar

Inte för att det var något större fel på mina gamla Supra-kablar men jag har alltid varit lite tveksam till den ljusblå färg som dom har. Och så ser dom lite mesiga ut eftersom dom är ganska så tunna. Absolut inget fel på ljudet men som sagt, utseendet har stört mig lite varje gång jag sett kablarna i ögonvrån. Dessutom så sitter det inga riktiga kontakter i ändarna så jag har varit tvungen att ha skalad kabel fastskruvad i terminalerna. Återigen, absolut inget som påverkar ljudet i mina öron men inte så smidigt om man behöver göra någon förändring i stereobänken.

Jag funderade länge på om jag skulle investera i lite kabelstrumpa och kontakter att pimpa upp Supra-kablarna med men det visade sig kosta nästan lika mycket som helt nya kablar om man ska ha banankontakter av lite bättre slag. Så efter ha ha tänkt på saken ett tag så fick det helt enkelt bli ett nytt par högtalarkablar. Valet föll på ett par SC-03 från kinesiska Xindak som efter lite efterforskning verkade ge mest för dom begränsade pengar (1000kr) jag hade att lägga på detta. Och ja, dom är definitivt grövre. Såpass grova att jag höll på att inte få plats med dom i utrymmet i mina högtalarstativ som är avsett för en snygg och smidig kabeldragning. Men det gick vägen till slut och dom ser riktigt feta ut när dom är på plats, svarta och fina.

Ljudmässigt så kan jag inte påstå att det blev någon egentlig förbättring men det blev i alla fall inte sämre. Och det är jag nöjd med.

AMI Musik DS-5

Då var man med DAC igen då. Valet föll alltså tillslut på den fantastiskt välbyggda och finessrika AMI Musik DS-5 som jag suktat efter. Och är det då den fantastiska HiFi-produkt ”to end all HiFi-products” som man kan hoppas på? Njae, den är väl inte det. Ljudmässigt hör jag ärligt talat ingen jätteskillnad, möjligtvis att det är lite mer av allt men det kan lika gärna vara inbillning. Men kanske blir det skillnad när DACen har spelat in sig, vem vet?

Skillnaderna är istället av mer teknisk natur. För för det första så klipper det inte längre i början av låtar som det gjorde när jag körde med DACen som är inbyggd i min förstärkare. För det andra så går det nu att köra förstärkaren i så kallat direct-läge där den stänger av allt lull-lull och bara har igång kretsar som har med stereoljud att göra, något som inte gick när förstärkaren matades direkt med digitalsignal istället som för nu analog. Och för det tredje så har jag nu äntligen möjligheten att sitta vid stereon och lyssna på musik via hörlurar då tidigare ingen av dom lådor fyllda med elektronik som jag har stående i tv-bänken haft en hörlursutgång. Så nu är jag inte länge tvungen att sitta vid datorn när det skall spisas hörlursmusik. Hurra för det.

Electronic Summer 2013

Ett år har gått sedan Electronic Summer 2012. Festivalen blev en succé, kom även i en vinterupplaga och dök så klart upp i år igen. Den här gången lockade band som Page, Spark! och S.P.O.C.K och far min och jag var naturligtvis där bland alla svartklädda människor. Lokal för det hela var återigen Brewhouse i Göteborg som i år stoltserande med en stor nybyggd uteplats där alla kunde hänga och dricka lite öl. Tyvärr så hade dom inte längre Oceanbryggeriet som leverantör men det dög bra med Brown Ale från Brooklyn Brewery.

Fredagen blev väldigt lugn då vi bara såg ett band och det var Page. Jag har sett dom ett antal gånger innan och även denna gång gjorde dom en bra och bejublad spelning. Naturligtvis så spelades Dansande Man, denna sjukt klämmiga låt som fick hela Brewhouse att skråla med. Annars var det väldigt lugnt som sagt och det enda som fick vår puls att hoppa till var det ölavslöjande vi gjorde, faktiskt något av ett ”scoop”. En av ölsorterna som serverades gick under namnet Great och visade sig vara inget annat än vanlig Budweiser med en plastfilm över flaskan. Så där hade vi förklaringen till att Great inte smakade så…great.

Lite mer ös blev det på lördagen som inleddes med lite besök hos två lokala Hifi-butiker: Hifi Klubben och Hifi Stället. Båda hade som vanligt en hel del roligt att drägla över men samtidigt inga direkta nyheter. Utöver detta så besöktes Sci-Fi Bokhandeln som efter sin flytt till nya lokaler nu är en riktigt, riktigt stor och fin butik med mycket intressant att kika på. Inte minst det fina utbudet av brädspel. Vi hann även med en gnutta kultur när vi gick förbi Domkyrkan och kollade också lite gitarrer på Andreassons Musik.

Efter denna lilla stadstripp som även innehöll en del depåstopp på lokala ölinstitutioner så var det dags att styra kosan till Brewhouse igen och bevittna lite svensk EBM i form av Spark! Och ja, vad ska man säga? Dessa Falkenbergsbor gjorde verkligen inte bort sig och fick med sig publiken trots att dom spelade kl 18.00. Sedan så äntrade Mr Jones Machine scenen och dom var också bra men sångaren har kanske lånat lite väl mycket av sin stil från Lustans Lakejers Johan Kinde. Och sedan så var det dags för legendariska S.P.O.C.K som gjorde en otroligt bra spelning (som vanligt) och detta var för mig helgens musikaliska höjdpunkt. Dessa gubbar sparade sannerligen inte på krutet och frontmannen Alexander Hofman gav verkligen allt på scen. Så mycket att han faktiskt ramlade av den. Men det verkade gått bra för han var snabbt uppe och studsade igen.

Sedan så var faktiskt festivalen slut för min del. Helt sjukt trött gick jag tillbaks till hotellet och sov och missade därför norska Apoptygma Berzerk. Enligt farsan så gjorde dom en väldigt bra spelning och avslutade värdigt årets Electronic Summer. Jag räknar kallt med att vi ses nästa år igen.

Här vare streaming!

Igår var farsan och jag iväg på en liten Hifi-resa. Han skulle köpa ny förstärkare (Bladelius Thor III) och jag hade tänkt att investera mina julklappspengar i en Sonos Connect-spelare med tillhörande Bridge. Och tänk, det gick alldeles utmärkt. Säljarna hos ett par lokala handlade tog gladeligen emot våra pengar i utbyte mot lite trevliga hifi-prylar.

Väl hemma så började den enkla och smidiga processen med att koppla in Sonos-grejerna. Och så lätt och smidigt som det gick är det längesedan jag varit med om. In med Bridgen i routern för att kunna strömma trådlöst från källaren till övervåningen och in med Sonos Connect i Rotel-receivern via min DacMagic. Sedan bara lite minimalt småpill i Sonos-mjukvaran. Klart!

Musiken flödar från Spotify, Internet radio och FLAC-filer på nätverksdisken. Och allt styrs via datorn eller mobilen. Varför köpte jag inte dom här grejerna tidigare?

Hifi-kompisar.

Hifi-kompisar.

Lyssnat lite på ELACs 407:or

Var och hälsade på hos en lokal Hifi-handlare häromdagen. Var där med farsan för han skulle klämma lite på några DACar han eventuellt är intresserad utav. Men självklart så passade jag på att provlyssna lite på ELACs nya golvare i den färska 400-serien. Tyvärr så blev det ingen långlyssning men ändå tillräckligt för att inse att 407:orna är ett par rejäla smällkarameller till högtalare. Små, smidiga och snygga talare som målar upp en STOR ljudbild helt utan tendenser till jobbig diskant (är grymt allergisk mot det). Jag antar att den nya JET 5-diskanten har mycket med det att göra. 30000kr känns i det här fallet som ett mycket bra pris i förhållande till vad man får. Nu saknas bara den där lotto-vinsten så att man kan göra slag i saken.

Electronic Summer 2012

Tänkte bara dela med mig av lite intryck från den gångna helgens lilla exkursion till staden Göteborg. Där utspelande sig en festival vid namn Electronic Summer 2012 och det bjöds på musik av, ja, elektronisk karaktär. Och det märktes att det var ett bra tag sedan jag verkligen lyssnade på sådan musik. Den rätta ”musiklyssningsstämningen” ville aldrig riktigt infinna sig och för mig så var det väl egentligen bara ett band som fick pulsen att börja slå och fötterna att röra på sig. Och det var Örebros EBM-stoltheter Spetsnaz, som levererade ett set som gärna hade fått vara ett par-tre låtar längre. Sedan så var resten jag såg (Universal Poplab, Mesh, Page m.m) mest ok men inte mer, tyvärr. Och lite ledsen blev jag över att jag missade tyska Melotron vars spelning på klassiska SAMA är en av dom bättre jag sett i denna genre.

Så då var det tur att lördagen bjöd på toppenväder och en jättepromenad genom Göteborgs gator, komplett med besök i ett par Hifi-affärer och öl-depåstopp med jämna mellanrum. Och faktiskt så lyckades vi klämma in lite kultur i allt detta när vi hamnade vid Carolus Rex, en av tretton bastioner som byggdes under 1600-talet. Men annars var det som sagt ölet och Hifin som dominerade och bäst i test under denna resa blev Oceanbryggeriets India Pale Ale, som i och för sig serverades inne på festivalområdet men som vinner detta ändå, samt Audio Physics Cardeas-högtalare som vi hittade till det rabatterade priset 69000kr. Hade det inte varit så knöligt att ta dom med sig så hade jag köpt dom direkt.

Här följer lite bilder tagna med sunkig mobilkamera:

Nya Elacingar på gång

I Kiel, Tyskland sitter personalen på Elac och designar nya högtalare. Nu är dom på gång med en 400-serie med lautsprechers av seriösare slag. Som vanligt så ser dom väldigt Elac ut med sina karaktäristiska banddiskanter och crystal-element. 1:a oktober så ska dom tydligen finnas ute i handeln, så det är bara att öppna lädret för er som har råd. Själv så fortsätter jag att drömma…

UPDATE: Dessa ska tydligen visas upp på Arken-mässan om tre veckor. Så då blir det till att ta fram finöronen.

http://elac.com/en/tests_and_news/News/2012/08/News_Line_400.php

Rotels nya förstärkare

Rotel har släppt en ny serie stärkare och jag är intresserad som vanligt. Rotels förstärkare brukar ju ge mycket ljud för relativt lite pengar och jag är själv nöjd ägare av två stycken. Det är dom gamla RA-04, 05 och 06 som fått sig en liten uppgradering och nu har blivit RA-10, 11 och 12. Största nyheten är den inbyggda DACen som tyvärr saknar USB-ingång. Det finns en USB-port på fronten men den är endast anpassad för Apple-produkter vilket jag tycker är trist.

Även utseendet är uppfräschat och det ser som vanligt stilrent och enkelt ut på klassiskt Rotel-manér. En liten detalj som jag dock stör mig på är att volympotten inte sitter helt centrerad utan har halkat ner mot nedre delen av fronten. Så fånig är jag. Tycker också det är lite synd att Rotel fortfarande inte har anammat funktionen med processor/HT-ingång. Naturligtvis inget livsavgörande men det är ändå väldigt smidigt att ha för dom som vill integrera förstärkaren i en hembio-anläggning på ett lätt sätt.  Allt som allt ändå en serie intressanta förstärkare som definitivt kommer med i beräkningarna den dagen jag ska skaffa en ny 2-kanalare.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fredagsgött

Då har man jobbat sin första vecka efter tre månaders pappaledighet. Och det känns faktiskt lite i kroppen men främst i huvudet som är allmänt segt och jävligt. Då passade det väldigt bra att upptäcka att lite uppiggande medel i form av tidningar låg i brevlådan när man kom hem. Idag kom nämligen BÅDE nya numret av Sweden Rock Magazine och Hifi & Musik. Så nu blir det till att frossa i Rush-intervju, test av engelska stativhögtalare, skivrecensioner plus en massa annat gottigt.

Och så tar vi en apelsin till det.

Trevlig helg!

I år SKA jag dit

Jag har missat HiFi-mässan på Arken i Göteborg två gånger i rad nu. Vilket innebär att senaste gången jag gick var 2006(!). Det är alldeles för längesedan. Så nu när mässan åter slår upp portarna i September så blir det att pallra sig till Götet, oavsett hur många som följer med. En nyhet för min del är att mässan numera hålls på två ställen i stan, frågan är var dom visar dom mest intressanta grejerna ifall man bara skulle ha möjlighet att åka till ett ställe. Ja ja, det blir en senare nöt att knäcka.

Skriv upp 15:e och 16:e September i almanackan och invänta årets HiFi-händelse.

www.goteborghifishow.se